Kommersiellt, miljövänligt, hippt och mysigt. Göteborgs största festival, Way out west, lyckas år efter år överraska och utvecklas. Det är fortfarande maten som är i fokus för deras överraskningar på miljöområdet. I år med extra satsning på svenska start-ups.

Årest upplaga av festivalen Way out west har ett extra fokus på mat. Maten har alltid varit i fokus för festivalen, som tidigt blev vegetarisk och mjölkfri och mötte motstånd av bland annat korvgrillande journalister. Idag är festivalbesökarna vana att käka halloumiburgare, smålandsrullar, falafel och att dricka kaffe med havremjölk. I år kan besökarna dessutom testa växtbaserad mat från svenska start-up företag. Här finns mungbönsburgare, pizza med botten på svenskodlade bönor och vitkål, kebab på sojabönor och dryck på svinnprodukter.

Evenbranschens hållbarhetskonferens Greentopia ägde rum, precis som två tidigare år, första dagen av festivalen inne på VIP-området. Konferensen gästades av bland annat den isländska författaren Andri Snaer Magnason, mat-gurun Gunhild Stordalen och årets kock Jessi Sommarström. Ett av Greentopias arrangemang på området var också gruppen Bob hunds matvagn, som serverade bland annat en falafel komponerad ihop med forskare. Vagnen gästades av sångaren Thomas Öberg från Bob hund, som invigde vagnen på torsdagskvällen med allsång i megafon.

Nytt för i år var även att hållbarhetsmötet Greentopia började redan på tåget från Stockholm för de som reste därifrån, med en rullande klimatkonferens.

Det som är mest spännande med Way out West är att festivalen aldrig slutar vara nyfiken. Förutom att de ligger långt i framkant och är nyfikna och har fingertoppskänsla när det gäller artistbokningar, så fortsätter de aldrig att utmana sig själva gällande hållbarhet. Man kunde ha trott att efter att bli vegetariska, sedan mjölkfria och efter att ha deltagit i forskning om hållbara festivaler, att de kunde ha nöjt sig där. Men varje år testas nya grepp. Allt från att du kan köpa begagnade kläder från Stadsmissionen och få en Way out west logga tryckt på den, till att ( som i år) uppmuntra människor till att registrera sig för organdonation. Ibland kan det bli konstigt, ibland blir det mitt i prick, men nyfikenheten och testandet gör det till en alltid spännande festival att besöka. En hit i år var den ”cirkulära pizzan” från BOV, som delvis innehåller rester från produktionen av Norrlands Ljus-öl. Hur stor del det är står dock inte, och priset, 250 kr för en pizza, är lite väl i saftigare taget. Men även Bob Hunds falafelrulle och veganska gryta för 150 kr eller de torra langosarna för över 100 spänn, får det att brännas rejält i plånboken.

Way out West är mästare på att skapa mysiga miljöer. Uppe på Höjden-scenen kan du ta del av mindre artister och upptäcka nytt. I de mysiga områdena under trädkronorna kan du ta ett glas vin, sitta på en matta på marken, promenera under fint upplysta trädkronor, dansa vilt till DJs i solen i området Dungen eller se en film i filmtältet. Slottsskogens naturligt mysiga områden utnyttjas på ett fint sätt och jag längtar efter fler tillfällen om året när stadens publika parker kunde användas på detta sätt, men utan att du behöver betala tusenlappar i entré. För hur mycket jag än älskar Way out west, så är entrén problematisk, och gör festivalen till något endast de med välfylld plånbok ( eller välavlönade och generösa föräldrar) kan besöka. Det vittnar inte bara entrépriserna om, utan även intervjuer som bland annat Göteborgs-Posten genomfört om hur mycket pengar besökarna lägger på boende och mat under besöken. En kassako för Göteborg, men något som är långt ifrån de ideellt arrangerade tältfestivalerna som jag själv växte upp med.

Foto: Johanna Stål. Överst: Swedish start-up kitchen med växtbaserad svensk mat. Mitten: Tryck Wow-loggan på kläder från Stadsmissionen. Nederst: Det viktigaste, musiken! Pet Shop Boys levererade på lördagen.

Nu finns det en unik chans att träffa Camino live. På Frihamnsdagarna i Göteborg har Camino en monter tillsammans med Studiefrämjandet där vi kommer prata regeneration, omställning och folkbildning. Bäst chans att träffa oss har ni under torsdagen och fredagen.

Frihamnsdagarna är tre dagar (28-30 augusti) på Frihamnen i Göteborg som liknar Almedalsveckan. Här möts politik, näringsliv och civilsamhälle för samtal, mingel och föreläsningar.

Miljöförvaltningen Göteborg står i år som avsändare för en arena där mat möter samhällsfrågor, hållbarhet och innovation. Det ska bli en dynamisk samlingsplats där kockar, forskare, livsmedelsföretag, småskaliga producenter, politiker, engagerade medborgare och kommunen möts för att diskutera och utforska hållbar mat. Inspirerande initiativ och satsningar visas i form av utställarplatser. Här hittar ni bland annat Camino i en monter.

Den 28 augusti arrangerar Miljöförvaltningen dessutom en heldag som kretsar kring ”maten som verktyg för omställning till en hållbar stad”. Inom projektet Göteborgsmåltiden kommer det att koras en ny och hållbar måltid som reflekterar Göteborgs matkultur. Finalisterna kommer att serveras som ”tre små rätter” under frihamnsdagarna och visa vad hållbar mat kan innebära. Juryn kommer att finnas på plats och arbeta på Frihamnsdagarna – sedan blir vinnaren uppmärksammad och prisad på Kulturkalasets scen på Kungstorget. 

I Caminos monter kan ni prata om regeneration, miljö, hållbarhetstrender, bläddra i våra böcker eller bara komma och säga hej. Ses där!

Foto: Johan Arnmarker Bildfeeling

Arbetar du i en verksamhet som använder eller testar regenerativa metoder? Håller ni till i Västra Götaland? Då kan ni ha möjlighet att medverka i ett projekt som syftar till att lyfta fram och stärka regenerativa affärsmodeller.

I ett nytt projekt ska Camino kartlägga aktörer i Västra Götaland som på olika sätt använder sig av regenerativa metoder i sin verksamhet, det vill säga sådant som bidrar till att främja biologisk mångfald och stärka och återskapa ekosystemet. Det kommer att omfatta områden som jordbruk och skogsbruk, men även design, arkitektur, stadsplanering och livsstil. Aktörer som arbetar helt med regenerativa metoder såväl som mindre projekt och de som tagit små steg i att testa något nytt kommer att undersökas. Nätverksträffar med fortbildning arrangeras med förhoppningen att stärka dessa verksamheter. Slutresultatet kommer att bli till ett inspirerande magasin, i sann Camino-anda, med texter av Johanna Stål och foto och form av Tobias Jansson, två av Caminos grundare.

Projektet finansieras av Västra Götalandsregionen och ska vara klart sommaren 2026. Medverkande aktörer är bland annat White arkitekter och föreningen Regenerativt Sverige. Om du har eller vill tipsa om en verksamhet, eller vill medverka på nätverksträffar maila johanna@caminomagasin.se. Mer information kommer framöver.

Det finns många artiklar på caminomagasin.se om regenerativa affärsmodeller, initiativ etc. Här finns en grundläggande text kring vad vi menar med regeneration.

Foto: Lisa Strandvik

I Sverige finns 3,5 miljoner fritidsodlare som odlar ätbart hemma i sin trädgård eller på någon typ av kolonilott. Den totala ytan är större än den kommersiella grönsaksodlingen. Ändå har potentialen för matförsörjning hos civilsamhället inte uppmärksammats tidigare.

Förra veckan släppte Fritidsodlarnas Riksorganisation tillsammans med Coompanion en rapport om fritidsodlingens potential för livsmedelsberedskap.

I rapporten Så kan Sveriges 5 miljoner fritidsodlare bidra till ökad livsmedelsberedskap skrivs att potentialen är ännu större om fritidsodlingen skulle stimuleras mer och att fler kan få utbildning i odling, förädling och hur man tar hand om skörden. Några saker som kommuner kan göra skrivs också fram, såsom att tydligt planera in ytor för fritidsodling i den kommunala samhällsplaneringen, bistå med indragning av vatten, inrätta kommunala odlingssamordnare samt förenkla regler kring odling och kompostering.

Göteborg är en av få städer som satsar stort på stadsodling. Jag är en av de som bidrog till rapporten genom en intervju, där jag bland annat tog upp Tillsammansodlingen i Utby som jag varit med och startat. Vi fick mark tilldelad av Göteborgs kommuns stadsodlingsansvariga samt hjälp med vatten och dass, som vi delar med kolonilotterna bredvid.

Även flaskhalsar för odlare tas upp, som att ta hand om skörden ( som ofta kommer under en koncentrerad tid), att förädla och förvara skörd, samt byråkrati när det gäller gemensamma odlingar eller odling på annat än den egna tomten. Här kan samhället stimulera genom att uppmuntra odling, ”grön skatteväxling” eller motsvarande ROT-avdrag för odling samt att införa kunskap om odling i skolor.

Rapporten går att läsa i sin helhet här!

Foto: Pressbild, iStock_rawpixel

Camino har gått på vetenskapsfestival, spanat in en utställning om apokalypser och lyssnat på samtal om utopier.

Just nu pågår Vetenskapsfestivalen i Göteborg, en knapp vecka där forskningen möter allmänheten på hundratals föreläsningar, work-shops och prova på aktiviteter. I år är temat Framtiden och på stadsbiblioteket kryllar det av seminarier om utopier och möjliga framtider, på närliggande konstmuseet är apokalypser i fokus och på andra ställen i stan kan man prova på framtidens mat, testa livet som flykting via VR och fika med en forskare och mycket mer.

Utopier ses ibland som lite farliga och som något som pekar mot ett slags ultimat slutgiltigt mål där de kan snarare kan bli till dystopier för andra. De kan också ibland likställas med olika processer för att att införliva exempelvis socialism. Men Camilla Brundin Borg, forskare inom litteraturvetenskap med utopier som fokus, menar att utopier bör ses som en ständigt pågående läroprocess snarare än som ett färdigt mål. Utopier säger mer om samtiden än framtiden och är ofta en kritik mot rådande ordning. Många äldre utopier kan så här i backspegeln visa på en riktning som samhället rört sig mot – kvinnliga rättigheter, mer jämlikhet, större rättigheter för djur, mindre fattigdom osv. Medan dystopier ofta används som avskräckande exempel, med George Orwells 1984 som kanske den oftast använda exemplet när det kommer till övervakning.

Samtidigt som utopier utmålar en framtid som vi kanske vill sträva mot, så säljer ofta dystopierna bättre i form av tv-serier, filmer och litteratur. Men Brundin Borg menar att det inte är där vi ska leta efter dagens utopier, utan de kanske snarare finns i de tv-serier som handlar om att flytta ut på landet och köpa en bondgård och liknande.

Apokalyptisk konstmuseum

På Göteborgs Konstmuseum pågår just nu den dystopiska utställningen Apokalyps, där en samling, huvudsakligen moderna konstverk som på olika sätt speglar undergång och framtid, visas upp. Trots att museets guide påtalar att det finns delar av hopp i utställningen, så är det en dyster uppvisning av mestadels groteska undergångsscenarier. Förvånande saknas nästan helt kopplingar till den pågående miljö- och klimatkrisen. Detta fångas dock upp av utställningen Arvedal, där konstnärer från Konstgruppen i Extinction Rebellion har omtolkat klassiska, naturromantiska verk i museets samling i syfte att uppmärksamma klimatförändringarna.

Huvudbild: Konstnärerna Karin Elmgren och Gabriella Kalmar från Konstgruppen i Extinction Rebellion har omtolkat naturromantiska, klassiska verk i museets samling i syfte att uppmärksamma klimatförändringarna. Här en tolkning av Anders Zorn, där sjön är uttorkad.

Installation av Cajsa Von Zeipel i utställningen Apokalyps Foto: Hossein Sehatlou
samt t.h. installation Kim Simonsson, Savoy hydda, 2023, pressbild