-
Så bidrar du till mer biologisk mångfald
Nu är det högsäsong för att ge pollinatörer goda förutsättningar inför sommaren. Vi listar några saker du kan börja med redan idag för att hjälpa den biologiska mångfalden på traven, oavsett om det är i ditt arbete eller för dig som privatperson.
Idag startar Biologiska mångfalds-veckan och Pollinerings-veckan, som syftar till att uppmärksamma den biologiska mångfalden. Artutrotningen och den minskande biologiska mångfaden är en minst lika viktig fråga som klimatet. Faktum är att utarmningen av arter och biologisk mångfald, en av våra planetära gränser, för länge sedan passerat gränsen för en hållbar nivå och vi är mitt uppe i ett massutdöende av arter.
Att göra sin trädgård till ett paradis för pollinatörer och andra insekter är inte svårt. Förutom att det är ett roligt och positivt inriktat arbete, så är det också perfekt för någon som är trött eller lat. Att klippa gräsmattan lite mer sällan är en sak som är bra för biologisk mångfald, att låta maskrosorna sprida sig och se dem som mat åt insekter istället för ogräs följer givetvis på detta. Att inte bära undan stammen från det där murkna äppelträdet ni fällde, utan att låta det ligga kvar som hem för allehanda roliga kryp. Att inte kratta undan löven utan låta dem bli gödning till gräsmattan och så vidare.
Även om du jobbar på ett företag som har en plätt mark utanför fabriken eller kontoret, på taket eller på en balkong, så går det också att göra stor skillnad. Engagera medarbetarna och arrangera en biologisk mångfaldsdag med aktiviteter för att skapa en rikare trädågårdsyta på er mark. Ofta är det extra viktigt i industriområden eller i stadskärnor, där det saknas gröna, blommande ytor. Har ni ingen egen mark kan man ofta kontakta kommunen för att se om man kan få adoptera en väggren eller liknande för att sköta om. Hos Rikare trädgård finns massa tips, men här är några saker att börja med:
- Ställ ut ett litet grunt vattenbad för insekter att dricka från och fyll på dagligen när det är soligt och torrt.
- Plantera några bär och blommor (lavendel, vårkrokus, scilla, smultron, mynta, ljung) som pollinatörer gillar.
- Klipp gräsmattan mer sällan, förvandla eventuellt en bit av gräsmattan till äng.
- Sätt upp ett bihotell eller anlägg en hög med sand för vildbin att bo i.
- Arrangera en tipspromenad för att lära mer, en färdig finns att hitta på Biologiska mångfaldens dags hemsida.
- Undvik att gräva i din odling, täckodla gärna med hö och blast för att minska vattningen och skydda jord och grödor.
Originaltexten publicerades 16 maj 2022. Foto: Krzysztof Niewolny @Unsplash
-
Smartare resursanvändning med symbios
Utmaningarna med pandemin, kriget i Ukraina och klimatkrisen skapar brist på energi, vatten och material. Det gör att industriell symbios, att utnyttja en verksamhets avfall eller överskott som resurs i en annan verksamhet, blir både logiskt och nödvändigt. Camino bjuder på ett utdrag ur den nyutkomna boken Symbios av Tobias Jansson och Emma Dalväg.
I mitten av maj 2013 satt några tjänstemän på Sotenäs kommun i Bohuslän i en bil på väg norrut genom det skånska försommarlandskapet. De hade varit i danska Kalundborg, en liten kommun på västra Själland, och i studiesyfte besökt den världskända industriella symbios som finns där.
I lilla Sotenäs finns tre av Sveriges största fiskberedningsindustrier: Marenor, Leröy och Orkla. Dessa industrier hade under åren innan resan velat expandera sina verksamheter, men hindrats då kommunens renings verk inte kunde ta emot den ökade volym processvatten som expansionen skulle medföra. Det fanns alltså en begränsning i utflödet av vatten från industrierna. Vad göra?
Leif Andreasson på Sotenäs kommun hade hört talas om symbiosen i Kalundborg, som en gång startats som ett resultat av en vattenproblematik, omvänd i deras fall, genom att inflödet till deras industrier begränsades av den lokala vattentäktens storlek. Konsulten Peter Carlsson, som fått i uppgift att göra en förstudie kring potential för industriell symbios i Sotenäs, hade föreslagit en studieresa till Kalundborg. Nu satt Leif Andreasson och Peter Carlsson, tillsammans med några andra från kommunen, mycket in spirerade i bilen på väg tillbaka uppför kusten.
De började slänga fram idéer på hur en industriell symbios skulle kunna se ut i Sotenäs. På klassiskt manér kom en servett fram och en symbioskarta skissades upp med utgångspunkt från fiskberedningsnäringen och återvinning av marint avfall, såsom uttjänta fiskenät. Åtta år senare, sommaren 2021, är en väl fungerande symbios i Sotenäs på plats, med åttio procent av det som var med på servettskissen färdigbyggt.
Det privatägda företaget Renahav driver nu en lokal renings och biogasanläggning som bland annat tar hand om processvattnet från beredningsindustrin. Renahav rötar slammet från vattenreningen, samt fiskrens och annat biologiskt avfall från symbiosen. En del av biogasen går tillbaka till Orklas fabrik där den används i produktionen. Vid framställningen av biogas skapas en så kallad rötrest som innehåller mycket näring. Rötresten från Renahavs anläggning blir till Kravcertifierad gödsel som används av traktens största jordbruk Klevs gård. En marin återvinningscentral är också på plats, där kommunens strandstädade plast och uttjänta fiskeredskap från hela landet tas om hand. Redan 2015 startade kommunen Sotenäs Symbioscentrum som fungerar som ett nav i symbiosutvecklingen.
Tillgången till rent vatten är en av mänsklighetens stora framtidsutmaningar. 40 procent av jordens befolkning påverkas av vattenbrist och mer än 80 procent av världens avloppsvatten renas inte tillräckligt. FN:s prognos är att det kommer vara ett 40-procentigt gap mellan utbud och efterfrågan på dricksvatten 2030. Att nå FN:s utvecklingsmål nummer sex, om rent vatten och sanitet för alla, är förknippat med enorma kostnader. Det är också genom vattnet vi kommer märka effekterna av klimatförändring arna – genom torka, översvämningar och vatten som blir otjänligt att dricka.
I Sverige har vattenförsörjningsfrågor hamnat långt upp på dagordningen efter den varma sommaren 2018. Vattenutmaningarna i Sverige är bland annat kopplade till klimatförändringar, växande befolkning och före tagens vattenbehov. I rapporten Sverige och 20-talets vattenutmaningar från konsultföretaget WSP anger fyra av tio kommuner att kapacitetsbrist i VAsystemen gör att kommunen inte kan växa i önskad omfattning. Behovet av tekniska lösningar för vattenbesparande system inom industrin nämns som ett av sätten att framtidssäkra vattentillgången.
Industriell symbios där vatten cirkuleras mellan olika verksamheter eller processer, som i Sotenäs och Kalundborg, är ett exempel på en sådan lösning. Vatten är en ändlig resurs även om vi har väldigt mycket av den. Som Andreas Karlsson, författare till boken Vatten – en historia om människor och civilisationer påpekar: ”Vi vet numera att vi inte kan skapa vårt eget vatten. Vi har den mängd vi har, konstant genom jordens hela historia.” Vattnet cirkulerar och byter form naturligt på jorden mellan exempelvis saltvatten i haven, vatten i atmosfären och färskvatten av skiftande renhetsgrad. Hur mycket vatten som finns tillgängligt varierar mellan olika platser på jorden, beroende bland annat på det lokala klimatet och hur mycket som utnyttjas. Ett av de områden i Sverige som har låg tillgång till vatten är den sydöstra delen, med områden i Kalmar län inklusive Öland som särskilt utsatta för vattenbrist. En konsekvens av detta är till exempel att nyetablering eller expansion av viss typ av industri försvåras.
Med ökad vattenanvändning, vattenbrist och högre kostnader för att rena vatten är det logiskt att börja cirkulera vatten mellan olika verksamheter, för att säkerställa lokal tillgång och minska kostnaderna för vattenanvänd ning och rening. Vatten används främst i tre former i industriella symbioser: som resurs, som bärare av näringsämnen och som bärare av energi.
Att vatten är bärare av biologiska och tekniska näringsämnen som kväve, fosfor, metaller och kemikalier är både en möjlighet och en utmaning. Idag är det ofta dyrt att rena vatten och vi tar sällan vara på näringsämnena och dess värde. Delar av denna dimension berörs nedan, men vi återkommer också till den i kapitlet Material. Vatten är också en vanlig bärare av energi genom exempelvis fjärrvärme och restånga som cirkuleras – det senare är ett vanligt inslag i många industriella symbioser. Denna dimension åter kommer vi till i kapitlet Energi.
Vatten uppträder som bekant i olika tillstånd och har olika egenskaper som är beroende av vad det innehåller. När restvatten från en verksamhet i en industriell symbios ska utnyttjas som en resurs för en annan verksamhet är det nödvändigt att veta vad det aktuella vattnet har för egenskaper. Vilket tillstånd är det i? Vilken temperatur, salthalt och renhetsgrad har det?
För att förstå hela bilden är det också relevant att veta var vattnet kommer ifrån och var det tar vägen. För en verksamhet som använder sig av vatten finns två huvudperspektiv: Inflödet, det vill säga tillgången till vatten som kan tas in i verksamheten och utflödet, det vill säga möjligheten att bli av med använt vatten. Dessa perspektiv representerar de problem som näringslivet i Kalundborg respektive Sotenäs ställdes inför.
Vi har redan varit inne på hur aktörer i Sotenäs kommun under loppet av i sammanhanget ganska kort tid löst frågan om begränsat utflöde, genom att initiera en symbiossamverkan. När det gäller den danska kommunen Kalundborg tog arbetet sin början betydligt längre tillbaka i tiden. I början av 1960-talet stod man inför utmaningen att den öppna vattentäkten, sjön Tissø, börjat sina, som en konsekvens av de närliggande industriföretagens stora vattenuttag. Här var det det begränsade inflödet av vatten som var utmaningen – vilket påverkade såväl företag som kommuninvånare. Detta ledde till att de största företagen och kommunen inledde samtal för att gemensamt försöka hantera frågan. Lösningen blev att börja rena vatten lokalt genom filtrering; när ett företag använt vatten kunde det renade vattnet återanvändas av ett annat företag istället för att nytt vatten togs upp från Tissø. Att börja cirkulera vatten blev startskottet för den samverkan som nu går under namnet Kalundborg Symbiosis, som idag är världens kanske mest kända industriella symbios.
Utmaningarna med vattenbrist och förorenat vatten har stor potential att bidra till innovation och lokal förankring. Om kommuner som Kalundborg och Sotenäs inte haft problemet med inflödet respektive utflödet av vatten hade inte de lokala aktörerna samverkat för att utvecklas till mer resurseffektiva, mindre miljöbelastande och mer lönsamma kluster av företag. Idag är det av stort värde för de lokala företagen att vara en del av dessa symbioser, vilka också bidrar till att göra kommunerna attraktiva och konkurrenskraftiga.
Symbios – om hur avfall blir resurser i den cirkulära ekonomin av Tobias Jansson och Emma Dalväg är en lättillgänglig introduktion till området industriell symbios som genom inspirerande exempel visar att konceptet är skalbart och händer här och nu. Boken, som utkom i maj 2022, ger bakgrundsfakta och begrepp, och bidrar med praktisk kunskap om vilka roller som kan ingå i en symbios, nycklar till en lyckad etablering och möjliga affärsupplägg. Förutom hur vatten kan cirkuleras i symbios tar boken upp möjligheter med restflöden av energi och material.
Originaltexten publicerades 17 juni 2022
-
Välskriven odyssé över jordens resa
Hur uppstod liv på jorden och hur kommer vi leva i framtiden? När Johan Rockström och Owen Gaffney skriver en bok med titeln Jorden – Vår planets historia och framtid, är det ett rejält projekt de tar sig an. Och de lyckas väl.
Boken Jorden – Vår planets historia och framtid bygger på filmen Breaking Boundaries som fick stor uppmärksamhet för något år sedan. I bokens inledning förklaras det hur vi fick liv på jorden och om hur små förändringar skedde under perioder av miljontals år fram till där vi är idag – i människans epok Antropocen. Tänk bara på det här: Dinosaurierna dödades av en asterioid för 66 miljoner år sedan och då hade de funnits i 150 miljoner år. Ofta diskuteras dinosaurier som om de fanns här under en kort period, men de levde här så oerhört mycket längre än vad vi männskor gjort och troligtvis kommer att göra.
För 2,5 miljarder år sedan ägde den andra revolutionen i vår planets utveckling rum (den första var liv på jorden, vilket startade för 3,8 miljarder år sedan), det var när en ny livsform uppstod i havet, så kallade cyanobakterier, eller blågrönalger som de ofta kallas. De var de första som använde energi från solen till fotosyntes och frigjorde syre som avfallsprodukt. Och därifrån fortsatte sedan utvecklingen fram till Homo Sapiens dominans.
Det är med den bakgrunden som allt blir så absurt ju närmare vi kommer vår samtid. Utvecklingen rusar framåt och vi bryter ner jorden i rasande fart. Exponentiell miljöförstöring kan det kallas. Och här står vi idag, mitt i ett fullständigt kaos av överskridna planetära gränser och skenande resurskonflikter. Samtidigt menar Rockström och Gaffney att vi är inne i en spännande tid med stora möjligheter.
När bokens andra halva presenterar möjliga framtidslösningar är det mycket av det som vi hör många prata om: elektrifiering, exponentiell klimatomställning, sociala rörelser, möjligheter med AI och teknik, men också lite mindre hypade lösningar som nu plockas in i finrummen: frågan om medborgarlön och jämlikhet exempelvis, hur vi skapar ökad tillit i samhället och om när befolkningen når ”tipping points” för att kunna ta stora beslut (den ligger bara på 25 procent av befolkningen enligt författarna). Rockström och Gaffney lyfter också in frågor om geoengineering som ett måste i framtiden och oväntade idéer om att vi människor kanske kommer kunna kontrollera jordens fysikaliska, kemiska och biologiska system i framtiden, på ett bra sätt. Dessa idéer utvecklas dock inte utan blir lite hängande i luften, men författarna tror att geoengineering på olika sätt kommer att bli ett måste i framtiden, fast kanske i mer lokala varianter än super-storskaligt.
Boken ger tidigt ett insikt om de tre grupper av förändringar som vi behöver sträva mot, något som jag uppfattar som den viktigaste delen. Det handlar om:
1. Att skapa resilienta människor som kan skapa en resilient ekonomi,
2. Att regenerera naturresurser som fångar upp koldioxid istället för att släppa ut dem, ökar biologisk mångfald och skyddar mark- och vattenområden.
3. Att recirkulera allt. Här går de snabbt in på frågor om delningeskonomi, tjänstebaserade affärsmodeller och serviceekonomi. Viktiga frågor där det, trots stor entusiasm, går trögt.
Jorden är en grundläggande bok som alla borde läsa för att få ett grepp om vad det handlar om, vad som händer och vilka möjligheter vi har framåt. Den borde vara obligatorisk läsning för treor på gymnasienivå och på universitet oavsett ämne. För ingenting är viktigare än att förstå de utmaningar och möjligheter mänsligheten står inför.
-
Cirkulära soffor och 3D-printade skor
Vi har pratat om cirkulär ekonomi i många år, men det har varit svårt att ställa om. I denna månads trendspaning har jag med två initiativ som ger hopp om att det kanske inte alls är omöjligt att skapa cirkulära system.
Först ut är världens första skor av gamla kläder som sett dagens ljus på Wargön Innovation i Trollhättan.
– Efterfrågan på mer hållbara produkter är jättestor. Det är ingen fråga om att människor kommer att vilja köpa sådana här skor om vi sätter dem på marknaden, säger designern Chris Margretts från företaget The Sole Theory, som står bakom skon, i ett pressmeddelande.
Vi bränner stora mängder textilier i Sverige och importerar samtidigt cirka 40 miljoner skor om året. Om vi istället använder det textila materialet för att 3D-printa nya produkter, som i det här fallet en sko, så kan miljöbelastningen minska med 95 procent, enligt projektets beräkningar.
Filamentet som skorna printas av, består av rivna textilfibrer från Wargön Innovations test- och demoanläggning som gått via Stockholms universitets återvinningsprocess för bearbetning och vidare till företaget Add North som i sin tur tillsatt polyester. Sist i produktionskedjan finns företaget ZYYX Labs som utvecklar 3D-printingsmaskiner.
Projektteamet, som ser sitt projekt som game changer, menar att denna teknik kan användas av många andra för att 3D-printa andra typer av konsumentprodukter och komponenter i tillverkningsindustrin.
– Den traditionella produktionen kommer att bestå, men det kommer att bli ett alternativ med 3D-printing-affärer och drop-off-ställen för materialåtervinning. Du kommer att kunna ta förra säsongens mode till ett ställe och återvinna materialet till dagens outfit på ett annat, säger Chris Margretts. Dessutom kan antalet komponenter i ett par skor minska från mellan 20-30 idag till kanske 2-3, vilket skulle underlätta återvinning enormt, fortsätter han.
Cirkulärfabriken – En ny sorts soffabrik
Ett stenkast därifrån, i Stenungsund, sitter Daniel Adolfson med liknande tankar. Han vill skapa nya soffor av gamla, uttjänta soffor via sitt företag Cirkulärfabriken. Utöver att göra nya soffor av gamla ska företaget jobba med att renovera, laga och lagerhålla gamla soffor. De fokuserar framförallt på soffor ”som ingen annan vill ha” som är smutsiga, har ett trasigt ben eller är nedsuttna men funktionella.
– Just när det gäller begagnade soffor så är man ju oftast lite försiktig eftersom man inte tycker att det känns hygieniskt med textilier och så. Vi vill titta på hur vi kan få känslan av att det är nyskick på soffan. Utöver befintliga sätt att rengöra så vill vi testa nya tekniker. Vi tittar på allt ifrån att man kan frysa ner den för att eventuellt döda partiklar som kan finnas, till ozonrengöring. Enkla sätt men som ändå gör det fräschare, säger Daniel Adolfsson till ST-tidningen.
Om det inte går att rädda en soffa kanske man kan ta delar från den, ungefär som man gör med gamla bilar. Att slänga fina delar som går att ha en viktig funktion i en annan möbel är vansinnigt egentligen. Dessa företag och forskningsprojekt, ihop med många andra aktörer ger hopp om att vi kan hitta lösningar på dagens stora miljöproblem.
Originaltexten publicerades 1 februari 2022. Foto: Filippa Bohlin
-
Ecotopia och framtidens utopier
Utopier får oss att våga släppa loss vår vildaste fantasi och drömmar och kanske landa i något som faktiskt skulle kunna vara ett mål att sträva mot. Camino läser några klassiska utopier och funderar över hur en utopi för 2020-talet skulle kunna se ut. Först ut är Ernest Callenbachs Ecotopia.
Vi som drömmer om ett mer hållbart samhälle tenderar att ibland blicka mot de utopier som funnits och förespråka nya utopier för vår tid. Jag är en av dem. Utopier är meningsfulla, visar på möjliga framtidsscenarios och får oss att tänka bortom det allra mest uppenbara lösningarna. Utopier får oss att våga släppa loss vår vildaste fantasi och våra drömmar och kanske landa i något som faktiskt skulle kunna vara ett mål att sträva mot.
En av klassikerna inom eko-utopier är Ecotopia av Ernest Callenbach från år 1975. Det som är slående vid en nutida läsning av boken är att många av de utopiska idéer som visas upp i samhället Ecotopia är sådant som många i vårt samhälle idag strävar mot, såsom 20-timmars arbetsvecka, ett liv med respekt för naturen, bilfria städer, gratis kollektivtrafik, lappande och lagande av prylar, där plast är förbjudet och vi lägger mer tid på lek, samhörighet och gemenskap. Callenbach var tidigt ute med många av dessa idéer och det kan kännas sorgligt att det inte hänt mer i samhället på dessa år, trots att tankarna och idéerna faktiskt funnits där. Samtidigt kan det kännas hoppfullt att idéerna är accepterade av fler människor idag. Kanske har utopier större betydelse än vi tror?
I boken Ecotopia gör den första utomstående journalisten, Will Weston, ett besök i det slutna samhället Ecotopia för att dokumentera, och skriver samtidigt en privat dagbok som läsaren även får följa. Samhället, omgärdat av höga murar för att avskilja sig från resten av världen, står i skarp kontrast till den övriga världen – där konsumtion, privat bilism och slit-och-släng värderas högt.
Berättelsen är tydligt färgad av 1970-talets idéer om en liberal hållning till sex, droger, abort och familjebildning samt gemensamma, kooperativ-liknande boendeformer.
”Framtidens utopier kanske därför kommer innehålla mer global kontakt och mer lokal förankring på samma gång”
I Ecotopia lever man sitt liv utan direkta kontakter med omvärlden. Visserligen skrevs boken före internets genomslag, men även andra typer av kontakter med omvärlden verkar vara obefintliga. Avskärmad som en ekoby fast i större format, utan kommunikation med omvärlden riskerar en sådan isolerad värld att skapa ovänner på utsidan såväl som interna fiender, konflikter som också finns närvarande i boken. Framtidens utopier kanske därför kommer innehålla mer global kontakt och mer lokal förankring på samma gång. Ungefär som i devisen ”Tänkt globalt, agera lokalt”.
Foto: Cascadia är en bioregion i nordvästra delen av USA, tydligt påverkad av boken Ecotopia och med önskan om att få bli en självständig region. (Skärmdump från hemsidan CascadiaNow.org!)
Callenbach hävdade inte själv att han byggde en utopi i dess ursprungliga bemärkelse av ett perfekt samhälle, utan snarare ett imperfekt samhälle mitt uppe i en pågående process, något som skiljer sig mot de tidiga utopierna som snarare visade upp ett tillstånd av något slags slutmål, likt paradiset.
I slutet av 1800-talet kritiserade bland annat Friedrich Engels de tidigare utopiernas berättigande som ”projiceringar av önskedrömmar /…/ som avledde läsarna från aktiv medverkan i verklighetens klasskamp”. Det var startskottet för den kritiska utopin som sedan kom. När William Morriss Edward Bellamy utopier kom ut i slutet av 1800-talet var de tydligt kopplade till socialism (utopisk socialism), och i samma anda kan Callenbachs bok ses som en inlaga i den moderna ekofilosofin och den politiska miljörörelsen som växte fram under sent 1970-tal och som sedan dess fortsatt att växa. Utopier kan vara rena sagor, men är ofta en politisk partsinlaga som visar på möjligheter att leva i ett helt annat typ av samhälle.
Den nutida forskaren Anahid Nersessian pratar om utopia-minimalism, att dagens utopier måste innehålla någon typ av begränsningar i tillgången till mat, resurser och prylar. Det är inte flödande kranar med vin och fria garderober med kläder och fri tillgång till privatjet som visar sig i dagens utopier utan snarare samhällen som är mer minimalistiska och enkla och som lever mer i samklang med naturens begränsade villkor.
I Ecotopia finns inte saker i överflöd utan människorna behöver vara sparsamma, laga och vårda kläder och prylar. Samhället utanför ses som en mardröm och det nya systemet/samhället behövdes för att hantera planetens begränsade resurser. I dagens miljödebatt framhålls allt oftare idéer om naturens rättigheter, brott mot naturen (ecocide) och djurrätt, där djurens lidande likställs med människans. Dessa idéer om att människan är en del av ekosystemen och att vi varken är bättre eller sämre än övrigt liv, kan troligtvis komma att få större betydelse i framtida utopier.
Idéer om minimalism, frivillig enkelhet, downshifting, stoicism, van-life och olika typer av enkelhet har blivit mångas dröm om hur det goda livet ska vara. Tankarna inbegriper idéer om att begränsningar gör oss starka och resilienta (motståndskraftiga) och gör oss mer nöjda och tillfredsställda med livet, jämfört med ett liv i överflöd. Vårt bullemiska samhälle med överflöd av det mesta hittar en motpol som slår tillbaka pendeln för att åter försöka hitta en balans.
De framtider som i modern tid visas upp inom genren science fiction är många gånger primitiva, något som bekräftar Kim Stanley Robinsons idé om att dagens utopier kräver en återgång till det primitiva. Detta är något han beskriver i introduktionen till boken Into primitive futures, utopierna bör innehålla en blandning av sofistikerad teknologi och traditionella kunskaper. Här finner vi Ecotopia, som manifesterar detta med gammal visdom och naturdyrkan å ena sidan samt å andra sidan högteknologiska järnvägar och bildtelefoner. En framtid som är trolig och önskvärd med dagens blick.
”Människan kommer att ses som en del av naturen, mer jämställd med andra levande ting”
Ecotopia kan utgöra en förebild och ett exempel att inspireras av för framtiden, särskilt då många av de värden som den lyfter upp har blivit allt viktigare för oss i dagens samhälle – gemenskap både med andra människor och i relationen till naturen, respekt för naturen och jordens begränsade resurser. Men jag tror också att idéerna kommer att utvecklas. Människan kommer att ses som en del av naturen, mer jämställd med andra levande ting, tekniken kommer att ha utvecklats ännu mer, precis som robottekniken, avancerad AI och olika typer av uppluckring mellan verklighet och virtuell verklighet. Nya idéer om pedagogik och psykologi kan visa att inte pojkar nödvändigtvis måste spela ”war games” ( som i Ecotopia) för att få utlopp för aggressivitet och vårt gemensamma boende kanske kommer se ut på helt andra sätt än i Ecotopia. Vi kommer behöva förhålla oss till klimatförändringar, sinande resurser och pandemier – hur kommer allt det att påverka våra utopier framöver? Det återstår att se vilka utopier som nuvarande och kommande generationer kommer att skapa.
Originaltexten publicerades 20 januari 2022.
-
Så kan du semestra med tåg och cykel
Slipp flygplatskaos, passtress och klimatångest. Att resa med tåg blir allt mer populärt och även att semestra på cykelryggen. Camino har pratat med en av eldsjälarna bakom initiativet Tågcykeltouring, som vill få svenskarna att upptäcka nya semesterpärlor på cykelryggen.
Fredrik Warberg och Jörgen Larsson
Kökaos på flygplatserna, svårt att få passtider, klimatförändringar, en pandemi som fortfarande inte helt släppt och en orolig omvärld med krig i vårt närområde. Hemester tycks fortfarande vara ett lockande alternativ för många av oss och tåg är ett bra sätt att lätt ta sig ut i Sverige och dess närliggande länder.
Men vad gör man när inte tågen går hela vägen? Jo, kanske kan man ta med sig cykeln på tåget. Det nya initiativet Tågcykeltouring vill inspirera och öka antalet resor med tåg och cykel ihop. Fredrik Warberg och Jörgen Larson ligger bakom konceptet och även sidan Klimatsmartsemester.se, där du kan mäta utsläpp från olika typer av resor och hitta alternativ till klimatsmartare varianter. Camino har intervjuat en av eldjälarna, Fredrik Warberg.
Hur väcktes idén till Tågcykeltouring?
– Vi båda älskar att resa, men är engagerade i och har jobbat klimat- och miljöfrågor i många år och med den bakgrunden blir flygresor inte aktuellt. Dessutom gillar vi att cykla, så kombinationen känns naturlig. Konceptet är inget nytt egentligen – många har tågcyklat genom åren – men när vi snackade om det gick vi loss på massa häftiga turer vi själva vill göra. Så till den grad att vi också bestämde oss för att försöka inspirera andra, framför allt andra som liksom vi är lite bekväma av sig och som kan tänka sig att prova en semesterform som innebär tågresa med elcykel och boende på mysiga pensionat eller Bed & Breakfasts. Förhoppningsvis finns de som ser tågcykling som ett alternativ till att flyga till någon populär destination på semestern.
– Att ha med cykel på tågsemestern är ett otroligt flexibelt sätt att resa som ger möjligheter att utforska omgivningarna på destinationerna man stannar till på. Med elcykel får man också god räckvidd på sina utflykter utan att behöva vara vältränad. Men det är toppen också med att ha en vanlig cykel och bo i tält.
Vad är planerna framöver?
– Vi vill själva prova så många turer vi kan och, tillsammans med andra som tågcyklat, bygga upp en mängd spännande tips till turer, mysiga boenden med mera. Och så vill vi sprida denna typ av semester så mycket som möjligt via hemsidan tågcykel.se och Facebookgruppen Tågcykel-gruppen.
Vad är era bästa tips för att göra en kombinerad tåg och cykelresa i sommar?
– Man behöver tänka olika mycket beroende på vilken typ av cykel man har med sig. Tyvärr finns en hel del tågbolag där man inte få ta med vanliga cyklar, men vikbara cyklar funkar överallt och med dem behöver man inte tänka på mer än att bestämma sig för vart men vill åka, köpa tågbiljett och dra iväg. På hemsidan har vi en lista över vilka europeiska tågbolag som tillåter vanliga cyklar. Där finns också en rad andra tips om cykeltyper, packning, kartor och hur man hittar boenden.
Vad är tipsen för en bra rutt?
– En tur som ger obeskrivliga naturscenerier är att cykla runt Senja som är en ö strax norr om Lofoten. Resan går med nattåg till Narvik och buss till Bardufoss, men det krävs att man har en vikbar cykel eller hyr i Narvik.
I Sverige finns mängder av fina turer man kan göra med vanlig cykel på några dagar. Till exempel att cykla 25 mil långa Banvallsleden mellan Halmstad och Karlshamn. Turen går till 70 procent på nedlagd banvall och är därmed mycket lättcyklad. Eller så tar man tåget till Falköping och cyklar de 20 milen på Ätradalsleden till Falkenberg. Om man får mersmak där kan man fortsätta på Kattegattsleden norrut till Göteborg eller söderut till Helsingborg. Att cykla på polska eller tyska Östersjökusten kan också varmt rekommenderas.
– En av de många fördelarna med tågcykling är att man bara behöver en
tågstation för att starta eller avsluta sin tur. Om vädret blir kass eller orken tryter är det bara att hoppa på ett tåg istället för att cykla en sträcka.
Originaltexten publicerades 17 juni 2022.
-
Höjdpunkter på årets Bokmässa
Ett huvudtema för Bokmässan i Göteborg 2022 var klimatkrisen, något som knappt syntes på mässan med en scen väl dold bakom några plakat och buskar. En given gäst var Greta Thunberg, men även namn som Svante Axelsson, Johan Kylenstjärna och världsnamnet Amitav Gosh. När årets bokmässa nu är nedpackad summerar Caminos Johanna Stål höjdpunkterna på hållbarhetsområdet.
Lina Burnelius, Greta Thunberg och Sara-Elvira Kuhmunen
Bokbranschens klimatinitiativ
Mässan drar igång med stora förväntningar – Svenska förläggarföreningen ska presentera bokbranschens klimatinitiativ. De har insett att äve de måste ta tagi klimatfrågan, dels på grund av att förbereda sig för framtida krav, men också för att kunderna och medarbetarna har förväntningar. Men seminariet som pågår i tio minuter är ytterst tunt. Här konstateras att utsläppen från bokbranschen i Sverige ligger på 39254 ton koldioxid (2021) och att den står för 0,08 % av Sveriges territoriella utsläpp. 50 procent av utsläppen kommer från bokproduktionen. Men här finns ett stort fel, beräkningen är enbart gjord på produktionen i Sverige – trots att en stor majoritet av bokbranschens böcker trycks i andra länder. Dessutom räknas inte den transporten in – alltså den som görs utanför Sverige. Det finns givetvis fler saker att räkna in, såsom exempelvis återbruk och processen efter försäljning men ändå en tumme upp att branschen har börjat ta tag i frågan. Läs deras rapport här!
Nya namn att ha koll på
Författaren och journalisten Jens Liljestrand ledde en spretig men ack så intressant panel med de europeiska ”klimat-författarna” Julie Guinarnd (Schweiz), Vaiva Grainyté (Litauen), Michal Hvorecký (Slovakien) och Valdur Mikita (Estland).
Mikitas bok Konsten att prata med kantareller handlar om att vi behöver bli bättre att prata med sådant som inte är andra människor. Hvorecký är fascinerad av floden Donau och den åtta meter långa stören som levde i floden för 400 år sedan. I hans bok, Döden på Donau, finns en fisk kvar. Hvorecký menar att vi ser klimatförändringarna väldigt tydligt i floden, ”de blir varmare och smutsigare”.
Guinards roman, Överlevarna, är en postapokalyptisk berättelse, som börjar med att elen försvinner hos en kvinna ute på landet. Inga av dessa böcker finns på svenska eller engelska i dagsläget, men jag ser fram emot översättningar av dessa oerhört intressanta historier.
Utnyttjandet av naturresurser grunden för klimatkrisen
En av mässans huvudnamn är Amitav Gosh, den ofrivillige antropologiforskaren som efter sin avhandling direkt började skriva romaner. Han för ett samtal med lundaforskaren Alexandra Nikoleris om huruvida fiktion kan lösa klimatkrisen.
Den riktiga drivkraften av klimatförändringarna ligger långt till huruvidabaka och har sin grund i ”extractivism” (utnyttjande av naturresurser) menar Gosh, som drar paraleller till muskotnötens historia på Banda-öarna. När europerna kom dit ville de få kontroll över den eftertraktade kryddan, men när de inte lyckades slutade det med att de år 1671 utrotade bandaneserna genom att göra en del till slavar och dödade resten. Det var en världssyn som uppstod där produkter är mer värda än liv.
Gosh gör också en poäng över det faktum att vi sitter och diskuterar klimatkrisen på en extremt elkrävande scen, mitt i en elkris och trots att solen strålar utanför. Han menar också att det idag finns allt fler som skriver om klimatet i sina böcker, men att det finns ett systemfel i att det inom ekosystemet som finns runt litteratur så får inte den typen av litterautr tillräcklig uppmärksamhet. Det finns också en koppling mellan konst och fossilvärlden – såsom att de största oljeschejkerna i världen också har de största konstsamlingarna.
Posthumanism
Kanske är något av det mest värdefulla med bokmässan möjligheten att som läsare få träffa sina författare och fråga dem saker. Det kan vara att få ställa två uttänkta snabba frågor som när min son fick träffa bokaktuella youtube-kändisarna Tomu och Yumi. Men det kan också handla om längre samtal i ett hörn i någon monter – jag fick flera sådana bra samtal. Ett var med Jonna Bornemark, Pella Thiel och Henrik Hallgren, de två sistnämnda aktuella med boken Naturlagen och Bornemark som författare till förordet. De tillhör en genre som kallas posthumanism, en syn på omvärlden där människan inte är i centrum, som växer allt mer mitt i tidsåldern som också kallas för antroposcen – människans tidsålder. Detta är något att ha ögonen på framöver.
Hur går det med klimatomställningen då?
Jag deltar i flera seminarier med tema omställning och klimat. Dels med Greta Thunberg med flera på klimatscenen, dels med aktörer som Extinction Rebellion på Grön Scen, men också på välbesökta seminariepass. Det är inte mycket nytt som framhålls, utan samma diskussioner som pågått i åratal: varför händer det så lite, hur får vi folk att ställa om? osv. Bäst kanske samhällsdebattören och författaren Stefan Edman uttrycker det i ett pass ”Vi är bortskämda i det här landet”.
Mässans klimatarbete
En positiv överraskning var att bokmässan var helt vegetarisk i år, något som drastiskt sänker klimatavtrycket från så många besökare. En annan positiv sak var att de i samband med utskick från mässan också uppmuntrade besökare till att resa kollektivt. Även det något som har stor påverkan på utsläppen. Jag ser fram emot kommande steg i hållbarhetsarbetet och intressanta nyheter fån bokbranschen fram till nästa års mässa. Inom kort kommer också en artikel om intresanta böcker från bokmässan 2022.
Orginaltexten publicerades 26 september 2022.
Foto: Alexandra Nikoleris, Amitav Gosh och Johannes Stripple i samtal på Klimatscenen. Fotograf: Johanna Stål
-
Jord – en bortglömd superorganism
Håller våra jordar på att utarmas? Dokumentärfilmaren Tina-Marie Qwiberg, som skapat den uppmärksammade filmen Sista skörden, har fått motta mycket kritik för sin hårda ton mot jordbrukssystemet. Men nu dyker allt fler alternativa odlingssätt upp, där jorden sätts i första rummet.
Tina-Marie Qwiberg
– Det gör mig så irriterad när jag ser reklamkampanjer där de har barn som sitter mitt i ett oändligt rapsfält. Eller när bonden kliver ur sin stora, stora traktor på sin gigantiska åker och tar upp en hand med jord. Som om det vore en idyll. Jag tror inte att man förstår vilket budskap man egentligen skickar ut.
Tina-Marie Qwiberg pratar på bred gotländska samtidigt som hon kryssar bland bilarna för att ta sig över till andra sidan Kungsportsavenyn. Hon är i Göteborg för att göra intervjuer till sin kommande film, den tredje i en serie dokumentärer om livsnödvändiga resurser. Den går under namnet Efter floden och ska handla om sötvatten, men i dag har Camino har stämt träff med henne för att prata om ett annat element: jorden.
När Tina-Maries dokumentärfilm Sista skörden hade premiär i fjol var det många som fick en rejäl klump i magen. Kameran visar enorma fält bevuxna av samma typ av gröda, där varje ovälkommet ogräs har eliminerats. Väldiga maskiner rör sig över den dammande jorden, som monster med långa tentakler som med enorm effektivitet plöjer, sår, skördar och sår på nytt. Varje träd och stenröse som kan störa deras framfart har undanröjts.
Och vi ser närbilder på gråaktig, torr jord som smular sönder i händerna. Jord som ser allt annat än levande ut.
– Vi har glömt att jorden är en levande superorganism, ett helt universum i sig. Nu är den bara något där växten har sina rötter, säger Tina-Marie.
Sista skörden är en berättelse om hur människan håller på att utarma planetens matjordar och känslan är stundtals dystopisk. Hur hamnade vi här?
– Av välvilja, tror jag. Efter kriserna som Sverige och andra länder gick igenom satsade man på att odla fram växtslag som skulle ge mer mat till folket. Det var någon form av säkerhetstänk, men det gick överstyr, säger Tina-Marie.
Filmen visar främst utvecklingen ur ett globalt perspektiv, men även i Sverige har jordbruket genomgått enorma förändringar det senaste seklet. Vi har gått från småskaligt och lokalt jordbruk till en regelrätt industri, som i mångt och mycket styrs av internationella marknader och EU:s jordbrukspolitik.
Mellan år 1975 och 2016 minskade antalet jordbruksföretag med 55 procent, medan arealen åkermark bara har minskat med 14 procent. Det innebär alltså att jordbruksföretagen blir färre men större. På drygt fyra decennier har den areal åkermark som varje företag brukar ökat med över 90 procent, från 23 till 44 hektar i snitt.
Men trots det krympande antalet jordbrukare har inte de producerade volymerna minskat. Teknikutveckling, konstgödsel, bekämpningsmedel och växtförädling har ökat avkastningen.
Mer och mer på varje strå, som Tina-Marie Qwiberg uttrycker det.
– Där tappade vi greppet, säger hon.
Tina-Marie Qwiberg själv är jordvän sedan barnsben. Om vårarna, när bakterierna började vakna till liv, lärde hon sig hur en levande jord doftar.
– Mormor brukade alltid säga ”Nu, sätt ner näsan här mot jorden, så får du känna.”
I en levande jord kan det finnas tio miljarder bakterier och flera hundra meter svamptrådar i en enda tesked. Lägg sedan till mängder av kvalster, småkryp och maskar och du får en bild av vilken intensiv aktivitet som pågår i en jord som mår bra.
De allra flesta av oss saknar i dag kunskap om det här myllrande livet. Tina-Marie Qwiberg märker det under sina trädgårdsvandringar på pensionatet Gula hönan, som hon driver på östra Gotland. Där får matgästerna dofta på jorden, precis som Tina-Marie själv gjort i hela sitt liv.
– De vet i regel inte alls hur viktigt det är med en levande jord. Men när de går in i restaurangen och smakar på maten, då förstår de hur gott det är med näring.
Det är just genom magen som vi får människor att visa mer omsorg om jorden, tror hon.
”Gemene man kommer inte att bry sig om hur många maskar det finns i jorden förrän de förstår hur det hänger ihop med näringsinnehållet i den mat de äter”
Men huruvida det konventionella jordbruket har lett till minskat näringsinnehåll råder det delade meningar om. Enligt Livsmedelsverkets rapport Är dagens mat näringsfattig? (2008) är det svårt att bedöma om det skett några förändringar att tala om när det gäller näringsvärdet i odlade råvaror. Det beror dels på att analyserna inte har dokumenterats tillräckligt väl – var och när togs proverna, vilken sort testades, hur många prover togs? – och dels på att man inte kan utesluta att det är andra orsaker än jordbruket som gör att näringshalter eventuellt förändras.
För Tina-Marie är det dock inget tvivel om att det är skillnad på mat och mat.
– Om du får en näringsrik morot som är odlad i frisk jord, då vill du ha en till. Får du en konventionellt odlad, då räcker det med en. Kroppen känner det.
Allt låter självklart när Tina-Marie Qwiberg pratar om jorden. Det är lätt att få uppfattningen att det råder konsensus, men det är förstås långt ifrån sanningen – annars hade inte dagens livsmedelsindustri sett ut som den gör.
I debatten som följde när Sista skörden haft premiär menade många att filmen tar upp viktiga frågor, men att den samtidigt ger en felaktig bild av läget i Sverige.
”För svensk del stämmer inte beskrivningen. Sedan årtionden tillbaka pågår ett omfattande arbete om näringsförluster, markpackning, klimatpåverkan och växtskyddsmedel.”, står att läsa i ett inlägg på Jordbruksverkets hemsida.
Per Frankelius, docent vid institutionen för ekonomisk och industriell utveckling på Linköpings universitet och ledamot i Kungliga skogs- och lantbruksakademien, uttryckte sig skarpare när han sammanfattade året 2017 i branschtidningen Jordbruksaktuellt:
”Årets största minus var att SVT utan någon kritisk granskning sände dokumentärfilmen Sista skörden den 25 april. Dokumentären hade positiva poänger, exempelvis betydelsen av att vårda jordars biologi, men den var framförallt en orättvis attack på produktionsjordbruket.”
Det var ”mycket tjafs”, säger Tina-Marie. Själv håller hon inte med om kritiken, men förstår ändå reaktionerna.
– Det här är ett system som är väldigt svårt att ta sig ur. Som bonde har man kanske investerat i nya traktorer och konstgödning och sitter med skulder upp över öronen. Då vill man inte höra att vi måste in i ett helt nytt paradigm.
Tina-Marie Qwiberg själv är dock helt övertygad om att det är just ett sådant stort skifte som krävs om vi ska rädda matjordarna, och hon sticker inte under stol med att intervjupersonerna i filmen står ”på hennes sida”.
– Jag är ingen journalist, utan jag vill föra fram ett budskap som jag tror på.
Dessutom, säger hon, finns det en viktig poäng i att lyfta fram människor som jobbar i ytterkanterna. De vars idéer ännu inte har fått något stort genomslag eftersom det finns så stora ekonomiska krafter som håller dem borta.
För visst finns det de som tänker annorlunda. I dag höjs allt fler röster för så kallat regenerativt jordbruk, ett paraplybegrepp för odlingsmetoder där matjordarna byggs upp istället för att, som ofta sker i dag, brytas ned. Här spelar betande djur en huvudroll: de idisslande djuren betar växtligheten och genom deras avföring gödslas marken och jordarna byggs upp. Bland de ivrigaste svenska förespråkarna för den här typen av lantbruk finns Fjällbete i Åre (som Camino tidigare skrivit om). Här testar och utvecklar man metoder både för själva jordbruket men också för det de kallar folkfinansiering, det vill säga modeller som bygger på delaktighet och medansvar i skötsel av mark och djur.
”Det finns ingen motsättning mellan maximalt vitala ekosystem och tio miljarder välmående människor. Det svåraste är inte allt det nya som vi behöver lära oss. Det svåra är alla gamla ’kunskaper’ som vi behöver lära oss av med.”, skriver Fjällbete på sin hemsida.
Även permakultur lyfts fram som en väg till ett mer hållbart brukande av jorden. Det handlar om hur man bäst planerar ett samhälle eller en plats utifrån dess förutsättningar – det kan vara en trädgård eller en hel stad. Även här är samverkan med ekosystemen det centrala och man lever efter devisen att samverkan med naturen för med sig positiva effekter både för jorden och människorna. Begreppet myntades i Australien i slutet av 1970-talet och används i dag inom många olika samhällssektorer, inte enbart när det gäller odling.
Vidare anammar allt fler ett plöjningsfritt jordbruk, där man överger plogen och istället lämnar jorden mer ifred. Det här gynnar maskarna och mikroorganismerna, som slipper få sin miljö förstörd av djupa plogfåror om och om igen.
Allt fler får också upp ögonen för vallodling, där en åker sås med vallväxter istället för att ligga bar, och att odla så kallade mellangrödor mellan huvudgrödorna. Den här typen av jordbruk, där markerna hålls bevuxna i mycket högre grad än i dag, minskar risken för jorderosion och näringsläckage och kan även spela en avgörande roll för klimatet, menar förespråkarna. Ju mer växtlighet, desto mer koldioxid från atmosfären binds i jorden. Om vi lyckades öka mullhalten i världens jordar med två procent skulle vi kunna binda tillräckligt mycket koldioxid för att neutralisera växthuseffekten, enligt organisationen Soil Association.
Det är av största vikt att den här typen av idéer får ta plats vid sidan av det konventionella jordbruket om vi vill rädda matjordarna, menar Tina-Marie Qwiberg.
”Jorden kommer alltid att vara vår huvudsakliga odlingsplats i framtiden, hur många salladsodlingar vi än har inomhus”
Det låter lite raljerande, men hon är egentligen ingen teknikskeptiker.
– Jag gillar också akvakultur, till exempel, och som komplement tycker jag att tekniska lösningar är jättebra. Men jag tror inte att vi kan lösa miljöproblem eller matförsörjning till den här stora befolkningen med enbart food tech.
För henne kommer också teknikutvecklingen med en frihetsaspekt. Teknik kräver kontroll: systemen måste hållas igång genom att någon trycker på knappar och vrider på reglage. På det sättet gör tekniken oss ofria, menar hon.
För Tina-Marie och hennes meningsfränder är det bästa vi kan göra istället att släppa lite på kontrollen. Att våga lita på att fotosyntesen skapar liv, precis som den alltid har gjort.
– Hur kan man inte kan se att alla svar finns i naturen? Vi kan låta den ha sin gång om vi bara hjälper den lite.
Originaltext publicerades 19 november 2018. Text: Maja Andersson
-
Toppmöte, klimatkris och remake på Way out West
Då var det dags för Way out West igen. I år med inslag av klimatmöte för evenemangsbranschen, remake, redesign och popup-butik, trädförsäljning och klimatsamtal med Spotify. Camino kommer vara på plats och bevaka både festivalen och klimatmötet.
Idag startar stadsfestivalen Way out West i Göteborg, efter två års uppehåll. Camino har bevakat festivalen under många år och gör så även i år. Utöver att vara den storfestival med ambitiösaste miljöambitionerna i Sverige så testar de dessutom ständigt nya grepp på hållbarhetsfronten. De var tidiga med att göra festivalen helt köttfri (2012), sedan även mjölkfri, de har varvat musik med samtal på hållbarhetsteman och testat olika grepp kring återvinning och påverkan av festivalbesökarna.
I år, efter ett långt uppehåll under pandemin, kommer festivalen ha en ny arena som heter Greeentopia – den är till för inbjudna gäster enbart, och har ett gediget tvådagarsprogram om hållbara arrangemang. Men Greentopia kommer även att ha ett område ute på festivalen som heter Meetingpoint. Där får besökarna möjlighet att bland annat delta i textilworkshops och prova utvald second hand tillsammans med F/ACT Movement – Science Park Borås och Göteborgsregionens initiativ för att främja en mer hållbar produktion och konsumtion av mode och textil. På Meetingpoint finns en pop up-butik med kläder, det hålls workshops i repair, remake och upcykling, samt filmvisning och föreläsningar av bland annat modedoktoranden Anna Lidström.
De volontärer som jobbar på Greentopias områden under festivalen kommer att bära arbetskläder tillverkade av modedesignern Stina Randestad i samarbete med Science Park Borås. Kläderna, som ursprungligen kommer från textilserviceföretaget Elis, har använts inom äldrevården i Göteborgs Stad och nu omdesignats till nya arbetskläder för att på ett cirkulärt och attraktivt sätt visa på hur man kan minska svinnet inom textilindustrin. Way Out West är första stoppet för kollektionen som ska kunna hyras ut till fler evenemang i framtiden.
Utöver samarbetet med Greentopia finns det fler nya miljöinitiativ på Way out West. Bland annat att du kan köpa biljett med ett träd inkluderat. Samarbetsföretaget heter Treedom och planterar träd i Afrika, Sydamerika och Italien av lokala jordbrukare.
Även Spotify bidrar till samtalet om klimatet genom samtal baserade på deras audionovel Tjugosjuttiotvå, med spännande besökare, såsom bland annat Maxida Märak.
Sist men inte minst, så erbjuder festivalen ett antal filmer på Hagabion, där frågor som aktivism och engagemang tas upp på olika sätt. Nu ser det inte ut som om det ska regna, men om man tröttnat på att dansa och lyssna på musik, kan det vara ett skönt sätt att koppla av med en film.
Originaltext publicerades 10 augusti 2022.
-
Sommarens hetaste miljöböcker
Missar du Almedalen? Häng ändå med i de senaste debatterna på hållbarhetsfronten genom några nya böcker. Här listar vi några av de hetaste att läsa under sommaren, som tar upp allt ifrån havs- och skogsfrågor till hetta.
Klimatförändringarna blir allt mer märkbara; inom politiken, i fråga om sinande resurser och hos människorna runt om i världen som märker av varmare temeperaturer, nya sjukdommar, parasiter och ett förändrat landskap. Sommarens hetaste böcker lyfter dessa frågor och ger nya insikter om just hur akut det är att vi agerar på allt fler områden.
Oceankänslan av Isabella Lövin
Oceankänslan är Isabella Lövins skildring av tiden i politiken och de utmaningar vi står inför. Hon beskriver om det politiska spelet och varför det fortfarande är så svårt att enas om det mest grundläggande: överlevnaden för livet på planeten.
Lövin har en god inbick i världspolitiken och hon berättar om politiska vardagen – i Stockholm, Bryssel, Rio de Janeiro, New York, Mogadishu och Kiribati. Konflikterna, förhandlingarna och mötena med politiker från hela världen som delar hennes engagemang beskrivs såväl som de krafter som gör att förändringen går så långsamt. Ocenakänslan är ett måste för den som vill förstå varför det går så långsamt framåt.
Skogslandet, en granskning av Lisa Röstlund
Så här beskriver förlaget Forum boken: ”I skogslandet Sverige pågår en strid. Biologer larmar: de sista riktiga skogarna försvinner – snart återstår bara hyggen och plantager. Skogsbolag och andra forskare säger tvärtom: vi har aldrig haft så mycket skog som nu. Och mitt i brinnande klimat- och biologisk mångfaldskris är man djupt oense om hur skogen ska användas för att bäst möta och bidra till att lösa den. När journalisten Lisa Röstlund granskar en av vår tids ödesfrågor kliver hon ned i skyttegravarna och blottar konsekvenser av kriget. Hon finner hemliga dokument och möter rädda människor som bara vågar uttala sig anonymt, men också de som väljer att prata öppet. Om självmord. Om dödshot mellan grannar. Om etablerade och välrenommerade forskare som mobbas ut. Och om vetenskapsmän som smider planer ihop med industrin. Granskningen vävs in i hennes vardag och väcker svåra frågor.”
Det är en högaktuell bok som väckt både debatt, motstånd men också mycket medhåll. Vi ser fram emot att läsa den under sommaren.
Världen som väntar av Peter Alestig
Dagens Nyheters klimatreporter Peter Alestig har varit tjänstledig för att skriva en bok om Sverige i klimatförändringarnas skugga. Han ställer svåra frågor såsom: Hur slår extremvädret mot vår hälsa och ekonomi? Hur ska vi klara energiförsörjningen när fossila bränslen fasas ut och hur försvarar vi demokratin när klimatfrågan ställer människor mot varandra? Boken är en forskningstung genomgång hur klimatet påverkar allt från tunga politiska frågor till nya parasiter och sjukdomar.
Hetta: om människan i en varmare värld av Izabella Rosengren
Vad gör hettan med oss människor och hur mår vi i en allt varmare värld? Enligt Izabella Rosengren gör hettan oss dummare, vålsammare och mer sjuka. Det pratas en del om klimatförändringarna men sällan om vad det gör med oss männniskor. Det är något som uppmärksammas i denna spännande bok av vetenskapsjournalisten Rosengren, som pratat med allt från forskare till svettande löpare som springer ökenmarathon. Perfekt för heta dagar i skuggan.
Originaltexten publicerades 1 juli 2022.
Camino 