Mega-skogens relevans i klimatomställningen

För några år sedan ökade skogens roll i den populärvetenskapliga litteraturen med böcker om kommunicerande träd och underjordiska nätverk. Kunskap som innan bara huserade hos nördiga biologer blev plötsligt allmängods.

Men därefter har skogen återigen blivit en stridsfråga när det kommer till att hugga ner, bruka, plockhugga eller kalavverka. Miljömål har ställts mot varandra, såsom vårt ökande behov av träråvara till allt från bygge av hus i trä till textilier och papperskassar och samtidigt ett stort behov av skogen som kolllagring och plats för biologisk mångfald.

I professor Anne Sverdrup-Thygesons bok Skogen – om träd, människor och 25000 andra arter, får skogens mångfald och mystik tillbaka lite av sin glans. Hon berättar om köttätande svampar, om levande döda träd, om mat från skogen och mycket annat. Och just mångbruk av skogen är något som kommit upp på tapeten de senaste åren, genom just att se på de olika sätt man kan ha nytta av skogen utan att bara hugga ner den. Bland annat arbetar föreningen Skogens mångbruk med just detta.

Förutom att skogar är enormt variationsrika, ett myller av arter med speciella funktioner, en plats för mystik och hemligheter, rekreation, inhämtning av mat och material och producenter av det livsviktiga syret så finns det mycket mer att inhämta i form av att rädda planeten från klimatförändringarna.

Mega-skogarna, de fem stora sammanhängande skogsområden som finns kvar idag i världen, har större betydelse än vi tidigare har kunnat föreställa oss. Amazonas, den skog som vi ofta kallar för planetens lunga, är visserligen superviktig av många skäl, men faktum är att de boreala skogar som vi exempelvis har här i norr, binder ännu mer kol i marken. Stora områden av våtmark, mossor, myrar och träsk är mumma för kolbindning och skulle kunna bli en av våra räddare när det kommer till att stoppa klimatförändringarna, om vi bara behandlade dem på rätt sätt. Det vill säga – låta dem sköta sig själva. 

De stora megaskogarna är enligt författarna till boken EverGreen – Saving big forests to Save the Planet en underskattad resurs näår det gäller CCS inlagring, samtidigt som det är enormt mycket mer effektivt och lättskött än fabriker som ska utföra samma sak.

Enligt författarna är bygget av vägar det största problemet för dessa megaskogar. För där det byggs vägar kommer snart allt från frilufsare och jägare till exploatörer och det som tidigare varit ganska orört av mänskliga händer blir snabbt till resurser i våra händer. I norr främst för olja och gruvor, i syd ofta just för träråvara. Vägar innebär också barriärer för djur att ta sig fram, från våtmarker att skydda skogar från bränder 

Att låta stora områden skyddas från vägar är en tradition som har rötter i 1020-talets USA då ekologen Aldo Leopold förstod att intakta ekosystem inte funkade ihop med vägar, så han hittade ett vägfritt område, Gila, i New Mexiko, som han gjorde till ett skyddat område, den första nationalskogen som bestod av enbart vildmark.

Följ oss för att läsa den fortsatta artikelserien om skogen under våren.

Foto: Asher Ward/ Unsplash


Posted

in

by