Kan rewilding, återvildning av naturen och återintroducerande av gamla arter, vara en lösning för klimatet? Det menar den globala rewildening-rörelsen som börjat få stöd i Sverige och som nu backas upp av forskning. Mest omtalat just nu är en rysk park för återvildning, de menar att deras naturbaserade metoder är det som hindrar permafrosten från att tina.
Tänk om vi kunde återskapa de äldre landskap som gått förlorade under de senaste 200 åren? Ett landskap med ett överflöd av biologisk mångfald, ekosystemtjänster, vilda djur, kvittrande fåglar, våtmarker, rena vattendrag och friska marker.
Dessa livsmiljöer har förstörts genom en massiv befolkningsökning, industrialisering, utdikning av våtmarker, en enormt expanderad boskapsuppfödning och uppdämda vattendrag. Det har skapats av våra drömmar om större hus, större altaner, mer kläder, tuffare bilar och inte minst fler tekniska apparater som kräver enorma datacenters och stora mängder energi.
Fri, vild mark är numera utrotningshotat och med den en massdöd av arter – liknande den som skedde när dinosaurierna dog ut. Men denna gång är det inte en meteorit utan vi människor och våra aldrig sinande begär som skapat massdöden.
En rörelse som kämpar emot denna utveckling är Rewildening-rörelsen. Under många år har den internationellt jobbat med att återintroducera gamla arter, såsom visenter och vildhästar i deras ursprungliga habitat. Inte alltid framgångsrikt och ibland med följdproblem, men även lyckat många gånger. I Sverige fokuserar rörelsen mycket på vattendrag i skogar snarare än på introducerandet av vilda djur,
En ny rapport, publicerad i magasinet Nature Climate Change, visar på att återhämtning av den vilda populationen djur är viktig för att bekämpa klimatförändringar. Gräsätare såsom Visenter hjälper ekosystemet att fånga och lagra koldioxid genom deras betande. De omfördelar frön och näring över stora områden samt trampar och gör marken och sediment kompakt. Även vilda djur i hav- och vattendrag är viktiga. Djuren gör samma tjänster som CCS-teknik (Carbon Capture Storage), fast gratis – det kallas för ACC (Animating the Carbon Cycle).
Istidspark i Ryssland
Pleistocene Park är ett naturreservat vid Kolyma-floden söder om Chersky i Sacharepubliken, Ryssland, i nordöstra Sibirien. Där pågår försök att återskapa det norra subarktiska stäppgräsmarksekosystemet som blomstrade i området under den senaste istiden. Området är 20 kvadratkilometer stort och här försöker man alltså återinföra gräsbetande djur såsom rådjur, myskoxe, jak, bison och vanligare sorter som kor och får. Allt för att skapa mer produktiv mark men också för att bidra till en nedkylning av klimatet genom att minska upptining av permafrosten. Genom att betande djur trampar i snön så exponeras marken för vinterns kyla, vilket minskar risk för att permafrosten ska smälta. Permafrosten kallas för vår tids stora ”tickande bomb”, för om den skulle smälta skulle utsläppen vara lika stora som från hela vår civilisation sammantaget, menar parkens ägare. Detta projekt är ett av många rewildening-projekt som just nu pågår världen över.
En vildare kultur
Maja Lunde, som vi intervjuade när hon var aktuell med boken Przewalskis häst, tog upp rewildening som tema i sin bok. Boken handlar om återinförandet av en urtidshäst i Mongoliet. Och ämnet blir allt mer populärt inom litteraturen och kulturen, Pleistocene Park nämns i Jonas Grens bok Kromosonparken. Överhuvudtaget har den vilda naturen fått ta mycket mer plats i litteraturen de senaste åren, genom romaner som Där kräftorna sjunger, Rådjursmannen och Den sista migrationen. Svts serie En vildare värld visade också upp många rewildening-projekt världen över. Har du inte sett den så är det dags. Inte minst sista avsnittet som handlar om vad du kan göra i din trädgård är intressant. Kolla in den här!
Originaltext publicerad 28 mars 2023. Foto: Kara Eads, Unsplash
Camino 