-
Mångfunktionellt skogsbruk i EU

Vad är ”regenerativt skogsbruk”? En konferens om småskaligt skogsbruk i Europa gav en och annan ledtråd.
I Caminos projekt Regenerativt Västra Götaland kartlägger vi verksamheter i väst som arbetar med regenerativa metoder, det vill säga som bidrar till att återställa ekosystemen och främja biologisk mångfald. Ett av fokusområdena är hur skogen kan brukas regenerativt – men någon tydlig defintion av vad ”regenerativt skogsbruk” är finns inte och det kommer därför handla om ett sökande. Men låt oss förslagsvis säga att det rör sig om någon form av kontinuitetsskogsbruk (affärsmässigt brukande utan kalhyggen) som bidrar till att vitalisera ekosystemen.
Som omvärldsbevakning är det intressant att rikta blickarna mot Europa och vad som händer inom EU. En storsatning är det treåriga EU-projektet SMURF (Sustainable Management models and valUe chains foR small Forests). Projektet fokuserar på småskaligt skogsbruk i Europa och strävar efter att hitta nya affärsmodeller som gör det möjligt för små skogsägare att bedriva ett skogsbruk där naturens värden och ekonomiska möjligheter går hand i hand.
Tidigare i år höll SMURF en stor konferens i Rom där skogsägare, forskare och beslutsfattare samlades för att diskutera hållbar skogsförvaltning med särskilt fokus på småskaliga skogsinnehav, vilka utgör en stor del av Europas skogar, särskilt i Sydeuropa. På konferensen var 46 organisationer från 16 länder representerade. Föreningen Skogens mångbruk, som medverkar i projektet Regenerativt Västra Götaland, deltog som enda representant från Sverige.
Under konferensen talades det mycket om mångfunktionellt skogsbruk (eller mångbruk) där man kombinerar virkesproduktion med andra värden som rekreation, matproduktion och ekosystemtjänster. Att låta skogen ge mer än bara trä kan skapa fler jobb och bättre ekonomi för landsbygden.

Ellen Nystedt, ordförande i Föreningen Skogens mångbruk, deltog på konferensen och var en av dem som lyfte fram vikten av mångbruk, där skogens många ekosystemtjänster värdesätts och där social hållbarhet och nya arbetstillfällen skapas. Hon betonade också skogsägarens rätt att själv bestämma mål och brukandeform för sin skog.
– Att bryta ny mark i utvecklingen av hållbart skogsbruk kräver nyfikenhet och samarbeten, där vi vågar tänka nytt och lära av varandra utan förutfattade meningar, både när det gäller skötselmetoder och affärsmodeller, säger Ellen.
Själva begreppet ”regenerativt skogsbruk” användes sparsamt på konferensen men med betoningen på exempelvis stärkta ekosystemtjänster fanns det där mellan raderna. Kanske skulle man kunna våga sig på att säga att regenerativt skogsbruk handlar mycket om att komma närmare naturens egna processer – att sköta skogen så att dess vitalitet och resiliens stärks, snarare än att fokusera enbart på produktion.
Foto Tyna Januch / Pixabay (skog), SMURF (konferensdeltagare)
Projektet Regenerativt Västra Götaland finansieras av Västra Götalandsregionen
-
På bokfronten litet nytt

Det går snabbt att konstatera, efter att ha svept mässgolvet på den årliga bokmässan i Göteborg, att miljö är en rätt död fråga inom bokvärlden. Jag går till den aktör som bokstavligen heter Natur & Kultur, och som vanligtvis har lite intressanta naturböcker med koppling till miljö, och frågar. Men de kan inte uppvisa en enda ny bok om miljöfrågor. Världen brinner, men klimat- och miljöfrågorna är nästan helt osynliga i bokvärlden.
Bland de stora förlagens höstutgivning lyser miljölitteraturen med sin frånvaro, trots att mitt spanande är brett och inbegriper viss naturlitteratur, klimatlitteratur, livsstilsfrågor som går bortom hälsa och relationer. Istället kryllar det av böcker om mat, individuell hälsa och självutveckling, böcker om AI och skärmar. Är bristen på litteratur om natur och miljö ett tecken på att vi har gått in i antropocen, människans tidsålder, med hull och hår? Är relationer viktigare än planetens överlevnad?
Men några ljusglimtar finns. Här kommer ett snabbt svep över några av de mest intressanta böckerna i höstens svenska utgivning.
De vandrande djurens värld
Nina Burton är aktuell med boken De vandrande djurens värld, som enligt förlaget Bonniers själva är ”en storartad resa in i det vilda djurriket och dess häpnadsväckande livsformer. Här kan man se knölvalar dansa, utforska hyenors könsroller och förundras över markattornas språksinne – allt förmedlat på Nina Burtons omisskännliga språk, som rymmer både analys och mirakel.”

Sand: jakten på råvaran som formar vår värld
På Ordfront förlag är reseskribenten Per J Anderssons bok Sand : jakten på råvaran som formar vår värld intressant. Sand är världens näst mest använda naturresurs, efter vatten, och utvinns i större mängder än fossila bränslen. Varje år grävs 50 miljarder ton upp för att bygga den moderna världen, samtidigt som processen som skapar sand är långsam. Vi utvinner mer sand än vad som tillverkats och snart når vi Peak sand. Vad gör vi då?
Riggat: Så undviker du köpfällorna av Jan Bertoft är en bok som säger sig hjälpa dig att navigera företagens marknadsföring som är riggad för att få dig att köpa så mycket som möjligt. Bergtoft har varit generalsekreterare för Sveriges Konsumenter i många år och har erfarenhet av konsumenters svårigheter.

Demokratin dör i hettan
Annars var kanske bokmässans största ”miljö”-snackis Erika Bjerströms bok Demokratin dör i hettan ( men jag är lite jävig då jag höll i en scenintervju med henne om boken). Utgiven på Fri Tanke-förlag, en brinnande aktuell bok om hur klimatkris och demokratikris hänger ihop, men också ett vittnesbörd från hur en journalist som bevakar samtidens viktigaste fråga utsätts för hat och hot och tvingas leva med extra beskydd.
Hör mer om boken i denna intervju med Erika.
Det ställs höga krav på hur vi ska få vår mat i framtiden. Den ska vara hållbar och klara att försörja många människor i en värld som förändras. Boken Framtidens matförsörjning från Fri Tanke förlag lyfter dessa utmaningar och sätter samman dem med en historisk kontext där jordbrukets historia och genteknik tas upp.

En invasiv art
På Volante förlag ges Jonna Bornemarks Vrida Världen-serie ut. Den första boken i serien är De levande och här gör Jonna Bornemark handling av sin filosofi och filosofi av sina praktiker, som att simma med mörtarna i sjön vid sommarhuset och umgås med hästen Kaja på bådas villkor. Hon frågar sig vad det är att vara människa i relation till andra levande?
Per Molanders bok En invasiv art handlar om hur aktiebolag och stiftelser tar kontroll över mer och mer av våra liv och hotar både demokratin och samhällets moraliska grund och hur företagen dominerar alltmer bland dagens makthavare.

-
Demokratikris, klimatkris och folkbildning

Hur hänger klimatkrisen ihop med demokratins framtid? Den frågan stod i centrum när Johanna Stål modererade ett samtal mellan Erika Bjerström, tidigare klimatkorrespondent på SVT och författare, och Urban Hermansson, processledare från studieförbundet Sensus.
Samtalet tog upp de stora samhällsutmaningarna vi står inför – där klimatförändringar och demokratisk tillbakagång ofta går hand i hand. Erika Bjerström delade insikter från sin internationella bevakning, där hon sett hur klimatförändringar påverkar samhällen och politiska system. Urban Hermansson lyfte folkbildningens roll i att stärka medborgarnas engagemang och motståndskraft.
Johanna Stål, som utöver att driva Camino, också är projektledare för Stärkt roll i klimatomställning, bidrog med perspektiv från det pågående arbetet inom studieförbunden. Projektet syftar till att stärka folkbildningens roll i klimatomställningen genom samverkan, metodutveckling och kunskapsspridning.
”Vi behöver både förstå klimatkrisen och rusta demokratin – och folkbildningen har en unik möjlighet att bidra till båda”, säger Johanna.
Projektet Stärkt roll i klimatomställning samlar folkbildningserfarenheter från hela landet och testar och delvis utvecklar verktyg för att stötta lokala initiativ. Genom intervjuer, konferenser och samarbete mellan studieförbund skapas en gemensam kunskapsbas som ska inspirera fler att ta del i omställningen.
Se filmen här:
-
Way out West tar hjälp av Bob Hund och svenska startups

Kommersiellt, miljövänligt, hippt och mysigt. Göteborgs största festival, Way out west, lyckas år efter år överraska och utvecklas. Det är fortfarande maten som är i fokus för deras överraskningar på miljöområdet. I år med extra satsning på svenska start-ups.
Årest upplaga av festivalen Way out west har ett extra fokus på mat. Maten har alltid varit i fokus för festivalen, som tidigt blev vegetarisk och mjölkfri och mötte motstånd av bland annat korvgrillande journalister. Idag är festivalbesökarna vana att käka halloumiburgare, smålandsrullar, falafel och att dricka kaffe med havremjölk. I år kan besökarna dessutom testa växtbaserad mat från svenska start-up företag. Här finns mungbönsburgare, pizza med botten på svenskodlade bönor och vitkål, kebab på sojabönor och dryck på svinnprodukter.
Evenbranschens hållbarhetskonferens Greentopia ägde rum, precis som två tidigare år, första dagen av festivalen inne på VIP-området. Konferensen gästades av bland annat den isländska författaren Andri Snaer Magnason, mat-gurun Gunhild Stordalen och årets kock Jessi Sommarström. Ett av Greentopias arrangemang på området var också gruppen Bob hunds matvagn, som serverade bland annat en falafel komponerad ihop med forskare. Vagnen gästades av sångaren Thomas Öberg från Bob hund, som invigde vagnen på torsdagskvällen med allsång i megafon.
Nytt för i år var även att hållbarhetsmötet Greentopia började redan på tåget från Stockholm för de som reste därifrån, med en rullande klimatkonferens.
Det som är mest spännande med Way out West är att festivalen aldrig slutar vara nyfiken. Förutom att de ligger långt i framkant och är nyfikna och har fingertoppskänsla när det gäller artistbokningar, så fortsätter de aldrig att utmana sig själva gällande hållbarhet. Man kunde ha trott att efter att bli vegetariska, sedan mjölkfria och efter att ha deltagit i forskning om hållbara festivaler, att de kunde ha nöjt sig där. Men varje år testas nya grepp. Allt från att du kan köpa begagnade kläder från Stadsmissionen och få en Way out west logga tryckt på den, till att ( som i år) uppmuntra människor till att registrera sig för organdonation. Ibland kan det bli konstigt, ibland blir det mitt i prick, men nyfikenheten och testandet gör det till en alltid spännande festival att besöka. En hit i år var den ”cirkulära pizzan” från BOV, som delvis innehåller rester från produktionen av Norrlands Ljus-öl. Hur stor del det är står dock inte, och priset, 250 kr för en pizza, är lite väl i saftigare taget. Men även Bob Hunds falafelrulle och veganska gryta för 150 kr eller de torra langosarna för över 100 spänn, får det att brännas rejält i plånboken.

Way out West är mästare på att skapa mysiga miljöer. Uppe på Höjden-scenen kan du ta del av mindre artister och upptäcka nytt. I de mysiga områdena under trädkronorna kan du ta ett glas vin, sitta på en matta på marken, promenera under fint upplysta trädkronor, dansa vilt till DJs i solen i området Dungen eller se en film i filmtältet. Slottsskogens naturligt mysiga områden utnyttjas på ett fint sätt och jag längtar efter fler tillfällen om året när stadens publika parker kunde användas på detta sätt, men utan att du behöver betala tusenlappar i entré. För hur mycket jag än älskar Way out west, så är entrén problematisk, och gör festivalen till något endast de med välfylld plånbok ( eller välavlönade och generösa föräldrar) kan besöka. Det vittnar inte bara entrépriserna om, utan även intervjuer som bland annat Göteborgs-Posten genomfört om hur mycket pengar besökarna lägger på boende och mat under besöken. En kassako för Göteborg, men något som är långt ifrån de ideellt arrangerade tältfestivalerna som jag själv växte upp med.

Foto: Johanna Stål. Överst: Swedish start-up kitchen med växtbaserad svensk mat. Mitten: Tryck Wow-loggan på kläder från Stadsmissionen. Nederst: Det viktigaste, musiken! Pet Shop Boys levererade på lördagen.
-
Möt Camino på Frihamnsdagarna

Nu finns det en unik chans att träffa Camino live. På Frihamnsdagarna i Göteborg har Camino en monter tillsammans med Studiefrämjandet där vi kommer prata regeneration, omställning och folkbildning. Bäst chans att träffa oss har ni under torsdagen och fredagen.
Frihamnsdagarna är tre dagar (28-30 augusti) på Frihamnen i Göteborg som liknar Almedalsveckan. Här möts politik, näringsliv och civilsamhälle för samtal, mingel och föreläsningar.
Miljöförvaltningen Göteborg står i år som avsändare för en arena där mat möter samhällsfrågor, hållbarhet och innovation. Det ska bli en dynamisk samlingsplats där kockar, forskare, livsmedelsföretag, småskaliga producenter, politiker, engagerade medborgare och kommunen möts för att diskutera och utforska hållbar mat. Inspirerande initiativ och satsningar visas i form av utställarplatser. Här hittar ni bland annat Camino i en monter.
Den 28 augusti arrangerar Miljöförvaltningen dessutom en heldag som kretsar kring ”maten som verktyg för omställning till en hållbar stad”. Inom projektet Göteborgsmåltiden kommer det att koras en ny och hållbar måltid som reflekterar Göteborgs matkultur. Finalisterna kommer att serveras som ”tre små rätter” under frihamnsdagarna och visa vad hållbar mat kan innebära. Juryn kommer att finnas på plats och arbeta på Frihamnsdagarna – sedan blir vinnaren uppmärksammad och prisad på Kulturkalasets scen på Kungstorget.
I Caminos monter kan ni prata om regeneration, miljö, hållbarhetstrender, bläddra i våra böcker eller bara komma och säga hej. Ses där!
Foto: Johan Arnmarker Bildfeeling
-
Nu kartlägger vi regenerativa aktörer i väst

Arbetar du i en verksamhet som använder eller testar regenerativa metoder? Håller ni till i Västra Götaland? Då kan ni ha möjlighet att medverka i ett projekt som syftar till att lyfta fram och stärka regenerativa affärsmodeller.
I ett nytt projekt ska Camino kartlägga aktörer i Västra Götaland som på olika sätt använder sig av regenerativa metoder i sin verksamhet, det vill säga sådant som bidrar till att främja biologisk mångfald och stärka och återskapa ekosystemet. Det kommer att omfatta områden som jordbruk och skogsbruk, men även design, arkitektur, stadsplanering och livsstil. Aktörer som arbetar helt med regenerativa metoder såväl som mindre projekt och de som tagit små steg i att testa något nytt kommer att undersökas. Nätverksträffar med fortbildning arrangeras med förhoppningen att stärka dessa verksamheter. Slutresultatet kommer att bli till ett inspirerande magasin, i sann Camino-anda, med texter av Johanna Stål och foto och form av Tobias Jansson, två av Caminos grundare.
Projektet finansieras av Västra Götalandsregionen och ska vara klart sommaren 2026. Medverkande aktörer är bland annat White arkitekter och föreningen Regenerativt Sverige. Om du har eller vill tipsa om en verksamhet, eller vill medverka på nätverksträffar maila johanna@caminomagasin.se. Mer information kommer framöver.
Det finns många artiklar på caminomagasin.se om regenerativa affärsmodeller, initiativ etc. Här finns en grundläggande text kring vad vi menar med regeneration.
Foto: Lisa Strandvik
-
Framtiden kräver motståndskraft

Just nu kör Göteborgs stad en kampanj där du som medborgare informeras om hur du kan förbereda ditt hem inför kraftiga skyfall. MSB lägger allt större fokus på förberedelser för naturkatastrofer och SMHI varnar för allt fler jordskred, långa perioder av torka och kraftiga skyfall de kommande 50 åren. Planeten går in i en nya fas där den är mindre stabil och lite hårdare för oss människor att bo på.
Medan vi måste klimatanpassa våra samhällen och lära oss hur vi ska agera vid katastrofer, behöver vi också lära oss att ta större användning av naturens helt naturligt smarta lösningar för att skydda oss från katastrofala effekter av exempelvis torka och skyfall. Naturen har i alla tider mött olika väder och byggt upp strategier för att överleva. Våtmarker fångar upp och håller vatten och är fantastiska på att hantera skyfall – något som allt fler inser och skapar våtmarksparker som barriärer mellan land och vatten, se Brooklyn Bay Bridge park eller Memories of Water i Colombia som exempel.
Allt fler städer inser värdet av grönytor, inte bara för att förbättra luftkvalitén och binda koldioxid, utan även för att skapa svalka under värmeböljor. Träd som skuggar, ängsmarker som svalkar och buskage som ger skydd åt stadslevande djur, är alla billiga och enkla lösningar för att skapa svalare städer ( och täta träd ger som bekant även ett naturligt skydd mot regn).
Motståndskraftiga hem
På individnivå kan du såklart skapa en regenerativ trädgård för att klimatanpassa. Grönytor fångar upp vatten bättre än hårdgjorda ytor och skyddar vid skyfall, samtidigt som grönska svalkar mer än betongplattor under varma dagar. Stora träd kan skugga varma hus och isolera mot snålblåst under vintern. Så har du möjlighet att ha ett eller flera stora träd i din trädgård är det guld värt. Bor du i lägenhet kan du be fastighetsägaren att skapa mer grönytor och träd, kanske till och med erbjuda din hjälp att plantera.
Skadliga kemikalier blir ett allt större hot mot levande varelser. Även där är grönska en hjälp. En stor andel gröna växter inomhus ger bättre luft och renar luften från skadliga kemikalier. Byt sticklingar med andra och använd ekologisk jord för att undvika plantor som odlats med just skadliga kemikalier. Små lokala plantskolor är ofta bättre på miljötänk än stora jättar, när du vill köpa nya växter.
Med ganska små och billiga medel går det att skapa mer resilienta och motståndskraftiga samhällen. Se hur naturen löser problem och härma, det är mitt standardtips. Vi kallar det gärna för att använda sig av regenerativa-principer, men du kan kalla det vad du vill. Det är inte namnet som är det viktiga, utan principen. Win-Win-Win lösningar för hälsa, klimatanpassning, biologisk mångfald och samhällsekonomin.
Exempel på växter som är extra bra på att binda skadliga kemikalier:
- Ampellilja
- Fredskalla
- Svärmorstunga
- Murgröna
- Bergpalm
I vår föreläsning Regenerationen går Caminos Johanna Stål och Tobias Jansson igenom principerna för resiliens och regeneration mer grundligt och ger många belysande exempel. Läs mer om föreläsningen här!
-
Det finns hopp efter undergången

I Svt-serien Efter undergången har världen drabbats av ett virus som tar kål på i princip hela jordens befolkning. Huvudpersonen Ish, som blev huggormsbiten och låg i koma under veckorna smittan spreds som värst, rör sig runt i ruinerna av en människovärld som helt stannat av. Så småningom stöter han på några andra överlevande och resan mot att bygga upp ett liv efter katastrofen startar.
Storyn är en smula långsam till en början, men utvecklas till något ovanligt. Några människors resa mot ett mer regenerativt samhälle – där odling, gemenskap och kärlek är i fokus, utan att det blir flummigt eller ekoby-aktigt. Solpaneler på taket, äldre teknik och lärdomar nyttjas, samtidigt som det växer fram en allt större skepsis mot det samhälle som tidigare varit. Kanske kan vi aldrig skydda oss mot sjukdomar, död, ondska och naturens gång, men kanske kan vi ändå göra den tid vi lever till något större? Ish kämpar mot en vild puma som attackerar honom, på gatorna går det bisonoxar och horder av råttor attackerar huset vid ett tillfälle. Men naturen hittar sin balans, katterna driver undan råttorna och allt hittar sin nya plats.
Efter undergången är en ovanlig post apokalyptisk berättelse i sin lågmäldhet. Den saknar överdrivet våld och jakt-scener, zombies, övernaturliga element eller konstiga sammanträffanden. Den är trovärd och ger mig tilltro till människans uthållighet och vilja att skapa något helt annat, något nytt, något bättre. Kanske en regenerativ värld.
-
Biologisk mångfald inte problemfritt

Är vi beredda att prata om det som behövs för att förbättra den biologiska mångfalden? Johanna reflekterar över att det omhuldade begreppet inte är så enkelt som det kan tyckas.
Biologisk mångfald kan vara kul, men är svårt. De flesta gillar söta djur, vackra blommor och färgglada ängar. När det funkar – du har en fin balans av många olika sorters blommor i trädgården, vackra fjärilar och lagomt många pollinerande insekter – då känns det fantastiskt. Du promenerar i skogen och ser ekorrar träden och söta grodyngel som leker i vassen. Men så slår odlingen fel, mördarsniglar äter upp din sallad, det är torka så gräsmattan blir gul, du trampar barfota på ett bi, myrorna invaderar altanen, ett getingbo har flyttat in i ventilationen och i skogen krockar du med ett vildsvin. Då är det där med biologisk mångfald inte lika kul.
Jag har funderat en hel del på gränsen mellan människa och natur. Vi människor som lever i Sverige idag har vant oss vid att naturen fungerar lite som en kuliss, något vackert att titta på, lukta på eller befinna oss i när vi väljer det – när vi sätter oss i trädgården i solen, går en skogspromenad eller badar i en sjö. Vi har byggt hus som håller ute nästan alla djur och vi sprayar med gifter på oönskade löss och annan så kallad ohyra. När det regnar går vi in, när det är torrt vattnar vi blommor med kranvatten och när stormen river så bygger vi högre murar. Det är klart att vi gör det, människan är kreativ och bekväm och vill ständigt bli bättre, ha det bättre och må bättre.
Om vi ska återvilda delar av naturen igen och restaurera förstörda naturområden, vilket är något som jag ofta pratar mig rosig om, så kommer frågan om gränser mellan människa och övrig natur att komma upp. Fler lodjur och visenter i skogarna kommer att ge problem för såväl jägare som markägare, bönder och andra djur. Återställda våtmarker, vilda ängar och löv som får ligga kvar på gräsmattorna kommer att vara mumma för myggor, ormar och andra kryp som vi ogärna umgås med.
Idag står biomassan hos vilda däggdjur endast för 4 procent, medan människor och våra boskap står för 96 procent av jordens totala biomassa. Den balansen behöver vi ändra om vi vill bevara och öka den biologiska mångfalden. Vi kan behöva ha färre boskap och tama djur (hundar, katter, hästar) och fler vilda arter. Det krävs en mångfald av arter för att hålla skogar levande, ängar öppna och floran varierad. Vildsvin bökar i jorden vilket gynnar ovanliga växtarter, älgar och visenter bajsar vilket tillför näring till skogarna och äter sly som bidrar till att hindra skogar från att växa igen.
Man kan tycka vad man vill om ord som återvildning, biologisk mångfald, naturrestaurering och regenerering, men om vi ska klara de utmaningar vi står inför med klimatförändringar, övergödning och förlust av friska ekosystem så kommer de här konflikterna behöva luftas och hanteras. Ju förr vi börjar ha de dialogerna, desto bättre. För biologisk mångfald är inte bara en dag om året som firas med att plantera ängsfröer och bygga fågelholkar, den kräver en diskussion om relationen till annat levande, där många röster behöver höras, så att vi sätter igång en inkluderande och rättvis biologisk mångfald-rörelse.
Foto: Krzysztof Niewolny, Unsplash
-
Fritidsodlare viktiga för livsmedelsberedskap

I Sverige finns 3,5 miljoner fritidsodlare som odlar ätbart hemma i sin trädgård eller på någon typ av kolonilott. Den totala ytan är större än den kommersiella grönsaksodlingen. Ändå har potentialen för matförsörjning hos civilsamhället inte uppmärksammats tidigare.
Förra veckan släppte Fritidsodlarnas Riksorganisation tillsammans med Coompanion en rapport om fritidsodlingens potential för livsmedelsberedskap.
I rapporten Så kan Sveriges 5 miljoner fritidsodlare bidra till ökad livsmedelsberedskap skrivs att potentialen är ännu större om fritidsodlingen skulle stimuleras mer och att fler kan få utbildning i odling, förädling och hur man tar hand om skörden. Några saker som kommuner kan göra skrivs också fram, såsom att tydligt planera in ytor för fritidsodling i den kommunala samhällsplaneringen, bistå med indragning av vatten, inrätta kommunala odlingssamordnare samt förenkla regler kring odling och kompostering.
Göteborg är en av få städer som satsar stort på stadsodling. Jag är en av de som bidrog till rapporten genom en intervju, där jag bland annat tog upp Tillsammansodlingen i Utby som jag varit med och startat. Vi fick mark tilldelad av Göteborgs kommuns stadsodlingsansvariga samt hjälp med vatten och dass, som vi delar med kolonilotterna bredvid.
Även flaskhalsar för odlare tas upp, som att ta hand om skörden ( som ofta kommer under en koncentrerad tid), att förädla och förvara skörd, samt byråkrati när det gäller gemensamma odlingar eller odling på annat än den egna tomten. Här kan samhället stimulera genom att uppmuntra odling, ”grön skatteväxling” eller motsvarande ROT-avdrag för odling samt att införa kunskap om odling i skolor.
Rapporten går att läsa i sin helhet här!
Foto: Pressbild, iStock_rawpixel
