Med sin franska vintage-stil är Sara Olsson en uppskattad profil inom second hand-mode. Hennes Instagramkonto @hallbarasara är en riktig inspirationsinjektion. I en intervju med Camino berättar hon om sin egen resa och second hand-världens förändring. 

Entusiasmen går rakt igenom skärmen. Som de flesta intervjuer de gånga året så sker även den här via videolänk. Sara Olsson är avfallsingenjören från Luleå som brinner för att jobba med samhällsnytta. Vi har aldrig träffats men ändå känns det som att vi känner varandra när vi börjar prata hållbarhet, secondhand och återbruk. 

– Jag kommer från en familj där vi levt enkelt. Kläder har gått i arv och jag har aldrig varit en person som fått mycket nytt. Mode och kläder har ändå alltid intresserat mig. Under gymnasietiden hade jag bara råd med second hand, det var det CSN och mina extraknäck räckte till. 

Efter en period med mer pengar i plånboken, ökad konsumtion och jobb på en skokedja landade Sara återigen i de värden som präglat hennes barndom. 

– Det som påverkat mig starkast var när jag började jobba som avfallsingenjör för fem år sedan. Arbetet innebär att jag dels är ute på avfallsanläggningen där vi tar reda på resterna av det vansinniga konsumtionssamhället. Jobbet i kombination med att jag fick barn fick mig att verkligen inse allvaret och konsekvenserna av våra dåliga val. 

Sara shoppar de mesta second hand, oftast hos välgörenhetsorganisationer, på typiska sommarloppisar, men använder också Blocket, Facebook Marketplace och Tradera. Hon hyr sina barns ytterkläder för att spara tid och pengar och utrymme i förrådet och ärver från vänner och kollegor. 

– Jag känner inte pressen att mina barn ska syskonmatcha. Sommarloppisar är perfekt att ta med sig barnen – då kan de själva välja kläder. 

Sara köper nästan allt second hand. Foto: privat

Sara blir berörd av att jag benämner henne som folkbildare. Men det är så hon kan uppfattas. Med inspirerande bilder och knivskarpa texter kring medveten konsumtion, återbruk och slow fashion gör hon information och kunskap mer lättillgänglig. 

– En styrka i mitt konto är att jag når ut till en blandning av personer – alltså inte enbart till de som redan är frälsta. Jag får ofta direktmeddelanden från personer som stolt berättar att de köpt sina första second hand-kläder. Människor som skriver och tackar för inspiration och att de nu inte nästan köper något nytt längre. 

Vi är båda uppvuxna med de första modebloggarna. Influencers på sociala medier har vuxit fram framför våra ögon och de har stor påverkan när det kommer till konsumtion. När klädkedjor väljer att samarbeta med dem säljer plaggen ofta slut direkt.

– Jag tror att det skulle få en jättestor effekt om fler influencers stolt skulle börja propagera för att använda sina kläder flera gånger. Följare får ofta en kompisrelation till influencers de följer och inspireras och motiveras av vad de gör. Samtidigt vill jag inte komma med pekpinnar – vi är alla en del av det här konsumtionssamhället och det går ju inte att äta cred till frukost. 

”De mest miljövänliga kläderna är helt enkelt de som redan hänger i din garderob”

Enligt forskningsinstitutet RISE kommer 80 procent av klimatpåverkan från svensk klädkonsumtion från produktionen De mest miljövänliga kläderna är helt enkelt de som redan hänger i din garderob, framförallt plaggen du använder många gånger. Gillar du att variera dig så är second hand ett bra alternativ.

Det bästa för planeten hade självklart varit om inget mer nytt producerades. Men de flesta vill fortfarande shoppa nya saker och vi behöver möta människor där de är. Shopping är ett beteende som handlar om mycket mer än att vi bara vill ha ”någonting nytt”, menar Sara.

– För många är shopping en social aktivitet – att träffas på stan med en kompis och prova kläder. Kanske vill vi byta miljö från jobbet och tar oss en sväng ut på lunchrasten. Då är det lätt att snurra in på någon klädkedja. Den typen av rutiner och vanor kan vara svåra att bryta. 

För det handlar ofta om att ändra invanda mönster. Ett sätt att ändra vanan kan vara att istället gå till en second hand på lunchen och slösurfa på Tradera istället för att klicka hem nyproducerat. Det kan vara ett tillräckligt stort steg för många att ställa om den typen av rutiner. 

– Själv älskar jag välgörenhetsorganisationernas second hand och upplevelsen jag får i en fysisk butik. Jag vill känna på plagget och att prova det. Dit skänker jag också kläder. Det är fint om de får stanna i det cirkulära som finns här i Luleå. 

Sara Olsson konstaterar att det idag är riktigt svårt att hitta vintage och kvalitetsplagg. Förändringen inom second hand är ett faktum. Utbudet har exploderat men också förändrats. 

– Många tror idag att second hand är vad det var för fem år sedan. Secondhand går däremot väldigt snabbt idag på gott och ont. Det är det snabba modet som behöver brytas. Samtidigt är det inte vårt fel, vi som shoppar second hand, att det går så fort och att du kan hitta i princip nya moderiktiga plagg från årets kollektioner. 

Sara betonar att det även behövs förändraing på bredare front. Det krävs systemförändringar och hårdare lagar på global nivå för att förändra modeindustrin. 

”Idag är vi bättre på att skänka till second hand än att köpa”

Idag är vi bättre på att skänka till second hand än att köpa. Enligt en rapport från SMED, som undersökt svenska textilflöden, skänks det 3,8 kg textil per person till välgörenhet. Däremot konsumerar vi bara 0,8 kg second hand-kläder per år – en siffra Sara hoppas kommer att öka. Idag växer nya trendiga second hand-koncept fram som lockar en bredare målgrupp. 

– Visst kan man tycka att det är hemskt att bygga second hand-koncept på ett år gamla kläder – men vad är alternativet? Vi kan ju inte bortse från att det är via konsumtion som folk kan betala sina räkningar. Kan man då skapa arbeten och få ett levande centrum och stadskärna genom att det fylls med återbruk och second hand ser jag bara fördelar. 

Mode kan bli mer kreativt genom second hand. Foto: Privat

”Vi behöver styra om modeintresset så att det blir mer kreativt igen”

De flesta vet innerst inne att en stor klädkonsumtion inte är hållbart för en själv, planeten eller plånboken. Trots det finns fortfarande fördomar kring second hand och många vet inte var de ska börja. Det bästa är att göra andrahandsmode mer roligt och inspirerande. 

– På min mammas tid var modeintresse förknippat med att du sydde dina egna kläder. För så gjorde man på 1960–70 talet och alla hade en egen symaskin. Det är nu på senare tid som mode har blivit förknippat med konsumtion och att köpa nytt. Går du till kedjorna får du ett färdigt koncept serverat. Det är inte kreativt – bara enkelt egentligen. Vi behöver styra om modeintresset så att det blir mer kreativt igen och vi är på rätt spår. 

Idag har en slow fashion-rörelse växt fram där fokuset är att peppa varandra. Klädutmaningar, köpstopp och klädvårdstips inspirerar till att göra mer hållbara val och aktivera det du redan har i garderoben. Digitala syjuntor och sykurser lockar tillbaka till hantverket. 

Det skänks mycket textil till välgörenhetsorganisationer, men mycket av det säljs inte i butikerna. Endast 20 procent av gåvorna säljs i organisationernas egna second hand-butiker, resterande 80 procent säljs till sorteringsanläggningar utanför Sverige, enligt Naturvårdsverket. Det mesta av de 80 procenten återanvänds eller materialåtervinns som stoppning, trasor och isoleringsmaterial. Däremot är det bara drygt 2–3 procent som återvinns till nya textilfibrer på den globala marknaden. 

– Vi får inte glömma att textil återvinning på fibernivå idag än så länge är en testverksamhet. Även om man lyckas återvinna vissa textilfibrer så är det väldigt energikrävande. Dels handlar det om processerna när man ska separera fibrerna och sedan kvarstår de stora miljöbovarna färgning och frakt. 

”Det är lätt att bli avtrubbad men jag lägger ganska mycket hopp i det här skräpet”

Sara trivs med jobbet som avfallsingenjör men hon tror inte det är kommuner utan snarare företag som kommer driva förändringen. Hon vill fortsätta arbeta med det hon brinner för och något som växt fram är en vilja att utbilda andra och få folk att tänka till. 

– Det är så roligt att du kallade mig folkbildare. Jag ska faktiskt ha en studiecirkel i second hand och hållbart mode. Det jag gillar med studiecirklar är att de skapar beteendeförändringar kring kläder i grupp. 

Saras tips för hållbar shopping

• Aktivera garderoben! Vilka plagg, färger och material gillar du? Kolla garderoben. Sälj eller skänk det som du inte använder. Fundera varför du inte använder dem så du kan undvika fler felköp i framtiden. 
• Hitta din stil! Utgå från din garderob och gör stilkollage via till exempel Pinterest, där du har färger och snitt på plaggen du gillar. 
• Bevakningar och inköpslista. Precis som när man handlar mat ska man ha en plan och strategi för sin stil. Skriv upp vad du saknar och skriv inköpslistor så du vet vad du ska kolla efter second hand. Gör bevakningar på t.ex Tradera och har du exempelvis jeans på listan så börja alltid leta bland jeansen i second hand-butiken. 
• Det mest hållbara plagget hänger redan i garderoben. Använd dem, på nya sätt och undvik nyköpsbutiker och e-handel som får dig att tro att du behöver köpa nytt. 

Originaltexten publicerades 20 augusti 2021.

Skriven av: Maria Von Wachenfeldt. Foto: privat

Våra hem är fulla av flöden med saker som ska någonstans. Som kanske tillfälligt inhyses hos oss, men som sedan vill iväg. Hur kan vi förenkla för smidigare pryl­flöden i hemmet och hur kan vi bygga boenden som är mer elastiska? 

Det är få som har lika bra koll som Emma Öhrwall på hur man kan leva cirkulärt. I hennes jobb som processledare för Sharing City Göteborg samt ett tidigare ideellt engagemang för att underlätta för delningsinitiativ har hon inte bara fått staden att bli mer cirkulär, utan även sitt eget hem.

Emma Öhrwall sorterar in saker i sin flödesgarderob

Lägenheten är sparsamt inredd, lite minimalistisk och välgenomtänkt. Emma gillar att omge sig med saker som har en historia och som är användbara. En prydlig stapel av en välkänd tidskrift markerar inte bara en känsla för stil utan också en image.

Eftersom Emma är en ”delningsnörd” har hon inrett en så kallad flödesgarderob i hallen. På ytterdörren är symboler uppsatta som visar vilka prylar hon har till utlån. Ett sätt för grannar att få information om vad som finns tillgängligt.

Men det är inte alla människor som har samma möjligheter, kunskap eller tid att organisera och tänka ut bra sätt att skapa bättre flöden i sina hem. Emma är i 30-årsåldern, bor i en etta, har inga barn och har tillgång till storstadens utbud av fixotek och bostadsrättsföreningens bythylla.

”Jag tror på det hyperlokala. Ställen där jag ska lämna eller hämta saker som jag hyr, lånar eller reparerar måste ligga nära mig eller där jag rör mig till vardags.”

– Jag har exempelvis inget bibliotek så nära, så jag är sällan där, säger hon.

Minnen är viktiga för Emma, och hon vill ha en personlig koppling till allt i hemmet. Vintage och antikt ligger henne därför varmt om hjärtat. Prylar med minnen kopplade till sig tenderar vi att ha svårast att göra oss av med.

Lägenheten är full av små samlingar av noga utvalda saker, som den lilla barhörnan där Emma också har drinkpinnar i trä och sugrör i metall istället för plast.

– Mitt hem är som ett museum. Jag har mycket känslomässig koppling till allt, jag vill ha det så. Jag tänker att många glömmer sina prylar. För mig är det bra om de står framme i ”mitt medvetande” och inte göms i lådor på vinden. Och om jag har en vas framme som jag egentligen inte gillar så blir jag irriterad och gör mig av med den. Men jag försöker att inte göra mig av med saker för tidigt. De cirkulerar runt i mitt hem, jag hittar nya funktioner för dem. Det är en balans så att jag inte börjar hoarda.

I andra änden av Göteborg, i Biskopsgården, bor konstnärsparet Pia Hansson och Jorma Huttu, vars hem är fullt av avstannade flöden. Här är pågående projekt och minnen centrala.

”Paret säger att de blivit sådana som folk ofta ger bort saker till, ”för vi tar alltid emot allt begagnat”.

– Jag tycker att vissnande blommor är vackra, förfallet är det intressanta, säger Jorma, och visar torkade blommor som hänger i hela fönstret och står i vaser.

Trots att lägenheten är full, så är deras nykonsumtion nästan obefintlig. Här är ett exempel på ett hem med väldigt långsamma flöden. Lägenheten är byggd som konstnärsateljé och är egentligen inte anpassad för att bo i. Återvinningen hamnar i påsar bredvid diskhon och ett hörn i ateljén har använts som sovrum. Jorma sparar alla kuvert från brev han fått och använder för att anteckna på. En båt från ett gammalt scenbygge står kvar, ett projekt att bygga en stor, ”riktig”, högtalare är stående i väntan på rätt tillbehör. Lagren är fulla, alla förrådsutrymmen fullproppade.

– Ingen lär sig något från grunden nuförtiden, säger Jorma och visar sin samling med modellflygplan. Man måste göra saker för hand, viss kunskap går inte att tänka ut.

Pia och Jorma gillar saker med patina och är kritiska mot nya saker som bara går sönder.

– Samhället är fullt av dåliga grejer och gammal hantverkskompetens nedvärderas.

När det gäller kläder är Pia ”väldigt cirkulär”.

– Jag och dottern ser likadana ut, så vi använder varandras kläder. När något inte använts på tio år så rensas det ut.

Innan vi går säger Pia:
– Det är verkligen dags för oss att göra en rensning.

De flesta av oss lever liv med flöden som är någonstans mitt emellan dessa båda ytterligheter, och för de flesta i dag innebär hemmet en utmaning. Att stå emot masskonsumtionen och överflödet. Att vårda och ta hand om. Dessutom är våra äldre hem inte anpassade efter det sätt vi lever på i dag. Ett exempel är bristfälliga utrymmen för förpackningsåtervinning. Där får vi ofta själva stå för olika kreativa lösningar.

Hur kommer det framtida cirkulära boendet se ut? Utvecklingen av produkter och tjänster går så snabbt framåt att det vi bygger i dag kan vara inaktuellt redan imorgon. Många experter hävdar att framtidens boenden behöver vara mer flexibla, med flyttbara väggar och modullösningar som gör det lättare att plocka isär hus och flytta dem. Andra menar att hemmen behöver bli en mer naturlig del av kretsloppet – plushus med ekosystemtjänster och egen-försörjning på energi. Sedan finns delnings-experter som tycker att vi bör förändra boendet från att vara en slutstation för prylar till ett tillfälligt hem för saker vi lånar och hyr. Få bostadsbolag i dag kan leva upp till de visionerna och få inredningsarkitekter tänker på att göra hemmets flöden mer flytande.

På Kod Arkitekter i Stockholm har man brottats med de här tankarna ett tag. I ett stort Vinnovaprojekt håller de i nuläget på att arbeta med ett projekt som de kallar för elastiska hem. Åsa Kallstenius, chefsarkitekt och innovationsansvarig på Kod Arkitekter berättar att projektet kom ur en frustration kring att beställningarna de fick inte låg i paritet med hur vi borde bygga för att leva hållbart.

– Vi vill inte lösa uppgifter som vi tycker är felaktiga. Ekonomin i många projekt stramas åt och vi krymper alla ytor; den yta som förr ansågs vara en god bostad är i dag halverad, en tvåa är nere på 35 istället för 70 kvadrat. Vi krymper lägenheter och även trapphusen så att dörrar slår ihop med varandra, och den sociala ytan blir trång och obehaglig, om den finns alls …

I projektet ”elastiska hem”, som kommer att utmynna i en prototyp, vill de utmana normen att alla ska bo själva, inte samarbeta och inte umgås eller hjälpa varandra.

– Denna norm känns inte rätt, den går emot vår värdegrund. Människan är en social varelse. Vi måste låta människor mötas. Det har vi alltid gjort i historien.

Åsa berättar om förändrade konsumtionsvanor och hur lösningarna ofta handlar om teknik, inte beteende.

– Vi ser på boendet som statiskt snarare än elastiskt – och det är svårt att flytta, du låser in dig väldigt mycket i en bostadsform.

– Vi måste beställa projekt av oss själva, för vi börjar känna att vi inte gör nytta längre. Vi behöver vara ärliga. Det vi vill se är en ny upplåtelseform där man kan förflytta sig i tid och rum beroende på var man är i livet. Det ska kopplas ihop med banker och lån; ett mycket mer cirkulärt system, där man också kan flytta runt inom fastigheten. Det ska vara lättare att förändra sitt liv, utan att behöva bryta upp och ändra adress.

Rent praktiskt kan det handla om att man betalar för nyttjade utrymmen snarare än för ett fast kvadratmeterpris som i dag. Det blir en mer flexibel gräns vad som är privat och vad som kan delas, där man får tillgång till yta som man betalar utifrån hur man använder den.

– Tänk på allt i livet man skulle kunna dela på. Man kan hjälpa varandra att passa barn, läsa läxor, prata med någon som behöver sällskap, laga något som gått sönder.

Åsa menar att det egentligen inte är något nytt. Vi levde så förr för att vi var tvungna och vi behöver inse att ensam inte är stark.

– Vi har mycket ofrivillig ensamhet och utanförskap i dag, där boendet skulle kunna hjälpa till. Mellan 6 och 10 procent säger sig vara redo i dag att bo i en alternativ boendeform. Kollektivhus är en försvinnande liten del av beståndet i dag och de som finns är eftertraktade. Samtidigt finns där ofta en politisk värdegrund som utesluter en del människor. Vi behöver gå utanför ideologi.

Prototypen för det elastiska hemmet, som de nu jobbar på ihop med 20 parter, ska vara klar om två år.

Hur kommer vi bygga våra bostäder om tio år? Troligtvis med mer flexibilitet, miljötänk och cirkularitet. Frågan är om bostadsbranschen är redo att ta sig an denna utmaning?

Originaltexten publicerades 23 februari 2019. Foto: Tobias Jansson