• Regenerationen Naturbaserade lösningar för vår tids stora hållbarhetsutmaningar

    Regenerationen  Naturbaserade lösningar för vår tids stora hållbarhetsutmaningar

    FÖRELÄSNING Vi behöver krafttag för att lyckas vända utvecklingen åt rätt håll inom klimat och biologisk mångfald. I denna föreläsning tar vi dig med på en resa in i en annan framtid och vad som krävs för att ta oss dit. Det regenerativa synsättet handlar om hur vi kan bli bättre, återskapa förstörda ekosystem och tillföra positiva saker till planeten, istället för att utarma den.

    Hur kan vi återskapa ekosystemen och drastiskt minska klimatpåverkan under en generation?

    Med hjälp av nya begrepp, gamla metoder, naturbaserade lösningar och inspirerande exempel får ni en bild av vad som är nödvändigt men också möjligt att göra för att åstadkomma storskalig förändring inom vår generation. Vi kallar det för regenerationen och några av begreppen som tas upp är rewilding, symbios, proforestation och bioregioner.

    Föreläsningen ges med fördel under ett längre pass på 1,5 timmar, med efterföljande diskussion och workshops, men den går att anpassa utifrån behov och önskemål.

    Om föreläsarna

    Johanna Stål är författare, föreläsare och hållbarhetsspecialist med extra fokus på framtidsfrågor och omvärldsbevakning. Hon har i över 15 år föreläst och skrivit om hållbarhet i allt ifrån krönikor och trendspaningar till längre reportage och böcker. Hon har skrivit Naturskyddsföreningens årsbok Ett hållbart liv – 365 råd (2018) och boken En annan framtid – Magnus Carlsons hållbarhetsresa (2020). Tillsammans med bland andra Tobias Jansson grundade hon magasinet Camino för 16 år sedan.

    Tobias Jansson är föreläsare och omvärldsbevakare med fokus på cirkulär ekonomi. Han håller inspirerande och innovationsdrivande föreläsningar och workshops för verksamheter som vill utvecklas inom cirkulär ekonomi. Tobias Jansson är författare till boken Symbios – om hur avfall blir resurser i den cirkulära ekonomin (2022) tillsammans med Emma Dalväg. Boken är en crash course i industriell symbios.

    Duon har arbetat tillsammans i flera projekt, bland annat innovationsprojekten Kvarterets konsumtion och Framtidens konsumtion vid Science Park Borås, samt startat och drivit företaget och magasinet Camino tillsammans.

    Kontakt

    johanna@caminomagasin.se

  • Så rustar du ditt hem för att klara värme

    Så rustar du ditt hem för att klara värme

    Det finns mycket att göra för att skydda sitt hus från att bli för varmt, utan att behöva sätta in en energislukande AC. Här ger vi några tips inför heta sommardagar, men även för hållbara boendeinvesteringar.

    Runt om i Europa är värmen tuff, och även i Sverige har vi sett några riktigt varma dagar i år. Fler och fler installerar air-conditioner, en stor energislukare och dessutom en stor kostnad. Men om vi tänker smart så klarar vi oss med andra metoder.

    • Markiser, persienner, gardiner och andra saker som skuggar fönstren, är kanske det mest givna tipset. Även solfilm på fönstren kan vara nödvändigt i varma lägen.
    • Ha fönster och balkongdörrar öppna under dygnets svala timmar och stäng när det börjar bli varmt. Ha gärna stängt under dagen om det är riktigt hett.
    • Kalla och blöta handdukar kan hängas upp bredvid sängen, eller framför en fläkt.
    • Träd ger bra svalka, det tar lång tid för dem att växa upp, men en bra idé är att svalka uteplatsen med ett lummigt äppelträd och inte ta bort fullvuxna träd som skuggar huset. Vid plantering av nya bostäder bör träd planeras in som sänker temperaturen och ger skugga såväl inomhus som utomhus.
    • Fundera på vart du placerar sovrummet i huset. Bäst är norrläge för att slippa varm kvällssol som steker på sovrummet. Även vintertid är det skönt att ha ett svalare sovrum och låta det vara varmare i kök och vardagsrum.
    • Gröna tak är också något som minskar värmen i husen, samtidigt som det kan bidra till ökad värme och isolering på vintern.
    • Måla huset i ljusa färger. Ett svart eller mörkt hus gör det betydligt varmare.
    • Se över ventilationen. Många har satt tapeter för ventilationer i gamla hus för att spara energi, vilket gör att huset mår dåligt och har dålig luftgenomströmning.
    • Och sist men inte minst, drick mycket vatten och se till att husdjur och även insekter i trädgården har vatten tillgängligt hela tiden.

    – I vår forskning har vi identifierat en rad olika åtgärder för att minska uppvärmning, såsom trädplantering, gröna tak och solskydd. Med en kombination av rätt åtgärder kan vi klara oss helt utan aktiv kylning. Dessutom minskar uppvärmningsbehovet med upp till 80 procent, säger Marie-Claude Dubois, docent vid Lunds universitet och SLU som medverkar i rapporten En lagom ljus framtid . Den har kartlagt befintlig kunskap om solskydd och visar hur solavskärmning kan förbättra vårt inomhusklimat och är gjord ihop med föreningen Svenska solskyddsförbundet. De menar att det saknas kunskap om höga inomhustemperaturer hos många kommuner och uppmanar kommunerna till att lära sig mer.

    Foto: AI-genererad bild

  • Gröna boktips för hängmattan

    Gröna boktips för hängmattan

    Sommaren är en bra tid att ta sig an nya tankar och idéer. Vad passar då bättre än att läsa lite böcker om natur, både i fackboksform och romanform? Här tipsar Caminos Johanna Stål om några nya böcker hon tänkte ge sig på i hängmattan.

    Korallernas planet

    Fredrik Moberg, författare till Den uppfinningsrika planeten har kommit ut med boken Korallernas planet: om de hotade korallreven som format planetens och vår egen historia. Moberg är en kunnig biolog som kan sina ekosystem och har disputerat just om korallrevens ekologi och resurshushållning, så det ska bli en spännande läsning, särskilt ser jag fram emot att läsa om korallernas regenerativa förmågor.

    Med bergens andetag

    Om man, som jag, har en förkärlek till böcker om Hillbillys, fattigt bergsfolk i USAs Klippiga bergen (Appalacherna), så är Med bergens andetag av Therese Widenfjord ett måste. En bok som beskrivs handla om ”naturens helande kraft och om att hitta hem”. Den börjar bra, så jag ser fram emot fortsatt läsning.

    Far inte till havet

    Augustprisvinnaren Elin Anna Labbas nya bok Far inte till havet handlar om vattenkraft, kultur och miljöförändring. Den handlar om de samiska byar som dränktes under 1900-talets stora vattenkraftsepok och vad det fick för konsekvenser. Boken är också en blinkning till dagens gruvutbyggnad i norr och ett skrik från historien om att lyssna på de som varit med förr. Ett extra plus för att boken även finns i nordsamisk utgåva.

    Älven inom mig

    Samma tema har även Älven inom mig av Jennete Hentati, en bok som också legat på min läslista ett tag. Den handlar om författarens resa längst Lule älv, i ett försök att hitta hem. Men längst vägen är det en historia om vattenkraft, minnen, makt och ansvar.

    Drömmen om ett träd

    Maja Lundes avslutande bok i klimat- och miljökvartetten Drömmen om ett träd har fokus på frövalvet i Longyearbyen i Svalbard, där huvudpersonen växer upp. Men det är också en bok som knyter ihop det förflutna från tidigare böcker med dramatiska konsekvenser. Lundes bokserie kan läsas var för sig, men ger extra behållning om man läser dem kronologiskt, då historierna delvis är ihopkopplade. Just nu ligger bok tre i serien på sängbordet, Preswalskis häst, så Drömmen om ett träd får vänta lite till.

    Utöver dessa är jag också nyfiken på fackböckerna Det är inte ditt fel att du är trött, av terapeuten Björn Rudman samt Dumma mage av den grymma läkaren Rana Eizad, som jag länge följt på Instagram (@magdoktorn). Två böcker som kanske kan komma med något nytt till alla oss som lider av såväl trötthet som magproblem.

    För att hinna med mycket läsning varvar jag fysiska böcker med ljudböcker. Jag upplever att faktaböcker är lättare att ta till sig genom ljudböcker, särskilt om man samtidigt ägnar sig åt något halvtråkig, som att måla tak, som jag håller på med just nu. Lycka till med läsandet och tänkandet i sommar.

  • Konstverk binder ett års koldioxidutsläpp

    Konstverk binder ett års koldioxidutsläpp

    Vet du hur mycket ditt koldioxidavtryck väger? Konstnär Mattias Käll har tagit reda på det genom att göra en storskalig installation med 365 träkuber. Till sommaren visas den 6 ton tunga träskulpturen på konstbiennalen Open Art i Örebro.


    – Jag tycker om att göra volymer och siffror konkreta och greppbara. Att bära saker och känna dess tyngd gör att jag förstår bättre och känner mer, säger konstnären Mattias Käll. I sitt konstnärskap arbetar han med teman som klimat, miljö och människans relation till naturen. Han undersöker vår konsumtion och dess effekter genom långa projekt där han till exempel har dokumenterat all mat som han och hans familj slängde under ett år. Han har också samlat ett års förpackningsplast från hushållet till en fotoserie och en performance där han bar förpackningsplasten runt i Almedalen.
    – Idag hoppas fossilindustrin på olika kostsamma tekniker för att fånga in koldioxid. Skogen finns där löser det helt naturligt.

    Mattias Käll berättar att att tanken är att i bilderna uppnå en spänning mellan det estetiska och det problematiska. Att skapa en bild som vid första ögonblicket bara är vacker men där det finns någonting som skaver.

    På industriområdet Holmen i Örebro står Mattias och drar i en stor hög med virke. När han fått loss en grå, sliten planka kapar han upp den i längder om 50 centimeter. Spillvirket monteras till kuber som kommer bli en del av en installation i sommarens biennal OpenArt i Örebro. Det är mycket jobb kvar. 365 kuber på 36 dm3 ska tillverkas och kommer när de är klara binda ett års koldioxidutsläpp för en person.

    – Det skulle vara bra om vi inte skapade så stora utsläpp. Då skulle jag inte behöva jobba så mycket, säger Mattias Käll. Enligt Naturvårdsverket genererar medelsvensken mellan åtta och nio ton koldioxid per person och år. För att nå Parisavtalets mål på 1,5 graders temperaturökning behöver vi jobba med ändrade konsumtionsmönster och bevarande och återskapande av natur. Många beslut behöver ske på systemnivå men Mattias pekar också på en inre omställning.
    –Jag tror att förändringen börjar på insidan hos var och en av oss. Jag har känt mycket sorg över hur vi hanterar jorden. Men för att inte sorgen ska förvandlas till apati behöver jag känna att jag bidrar med någonting. Jag behöver göra nåt konkret. För mig blir det att skapa konst.

    De 365 kuberna kommer att placeras på Stortorget i centrala Örebro och ett videoverk kommer att visas i den intilliggande Nikolaikyrkan. De går att besöka under sommaren.

    Foto: Mattias Käll

  • Kan näver rädda världen?

    Kan näver rädda världen?

    Näver är ett värdefullt material som historiskt använts till bland annat byggnadsmaterial och husgeråd, men idag används det knappt alls i Sverige. Camino har träffat Kerstin Sylwan, som vill ändra på det genom projektet Näverskogen.

    Du har som produktdesigner tidigare arbetat med återanvända material och industrispill men har nu fokus på näver, varför det?
    – För några år sedan kom jag i kontakt med en slöjdare som lärde mig om näver. Sedan dess har jag varit i chock över att det inte är fler som använder det. Näver
    är ett oerhört värdefullt material med ett rikt kulturarv som sträcker sig tusentals år tillbaka. Det är vattentätt, det ruttnar inte och det möglar inte eftersom det innehåller oljor som dödar mikroorganismer.

    Vad kan näver användas till?
    – För 100 år sedan användes det jättemycket. Man lade det under syllen på hus och på tak, så som vi idag använder tjärpapp. I hushållen användes det bland annat till matförvaring. Det finns så mycket som näver skulle kunna användas till
    idag som är outforskat, som ett naturligt kompositmaterial, till naturliga limmer, nä- verplywood… Det är ett material som skulle behövas och jag vill utforska hur det skulle kunna användas i så stor skala som möjligt.

    Hur tar man näver?
    – Näver är björkens ytterbark, det är som en regnkappa. Varje år skapar trädet ett nytt lager näver som skydd för den viktiga innerbarken. Under den tidiga sommaren, när löven precis slagit år ut släpper nävern från innerbarken. Man tar den längs med stammen och gör man det i precis rätt tid så bara ramlar den av.

    Hur är kännedomen om näver bland skogsägare?
    – De har inte den blekaste aning om att det är en resurs. Förra sommaren hade vi en nävertäkt i samarbete med Norra skog med ett 20-tal skogsägare och lika många slöjdare på plats. På 70- och 80-talet var det trendigt att gå kurser och göra bröd- korgar i näver, och då fanns det skogsägare som tog näver och annonserade i tidning- en Land. I någon större skala har vi inte tagit näver i Sverige på 50 år, och sedan intresset för näverslöjdskurser dalade har det knappt funnits någon som tagit näver för att sälja. Glasbjörken som främst växer i norra Sverige är den som har bäst näver och tillgången skulle kunna bli ännu bättre om vi odlar glasbjörk.

    Går det att sälja näver i Sverige idag?
    – Under nävertäkten pratade vi om ekono- min och konstaterade att man kan tjäna mer på nävern än på virket från en björk. Det var en aha-upplevelse för skogsägarna! I sommar ska vi under en vecka i Väster- botten ta så mycket näver vi kan, väga det och räkna på alla led för att få fram ett pris som vi ska publicera.

    Vilka ska köpa nävern?
    – Jag vill att näver ska komma ut ur skogen och tillbaka till de områden där det an- vänts tidigare, men på ett mer industriellt sätt. Jag vill vända mig till de som de som ska sälja, slöjddetaljister, byggnadsvårds- grossister och helst stora grossister som byggvaruhandlar.

    Näverskogen är ett samarbete mellan Föreningen Sveriges hemslöjdskonsulenter och Norra skog och syftar till att öka användandet av näver som resurs.

    Texten är hämtad från förstudien Mångbrukets ekosystemtjänster som genomförts av Föreningen Skogens mångbruk, i syfte att undersöka hur alternativa sätt att nyttja skog affärsmässigt kan bidra till att stärka de ekosystemtjänster som skogen ger oss.

    Foto Ola Ling (nävertäkt), Susanne Sadri (porträtt)

  • Cirkulärt på Eurovision i Malmö

    Cirkulärt på Eurovision i Malmö

    Var du en av de 160 miljoner människor som såg schweiziska Nemo ta hem Eurovision i lördags? Möjligen funderade du inte jättemycket på hållbarhetsarbetet bakom evenemanget just då, men om du är sugen på att veta mer om det gästar Veronika Hoffmann på Malmö stad, som lett arbetet, det senaste avsnittet av podcasten The Circular Economy Show.

    Det har funnits en strävan att arbeta cirkulärt på en rad olika sätt i årets Eurovision. Ingen ny infrastruktur skulle behöva tillkomma för evenemangen under Eurovision-veckan; 70 procent av dekorationer, teknik, scendelar med mera skulle vara lånade, hyrda eller återanvända och det som köptes nytt skulle kunna återanvändas i annat sammanhang; engångsmaterial skulle minimeras i serveringar och vatten på flaska vara bannlyst. Dessutom skulle all mat som serverades vara 100 procent vegetarisk och till 50 procent ekologisk. Som en hjälp i arbetet har man certifierat evenemanget som ett Hållbart Arrangemang, en certifiering som företaget Greentime står bakom. The Circular Economy Show produceras av Ellen MacArthur Foundation och återkommer flera gånger i månaden med intressanta teman inom cirkulär ekonomi. Du kan också läsa mer om hållbarhetsarbetet kring Eurovision här!

  • Hur fungerar skogssystem egentligen?

    Hur fungerar skogssystem egentligen?

    Vi måste lägga fokus på att bevara de nuvarande intakta, eller välfungerande skogarna, snarare än att enbart fokusera på att plantera ny, menar många. Samtidigt menar de som förespråkar en ständig föryngring av skogarna att växande, unga träd binder mer koldioxid.

    Det pratas också mycket om att bevara regnskogar för att de är jordens lunga, medan de boreala skogarna vi har här uppe i norr inte anses ha samma vikt. Men mysteriet hur skogar fungerar i relation till att binda kol, börjar mer och mer nystas upp.

    I boken EverGreen, beskriver författarna Reid och Lovejoy skillnaden mellan boreala och tropiska skogar. De tropiska skogarna är aktiva året runt med att skapa ny grönska och växer ständigt. Så fort ett löv ramlar av sugs näringen upp för att skapa nytt liv och marken täcks av orkidéer och andra plantor. Här är fokus på grönska och biologisk mångfald, med att skapa svalka och vätska. Små skador i kanterna av skogarna gör stor skada långt in i skogen och minskar dess förmågor. De tropiska skogarna är mycket rika på biologisk mångfald och binder mycket koldioxid med sin grönska.

    Även boreala skogar ( inte planterade virkesskogar) är rika på biologisk mångfald, ju större orört område desto större biologisk mångfald. Men här är fokus inte på största möjliga grönska utan på en långsam tillväxttakt som sker huvudsakligen under sommarhalvåret. Här landar löv, kottar, grenar och barr på marken och förmultnar ner i marken i en mycket högre grad. Under jorden finns mängder av kol, inte precis under ytan utan flera meter under ytan. Hela 95 procent av all kol från plantor finns under jorden i boreala skogar, jämfört med 50 procent i tropiska.

    En annan komplexitet med skogar är att otaliga studier visar på att ju mer biologisk mångfald en skog har, desto mer kol finns i skogen och desto mer koldioxid binder den. Det finns inte en enkel förklaring till varför, men det kan handla om betande djur som äter små träd och trampar på jorden, om pollinatörer, givetvis, och andra arter som sprider fröer, äter löv och så vidare. Men hur man än tänker så är det svårt att mäta effekt i siffror. Är en art värd att bevara för att den bidrar mer till klimatet än en annan, när arterna samtidigt är beroende av varandra, både djur och växter?

    Sammanfattningsvis kan man säga att boreala skogar som är intakta är viktigare för klimatet än nyplanterade, på grund av den mängd kol som binds under marken och den komplexa väv av biologisk mångfald som byggts upp under lång tid. I de tropiska skogarna är de intakta skogarna viktigare för klimatet på grund av huvudsakligen deras komplexa uppbyggnad. Förstör du en liten bit regnskog kan det få stora konsekvenser och till och med nästan vara omöjligt att återskapa.

    Detta är del två i en serie lättsmälta texter om de komplexa skogarna, baserade på ny litteratur och forskning. Denna artikel baserar sig huvudsakligen på boken EverGreen av John W Raid och Thomas Lovejoy.

  • Det är självhjälptipsens fel

    Det är självhjälptipsens fel

    Det är inte bra att äta potatis hör jag i en podd. Alltså för hälsan. För några år sedan var det några andra poddare och tillika författare som skrev att man inte skulle äta mogna bananer utan enbart gröna.

    En annan självhjälpsbok pratar om mat som gör dig vacker, en tredje om hur du ska ta bort vänner som stjäl din energi och en fjärde om hur du kan sova i 20-minuters intervaller under dagen för att på totalen kunna minska ditt sömnbehov. Jag vet allt detta, för jag har läst dessa böcker.

    För att vara ärlig kan jag säga att jag slänger mig över självhjälpslitteratur. Allt i förhoppningen om att kunna må lite bättre, känna mig lite lyckligare och orka lite mer. Kunna fokusera bättre, sova bättre och gå ner i vikt. Jag tänkte förr att det var väl bara bra om jag förbättrar mig själv, så jag kan hjälpa andra mer. Men tänk vilket feltänk det faktiskt är.

    Självhjälpstips, böcker och poddar skulle jag snarare säga försämrar oss själva och världen, genom sitt ensidiga fokus på det egna jaget. Förvisso nämner vissa betydelsen av samhörighet och nära relationer och att ”göra gott”, men fokuset är ändå för att själv mår bra eller bli ”en bättre människa”.

    Vad händer då med idén om att göra samhället bättre? Om vi är så upptagna med att nagelskåda våra egna kylskåp, optimera vår tid och spendera tid med andningsteknikövningar och ansiktsmassage så finns det varken tid eller ork för så mycket mer. Samtidigt som forskningen är entydigt med att det vi mår bättre av är att ingå i större sammanhang, uppleva en känsla av meningsfullhet och av att göra skillnad. Att vara en del i en linje av förfäder som strävar efter en bättre värld för våra kommande generationer, en viktig kugge i ett samhällsbygge som går åt rätt håll.

    Varför tillåter vi oss att ge upp och falla för frestelsen med att fokusera på jaget? En anti-självhjälpsbok är vad som skulle behövas, en podd som belyste meningen med sammanhang och andra livsåskådningar där laget är viktigare än jaget? Där vi:et går före mig. Kanske är det nästa bok jag ska skriva, samtidigt som jag trycker i mig bruna bananer för att minska matsvinnet och odlar potatis för att öka samhällets resiliens?

    Foto: Darius Bashar/ Unsplash

  • Mega-skogens relevans i klimatomställningen

    Mega-skogens relevans i klimatomställningen

    För några år sedan ökade skogens roll i den populärvetenskapliga litteraturen med böcker om kommunicerande träd och underjordiska nätverk. Kunskap som innan bara huserade hos nördiga biologer blev plötsligt allmängods.

    Men därefter har skogen återigen blivit en stridsfråga när det kommer till att hugga ner, bruka, plockhugga eller kalavverka. Miljömål har ställts mot varandra, såsom vårt ökande behov av träråvara till allt från bygge av hus i trä till textilier och papperskassar och samtidigt ett stort behov av skogen som kolllagring och plats för biologisk mångfald.

    I professor Anne Sverdrup-Thygesons bok Skogen – om träd, människor och 25000 andra arter, får skogens mångfald och mystik tillbaka lite av sin glans. Hon berättar om köttätande svampar, om levande döda träd, om mat från skogen och mycket annat. Och just mångbruk av skogen är något som kommit upp på tapeten de senaste åren, genom just att se på de olika sätt man kan ha nytta av skogen utan att bara hugga ner den. Bland annat arbetar föreningen Skogens mångbruk med just detta.

    Förutom att skogar är enormt variationsrika, ett myller av arter med speciella funktioner, en plats för mystik och hemligheter, rekreation, inhämtning av mat och material och producenter av det livsviktiga syret så finns det mycket mer att inhämta i form av att rädda planeten från klimatförändringarna.

    Mega-skogarna, de fem stora sammanhängande skogsområden som finns kvar idag i världen, har större betydelse än vi tidigare har kunnat föreställa oss. Amazonas, den skog som vi ofta kallar för planetens lunga, är visserligen superviktig av många skäl, men faktum är att de boreala skogar som vi exempelvis har här i norr, binder ännu mer kol i marken. Stora områden av våtmark, mossor, myrar och träsk är mumma för kolbindning och skulle kunna bli en av våra räddare när det kommer till att stoppa klimatförändringarna, om vi bara behandlade dem på rätt sätt. Det vill säga – låta dem sköta sig själva. 

    De stora megaskogarna är enligt författarna till boken EverGreen – Saving big forests to Save the Planet en underskattad resurs näår det gäller CCS inlagring, samtidigt som det är enormt mycket mer effektivt och lättskött än fabriker som ska utföra samma sak.

    Enligt författarna är bygget av vägar det största problemet för dessa megaskogar. För där det byggs vägar kommer snart allt från frilufsare och jägare till exploatörer och det som tidigare varit ganska orört av mänskliga händer blir snabbt till resurser i våra händer. I norr främst för olja och gruvor, i syd ofta just för träråvara. Vägar innebär också barriärer för djur att ta sig fram, från våtmarker att skydda skogar från bränder 

    Att låta stora områden skyddas från vägar är en tradition som har rötter i 1020-talets USA då ekologen Aldo Leopold förstod att intakta ekosystem inte funkade ihop med vägar, så han hittade ett vägfritt område, Gila, i New Mexiko, som han gjorde till ett skyddat område, den första nationalskogen som bestod av enbart vildmark.

    Följ oss för att läsa den fortsatta artikelserien om skogen under våren.

    Foto: Asher Ward/ Unsplash

  • DIY: Så anlägger du en äng

    DIY: Så anlägger du en äng

    Vi ser allt färre nyttiga insekter i våra bostadsområden, när allt fler väljer att lägga asfalt, sten, trädäck eller gräsmattor över hela sina tomter. Varför inte gå samman med dina grannar och skapa några gröna stråk mellan husen där naturens välgörare kan trivas?

    1. Försök hitta något område som fortfarande inte är asfalterat eller stenbelagt, eller bryt upp asfalten/stenarna om det är en bra plats. Det kan vara en allmän plats eller en bit av någons trädgård (så länge tomtägaren är med på det såklart).
    2. Identifiera om det redan finns några bra växter på platsen eller i området som ni kan ta frön eller skott ifrån.
    3. Anlägg en miniäng med växter som uppskattas av fjärilar, bin och andra pollanitörer. Använd en näringsfattig jord för att undvika att tuffa “ogräs” tar över. Marken ska också vara väldränerad.
    4. Slå den lilla ängen med en lie eller klipp med en röjsåg (ej trimmer som sliter sönder växterna) i början av augusti så att frökapslarna kan falla ner på marken inför kommande år och ängen består.
    5. Ha lite tålamod, det tar ungefär tre år att få en äng som är i fin balans.
    6. För extra djurliv med bland annat grodor kan även en lite damm anläggas om plats och ork finns.
    7. Ängen ska aldrig gödslas, kalkas eller behandlas på något sätt.
    8. Odlar du grönsaker i din trädgård kan du troligtvis få en bättre skörd när ängen anlagts. Dessutom brukar det uppskattas av barn med alla fjärilar, ett aktivt djurliv och härliga dofter.
    9. Njut!

    Bra växter för en äng

    • Sidenört ses av många som ett ogräs, men är en fin blomma som fjärilar älskar, särskilt fjärilen Monark som är hårt utsatt av klimatförändringar och behöver vårt stöd.
    • Buddleja eller fjärilsbuske älskas av fjärilar.
    • Blommande basilikabuskar och lavendel älskas av våra kära bin. Liksom Röd Solhatt, Vallmo och många andra sorter.
    • Ljung är också uppskattat av bin och kan ge en god ljunghonung.
    • Ängsblommor finns att köpa på påse, om man vill ha lite blandade sorter. Men välj gärna sorter som ni vet trivs i ert område och er växtzon, då blir det mindre jobb.

    Tips! Om du/ni inte hittar en lämplig plats på er gata så vänd er till kommunen och fråga om ni kan få en använda en bit land i närheten till detta ändamål. Brukar uppskattas av kommunen då det bidrar till biologisk mångfald, förbättrar luft och ökar ett områdes attraktivitet.

    Originaltext publicerad 11 maj 2020. Foto: Unsplash