• Höjdpunkter på årets Bokmässa

    Höjdpunkter på årets Bokmässa

    Ett huvudtema för Bokmässan i Göteborg 2022 var klimatkrisen, något som knappt syntes på mässan med en scen väl dold bakom några plakat och buskar. En given gäst var Greta Thunberg, men även namn som Svante Axelsson, Johan Kylenstjärna och världsnamnet Amitav Gosh. När årets bokmässa nu är nedpackad summerar Caminos Johanna Stål höjdpunkterna på hållbarhetsområdet. 

    Lina Burnelius, Greta Thunberg och Sara-Elvira Kuhmunen 

    Bokbranschens klimatinitiativ

    Mässan drar igång med stora förväntningar – Svenska förläggarföreningen ska presentera bokbranschens klimatinitiativ. De har insett att äve de måste ta tagi klimatfrågan, dels på grund av att förbereda sig för framtida krav, men också för att kunderna och medarbetarna har förväntningar. Men seminariet som pågår i tio minuter är ytterst tunt. Här konstateras att utsläppen från bokbranschen i Sverige ligger på 39254 ton koldioxid (2021) och att den står för 0,08 % av Sveriges territoriella utsläpp. 50 procent av utsläppen kommer från bokproduktionen. Men här finns ett stort fel, beräkningen är enbart gjord på produktionen i Sverige – trots att en stor majoritet av bokbranschens böcker trycks i andra länder. Dessutom räknas inte den transporten in – alltså den som görs utanför Sverige. Det finns givetvis fler saker att räkna in, såsom exempelvis återbruk och processen efter försäljning men ändå en tumme upp att branschen har börjat ta tag i frågan. Läs deras rapport här!

    Nya namn att ha koll på 

    Författaren och journalisten Jens Liljestrand ledde en spretig men ack så intressant panel med de europeiska ”klimat-författarna” Julie Guinarnd (Schweiz), Vaiva Grainyté (Litauen), Michal Hvorecký (Slovakien) och Valdur Mikita (Estland). 

    Mikitas bok Konsten att prata med kantareller handlar om att vi behöver bli bättre att prata med sådant som inte är andra människor. Hvorecký är fascinerad av floden Donau och den åtta meter långa stören som levde i floden för 400 år sedan. I hans bok, Döden på Donau, finns en fisk kvar. Hvorecký menar att vi ser klimatförändringarna väldigt tydligt i floden, ”de blir varmare och smutsigare”. 

    Guinards roman, Överlevarna, är en postapokalyptisk berättelse, som börjar med att elen försvinner hos en kvinna ute på landet. Inga av dessa böcker finns på svenska eller engelska i dagsläget, men jag ser fram emot översättningar av dessa oerhört intressanta historier.

    Utnyttjandet av naturresurser grunden för klimatkrisen

    En av mässans huvudnamn är Amitav Gosh, den ofrivillige antropologiforskaren som efter sin avhandling direkt började skriva romaner. Han för ett samtal med lundaforskaren Alexandra Nikoleris om huruvida fiktion kan lösa klimatkrisen. 

    Den riktiga drivkraften av klimatförändringarna ligger långt till huruvidabaka och har sin grund i ”extractivism” (utnyttjande av naturresurser) menar Gosh, som drar paraleller till muskotnötens historia på Banda-öarna. När europerna kom dit ville de få kontroll över den eftertraktade kryddan, men när de inte lyckades slutade det med att de år 1671 utrotade bandaneserna genom att göra en del till slavar och dödade resten. Det var en världssyn som uppstod där produkter är mer värda än liv.

    Gosh gör också en poäng över det faktum att vi sitter och diskuterar klimatkrisen på en extremt elkrävande scen, mitt i en elkris och trots att solen strålar utanför. Han menar också att det idag finns allt fler som skriver om klimatet i sina böcker, men att det finns ett systemfel i att det inom ekosystemet som finns runt litteratur så får inte den typen av litterautr tillräcklig uppmärksamhet. Det finns också en koppling mellan konst och fossilvärlden – såsom att de största oljeschejkerna i världen också har de största konstsamlingarna.

    Posthumanism

    Kanske är något av det mest värdefulla med bokmässan möjligheten att som läsare få träffa sina författare och fråga dem saker. Det kan vara att få ställa två uttänkta snabba frågor som när min son fick träffa bokaktuella youtube-kändisarna Tomu och Yumi. Men det kan också handla om längre samtal i ett hörn i någon monter – jag fick flera sådana bra samtal. Ett var med Jonna Bornemark, Pella Thiel och Henrik Hallgren, de två sistnämnda aktuella med boken Naturlagen och Bornemark som författare till förordet. De tillhör en genre som kallas posthumanism, en syn på omvärlden där människan inte är i centrum, som växer allt mer mitt i tidsåldern som också kallas för antroposcen – människans tidsålder. Detta är något att ha ögonen på framöver.

    Hur går det med klimatomställningen då?

    Jag deltar i flera seminarier med tema omställning och klimat. Dels med Greta Thunberg med flera på klimatscenen, dels med aktörer som Extinction Rebellion på Grön Scen, men också på välbesökta seminariepass. Det är inte mycket nytt som framhålls, utan samma diskussioner som pågått i åratal: varför händer det så lite, hur får vi folk att ställa om? osv. Bäst kanske samhällsdebattören och författaren Stefan Edman uttrycker det i ett pass ”Vi är bortskämda i det här landet”.

    Mässans klimatarbete

    En positiv överraskning var att bokmässan var helt vegetarisk i år, något som drastiskt sänker klimatavtrycket från så många besökare. En annan positiv sak var att de i samband med utskick från mässan också uppmuntrade besökare till att resa kollektivt. Även det något som har stor påverkan på utsläppen. Jag ser fram emot kommande steg i hållbarhetsarbetet och intressanta nyheter fån bokbranschen fram till nästa års mässa. Inom kort kommer också en artikel om intresanta böcker från bokmässan 2022.

    Orginaltexten publicerades 26 september 2022.

    Foto: Alexandra Nikoleris, Amitav Gosh och Johannes Stripple i samtal på Klimatscenen. Fotograf: Johanna Stål

  • Jord – en bortglömd superorganism

    Jord – en bortglömd superorganism

    Håller våra jordar på att utarmas? Dokumentärfilmaren Tina-Marie Qwiberg, som skapat den uppmärksammade filmen Sista skörden, har fått motta mycket kritik för sin hårda ton mot jordbrukssystemet. Men nu dyker allt fler alternativa odlingssätt upp, där jorden sätts i första rummet. 

    • Tina-Marie Qwiberg 

    – Det gör mig så irriterad när jag ser reklamkampanjer där de har barn som sitter mitt i ett oändligt rapsfält. Eller när bonden kliver ur sin stora, stora traktor på sin gigantiska åker och tar upp en hand med jord. Som om det vore en idyll. Jag tror inte att man förstår vilket budskap man egentligen skickar ut.

    Tina-Marie Qwiberg pratar på bred gotländska samtidigt som hon kryssar bland bilarna för att ta sig över till andra sidan Kungsportsavenyn. Hon är i Göteborg för att göra intervjuer till sin kommande film, den tredje i en serie dokumentärer om livsnödvändiga resurser. Den går under namnet Efter floden och ska handla om söt­vatten, men i dag har Camino har stämt träff med henne för att prata om ett annat element: jorden.

    När Tina-Maries dokumentärfilm Sista skörden hade premiär i fjol var det många som fick en rejäl klump i magen. Kameran visar enorma fält bevuxna av samma typ av gröda, där varje ovälkommet ogräs har eliminerats. Väldiga maskiner rör sig över den dammande jorden, som monster med långa tentakler som med enorm effektivitet plöjer, sår, skördar och sår på nytt. Varje träd och stenröse som kan störa deras framfart har undanröjts.

    Och vi ser närbilder på gråaktig, torr jord som smular sönder i händerna. Jord som ser allt annat än levande ut.

    – Vi har glömt att jorden är en levande superorganism, ett helt universum i sig. Nu är den bara något där växten har sina rötter, säger Tina-Marie.

    Sista skörden är en berättelse om hur människan håller på att utarma planetens matjordar och känslan är stundtals dystopisk. Hur hamnade vi här?

    – Av välvilja, tror jag. Efter kriserna som Sverige och andra länder gick igenom satsade man på att odla fram växtslag som skulle ge mer mat till folket. Det var någon form av säkerhetstänk, men det gick överstyr, säger Tina-Marie.

    Filmen visar främst utvecklingen ur ett globalt perspektiv, men även i Sverige har jordbruket genomgått enorma förändringar det senaste seklet. Vi har gått från småskaligt och lokalt jordbruk till en regelrätt industri, som i mångt och mycket styrs av internationella marknader och EU:s jordbrukspolitik.

    Mellan år 1975 och 2016 minskade antalet jordbruksföretag med 55 procent, medan ­arealen åkermark bara har minskat med 14 procent. Det innebär alltså att jordbruksföretagen blir färre men större. På drygt fyra decennier har den areal åkermark som varje företag brukar ökat med över 90 procent, från 23 till 44 hektar i snitt.

    Men trots det krympande antalet jordbrukare har inte de producerade volymerna minskat. ­Teknikutveckling, konstgödsel, bekämpningsmedel och växtförädling har ökat avkastningen.

    Mer och mer på varje strå, som Tina-Marie Qwiberg uttrycker det.

    – Där tappade vi greppet, säger hon.

    Tina-Marie Qwiberg själv är jordvän sedan barnsben. Om vårarna, när bakterierna började vakna till liv, lärde hon sig hur en levande jord doftar.

    – Mormor brukade alltid säga ”Nu, sätt ner näsan här mot jorden, så får du känna.”

    I en levande jord kan det finnas tio miljarder bakterier och flera hundra meter svamptrådar i en enda tesked. Lägg sedan till mängder av kvalster, småkryp och maskar och du får en bild av vilken intensiv aktivitet som pågår i en jord som mår bra.

    De allra flesta av oss saknar i dag kunskap om det här myllrande livet. Tina-Marie ­Qwiberg märker det under sina trädgårds­vandringar på pensionatet Gula hönan, som hon driver på östra Gotland. Där får matgästerna dofta på jorden, precis som Tina-Marie själv gjort i hela sitt liv.

    – De vet i regel inte alls hur viktigt det är med en levande jord. Men när de går in i restaurangen och smakar på maten, då förstår de hur gott det är med näring.

    Det är just genom magen som vi får människor att visa mer omsorg om jorden, tror hon.

    ”Gemene man kommer inte att bry sig om hur många maskar det finns i jorden förrän de förstår hur det hänger ihop med näringsinnehållet i den mat de äter”

    Men huruvida det konventionella jordbruket har lett till minskat näringsinnehåll råder det delade meningar om. Enligt Livsmedelsverkets rapport Är dagens mat näringsfattig? (2008) är det svårt att bedöma om det skett några ­förändringar att tala om när det gäller näringsvärdet i odlade råvaror. Det beror dels på att analyserna inte har dokumenterats tillräckligt väl – var och när togs proverna, vilken sort testades, hur många prover togs? – och dels på att man inte kan utesluta att det är andra orsaker än jordbruket som gör att näringshalter eventuellt förändras.

    För Tina-Marie är det dock inget tvivel om att det är skillnad på mat och mat.

    – Om du får en näringsrik morot som är odlad i frisk jord, då vill du ha en till. Får du en konventionellt odlad, då räcker det med en. Kroppen känner det.

    Allt låter självklart när Tina-Marie Qwiberg pratar om jorden. Det är lätt att få uppfattningen att det råder konsensus, men det är förstås långt ifrån sanningen – annars hade inte dagens livsmedelsindustri sett ut som den gör.

    I debatten som följde när Sista skörden haft ­premiär menade många att filmen tar upp ­viktiga frågor, men att den samtidigt ger en felaktig bild av läget i Sverige.

    ”För svensk del stämmer inte beskrivningen. Sedan årtionden tillbaka pågår ett omfattande arbete om näringsförluster, markpackning, klimatpåverkan och växtskyddsmedel.”, står att läsa i ett inlägg på Jordbruksverkets hemsida.

    Per Frankelius, docent vid institutionen för ekonomisk och industriell utveckling på Linköpings universitet och ledamot i Kungliga skogs- och lantbruksakademien, uttryckte sig skarpare när han sammanfattade året 2017 i branschtidningen Jordbruksaktuellt:

    ”Årets största minus var att SVT utan någon kritisk granskning sände dokumentärfilmen Sista skörden den 25 april. Dokumentären hade positiva poänger, exempelvis betydelsen av att vårda jordars biologi, men den var framförallt en orättvis attack på produktionsjordbruket.”

    Det var ”mycket tjafs”, säger Tina-Marie. Själv håller hon inte med om kritiken, men förstår ändå reaktionerna.

    – Det här är ett system som är väldigt svårt att ta sig ur. Som bonde har man kanske investerat i nya traktorer och konstgödning och sitter med skulder upp över öronen. Då vill man inte höra att vi måste in i ett helt nytt paradigm.

    Tina-Marie Qwiberg själv är dock helt över­tygad om att det är just ett sådant stort skifte som krävs om vi ska rädda matjordarna, och hon sticker inte under stol med att intervju­personerna i filmen står ”på hennes sida”.

    – Jag är ingen journalist, utan jag vill föra fram ett budskap som jag tror på.

    Dessutom, säger hon, finns det en viktig poäng i att lyfta fram människor som jobbar i ytterkanterna. De vars idéer ännu inte har fått något stort genomslag eftersom det finns så stora ekonomiska krafter som håller dem borta.

    För visst finns det de som tänker annorlunda. I dag höjs allt fler röster för så kallat regenerativt jordbruk, ett paraplybegrepp för odlingsmetoder där matjordarna byggs upp istället för att, som ofta sker i dag, brytas ned. Här spelar betande djur en huvudroll: de idisslande djuren betar växtligheten och genom deras avföring gödslas marken och jordarna byggs upp. Bland de ivrigaste svenska förespråkarna för den här typen av lantbruk finns Fjällbete i Åre (som Camino tidigare skrivit om). Här testar och utvecklar man metoder både för själva jordbruket men också för det de kallar folkfinansiering, det vill säga modeller som bygger på delaktighet och medansvar i skötsel av mark och djur.

    ”Det finns ingen motsättning mellan maximalt vitala ekosystem och tio miljarder väl­mående människor. Det svåraste är inte allt det nya som vi behöver lära oss. Det svåra är alla gamla ’kunskaper’ som vi behöver lära oss av med.”, skriver Fjällbete på sin hemsida.

    Även permakultur lyfts fram som en väg till ett mer hållbart brukande av jorden. Det handlar om hur man bäst planerar ett samhälle eller en plats utifrån dess förutsättningar – det kan vara en trädgård eller en hel stad. Även här är samverkan med ekosystemen det centrala och man lever efter devisen att samverkan med naturen för med sig positiva effekter både för jorden och människorna. Begreppet myntades i Australien i slutet av 1970-talet och används i dag inom många olika samhällssektorer, inte enbart när det gäller odling.

    Vidare anammar allt fler ett plöjningsfritt jordbruk, där man överger plogen och istället lämnar jorden mer ifred. Det här gynnar maskarna och mikroorganismerna, som slipper få sin miljö förstörd av djupa plogfåror om och om igen.

    Allt fler får också upp ögonen för vallodling, där en åker sås med vallväxter istället för att ligga bar, och att odla så kallade mellangrödor mellan huvudgrödorna. Den här typen av jordbruk, där markerna hålls bevuxna i mycket högre grad än i dag, minskar risken för jorderosion och näringsläckage och kan även spela en avgörande roll för klimatet, menar förespråkarna. Ju mer växtlighet, desto mer koldioxid från atmosfären binds i jorden. Om vi lyckades öka mullhalten i världens jordar med två procent skulle vi kunna binda tillräckligt mycket kol­dioxid för att neutralisera växthuseffekten, enligt organisationen Soil Association.

    Det är av största vikt att den här typen av idéer får ta plats vid sidan av det konventionella jordbruket om vi vill rädda matjordarna, menar Tina-Marie Qwiberg.

    ”Jorden kommer alltid att vara vår huvudsakliga odlingsplats i framtiden, hur många salladsodlingar vi än har inomhus”

    Det låter lite raljerande, men hon är egentligen ingen teknikskeptiker.

    – Jag gillar också akvakultur, till exempel, och som komplement tycker jag att tekniska lösningar är jättebra. Men jag tror inte att vi kan lösa miljöproblem eller matförsörjning till den här stora befolkningen med enbart food tech.

    För henne kommer också teknikutvecklingen med en frihetsaspekt. Teknik kräver kontroll: systemen måste hållas igång genom att någon trycker på knappar och vrider på reglage. På det sättet gör tekniken oss ofria, menar hon.

    För Tina-Marie och hennes meningsfränder är det bästa vi kan göra istället att släppa lite på kontrollen. Att våga lita på att fotosyntesen skapar liv, precis som den alltid har gjort.

    – Hur kan man inte kan se att alla svar finns i naturen? Vi kan låta den ha sin gång om vi bara hjälper den lite.

    Originaltext publicerades 19 november 2018. Text: Maja Andersson

  • Toppmöte, klimatkris och remake på Way out West

    Toppmöte, klimatkris och remake på Way out West

    Då var det dags för Way out West igen. I år med inslag av klimatmöte för evenemangsbranschen, remake, redesign och popup-butik, trädförsäljning och klimatsamtal med Spotify. Camino kommer vara på plats och bevaka både festivalen och klimatmötet. 

    Idag startar stadsfestivalen Way out West i Göteborg, efter två års uppehåll. Camino har bevakat festivalen under många år och gör så även i år. Utöver att vara den storfestival med ambitiösaste miljöambitionerna i Sverige så testar de dessutom ständigt nya grepp på hållbarhetsfronten. De var tidiga med att göra festivalen helt köttfri (2012), sedan även mjölkfri, de har varvat musik med samtal på hållbarhetsteman och testat olika grepp kring återvinning och påverkan av festivalbesökarna.

    I år, efter ett långt uppehåll under pandemin, kommer festivalen ha en ny arena som heter Greeentopia – den är till för inbjudna gäster enbart, och har ett gediget tvådagarsprogram om hållbara arrangemang. Men Greentopia kommer även att ha ett område ute på festivalen som heter Meetingpoint. Där får besökarna möjlighet att bland annat delta i textilworkshops och prova utvald second hand tillsammans med F/ACT Movement – Science Park Borås och Göteborgsregionens initiativ för att främja en mer hållbar produktion och konsumtion av mode och textil. På Meetingpoint finns en pop up-butik med kläder, det hålls workshops i repair, remake och upcykling, samt filmvisning och föreläsningar av bland annat modedoktoranden Anna Lidström.

    De volontärer som jobbar på Greentopias områden under festivalen kommer att bära arbetskläder tillverkade av modedesignern Stina Randestad i samarbete med Science Park Borås. Kläderna, som ursprungligen kommer från textilserviceföretaget Elis, har använts inom äldrevården i Göteborgs Stad och nu omdesignats till nya arbetskläder för att på ett cirkulärt och attraktivt sätt visa på hur man kan minska svinnet inom textilindustrin. Way Out West är första stoppet för kollektionen som ska kunna hyras ut till fler evenemang i framtiden. 

    Utöver samarbetet med Greentopia finns det fler nya miljöinitiativ på Way out West. Bland annat att du kan köpa biljett med ett träd inkluderat. Samarbetsföretaget heter Treedom och planterar träd i Afrika, Sydamerika och Italien av lokala jordbrukare.

    Även Spotify bidrar till samtalet om klimatet genom samtal baserade på deras audionovel Tjugosjuttiotvå, med spännande besökare, såsom bland annat Maxida Märak. 

    Sist men inte minst, så erbjuder festivalen ett antal filmer på Hagabion, där frågor som aktivism och engagemang tas upp på olika sätt. Nu ser det inte ut som om det ska regna, men om man tröttnat på att dansa och lyssna på musik, kan det vara ett skönt sätt att koppla av med en film.

    Originaltext publicerades 10 augusti 2022.

  • Sommarens hetaste miljöböcker

    Sommarens hetaste miljöböcker

    Missar du Almedalen? Häng ändå med i de senaste debatterna på hållbarhetsfronten genom några nya böcker. Här listar vi några av de hetaste att läsa under sommaren, som tar upp allt ifrån havs- och skogsfrågor till hetta. 

    Klimatförändringarna blir allt mer märkbara; inom politiken, i fråga om sinande resurser och hos människorna runt om i världen som märker av varmare temeperaturer, nya sjukdommar, parasiter och ett förändrat landskap. Sommarens hetaste böcker lyfter dessa frågor och ger nya insikter om just hur akut det är att vi agerar på allt fler områden.

    Oceankänslan av Isabella Lövin

    Oceankänslan är Isabella Lövins skildring av tiden i politiken och de utmaningar vi står inför. Hon beskriver om det politiska spelet och varför det fortfarande är så svårt att enas om det mest grundläggande: överlevnaden för livet på planeten.

    Lövin har en god inbick i världspolitiken och hon berättar om politiska vardagen – i Stockholm, Bryssel, Rio de Janeiro, New York, Mogadishu och Kiribati. Konflikterna, förhandlingarna och mötena med politiker från hela världen som delar hennes engagemang beskrivs såväl som de krafter som gör att förändringen går så långsamt. Ocenakänslan är ett måste för den som vill förstå varför det går så långsamt framåt.

    Skogslandet, en granskning av Lisa Röstlund

    Så här beskriver förlaget Forum boken: ”I skogslandet Sverige pågår en strid. Biologer larmar: de sista riktiga skogarna försvinner – snart återstår bara hyggen och plantager. Skogsbolag och andra forskare säger tvärtom: vi har aldrig haft så mycket skog som nu. Och mitt i brinnande klimat- och biologisk mångfaldskris är man djupt oense om hur skogen ska användas för att bäst möta och bidra till att lösa den. När journalisten Lisa Röstlund granskar en av vår tids ödesfrågor kliver hon ned i skyttegravarna och blottar konsekvenser av kriget. Hon finner hemliga dokument och möter rädda människor som bara vågar uttala sig anonymt, men också de som väljer att prata öppet. Om självmord. Om dödshot mellan grannar. Om etablerade och välrenommerade forskare som mobbas ut. Och om vetenskapsmän som smider planer ihop med industrin. Granskningen vävs in i hennes vardag och väcker svåra frågor.”

    Det är en högaktuell bok som väckt både debatt, motstånd men också mycket medhåll. Vi ser fram emot att läsa den under sommaren.

    Världen som väntar av Peter Alestig

    Dagens Nyheters klimatreporter Peter Alestig har varit tjänstledig för att skriva en bok om Sverige i klimatförändringarnas skugga. Han ställer svåra frågor såsom: Hur slår extremvädret mot vår hälsa och ekonomi? Hur ska vi klara energiförsörjningen när fossila bränslen fasas ut och hur försvarar vi demokratin när klimatfrågan ställer människor mot varandra? Boken är en forskningstung genomgång hur klimatet påverkar allt från tunga politiska frågor till nya parasiter och sjukdomar.

    Hetta: om människan i en varmare värld av Izabella Rosengren

    Vad gör hettan med oss människor och hur mår vi i en allt varmare värld? Enligt Izabella Rosengren gör hettan oss dummare, vålsammare och mer sjuka. Det pratas en del om klimatförändringarna men sällan om vad det gör med oss männniskor. Det är något som uppmärksammas i denna spännande bok av vetenskapsjournalisten Rosengren, som pratat med allt från forskare till svettande löpare som springer ökenmarathon. Perfekt för heta dagar i skuggan.

    Originaltexten publicerades 1 juli 2022.

    , , , , , , ,

  • Rädda oss från oss själva

    Rädda oss från oss själva

    I boken En annan framtid – Magnus Carlsons hållbarhetsresa får vi följa med Magnus Carlson och hans tankar om människans självdestruktivitet. Dessutom frågar han sig vad fotbollssupportrar kan lära oss om att rädda världen. Läs ett utdrag ur nya boken.

    ”Jag undrar ibland om vi människor är farliga för oss själva. Är vi självdestruktiva? Våra samhällen är uppbyggda för att skydda oss mot faror och orättvisor, men när det kommer till miljöfrågor har vi inte lyckats skapa något skyddsnät. Vårt beteende skapar stora problem och vi vet att vår påverkan på naturen på sikt även drabbar oss själva. Det handlar om att vi fortsätter överkonsumera, flyga, köra bil och frossa i överflöd precis som vanligt, trots att vi vet att det långsamt dödar planeten och oss med den.

    Genom människans ibland bristfälliga djur- och kötthantering har en mängd olika virusepidemier uppstått. Covid-19, MERS, SARS, ”Galna ko-sjukan”, fågelinfluensa, svininfluensa och mjältbrand är några aktuella exempel. Listan är obehagligt lång. För att inte glömma antibiotikaresistensen som kommer från överanvändningen av antibiotika. Genom att människor ger djur antibiotika i förebyggande syfte har vi själva skapat monsterbakterier som inte vanlig antibiotika biter mot, vilket gör att vi om några år skulle kunna dö av vanliga sjukdomar såsom olika infektioner, lunginflammation och blodförgiftning eller i sviter av operationer.

    ”Ibland är debattklimatet lika uppskruvat som den hätska stämningen under ett prestigefullt fotbollsderby.”

    Är man automatiskt en ”hysteriker” eller ”alarmist” när man hövligt påpekar och lyfter fram bevisade problem och vill göra något åt dem? Ibland är debattklimatet lika uppskruvat som den hätska stämningen under ett prestigefullt fotbollsderby. Det kastas glåpord fram och tillbaka och ingen vill lyssna på vad de andra har att säga, tvärtom blir alla känsliga och lättretliga. Den egna sidan är den enda som gäller och dörren är stängd för alla andra.

    Som fotbollssupporter kan man bara heja på ett lag i en match. Men en klimatdebatt är ingen fotbollsmatch. Att behålla ett objektivt och öppet sinne och inte dras med i hysteri är viktigt när det gäller det mesta i livet.

    Det är lätt att bara umgås med människor som tycker exakt likadant som en själv, både i verkligheten och på nätet. Det kan förstås vara skönt om man bara vill bekräfta sin egen världsbild, men det är trist om man är intresserad av att höra fler åsikter samtidigt. Fotbollsläktaren är därför en underbar och unik plats. Där träffar jag människor från alla samhällsklasser med hela paletten av politiska åsikter. 

    Fotboll spelas i hela världen och därför är det intresset något jag har gemensamt med människor över hela planeten. Man kan lätt kommunicera med nästan vem som helst var som helst om man är fotbollssupporter, man har något gränslöst gemensamt.

    ”Jag tror att ”klimatlaget” behöver kännas mer inkluderande och tillåtande”

    Skulle det gå att översätta kärleken till fotboll och ett fotbollslag till kärleken för planeten? Jag tror att det handlar om att det behöver bli allmänt coolt att bry sig om miljön, att det måste vara kul och spännande. Jag tror också att ”klimatlaget” behöver kännas mer inkluderande och tillåtande. Att alla ska kunna känna sig välkomna. Men det behövs flera olika klimatlag med olika spelsystem. Tänk den ensamme unge killen som inte har några vänner och sitter hemma och är arg och ledsen. Så tar han på sig en halsduk, går till en fotbollsmatch och är helt plötsligt med i ett sammanhang, en stor gemenskap där han känner sig välkommen. Vips har han tio nya kompisar, det är inte konstigt att det lockar.

    På en fotbollsläktare eller på puben innan och efter matchen finns ytterst lite snobbism. Det är en väldigt tillåtande miljö. Jag tycker att fotbollssupportrar får för lite erkännande i media. De som aldrig går på fotboll ser bara rubriker om bråk och läser aldrig om gemenskapen och den enorma samhällsnytta som fotbollen står för. Oinvigda tror ofta att fotboll är lika med motsättningar. Min erfarenhet är att det är precis tvärtom, det är mer som förenar än skiljer oss åt. Då menar jag alla människor jag lärt känna i andra städer som hejar på andra lag än mitt kära Hammarby. Sedan ingår ett mått av käbblande, men det får vara högt i tak och det måste alltid få käbblas med glimten i ögat. Det finns nyanser och hela tjusningen ligger i skillnaderna, själva förutsättningen för en match är ändå att båda lagen vill besegra det andra.

    ”Skillnaden mellan fotbollskärleken och planetkärleken är att det ena egentligen bara är på lek medan det andra är på blodigt allvar”

    Skillnaden mellan fotbollskärleken och planetkärleken är att det ena egentligen bara är på lek medan det andra är på blodigt allvar. Det må kännas som att världen går under när Hammarby förlorar, men förloras miljökampen går vi under på riktigt. Kanske är det en av anledningarna till att miljörörelsen inte är lika tillåtande för alla typer av åsikter som bland fotbollssupportrar? Det finns helt enkelt inte tid för samma hänsyn.

    Denna text är ett utdrag av boken En annan framtid – Magnus Carlsons hållbarhetsresa, skriven av Magnus Carlson och Caminos egen Johanna Stål. Boken gavs ut på Forum hösten 2020 och går att beställa.

    Originaltexten publicerades 23 juni 2021. Foto: Poxen

  • Hållbart mode är en tillsammansgrej

    Hållbart mode är en tillsammansgrej

    Anna-Carin Abrahamsson är pastorn som brinner för hållbart mode. Som deltagare i projektet F/act Movement har hennes konsumtionsbeteenden förändrats och gett nya insikter om klimatsmarta garderober och beteenden. – Kläder och mode är inte ytligt, det påverkar oss på djupet, säger hon. 

    Intervjun med Anna-Carin Abrahamsson görs digitalt men entusiasmen tränger ut ur skärmen. Sedan ett par år tillbaka har hennes intresse och nyfikenhet inför hållbart mode börjat växa fram.
    – Jag hade börjat förstå att mitt konsumtionsbeteende inte var hållbart, varken för mig själv eller miljön. Tidigare handlade jag nyproducerade kläder varje vecka. Samtidigt så hade jag börjat fundera kring mer hållbar konsumtion, men jag behövde en extra kick för att komma igång helhjärtat. 

    Anna-Carin blev antagen som en av totalt 10 ”factivister” i projektet F/ACT movement på Science Park Borås och påbörjade sin resa som factivist som skulle pågå under ett halvår. 
    – Jag blev jätteglad för jag hade hoppats så på att komma med. Jag tror att om man ska göra beteendeförändringar så är det väldigt svårt att göra det på egen hand, man behöver vägledningen och ingå i ett sammanhang. Det finns ett positivt grupptryck. Jag längtade efter att få lära mig mer och få verktyg för att förändra mitt beteende. 

    ”Ska man göra beteendeförändringar är det svårt att göra på egen hand” 

    Genom sitt deltagande i F/act Movement skrev Anna-Carin under på att inte köpa några nyproducerade kläder på ett halvår. Tillsammans med de andra factivisterna delade hon med sig om sin resa och insikter, framförallt genom sitt Instagram-konto. 
    – Jag skulle säga att min största insikt under tiden som factivist är att påverkansarbete och beteendeförändringar görs tillsammans. Det är så lätt att lägga ansvaret på sig själv men att bygga en hållbar garderob, förändra modebranschen och skapa hållbara sätt att konsumera är en tillsammansgrej. 

    Anna-Carin Abrahamsson blir glad när hon bär kläder andra har haft innan

    Vilken är den största beteendeförändringen du gjort som du behåller än idag? 
    – Jag har handlat second hand på ett nytt sätt både genom att byta, handla på nätet och sälja. För två år sedan var kanske 10 procent second hand i min garderob, idag är det 90 procent. En upptäckt som fascinerade mig är hur mycket nya och trendiga plagg man kan få tag på. Innan trodde jag att det krävdes en vintage-stil för att handla second hand, vilket absolut inte stämmer. 

    Relationer mellan människor är en stor del av det hållbara modet och är det som skiljer slow-fashion mot fast-fashion. Det händer något i mötet när vi byter och lånar kläder av varandra.
    – Jag kan bli så glad när jag bär något som någon annan har haft eftersom jag tänker på den personen. På så sätt hedrar jag andra människor genom att deras plagg får längre liv. Det är också roligt att se sina egna kläder få nytt liv på någon annan. 

    Anna-Carins passion för kläder är uttryck för hennes kreativitet och hon ser stylingen som en konstform. Den största inspirationen får hon från människor i sitt digitala flöde som är en mix av vänner och andra influencers. Hon betonar vikten av att utgå från den egna personligheten. Här handlar det mycket om att förstå vilken konsument man är och vilken stil man har. 
    – Min fördom kring en klimatsmart garderob var att allt handlade om att vara minimalist. Jag beundrar de som är nöjda med basplagg i samma toner men själv är jag en maximalist som gillar variation och förändring. Jag vill prova nya plagg och stilar. Då passar det mig att byta, låna, sälja och att ha ett ständigt flöde i garderoben. Det ger mig lust! 

    ”Jag är en maximalist och gillar variation och förändring där jag kan testa nya plagg och nya stilar”

    Idag har många modekedjor gått ifrån säsongskollektioner och fokuserar istället på mikrokollektioner där nya plagg lanseras varje vecka. Det ständiga flödet av nya plagg ökar också vår vilja att konsumera och köpa nytt. Hållbar konsumtion handlar om att ta makten och bli medveten om vad konsumtionen gör med oss. 

    – Det handlar mycket om att synliggöra de egna konsumtionsmönstren. Handlar du när du är nedstämd, stressad, har ångest eller är nervös? Vad ger det för eftersmak? Det kan vara lätt att handla när man är nedstämd och då gäller det att synliggöra det och hitta andra strategier. 

    Medvetenheten gör det också lättare att identifiera och inte falla för trycket att konsumtion är enda sättet att fira en framgång eller bota ångest. Det finns billigare och mer hälsosamma sätt att tillfredsställa de behoven. 

    Som pastor har Anna-Carin de teologiska perspektiven med sig in i sin syn på hållbart mode. Hon betonar att de kvinnor som arbetar i fabrikerna och tillverkar våra kläder ofta utsätts för dåliga arbetsförhållanden och sexuella trakasserier. Därför handlar det mycket om att få upp ögonen för de frågorna där solidaritet och rättvisa också blir en grund att förhålla sig till. 
    – För mig är det en väldigt djup kristen aspekt i att upptäcka vad vi redan har. På så sätt blir vi mer tacksamma och tillfredsställda, vilket gör att vi kan upptäcka hur vi kan växa som människor. 

    Detta kan kopplas till att aktivera sin garderob eftersom det även där handlar om att upptäcka vad som redan finns. 
    – Idag är vi så inkörda på alla brister och vad man saknar. Istället behöver man fokusera på vad man redan har och hur man kan använda det. 

    Något som också är starkt sammankopplat med hennes tro är tanken om att vi är skapta som kreativa varelser. 
    – Om jag skulle förneka mitt kreativa uttryck för mode och kläder skulle jag på ett sätt förneka mig själv och på så sätt också förneka Gud. Jag tänker att det är något jag fått och bör förvalta för att på så sätt också kunna väcka andras kreativitet. 

    F/ACT Movement och tiden som factivist må vara avslutad nu för Anna-Carin men resan har samtidigt blivit ett startskott. Hennes framtidsvisioner präglas av hållbart mode. 

    Nu i höst startar F/ACT Movement igen, denna gång med en nationell prägel. Nya factivister tar då över stafettpinnen och påbörjar sina egna unika resor. För vi behöver vara fler – hållbart mode är trots allt en ”tillsammansgrej”. 

    Anna-Carins tre tips för ”hållbar styling”

    1. Häng mer i din garderob: Försök skapa nya kombinationer och ge dig tid att upptäcka din garderob på nytt. Hållbar styling handlar om att skapa nya kombinationer och aktivera plagg som du redan har.
    2. Ta hjälp av en vän: Ring en vän, exempelvis via Facetime, och gå tillsammans igenom garderoben. Ibland behövs det bara fler ögon som kan hjälpa dig se vad du redan har. 
    3. Klädbyten: Perfekt för plånboken och kreativiteten. Här går det faktiskt att överkonsumera på ett positivt sätt och på så vis också upptäcka glädjen och kreativiteten. Du kanske aldrig hade köpt den där tröjan på klädbytet men bara för att du får den kan det vara värt att ta hem den och testa. 

    Podd: secondhandblusarna
    Instagramkonto: actacstyle

    F/ACT: 
    F/ACT Movement är rörelsen som vill inspirera till att göra nya hållbara val utan att göra avkall på passionen för kläder och mode. Startskottet gick i mars 2019 då 10 factivister antog utmaningen att under ett halvår genomgå en slags shoppingdetox. Samtidigt fick de möjlighet att på olika kreativa sätt aktivera innehållet i sina egna garderober. Experter, inspiratörer, kreatörer, designers och föreläsare medverkade på månadsträffar där f/activisiterna berörde olika teman inom hållbara modeval. 

    F/ACT Movement är ett projekt från Göteborgsregionen (GR) och Science Park Borås. Under hösten 2020 växlar projektet upp och blir nationellt. Kommuner, konsumenter och näringsliv runt om i Sverige ska tillsammans bidra till en mer hållbar konsumtion av textil genom att skapa sina egna F/ACT Movement-noder.

    Originaltext publicerades 5 augusti 2020. Text: Maria Von Wachenfeldt Foto: Anna-Carin Abrahamsson

  • Hållbara julklappar

    Hållbara julklappar

    Nu är det julklappsdags. Kanska känner du dig helt enkelt trött på att handla julklappar? Här har vi samlat några av våra bästa julklappstips, som dessutom är hållbara på flera olika vis.

    Till den nyfikna: 

    • Ge bort en kurs via ett studieförbund. Allt från att lära sig ett nytt språk, till att lära sig dreja, byggnadsvård eller odling.
    • En fotokurs på exempelvis Fotografiska i Stockholm, uppskattas troligtvis av den fotointresserade.
    • Presentkort på stadsvandringar
    • En prenumeration på en bra tidning
    • Access till proffskurser online, exempelvis via sidor som Masterclass eller Moderskeppet

    Till modelejonet:

    • Ge bort en prenumeration på ett klädbibliotek och låt personen gå loss på mängder av olika kläder under året.
    • En stilsäker cykelväska för daglig cykling till arbete/ skola.
    • En vacker scarf från second hand-butiken

    Till foodien:

    • Ge bort en andelsprenumeration i ett lokalt andelsjordbruk 
    • Köp presentkort på leverans av ekologiska grönsaker eller middagskasse
    • Presentkort på lokal matvandring eller tångsafari
    • Gör hemmagjord müsli eller fröknäcke om du har tiden
    • En låda solmogna ekologiska mangos eller avokados från Crowdfarming eller Freshland

    Till den odlingsintresserade:

    • Ge bort sticklingar från dina finaste plantor eller dhaliaknölar
    • En påse kulturfröer, från exempelvis Runåbergs fröer
    • Presentkort på stadsodlingssafari och andra odlingsvandringar 

    Till den stressade:

    • En prenumeration på en ljudbokstjänst eller en mindfulnessapp
    • SPA-besök, fotbehandling, massage. Inklusive barnvakt om det behövs.
    • Ge av din tid. En timme matlagning när den stressade kan vila, en timme trädgårdsarbete eller barnpassning.
    • Är du bra på exempelvis dator/ struktur/ sömnad? Erbjud en timme datorfix, struktur-coaching eller att ta tag i personens ”laga-hög” eller varför inte ”vik kläder-hög”.

    Till barn:

    • Årskort på Junibacken, Universeum, Liseberg, Kolmården, Nordens Ark, Furuviksparken, Alfons Åbergs kulturhus, ett bra lokalt museum eller något annat som barnet gillar att besöka.
    • Presentkort på aktiviteter som: JumpYard, lekland, badhus, bowling etcetera, gärna med erbjudande om att gå dit tillsammans
    • Biobiljetter, gärna med förslag om en specifik film och datum. Gå dit ihop.
    • Medlemskap i Panda-klubben på WWF eller sätt in pengar så barnet blir orangutang-fadder eller barn-fadder
    • Barnkonto på en etisk bank såsom exempelvis Ekobanken

    Till den som inget vill ha eller inget behöver:

    • Gåvobevis till Rädda Barnen, Röda Korset, Rädda Regnskog, Vi-skogen, Naturskyddsföreningen, WWF, Naturarvet, Greenpeace, UNICEF, Stadsmissionen…

    Till den ekonomiske:

    • Andel i solcellspark eller vindkraftskooperativ
    • Microlån via exempelvis Kiva eller Oiko credit
    • Presentkort på en bra (gärna ekologisk) matbutik
    • Laddningsbara batterier och laddare

  • En hållbar livsstil är möjlig…senare

    En hållbar livsstil är möjlig…senare

    Med hjälp av en klimatkalkylator går det att räkna ut hur klimatmässigt hållbar din livsstil är. Men den som vill nå hela vägen går bet. Hur mycket man än ­försöker är det i princip omöjligt att leva hållbart, enligt verktygen. Den som vill hitta hopp om en hållbar livsstil behöver därför ha blicken fäst mot framtiden.

    ör omkring 10 år sedan var Camino inblandade i ett projekt som hette One Tonne Life. Storföretag som Volvo Cars, Vattenfall, Ica och A-hus slog på stora PR-trumman och skulle i ett experiment, innehållande deras senaste teknik, bevisa att det var möjligt att leva ett helt normalt liv och nå ett utsläppsmål på ett ton koldioxidekvivalenter per person. Vi följde familjen Lindells liv under flera veckor och dokumenterade. Till sin hjälp att koldioxidbanta från 7,3 ton per person och år ner till målet på ett ton hade de ett plusenergihus med egen elproduktion från solceller, en elbil och personlig coachning i alla livsstilsval.

    Trots all denna stöttning lyckades de aldrig nå målet. Som närmast kom familjen en vecka då alla stannade hemma och åt uteslutande vegansk mat. Då nåddes ett genomsnitt på 1,5 ton per person. Det blev antiklimax för företagens ambition att visa att det går att leva ungefär som vanligt, bara vi har rätt teknik. Dessutom förekom kritik mot uträkningarna som vissa ansåg var för ”snälla” (exempelvis att utelämna offentlig konsumtion).

    Foto: One Tonne Life/Volvo

    Sedan dess har mycket hänt. Idag finns ideliga hjälpmedel för alla som vill försöka sänka sina utsläpp. Klimatkalkylatorer där du fyller i uppgifter om din livsstil räknar fram ett dina utsläpp och ger tips på hur du kan sänka dem. Den som är insatt i vad en hållbar livsstil innebär känner igen sig i frågorna. Hur värms hemmet upp? Hur ofta åker du bil? Flyger? Äter kött? Inför den här artikeln provade vi flera, bland annat Klimatkalkylatorn från Världsnaturfonden WWF och Stockholm Environment Institute. Även om man gör precis allt ”rätt” – bor litet, värmer upp rätt, aldrig flyger eller åker bil, har köpstopp och äter 100 procent veganskt helt utan matsvinn, så går det ändå inte att nå det hållbara målet(!) Resultaten hamnar på 4–5 ton koldioxid per person, där omkring 2 ton av dessa kommer från det faktum att vi lever i Sverige och tar del av den offentliga konsumtionen (till exempel skolor, sjukvård och infrastruktur). En av de som testat är Anna Sini.

    – Jag vet att jag har ett väldigt lågt klimatavtryck, att jag inte kan göra så mycket mer, men jag ville använda resultatet i diskussioner med vänner, berättar hon.

    Eftersom hon är väl insatt i frågorna blev hon inte särskilt överraskad av resultatet men hon tycker det finns en hel del att önska när det kommer till pedagogiken.

    ”Vad f-n spelar det då för roll vad jag gör?”

    – Kalkylatorn gör en deprimerad eftersom det är så stor del som jag inte kan påverka själv. Om den bara hade redovisat de delar som jag kan påverka, då hade jag inte känt så. Det blir istället en slags negativ feedback. Nio av tio som gör testet tänker säkert: ”Vad f-n spelar det då för roll vad jag gör?” beskriver hon.

    Ytterligare en som är besviken på klimat-kalkylatorerna är Leif Nilsson som arbetar som miljöspecialist.

    – Idén är jättebra och det funkar säkert för en genomsnittlig person, men inte om man börjar göra specifika val. Jag tar många klimatmedvetna beslut i vardagen som inte går att knappa in i kalkylatorerna, såsom att köra bilen på biogas eller biodiesel (HVO100). Den räknar oftast enbart på fossila bränslen. Det är samma sak med maten. Det är en jätteskillnad på kött och kött; kyckling, naturbeteskött och vilt. Inte heller de valen går att se resultatet av. Det är synd eftersom det osynliggör många av de miljöval man gör, tycker han.

    Även Leif tycker att utsläppen från den offentliga konsumtionen blir nedslående.
    – Visst, det kan vara bra att vara medveten om det, men meningen med kalkylatorerna är ju att få feedback på DINA val, säger han.

    Några som försökt bena ut de personliga utsläppen mer detaljrikt är företaget Svalna. Deras app-baserade tjänst räknar ut utsläppen från allt du köper, tack vare att användaren kopplar ihop appen med sin bank. David Andersson, som även är forskare i hållbar konsumtion på Chalmers, är VD.

    – Jag gillar idén med att bygga kunskap med hjälp av den här typen av verktyg, säger han.

    Även i Svalnas tjänst görs uppskattningar kring utsläppen, ofta baserat på den typen av konsumtions utsläppsmedeltal. Det finns inte tillräckligt med data för att synliggöra alla aktiva val. Men här kan användaren göra små justeringar för att göra statistiken kring inköpen mer rättvisande. Exemplevis kan du klicka i om du köpt något second hand istället för nytt.

    Under hösten släpper Svalna en helt annan tjänst som kallas Klimatvisionen. Den ska visualisera vad som krävs för att Sverige ska nolla utsläppen och nå de uppsatta klimatmålen, med sikte på 1,5-gradersmålet.

    – Om man tittar på konsumtionen så fokuserar människor ofta på fel val, typexemplet ”sopsortering”. Vår tjänst är tänkt att visa vilka val som ger mest effekt, så att man kan se vad man bör fokusera på. Genom att ge människor överblick och själva dra i olika parametrar så kan de både lära sig mycket om de egna valen och få en slags överblick över de stora systemfrågorna. Jag tycker att man kan få lite aha-upplevelser, beskriver David.

    Klimatvisionen består av olika spakar som går att dra i, vilka motsvarar olika förändringar. Genom att dra i spakarna visualiseras hur utsläppen påverkas fram till år 2050.

    Camino har förhandstestat verktyget och här blir det ganska tydligt hur mycket, eller lite, som vi har möjlighet att påverka genom livsstilsval. Om alla gör samtliga de klimatmedvetna livsstilval som verktyget tillåter nås ändå bara omkring en halvering av de svenska utsläppen från 100 till omkring 50 megaton koldioxid till år 2050. För resterande halva krävs att produktionen av saker förändras tillsammans med andra större samhällsförändringar. Det handlar bland annat om energiomställningen, transportsystemet och hantering av skogarna. Inte bara i Sverige, utan på hela planeten. Allt måste på plats för att målen ska nås.

    Även om alla klimatmedvetna livsstilsval görs av individerna nås bara halva vägen till målet. Illustration: Klimatvisionen/Svalna.

    – Iden med Klimatvisionen var dels att vända på känslan av att det ”lilla jag gör inte spelar någon roll” och att användarna skulle bjudas in att utforska och få en känsla för vad som behöver göras, och lämna med ”okej men då göra vi det då”. Problemet var att när min kollega Stefan Wirsenius tog fram modellen visade det sig att vi behöver göra i princip allt OCH samtidigt ändra energisystemet i Kina för att bidra till vi svenskar ska ligga i linje med 1,5-gradersmålet. Känslan man landar i blir snarare att ”F-n, det är för stort, för svårt, suckar David.

    Trots att det handlar om en samhällsomvandling av gigantiska mått, går det att hitta hopp menar David som exemplifierar:

    – Det går att tillverka en skiftnyckel utan att orsaka nästan några utsläpp av växthusgaser, men det är så många sektorer som måste ställa om för att vi ska kunna nå dit.

    ”I dag lever vi i ett system som sätter begränsningarna för hur hållbart vi kan leva”

    På andra sidan den stora omställningen menar David att det är möjligt att leva ett modernt, civiliserat liv med nollutsläpp, även om vägen dit är lång och stundtals osannolik.

    – I dag lever vi i ett system som sätter begränsningarna för hur hållbart vi kan leva. I Svalna-appen har vi en massa användare med jättelåga utsläpp, omkring 1–2 ton per person och år (eller 3–4 ton om offentlig konsumtion räknas med). Då har du gjort allt som går att göra på individnivå och lite till för att bidra till den samhällsomställningen. Du kan förstås fortsätta engagera dig för att påverka samhället, men du bör inte känna någon skuld för de utsläpp som du fortfarande orsakar, tycker David.

    David Andersson. Foto: Ragnhild Larsson

    Anna Sini har hittat ett konstruktivt sätt att förhålla sig till de nedslående siffrorna.
    – Samhällsgrejen kan jag knappt göra något åt. Men jag kan försöka övertyga min närmaste omgivning! Jag jobbar som läkare och försöker hela tiden pusha för vegansk mat. Det går faktiskt att påverka andra, mer än vad många ger sken av. Det är nog det bästa sättet att påverka utsläppen, menar hon.

    Anna använder klimatkalkylatorernas resultat för att sporra sina inte särskilt klimatmedvetna vänner att minska sina utsläpp.
    – Jag har kompisar som ligger väldigt högt, men ändå visar upp sina dåliga resultat. Vi för diskussioner utan att skamma. Istället försöker vi tävla i att få ner utsläppen. Många drivs av tävlingsinstinkt. Show me your numbers liksom!

    Originaltext publicerad 13 oktober 2020

  • Så förblir datan din egen

    Så förblir datan din egen

    Skandalerna kring stora IT-företag som missbrukar eller läcker data från kunderna avlöser varandra. Här är några tips på hur vi som användare kan kontrollera vilka data vi delar med oss.

    Facebook lät Cambridge Analytica få en massa information om nätverkets användare och nu senast var Amazon ute i blåsväder efter anklagelser om att deras röststyrda assist Alexa tjuvlyssnat på användarnas privata samtal. Det har också avslöjats att flera av Googles tjänster fortsatte samla in telefonernas geografiska position trots att telefonen var i flight mode. När en tjänst är gratis, så betalar du istället ofta med din data. Och om du vill vara på den säkra sidan att den inte hamnar i fel händer, kan det vara en god idé att se över dina inställningar.

    I inställningarna på Iphone finns en sektion kallad ”integritetsskydd” där man exempelvis kan gå igenom vilka appar som får tillgång till olika funktioner i telefonen. På Android-telefoner finns inget särskilt integritetsavsnitt under inställningar, men det går att göra begränsningar för varje enskild app, vilket även går i Iphone. I Iphones inställningar går det också att göra särskilda integritetsinställningar för webbläsare (såsom Safari), till exempel hur mycket olika webbplatser får spåra dig, och vilken sökmotor du ska använda.

    En sökmotor som hävdar att den inte spårar dig är Duckduckgo. En annan med hög svansföring inom integritet heter Ecosia, som dessutom säger att de planterar träd för varje sökning du gör. Om du surfar in på deras hemsidor kan du installera deras respektive sökmotor till din webbläsare och/eller som app. Det finns också särskilda webbläsare som menar att de inte samlar in din data, till exempel Firefox Focus.

    ”Det kan kännas smidigt idag, men vem vet vad den informationen används till om 10-20 år?”

    En annan grej att fundera över är om du verkligen behöver ha platstjänster (GPS) på hela tiden. Den funktionen drar även mycket batteri. Om du har någon app installerad som du inte litar på fullt ut, kanske det är läge att begränsa tillgången? Ta också en funderare på hur mycket information du vill dela med dig till Apples röstassistent Siri eller Googles motsvarighet och om du vill tillåta ansiktsigenkänning eller fingeravtryck som upplåsningsmetod. Det kan kännas smidigt idag, men vem vet vad den informationen används till om 10-20 år? Du kanske litar på företaget idag, men det kan få nya ägare med andra intentioner, och som historien visat är data sällan i helt säkert förvar…

    ”To big to leave”

    Två aktörer som har blivit så stora att det kommit att bli väldigt svårt att inte använda deras tjänster är Google (som ju bland annat tillhandahåller Chrome, Gmail och Youtube) och Facebook som har till exempel Instagram och Messenger. De båda företagens affärsmodeller bygger på en massiv insamling av data från sina användare. Som tur är kan du göra en hel del inställningar på dina konton för att minimera eventuell skadeverkan.

    På myaccount.google.com under ”Data och anpassning” kan du göra flera precisa inställningar för deras tjänster. Du kan även se allt som registrerats från din aktivitet och ladda ner en kopia på all data, samt radera ditt konto. Detsamma går att göra på Facebook under Inställningar / Din Facebook-information.

    Originaltext publicerad 5 oktober 2021

  • Så bokar du tågresan till skidorterna

    Så bokar du tågresan till skidorterna

    Att åka till skidorter, oavsett om det är till fjällen eller alperna, innebär ofta en lång och tröttsam resa. Men om du lämnar bilen hemma, skippar flyget och istället tar nattåget till skidsemestern – kan du vakna upp utvilad på destinationen.

    Det finns flera europeiska vinterdestinationer dit du kan ta dig smidigt med nattåg. För samtliga nattåg nedan gäller att avgång sker på kvällstid och ankomst på morgonen eller förmiddagen. För alla nattåg till Alperna är det påstigning i Hamburg, dit det går direkttåg från Köpenhamn. Just nu händer det mycket inom aktörer som vill erbjuda bokning av tågresor. Trainplanet har nyligen lanserat sin tjänst, och SJ ska återuppta försäljningen av en del resor till europeiska destinationer med start i vår. Men i skrivande stund är nedanstående de bästa alternativen för att få de bästa priserna och vara på den säkra sidan när det gäller reserättigheter (se längst ner på denna sida). Tänk på att ha lite extra marginaler för eventuella förseningar. Det tar ungefär ett dygn att ta sig med tåg till Alperna, men då kan man också sova en stor del av tiden.

    Mysigt med sovkupé. Foto: Thello

    Sverige

    Åre/Duved/Storlien
    Dag- och nattåg (SJ, Tågkompaniet, Snälltåget) från t.ex. Stockholm och Göteborg. sj.se snalltaget.se

    Vemdalen, (Ramundberget, Tänndalen inkl. busstransfer)
    Vissa avgångar nattåg från Stockholm och Skåne (Snälltåget) snalltaget.se

    Hemavan Tärnaby Kittelfjäll, Borgafjäll (inkl. busstransfer)
    Vissa avgångar nattåg från Stockholm och Skåne (Snälltåget) snalltaget.se

    Riksgränsen/Abisko
    Nattåg (Vy) från Stockholm (och Göteborgs med byte) vy.no.

    Norge

    Oslo (bytespunkt)
    Dagtåg till Oslo från Göteborg (Vy) och från Stockholm (SJ). Buss till Oslo kan vara ett alternativ om anslutningen inte passar så bra. nettbuss.se, vy.no, sj.se

    Voss, Geilo, Oppdal
    Dag- och nattåg från Oslo (Vy). vy.no (Från sommaren 2020 kommer även SJ börja trafikera i Norge)

    Bjorli, Lillehammer, Hafjell
    Dagtåg från Oslo (Vy). vy.no (Från sommaren 2020 kommer även SJ börja trafikera i Norge)

    Narvik
    Nattåg (Vy från Stockholm (och Göteborg med byte) vy.no

    Alperna

    Köpenhamn (bytespunkt)
    Dagtåg (SJ, Öresundstågen). Ett alternativ för resenärer norrifrån är att börja med nattåg från Stockholm till Malmö (SJ) för att få en tidig och utvilad start vidare ut i Europa. sj.se

    Hamburg (bytespunkt)
    Dagtåg från Köpenhamn. bahn.com

    Schweiziska alporter
    Ta nattåget Nightjet (ÖBB) från Hamburg till Zürich. Härifrån du når flera populära schweiziska alporter, såsom Engelberg. För den som vill åka runt till flera orter finns även möjligheten att köpa till ett s.k. Swiss Travel pass som ger fria resor under ett antal dagar i Schweiz. oebb.at/en

    Österrikiska alporter
    Det finns två möjliga nattåg, Nightjet (ÖBB), för att ta sig mot Österrike, det ena går från Hamburg till Wien. Där går det att hoppa av tidigare och byta till tåg mot flera orter i mitten av landet som t.ex. Bad Gastein eller de som ligger österut.

    Det andra Nightjet (ÖBB) går från Hamburg till Innsbruck, där det också går att byta eller hoppa av på vägen för resa till orter i västra delen av landet såsom Kitzbühel. oebb.at/en

    Franska alporter
    Det är betydligt svårare att ta sig till franska alporter med tåg eftersom få har egen tågstation och/eller är dåligt anslutna till nattågslinjerna från Hamburg som fungerar bäst för svenska resenärer. Ett alternativ är att åka buss med till exempel den icke vinstdrivande organisationen UCPA som nyligen investerat i nya bekväma och bränslesnålare långfärdsbussar. ucpa.se

    Foto: Powder Express (skidfilm)

    Interrail eller inte?

    Eftersom priserna förändras hela tiden är det svårt att svara på om det blir billigare med Interrail-kort eller om man biljetterna direkt på tågföretagens hemsidor. Med ett Interrail-kort kan man åka fritt inom Europa under 5 åkdagar inom 15 dagar, kostar i skrivande stund 3 203 kr för vuxen i andra klass. Snabb- och nattågen kräver att man betalar ytterligare för platsreservationer och/eller sovkupé-alternativ, även för barn (från 2 år). Varje vuxen som köper ett Interrail-kort har även möjlighet att få gratis Interrail-kort till två barn (max 11 år gamla). Om man köper Interrail-kort så bokar man enbart platsbiljetter på de tåg där detta krävs. Interail.se

    Planera din resa

    Appen Railplanner är en utmärkt app för att planera sin tågresa i Europa. Det går däremot inte att köpa biljetter där. Kombinera gärna med snow-forecast.com för ökade chanser att hitta puder.

    Din rätt vid tågförseningar

    Enligt en överenskommelse från 2017 mellan 14 europeiska tågföretag har du rätt att kostnadsfritt få resa med nästföljande tåg, om du missar anknytningen på grund av försening. Detta gäller vid internationella resor och oavsett om det är olika tågföretag som trafikerar linjerna. Du har dock enbart rätt att få en gratis ersättningsresa med samma typ av tåg som du skulle ha rest med. Om sista avgången för dagen har gått ska du bli erbjuden övernattning alternativt taxi- eller bussresa. Det är enbart tågsträckan direkt efter en försening som omfattas. Vid force majeure såsom naturkatastrofer eller storstrejker gäller inte reglerna. Överenskommelsen (Agreement for Journey Continuation (AJC)) gäller följande bolag: SNCF, DB, ÖBB, Trenitalia, Renfe, SBB, BLS, CD, SNCB NS, CFL, DSB, SZ, och ZSSK.

    • Konsultera gärna ditt försäkringsbolag eller bank för att se vad hem- eller reseförsäkringen som ingår i många betalkort täcker.

    • Tågresenärer har även lagstadgade rättigheter till förseningsersättning med mera. Under 2018 och 2019 debatteras det inom EU:s institutioner om dessa ska utökas. Uppdaterad information om tågresenärers rättigheter finns att hitta på ec.europa.eu/passenger-rights eller genom att ringa telefonnummer 00 80067891011 (Europe Direct).

    Originaltext publicerad 11 december 2021