-
Konstverk binder ett års koldioxidutsläpp
Vet du hur mycket ditt koldioxidavtryck väger? Konstnär Mattias Käll har tagit reda på det genom att göra en storskalig installation med 365 träkuber. Till sommaren visas den 6 ton tunga träskulpturen på konstbiennalen Open Art i Örebro.
– Jag tycker om att göra volymer och siffror konkreta och greppbara. Att bära saker och känna dess tyngd gör att jag förstår bättre och känner mer, säger konstnären Mattias Käll. I sitt konstnärskap arbetar han med teman som klimat, miljö och människans relation till naturen. Han undersöker vår konsumtion och dess effekter genom långa projekt där han till exempel har dokumenterat all mat som han och hans familj slängde under ett år. Han har också samlat ett års förpackningsplast från hushållet till en fotoserie och en performance där han bar förpackningsplasten runt i Almedalen.
– Idag hoppas fossilindustrin på olika kostsamma tekniker för att fånga in koldioxid. Skogen finns där löser det helt naturligt.Mattias Käll berättar att att tanken är att i bilderna uppnå en spänning mellan det estetiska och det problematiska. Att skapa en bild som vid första ögonblicket bara är vacker men där det finns någonting som skaver.
På industriområdet Holmen i Örebro står Mattias och drar i en stor hög med virke. När han fått loss en grå, sliten planka kapar han upp den i längder om 50 centimeter. Spillvirket monteras till kuber som kommer bli en del av en installation i sommarens biennal OpenArt i Örebro. Det är mycket jobb kvar. 365 kuber på 36 dm3 ska tillverkas och kommer när de är klara binda ett års koldioxidutsläpp för en person.
– Det skulle vara bra om vi inte skapade så stora utsläpp. Då skulle jag inte behöva jobba så mycket, säger Mattias Käll. Enligt Naturvårdsverket genererar medelsvensken mellan åtta och nio ton koldioxid per person och år. För att nå Parisavtalets mål på 1,5 graders temperaturökning behöver vi jobba med ändrade konsumtionsmönster och bevarande och återskapande av natur. Många beslut behöver ske på systemnivå men Mattias pekar också på en inre omställning.
–Jag tror att förändringen börjar på insidan hos var och en av oss. Jag har känt mycket sorg över hur vi hanterar jorden. Men för att inte sorgen ska förvandlas till apati behöver jag känna att jag bidrar med någonting. Jag behöver göra nåt konkret. För mig blir det att skapa konst.De 365 kuberna kommer att placeras på Stortorget i centrala Örebro och ett videoverk kommer att visas i den intilliggande Nikolaikyrkan. De går att besöka under sommaren.
Foto: Mattias Käll
-
Kan näver rädda världen?
Näver är ett värdefullt material som historiskt använts till bland annat byggnadsmaterial och husgeråd, men idag används det knappt alls i Sverige. Camino har träffat Kerstin Sylwan, som vill ändra på det genom projektet Näverskogen.
Du har som produktdesigner tidigare arbetat med återanvända material och industrispill men har nu fokus på näver, varför det?
– För några år sedan kom jag i kontakt med en slöjdare som lärde mig om näver. Sedan dess har jag varit i chock över att det inte är fler som använder det. Näver
är ett oerhört värdefullt material med ett rikt kulturarv som sträcker sig tusentals år tillbaka. Det är vattentätt, det ruttnar inte och det möglar inte eftersom det innehåller oljor som dödar mikroorganismer.Vad kan näver användas till?
– För 100 år sedan användes det jättemycket. Man lade det under syllen på hus och på tak, så som vi idag använder tjärpapp. I hushållen användes det bland annat till matförvaring. Det finns så mycket som näver skulle kunna användas till
idag som är outforskat, som ett naturligt kompositmaterial, till naturliga limmer, nä- verplywood… Det är ett material som skulle behövas och jag vill utforska hur det skulle kunna användas i så stor skala som möjligt.Hur tar man näver?
– Näver är björkens ytterbark, det är som en regnkappa. Varje år skapar trädet ett nytt lager näver som skydd för den viktiga innerbarken. Under den tidiga sommaren, när löven precis slagit år ut släpper nävern från innerbarken. Man tar den längs med stammen och gör man det i precis rätt tid så bara ramlar den av.Hur är kännedomen om näver bland skogsägare?
– De har inte den blekaste aning om att det är en resurs. Förra sommaren hade vi en nävertäkt i samarbete med Norra skog med ett 20-tal skogsägare och lika många slöjdare på plats. På 70- och 80-talet var det trendigt att gå kurser och göra bröd- korgar i näver, och då fanns det skogsägare som tog näver och annonserade i tidning- en Land. I någon större skala har vi inte tagit näver i Sverige på 50 år, och sedan intresset för näverslöjdskurser dalade har det knappt funnits någon som tagit näver för att sälja. Glasbjörken som främst växer i norra Sverige är den som har bäst näver och tillgången skulle kunna bli ännu bättre om vi odlar glasbjörk.Går det att sälja näver i Sverige idag?
– Under nävertäkten pratade vi om ekono- min och konstaterade att man kan tjäna mer på nävern än på virket från en björk. Det var en aha-upplevelse för skogsägarna! I sommar ska vi under en vecka i Väster- botten ta så mycket näver vi kan, väga det och räkna på alla led för att få fram ett pris som vi ska publicera.Vilka ska köpa nävern?
– Jag vill att näver ska komma ut ur skogen och tillbaka till de områden där det an- vänts tidigare, men på ett mer industriellt sätt. Jag vill vända mig till de som de som ska sälja, slöjddetaljister, byggnadsvårds- grossister och helst stora grossister som byggvaruhandlar.Näverskogen är ett samarbete mellan Föreningen Sveriges hemslöjdskonsulenter och Norra skog och syftar till att öka användandet av näver som resurs.
Texten är hämtad från förstudien Mångbrukets ekosystemtjänster som genomförts av Föreningen Skogens mångbruk, i syfte att undersöka hur alternativa sätt att nyttja skog affärsmässigt kan bidra till att stärka de ekosystemtjänster som skogen ger oss.
Foto Ola Ling (nävertäkt), Susanne Sadri (porträtt)
-
Cirkulärt på Eurovision i Malmö
Var du en av de 160 miljoner människor som såg schweiziska Nemo ta hem Eurovision i lördags? Möjligen funderade du inte jättemycket på hållbarhetsarbetet bakom evenemanget just då, men om du är sugen på att veta mer om det gästar Veronika Hoffmann på Malmö stad, som lett arbetet, det senaste avsnittet av podcasten The Circular Economy Show.
Det har funnits en strävan att arbeta cirkulärt på en rad olika sätt i årets Eurovision. Ingen ny infrastruktur skulle behöva tillkomma för evenemangen under Eurovision-veckan; 70 procent av dekorationer, teknik, scendelar med mera skulle vara lånade, hyrda eller återanvända och det som köptes nytt skulle kunna återanvändas i annat sammanhang; engångsmaterial skulle minimeras i serveringar och vatten på flaska vara bannlyst. Dessutom skulle all mat som serverades vara 100 procent vegetarisk och till 50 procent ekologisk. Som en hjälp i arbetet har man certifierat evenemanget som ett Hållbart Arrangemang, en certifiering som företaget Greentime står bakom. The Circular Economy Show produceras av Ellen MacArthur Foundation och återkommer flera gånger i månaden med intressanta teman inom cirkulär ekonomi. Du kan också läsa mer om hållbarhetsarbetet kring Eurovision här!
-
Hur fungerar skogssystem egentligen?
Vi måste lägga fokus på att bevara de nuvarande intakta, eller välfungerande skogarna, snarare än att enbart fokusera på att plantera ny, menar många. Samtidigt menar de som förespråkar en ständig föryngring av skogarna att växande, unga träd binder mer koldioxid.
Det pratas också mycket om att bevara regnskogar för att de är jordens lunga, medan de boreala skogarna vi har här uppe i norr inte anses ha samma vikt. Men mysteriet hur skogar fungerar i relation till att binda kol, börjar mer och mer nystas upp.
I boken EverGreen, beskriver författarna Reid och Lovejoy skillnaden mellan boreala och tropiska skogar. De tropiska skogarna är aktiva året runt med att skapa ny grönska och växer ständigt. Så fort ett löv ramlar av sugs näringen upp för att skapa nytt liv och marken täcks av orkidéer och andra plantor. Här är fokus på grönska och biologisk mångfald, med att skapa svalka och vätska. Små skador i kanterna av skogarna gör stor skada långt in i skogen och minskar dess förmågor. De tropiska skogarna är mycket rika på biologisk mångfald och binder mycket koldioxid med sin grönska.
Även boreala skogar ( inte planterade virkesskogar) är rika på biologisk mångfald, ju större orört område desto större biologisk mångfald. Men här är fokus inte på största möjliga grönska utan på en långsam tillväxttakt som sker huvudsakligen under sommarhalvåret. Här landar löv, kottar, grenar och barr på marken och förmultnar ner i marken i en mycket högre grad. Under jorden finns mängder av kol, inte precis under ytan utan flera meter under ytan. Hela 95 procent av all kol från plantor finns under jorden i boreala skogar, jämfört med 50 procent i tropiska.
En annan komplexitet med skogar är att otaliga studier visar på att ju mer biologisk mångfald en skog har, desto mer kol finns i skogen och desto mer koldioxid binder den. Det finns inte en enkel förklaring till varför, men det kan handla om betande djur som äter små träd och trampar på jorden, om pollinatörer, givetvis, och andra arter som sprider fröer, äter löv och så vidare. Men hur man än tänker så är det svårt att mäta effekt i siffror. Är en art värd att bevara för att den bidrar mer till klimatet än en annan, när arterna samtidigt är beroende av varandra, både djur och växter?
Sammanfattningsvis kan man säga att boreala skogar som är intakta är viktigare för klimatet än nyplanterade, på grund av den mängd kol som binds under marken och den komplexa väv av biologisk mångfald som byggts upp under lång tid. I de tropiska skogarna är de intakta skogarna viktigare för klimatet på grund av huvudsakligen deras komplexa uppbyggnad. Förstör du en liten bit regnskog kan det få stora konsekvenser och till och med nästan vara omöjligt att återskapa.
Detta är del två i en serie lättsmälta texter om de komplexa skogarna, baserade på ny litteratur och forskning. Denna artikel baserar sig huvudsakligen på boken EverGreen av John W Raid och Thomas Lovejoy.
-
Det är självhjälptipsens fel
Det är inte bra att äta potatis hör jag i en podd. Alltså för hälsan. För några år sedan var det några andra poddare och tillika författare som skrev att man inte skulle äta mogna bananer utan enbart gröna.
En annan självhjälpsbok pratar om mat som gör dig vacker, en tredje om hur du ska ta bort vänner som stjäl din energi och en fjärde om hur du kan sova i 20-minuters intervaller under dagen för att på totalen kunna minska ditt sömnbehov. Jag vet allt detta, för jag har läst dessa böcker.
För att vara ärlig kan jag säga att jag slänger mig över självhjälpslitteratur. Allt i förhoppningen om att kunna må lite bättre, känna mig lite lyckligare och orka lite mer. Kunna fokusera bättre, sova bättre och gå ner i vikt. Jag tänkte förr att det var väl bara bra om jag förbättrar mig själv, så jag kan hjälpa andra mer. Men tänk vilket feltänk det faktiskt är.
Självhjälpstips, böcker och poddar skulle jag snarare säga försämrar oss själva och världen, genom sitt ensidiga fokus på det egna jaget. Förvisso nämner vissa betydelsen av samhörighet och nära relationer och att ”göra gott”, men fokuset är ändå för att själv mår bra eller bli ”en bättre människa”.
Vad händer då med idén om att göra samhället bättre? Om vi är så upptagna med att nagelskåda våra egna kylskåp, optimera vår tid och spendera tid med andningsteknikövningar och ansiktsmassage så finns det varken tid eller ork för så mycket mer. Samtidigt som forskningen är entydigt med att det vi mår bättre av är att ingå i större sammanhang, uppleva en känsla av meningsfullhet och av att göra skillnad. Att vara en del i en linje av förfäder som strävar efter en bättre värld för våra kommande generationer, en viktig kugge i ett samhällsbygge som går åt rätt håll.
Varför tillåter vi oss att ge upp och falla för frestelsen med att fokusera på jaget? En anti-självhjälpsbok är vad som skulle behövas, en podd som belyste meningen med sammanhang och andra livsåskådningar där laget är viktigare än jaget? Där vi:et går före mig. Kanske är det nästa bok jag ska skriva, samtidigt som jag trycker i mig bruna bananer för att minska matsvinnet och odlar potatis för att öka samhällets resiliens?
Foto: Darius Bashar/ Unsplash
-
Mega-skogens relevans i klimatomställningen
För några år sedan ökade skogens roll i den populärvetenskapliga litteraturen med böcker om kommunicerande träd och underjordiska nätverk. Kunskap som innan bara huserade hos nördiga biologer blev plötsligt allmängods.
Men därefter har skogen återigen blivit en stridsfråga när det kommer till att hugga ner, bruka, plockhugga eller kalavverka. Miljömål har ställts mot varandra, såsom vårt ökande behov av träråvara till allt från bygge av hus i trä till textilier och papperskassar och samtidigt ett stort behov av skogen som kolllagring och plats för biologisk mångfald.
I professor Anne Sverdrup-Thygesons bok Skogen – om träd, människor och 25000 andra arter, får skogens mångfald och mystik tillbaka lite av sin glans. Hon berättar om köttätande svampar, om levande döda träd, om mat från skogen och mycket annat. Och just mångbruk av skogen är något som kommit upp på tapeten de senaste åren, genom just att se på de olika sätt man kan ha nytta av skogen utan att bara hugga ner den. Bland annat arbetar föreningen Skogens mångbruk med just detta.
Förutom att skogar är enormt variationsrika, ett myller av arter med speciella funktioner, en plats för mystik och hemligheter, rekreation, inhämtning av mat och material och producenter av det livsviktiga syret så finns det mycket mer att inhämta i form av att rädda planeten från klimatförändringarna.
Mega-skogarna, de fem stora sammanhängande skogsområden som finns kvar idag i världen, har större betydelse än vi tidigare har kunnat föreställa oss. Amazonas, den skog som vi ofta kallar för planetens lunga, är visserligen superviktig av många skäl, men faktum är att de boreala skogar som vi exempelvis har här i norr, binder ännu mer kol i marken. Stora områden av våtmark, mossor, myrar och träsk är mumma för kolbindning och skulle kunna bli en av våra räddare när det kommer till att stoppa klimatförändringarna, om vi bara behandlade dem på rätt sätt. Det vill säga – låta dem sköta sig själva.
De stora megaskogarna är enligt författarna till boken EverGreen – Saving big forests to Save the Planet en underskattad resurs näår det gäller CCS inlagring, samtidigt som det är enormt mycket mer effektivt och lättskött än fabriker som ska utföra samma sak.
Enligt författarna är bygget av vägar det största problemet för dessa megaskogar. För där det byggs vägar kommer snart allt från frilufsare och jägare till exploatörer och det som tidigare varit ganska orört av mänskliga händer blir snabbt till resurser i våra händer. I norr främst för olja och gruvor, i syd ofta just för träråvara. Vägar innebär också barriärer för djur att ta sig fram, från våtmarker att skydda skogar från bränder
Att låta stora områden skyddas från vägar är en tradition som har rötter i 1020-talets USA då ekologen Aldo Leopold förstod att intakta ekosystem inte funkade ihop med vägar, så han hittade ett vägfritt område, Gila, i New Mexiko, som han gjorde till ett skyddat område, den första nationalskogen som bestod av enbart vildmark.
Följ oss för att läsa den fortsatta artikelserien om skogen under våren.
Foto: Asher Ward/ Unsplash
-
DIY: Så anlägger du en äng
Vi ser allt färre nyttiga insekter i våra bostadsområden, när allt fler väljer att lägga asfalt, sten, trädäck eller gräsmattor över hela sina tomter. Varför inte gå samman med dina grannar och skapa några gröna stråk mellan husen där naturens välgörare kan trivas?
- Försök hitta något område som fortfarande inte är asfalterat eller stenbelagt, eller bryt upp asfalten/stenarna om det är en bra plats. Det kan vara en allmän plats eller en bit av någons trädgård (så länge tomtägaren är med på det såklart).
- Identifiera om det redan finns några bra växter på platsen eller i området som ni kan ta frön eller skott ifrån.
- Anlägg en miniäng med växter som uppskattas av fjärilar, bin och andra pollanitörer. Använd en näringsfattig jord för att undvika att tuffa “ogräs” tar över. Marken ska också vara väldränerad.
- Slå den lilla ängen med en lie eller klipp med en röjsåg (ej trimmer som sliter sönder växterna) i början av augusti så att frökapslarna kan falla ner på marken inför kommande år och ängen består.
- Ha lite tålamod, det tar ungefär tre år att få en äng som är i fin balans.
- För extra djurliv med bland annat grodor kan även en lite damm anläggas om plats och ork finns.
- Ängen ska aldrig gödslas, kalkas eller behandlas på något sätt.
- Odlar du grönsaker i din trädgård kan du troligtvis få en bättre skörd när ängen anlagts. Dessutom brukar det uppskattas av barn med alla fjärilar, ett aktivt djurliv och härliga dofter.
- Njut!
Bra växter för en äng
- Sidenört ses av många som ett ogräs, men är en fin blomma som fjärilar älskar, särskilt fjärilen Monark som är hårt utsatt av klimatförändringar och behöver vårt stöd.
- Buddleja eller fjärilsbuske älskas av fjärilar.
- Blommande basilikabuskar och lavendel älskas av våra kära bin. Liksom Röd Solhatt, Vallmo och många andra sorter.
- Ljung är också uppskattat av bin och kan ge en god ljunghonung.
- Ängsblommor finns att köpa på påse, om man vill ha lite blandade sorter. Men välj gärna sorter som ni vet trivs i ert område och er växtzon, då blir det mindre jobb.
Tips! Om du/ni inte hittar en lämplig plats på er gata så vänd er till kommunen och fråga om ni kan få en använda en bit land i närheten till detta ändamål. Brukar uppskattas av kommunen då det bidrar till biologisk mångfald, förbättrar luft och ökar ett områdes attraktivitet.
Originaltext publicerad 11 maj 2020. Foto: Unsplash
-
Rewilding – en lösning på klimatkrisen
Kan rewilding, återvildning av naturen och återintroducerande av gamla arter, vara en lösning för klimatet? Det menar den globala rewildening-rörelsen som börjat få stöd i Sverige och som nu backas upp av forskning. Mest omtalat just nu är en rysk park för återvildning, de menar att deras naturbaserade metoder är det som hindrar permafrosten från att tina.
Tänk om vi kunde återskapa de äldre landskap som gått förlorade under de senaste 200 åren? Ett landskap med ett överflöd av biologisk mångfald, ekosystemtjänster, vilda djur, kvittrande fåglar, våtmarker, rena vattendrag och friska marker.
Dessa livsmiljöer har förstörts genom en massiv befolkningsökning, industrialisering, utdikning av våtmarker, en enormt expanderad boskapsuppfödning och uppdämda vattendrag. Det har skapats av våra drömmar om större hus, större altaner, mer kläder, tuffare bilar och inte minst fler tekniska apparater som kräver enorma datacenters och stora mängder energi.
Fri, vild mark är numera utrotningshotat och med den en massdöd av arter – liknande den som skedde när dinosaurierna dog ut. Men denna gång är det inte en meteorit utan vi människor och våra aldrig sinande begär som skapat massdöden.
En rörelse som kämpar emot denna utveckling är Rewildening-rörelsen. Under många år har den internationellt jobbat med att återintroducera gamla arter, såsom visenter och vildhästar i deras ursprungliga habitat. Inte alltid framgångsrikt och ibland med följdproblem, men även lyckat många gånger. I Sverige fokuserar rörelsen mycket på vattendrag i skogar snarare än på introducerandet av vilda djur,
En ny rapport, publicerad i magasinet Nature Climate Change, visar på att återhämtning av den vilda populationen djur är viktig för att bekämpa klimatförändringar. Gräsätare såsom Visenter hjälper ekosystemet att fånga och lagra koldioxid genom deras betande. De omfördelar frön och näring över stora områden samt trampar och gör marken och sediment kompakt. Även vilda djur i hav- och vattendrag är viktiga. Djuren gör samma tjänster som CCS-teknik (Carbon Capture Storage), fast gratis – det kallas för ACC (Animating the Carbon Cycle).
Istidspark i Ryssland
Pleistocene Park är ett naturreservat vid Kolyma-floden söder om Chersky i Sacharepubliken, Ryssland, i nordöstra Sibirien. Där pågår försök att återskapa det norra subarktiska stäppgräsmarksekosystemet som blomstrade i området under den senaste istiden. Området är 20 kvadratkilometer stort och här försöker man alltså återinföra gräsbetande djur såsom rådjur, myskoxe, jak, bison och vanligare sorter som kor och får. Allt för att skapa mer produktiv mark men också för att bidra till en nedkylning av klimatet genom att minska upptining av permafrosten. Genom att betande djur trampar i snön så exponeras marken för vinterns kyla, vilket minskar risk för att permafrosten ska smälta. Permafrosten kallas för vår tids stora ”tickande bomb”, för om den skulle smälta skulle utsläppen vara lika stora som från hela vår civilisation sammantaget, menar parkens ägare. Detta projekt är ett av många rewildening-projekt som just nu pågår världen över.
En vildare kultur
Maja Lunde, som vi intervjuade när hon var aktuell med boken Przewalskis häst, tog upp rewildening som tema i sin bok. Boken handlar om återinförandet av en urtidshäst i Mongoliet. Och ämnet blir allt mer populärt inom litteraturen och kulturen, Pleistocene Park nämns i Jonas Grens bok Kromosonparken. Överhuvudtaget har den vilda naturen fått ta mycket mer plats i litteraturen de senaste åren, genom romaner som Där kräftorna sjunger, Rådjursmannen och Den sista migrationen. Svts serie En vildare värld visade också upp många rewildening-projekt världen över. Har du inte sett den så är det dags. Inte minst sista avsnittet som handlar om vad du kan göra i din trädgård är intressant. Kolla in den här!
Originaltext publicerad 28 mars 2023. Foto: Kara Eads, Unsplash
-
Naturbaserade lösningar är framtiden
I enlighet med EU:s klimatlag kommer EU-kommisionen föreslå ett mål som handlar om att vi måste sänka våra koldioxidutsläpp med 90 procent till år 2040. För att det ska kunna vara rimligt att uppnå räcker inte fossilfri teknik, vi behöver ta hjälp av naturens sinnrika egna lösningar för att sänka utsläppen rejält.
Naturbaserade lösningar har seglat upp som ett område med stort potential för att dämpa klimatförändringarna och även dess effekter. Till skillnad mot tekniska lösningar, som ofta kräver mycket naturresurser för att bygga upp och dessutom har många negativa bieffekter, löser ofta naturbaserade lösningar flera problem på en gång. Ett exempel är regenerativ odling med betande djur. Det skapar inte bara ett öppet landskap som gynnar biologisk mångfald, utan bidrar också till friskare och mer mullhaltiga jordar genom djurens avföring. Det binder också mer kol i jorden eftersom djuren äter gräs eller klöver, som då måste växa upp på nytt och därmed binda mer kol.
”Vilda boreala skogar binder enorma mängder kol, till skilland från trädplantager med unga träd.”
Rewilding eller återvildning, som jag skrivit om många gånger förut, innebär också många positiva effekter. Återställda våtmarker skyddar mot översvämningar vid skyfall, behåller vatten vid torka, lagrar enorma mängder kol i marken, är ett paradis för biologisk mångfald och är dessutom trevliga rekreationsområden med ofta fina miljöer. Frigående vilda djur i skogen, såsom visenter, men även älg och andra klövdjur, äter sly vilket naturligt gallrar skogen, men deras avföring ger även näring till skogarna. Att låta gamla skogar stå kvar och kanske utöka deras områden, innebär stora fördelar för kolbindning, då vilda boreala skogar binder enorma mängder kol, till skilland från trädplantager med unga träd. De varierande skogarna med olika arter är också tåligare mot skogsbränder, står emot angrepp från skadedjur bättre och har en större biologisk mångfald.
Resiliens skapas när vi har en stak natur med en myriad av arter, som både kan bidra till ett levande ekosystem i sig, men som dessutom kan vara en källa till näring för människor. Skogsträdgårdar, där man odlar i samklang med naturen och skogen, kan ge skördar av allt från olika nötter, frukter, bär och andra perenna växter. En plöjningsfri och grävfri odling kräver mindre mankraft och skapar friskare skördar. En mer vildväxande trädgård är något för den late, men också ett paradis för olika arter. Ibland är det bästa helt enkelt att låta naturen göra sitt jobb och ta ett steg tillbaka för att se på.
-
Destination Härnösand
Längst höga kusten ligger Härnösand, en liten stad med många hållbarhetsambitioner. Vi besökte staden i samband med en landsbygdskonferens och här är några favoriter du inte får missa vid ett besök.
Re:store Höga kusten
Mitt i centrum, i en liten galleria, ligger en stor affärsyta som går under namnet Re:store höga kusten. Här samsas ett antal olika småentreprenörer med återbruk, förpackningsfritt eller handgjort/ ekologiskt med små utställningsytor och en gemensam kassa. Dessutom finns konceptet ”hyllis”, alltså hyllor där privatpersoner kan sälja sina egna grejer utan att behöva vara på plats.
Här finns fina ekotåvlar och linoljesåpa, såväl som återbruk av metall och vardagskläder. En möbeltapetserare säljer redesignade möbler, en annan växtfärgade tyger och en tredje second hand-jeans för barn som fått förstärkning med nytt slitstarkt tyg vid knäna.
Butiken är väldigt stor, så det känns fortfarande lite tomt, men forhoppningsvis fylls det på med mer verksamheter och besökare framöver.
Adress: Köpmangatan 4
Hernö Gin
Stannar du längre än bara över dagen så är det värt att rea ut till Dala för ett besök hos Hernö Gin. De har bara öppet för bokade besök iform av provsmakningar, så se till att ha kollat det i förväg. På sommaren är även deras bistro öppen.
Hernö Gin är världens mest prisade gin. Det är ett ekologiskt kvalitetsgin som tillverkas i Dala, utanför Härnösand med vatten från egen brunn, svenskt ekologiskt vete och olika ekologiska botaniska tillsatser från olika platser i världen, såsom korander från Italien, peppar från Sri Lanka och vanilj från Madagaskar.
Du köper sedan ginflaskorna på Systembolaget, de finns i butiker hela landet.
Agtira
Jag minns väl när jag hittade Peckas tomater i en affär för många år sedan. Dessa tomater var speciella och mycket goda, odlade egentligen som en restprodukt från den landbaserde fiskodlingen, vars vatten behövde renas. Det var en av de första gånger jag stötte på det som kallas Hydroponisk odling och industriell symbios. Idag har Peckas bytt namn till Agtira och tomater har bytts ut mot gurkor ( och affärsmodellen är idag lite mer fokuserad på att bygga och sälja system), men de odlar fortfarande grönsaker i hypereffektiva växthus som lyser upp staden på natten i Härnösand.
Tyvärr kan du inte gå in i Agtiras växthus och plocka med dig gurkor direkt, men de finns att köpa i affärer lite överallt. Far du förbi Birsta center utanför Sundsvall kan du dessutom se hur gurkorna odlas direkt i Ica-affären.
Green City Ferries
Nu är arbetet igång med att bygga snabbgående elfärjor iform av katamaraner i Härnösand. Det är företaget Green City Ferries som står bakom satsningen på vad de kallar för ”världens snabbaste emissionsfria passagerarfärja”. 2024 ska de två första katamaranerna vara klara. Men de ska inte gå i Härnösand, utan i Stockholms skärgård.
Höga kusten
Det är givetvis värt att besöka Härnösand bara för att se en del av Höga kusten. Och är du väl på plats så finns det mängder av utflyktsmål att ta sig till. Här satsas det från flera håll på att bli en hållbar turistdestination och klimatneutralt 2030.
På Härnön hittar du Härnö Outdoor Lodge. Här kan du äta god mat med mycket lokalproducerat. Det ligger mitt i fantastisk natur, och har du barn med dig kan de passa på att köra Härnö Trail Kidz, en hinderbara för barn som ligger intill.
En bit ifrån Härnösand hittar du STF Glamping Höga Kusten, där du bor i lite finare tält, grillar din mat över öppen eld och bor ute i naturen.
På Höga kusten finns massor av mer intressant ur hållbarhetssynpunkt. Men dit får vi återvända en annan dag.
Originaltexten publicerades 9 november 2022.
Camino 