• Den nya regenerationen

    Den nya regenerationen

    Jordhälsa, betande djur och cirkulerande näring. Inom jordbruket tittar allt fler mot det regenerativa. Men vad skulle det innebära att leva en regenerativ livsstil? Vi gav oss i kast med att hitta personerna och tänkarna som hjälper oss att hitta vägen fram.

    En salamander kan återskapa en kroppsdel som ramlat av och en människas lever kan återskapa sig själv. Tekniken kallas regeneration och har utvecklats under många år av evolution. Vem har inte fascinerats över hur stora fula sår lagar sig själv och huden återgår till sitt tidigare utseende? På samma sätt kan naturen ta hand om olika skador vi männsikor åsamkat, såsom att absorbera koldioxid och bryta ner skadliga ämnen, till en viss grad. Men nu frågar sig allt fler hur vi männsikor kan sluta vara mindre dåliga, och bli bra istället? Kan vi människor bli som plusenergi-hus och ge mer än vi tar?

    Inom jordbruket pratas det om regenerativt jordbruk som sätter jordhälsan i centrum och bygger upp istället för att bryta ner. Där odlas en mångfald av fleråriga växter och istället för att arbeta i motvind med skadedjur försöker man istället arbeta med naturen. Det är ett holistiskt synsätt som genomsyrar hela verksamheten utan att ha en enkel metod som passar för alla. Har du sett filmen Vår lilla bondgård? Isåfall, ungefär så!

    Men om man tar det ett steg längre, vad skulle det innebära att leva en regenerativ livsstil?

    Bloggen Sacred Cow skrev i januari 2020 en uppmärksammad artikeln med namnet How to be a regenetarian. Enligt artikelförfattaren Marty Kendall är en regenetarian en person som ”äter på ett sådant sätt så det återskapar planeten och mänskligheten”.

    Bland jordbruket finns flera företag som arbetar med regenerativa metoder. I frontlinjen går Fjällbete i Åre och Gröna Gårdar i Västsverige. Men även stora företag som Ben & Jerrys, General Mills och Danone försöker sig på olika testprojekt.

    Det finns ett jätteintresse kring regenerativt jordbruk hos bönderna i dag, menar Claes Johansson, hållbarhetchef på Lantmännen, i en intervju på Agfo Talks. Men Märta Jansdotter, jordbrukare och VD på Gröna Gårdar, håller inte med. Det görs inte tillräckligt. Många bönder är fostrade i ett industriellt tänk, där man vill använda tekniska lösningar på biologiska problem.
    – Det som är roligt är att det är ett bondeinitiativ, det är inte industrin som kommit på ett ord för att kränga på oss nya produkter, utan det är vi som vill göra detta. Ett underifrånarbete bland pionjära jordbrukare, menar hon.

    Märta Jansdotter

    Jag träffar Märta på en parkbänk utanför Gröna Gårdars kontor på Lindholmen i Göteborg. Hon solar sig i höstsolen och njuter över att vara utomhus, i sitt rätta element. Märta är uppväxt på en bondgård i Bokenäs, som hon fortfarande driver ihop med sin pappa. Samtidigt bor hennes man i USA, och driver eget litet regenerativt jordbruk där. Hon ler när hon berättar det, som att hon är medveten om det absurda och nästan omöjliga projektet att ha en man på andra sidan jorden i coronatider.
    – Regenerativt innebär att skapa mer resurser än du tar ut. Att leva på räntan, så att säga. Det är nästan omöjligt i dag, säger hon.

    Märta liknar mullhalten, eller fertiliteten i jordarna, med ett bankkonto. Det finns inget viktigare än att bygga matjord, vare sig man gör det i sin lägenhet eller som en bonde med 1 000 hektar.
    – Kolatomerna i atmosfärerna är inte det största problemet vi har, även om det behandlas så. Artförlust och improduktiva jordar är det största problemet. Och att vi människor inte är en del av det naturliga systemet. Vi har ärvt en fantastisk jord, men vi tar inte hand om den, beskriver hon.

    Köttet Gröna Gårdar köper in ska komma från djur som är med och bygger upp matjorden.

    Med nötkött är det lättast, kor kan beta på mark som inte kan användas till annat. Gris, kyckling och höns däremot är mer av familjedjur, de passar inte för storskalighet i regenerativt jordbruk. Det blir ”ineffektivt och olönsamt“, enligt Märta.

    Att leva regenerativt i övriga livet är svårt, menar Märta. Men tankarna har såklart funnits där, som ett sätt att kritiskt granska sitt eget liv.
    – Jag ser människan som en nyttig art i naturen, men vi behöver hitta vår roll. Jag observerar ofta betesmark för att titta på djurens rörelse i landskapet. Vi kan använda samma metoder för att se hur människan kan vara en positiv kraft på planeten.

    Genom våra sätt att sköta trädgården, skogen eller naturen kan vi tillföra plusvärden exempelvis. Vi skulle kunna leda ut vatten från duschar och vattenkranar så det vattnar odlingar. Vi skulle kunna ta hand om vårt egen urin och bajs och använda det som näring (Det är inte tillåtet i dag på grund av strikta regler).
    – Men istället låtsas vi människor som om vi inte har med kretsloppet att göra, som att vi står utanför.

    Ett annat exempel är hur några elever vid en skola i Sala tog sig an skoluppgiften att rena en sjö. Sjön gick inte att bada i på grund av för mycket algblomning. Men genom att testa olika tekniker hittade de en lösning på hur sjön kunde bli badvänlig igen. Det är ett exempel på hur man kan använda sin kraft som människa för att återskapa.
    – Det regenerativa tänket har fått mig att ändra synen på saker. Vi har sork hemma – istället för att bara tänka på hur vi kan utrota den försöker vi nu se vad sorken tillför för nytta. Och så har vi satt upp en uggleholk, säger Märta.

    Märta tror att vi kan lösa våra miljöutmaningar, vi kan lära oss att ta hand om naturen och klara klimatfrågan. Vi kan odla betydligt mer nära och på lite mark. Våra stora problem är avfallshanteringen och överkonsumtionen, menar hon.

    Ett annat företag som försöker ta sig an den stora frågan om vår överkonsumtion och en regenerativ livsstil är Houdini. Jag ringer upp Eva Karlsson, eldsjälen som startat friluftsföretaget. I dagarna slutförs deras två-åriga projekt The Regenerative Lifestyle Initiative.
    – En regenerativ livsstil innebär att inte bara minska sin negativa påverkan utan att bidra till en positiv förändring i världen. Det är inte givet att det finns i den cirkulära modellen och ordet hållbarhet kan ofta betyda ”lite mindre dåligt”. Men vi behöver återställa det som vi redan har fördärvat och visa vad det regenerativa livet kan innebära, berättar hon entusiastiskt.

    Men det startade inte här. Låt oss backa lite. Företaget som är känt för att ha ett stort intresse i hållbarhetsfrågan, har byggt hela sin verksamhet på att gå före och påverka branschen.
    – Vi har försökt ställa om till cirkulärt sedan 2001. Nu har vi nästan 100 procent cirkulära produkter. Vi har till och med gjort komposterbara kläder. Men om vi ska göra allt vi kan så måste vi titta på konsumtionssidan lika mycket som produktionssidan.

    År 2012 började de fundera på andra affärsmodeller: att hyra, inte äga, sälja second hand och arbeta mer med reparationer.
    – Vi ville kvantifiera och förstå vad som är viktigt att lägga vår kraft på. Vad har störst effekt? Det vi kom fram till är att det handlar om konsumtionsmönster och livsstilar.
    – Målsättningen för ett företag måste vara att de inte har någon negativ påverkan utan bara positiv. Exempelvis kan man arbeta med ull från regenerativa jordbruk och cirkulär och fossilfri produktion. Det är det vi har som målsättning och ambition. Men vi måste också påverka kulturer och skapa storskalig förändring.

    Eva Karlsson på Houdini vill uppmuntra andra till mer uteliv. Foto: Fredrik Schenholm

    I en regenerativ livsstil så ingår utelivet som en viktig byggsten, menar Eva. Man ser på upplevelser på ett nytt sätt, mycket mer lokalt. Det handlar om att återkoppla och knyta an till naturen och att ägna sin lediga tid i naturen. Att det är dit man längtar för att tillbringa sin fritid istället för i shoppingcentret. Företaget har arrangerat tågresor till Abisko och till Vatnahalsen i Norge. Tanken är att skapa en längtan efter en livsstil som inte baserar sig på konsumtion.

    Men det handlar också om att resa lokalt, att handla från- eller själv bedriva regenerativt jordbruk. Att företag man handlar från arbetar cirkulärt med återvinning av material och med fossilfria transporter. Det regenerativa tar ett helhetsgrepp och tittar på våra liv ur ett systemperspektiv.
    – Det går inte att leva helt regenerativt i dag. Om man lever i en ursprungskultur är det kanske möjligt. Men det kanske inte är ett färdigt mål utan mer någon man ska eftersträva och komma så nära man kan, säger Eva och berättar om hur hon och hennes familj lever ungefär som alla andra och att normerna är svåra att stå emot, även om hon försöker så gott hon kan.
    – Jag lever ganska hållbart och all min kraft på jobbet lägger jag på hållbarhet. Jag har en elbil, men det är ändå en bil. Jag klarade mig 15 år utan men nu går det inte längre. Men jag hoppas vi kan skapa möjligheter så att mina barn kan leva regenerativt. Barnen växer upp alldeles för långt bort från naturen och det levande systemet som vi är en del av. Vi kan nå tillbaka dit med hjälp av ny teknologi och gammal visdom.

    För Houdinis del handlar det rent konkret om att ta ansvar även för konsumentledet.
    – Vi skulle kunna se till att människor har en betydligt mindre garderob. Att människor konsumerar mindre och har färre prylar i sin ägo. Vi kan designa produkter som man kan ha för att cykelpendla till jobbet och att kunder kan få rabatt när de åker kollektivt eller cyklar.

    Att uppmuntra till en mer hållbar livsstil helt enkelt.
    Eva pratar i snabbt tempo, hon vill ha mycket sagt. Det är tydligt att hon brinner för frågan om att ta hand om planeten på bästa sätt och samtidigt kunna bedriva företag. Trots att det på många sätt är ett nästintill omöjligt uppdrag.
    – Vi har i dag inga vinster alls och det är helt ok. Vi kör inte business as usual. Hade vi haft höga marginaler så skulle vi kunna lägga mer på välgörenhet, men jag anser att om man har vinst i dag ska man primärt lägga det på att ställa om sitt företag, för det finns så mycket att göra. Om alla företag hade det som fokus i sin verksamhet skulle det räcka, istället för att ständigt kompromissa och sedan lägga lite pengar på välgörenhet.

    Tanken om den regenerativa livsstilen är bara i sin linda i dagsläget. Men om cirkulär ekonomi och delningsekonomi var ordet på alla nytänkares läppar för fem år sedan så är det regenerativt som är det nya buzzordet. Troligtvis kommer vi höra mer om det framöver. Och vi kommer fortsätta bevaka utvecklingen. Hänger du med in i den nya regerationen?

    Originaltext publicerad 13 oktober 2020. Foto: Johan Redman/Unsplash

  • Framtidens produkter tillverkas av trä

    Framtidens produkter tillverkas av trä

    Framtiden stavas trä. I alla fall om vi lyssnar på Skogsindustriernas vision för framtidens byggande och boende. På Ekoportal2035 samlas visioner om de produkter vi behöver utveckla för att nå dit. 

    I framtiden ska du kunna skriva ut ett nytt dörrhandtag med träråvara. 

    I framtiden kanske vi kommer använda oss av träfibrer i allt högre grad. Cyklar, kläder, sängar eller filtar kan göras av träfibrer. Eller vad sägs om ett papper som absorberar smuts, partiklar, virus och bakterier? Perfekt för att hålla lokaler fräscha utan skadliga kemikalier. Allt är möjligt i Skogsindustriernas vision för vad skogen skulle kunna användas till framöver.
    De har många koncept som redan idag är under utveckling medan andra bara finns på idéstadiet. En del av idéerna handlar om att använda sig av trä på nya sätt, såsom modulkök i trä och fiberkomposit. I andra fall används delar av trä som har olika egenskaper, såsom plåster med svalkande nanocellulosagel som frigör läkande antioxidanter eller kroppsvård på tallolja och kvistnötskoncentrat för att förhindra ålderstecken. Flera av idéerna är inspirerade av biomimetik, att man härmar naturens sätt att lösa problem på, såsom att använda sig av lotusblommans smutsavstötande tekniker för att skapa ytskikt som inte behöver tvättas.

    Skriv ut i trä

    Många förutspår att 3D-skrivare om några år kommer bli allt vanligare i människors hem. Idag är dock plast det vanligaste materialet att skriva ut saker med. Med Woodprint kan vi istället skriva ut saker med träråvara – så kallad kristallin cellulosa (CMC), tillsammans med ett härdande material såsom Woodpoxy. Kan användas för att skriva ut dörrhandtag, köksinredning, små leksaker eller reservdelar som vi behöver. Förhoppningen är att vi till och med kan mata skrivaren med återvunnet cellulosamaterial.

    Inomhusträdgård

    Konceptidén Homefarm är ett system för odling som kan användas inomhus och utomhus. Tanken är att ha odling inne i köket men också att klä fasader med det. Det är ett växtbaserat system som lever på kompostjord från avfallshanteringen och vatten från regnvattensystemet i huset. Det ska vara i princip självgående.

    Att sätta Microgarden på väggarna syftar till att skapa ett jämnare klimat inne i byggnaden, vara ljudabsorberande och skapa grönytor i staden. Själva systemet är skapat av cellulosakomposit som står emot fukt och mögelangrepp.

    Laga repor 

    Om större delen av husen byggs av trämaterial så är det bra om det enkelt går att laga repor eller delar som går sönder. Woodrepair är en tunn lösning tillverkad av skogsråvara som kan återställa repor, jack och andra mindre skador och gör att träytan ser helt ny ut. Om du inte vill ha en lite rivig patina vill säga…

    Obs! Varumärksnamnen finns inte idag utan är påhittade. Originaltexten publicerades 3 september 2014. Ekoportalen finns inte längre kvar.

  • De lever vanlife med barn

    De lever vanlife med barn

    Bo enkelt i en van, utan en massa ägodelar, och åka var man vill, när man vill. Så ser mångas bild av den ultimata friheten ut. Instagram svämmar över med flashiga konton på unga människor som lever vanlife. Barnfamiljer som gör detsamma hör dock till ovanligheterna. Det vill familjen Britzén ändra på.

    Den 19 juli 2019 lämnade familjen Britzén lägenheten på Pennygången i Göteborg och hängav sig fullt ut för ett liv på resande fot. Mamma Ida, pappa André, storasyster Noa (då 3 år) och lillebror Odd, endast sex månader gammal begav sig iväg. Med lägenheten uthyrd skulle deras hem istället bli detsamma som deras färdmedel. Den dröm som planerats länge skulle nu sättas i verket.

    – När vi hade sparat pengar i fem år och Odd hade kommit bestämde vi oss. Nu är det dags att åka, berättar Ida Britzén.

    En husbil skulle inhandlas och det skulle vara en som kunde köra på platser på dåligt väglag för att kunna komma så nära naturen som möjligt. Den skulle också helst vara svart för att inte sticka ut så mycket där de parkerar för natten. Valet föll på en ny fyrhjulsdriven Robeta Camper Van med fyra sovplatser. Planen var att dela upp resan i tre faser. Den första var ett test på tre månader i Sverige och Europa, för att se hur det var att resa med små barn. Den andra fasen var en vintersäsong i Åre-området (då boende i lägenhet) och den tredje en långresa i Europa till och med sommaren 2021. När jag träffar familjen var planen att fas tre skulle inledas, men i och med den osäkra situationen för resande har de fått styra om sina planer.

    – Om länderna öppnar upp allt och det känns bra och tryggt så kör vi vidare ut i Europa, men annars avbryter vi. Nu fokuserar vi på Sverige istället, säger Ida.

    Familjen verkar dock inte särskilt brydda över de ändrade planerna. Med ett stort intresse för utomhusaktiviteter, finns mycket att utforska i Sverige. Vintersäsongen blev lång, ända till slutet av april. Inför resan hoppades Ida och André innerligt att barnen också skulle tycka om aktiviteterna.

    – Noa älskade skidbacken, det var succé! Det kunde ju ha blivit tvärtom, det vet man aldrig. Det är en fantastisk bonus att få göra det vi gillar och dela det med dem, beskriver André.

    Skidåkningen i svenska fjällen blev en succé. Barnen älskade det, till Andrés och Idas stora glädje. 

    Inför vår träff har de nyligen bytt ut skidutrustningen på taket av husbilen till till diverse surfbrädor. En SUP (stand up paddle-board) är perfekt för svenska förhållanden och kräver inga vågor.

    – Det är jätteroligt att surfa men det är roligast med skidor. Då åker vi så snabbt, beskriver Noa med ett spirande leende.

    Noa, nu snart 4 år, busar med mig under intervjun. Hon gömmer sig bakom mig och tar fram sin leksakskamera och fotar när jag gör det. Lille Odd, nu 1,5 år, knatar omkring och utforskar miljön runt sjön där vi träffas. Under vintern har Odd har mest åkt snowboard med pappa i bärselen, men mot slutet av säsongen började han vilja gå runt och testa saker i snön själv. Barnen verkar inte ha ont av runtflackandet, utan upplever husbilen som ”hemmet”, beskriver Ida. De brukar ofta parkera vid lekplatser, där barnen och en förälder leker medan den andra lagar mat.

    – Noa är bra på att hitta nya kompisar. Hon frågar ofta på lekplatser om hon får vara med och leka. Det var jag lite orolig för innan, berättar Ida.

    Just nu är en av familjens vanligaste aktiviteter att paddla SUP (stand up paddleboard). 

    Lekfulla är överhuvudtaget ett bra samlingsord för familjen Britzén. De vuxna verkar ha minst lika mycket upptäckarnyfikenhet och rörelseglädje som barnen. Men att leka, sporta och resa med barn innebär förstås också att man behöver ha koll på säkerheten. Det är all möjlig utrustning med olika flytvästar, skydd, hjälmar och våtdräkter. Barnen behöver kanske extraförsäkringar, och BVC-kontroller och tandläkartider måste fås in.

    – Det var en anledning att vi valde att vara mest i Sverige den första tiden, berättar Ida.

    Men det mesta fungerar bra även på resande fot inom EU, menar hon.

    – När vi var i Nederländerna fick jag Borelia och fick vård där gratis som EU-medborgare, berättar André och lägger till: Man kan ju alltid avbryta resan och ta sig hem också.

    Noa vill också fotografera. 

    Ida är tjänstledig från sitt jobb som kurator på ett barnsjukhus och Andrés senaste anställning var som valsamordnare för Göteborgs Stad. Tiden innan resan jobbade han dubbelt för att spara ihop pengar. På resan har det gått åt mest pengar på vintersäsongen, på boende, liftkort och utrustning. Sommarsäsongen i husbilen är billigare. De ”fricampar” ofta på platser där det inte kostar något att stå och vattensporterna är billiga när man väl har utrustningen. Nere i Europa är det lite olika hur svårt det är att hitta bra platser att stå på. Nederländerna och Belgien upplevde André och Ida var krångligare än i exempelvis Frankrike och Tyskland.

    – De idealiska platserna vid stränder som man får stå på var sällsynta. Det är mycket förbudsskyltar. Där var det även svårt att hitta platser att fylla på vatten, beskriver de.

    I Sverige är det ofta lättare att hitta fina platser att stå på med husbilen gratis, speciellt i inlandet. En sak som är lite annorlunda i husbilslivet är toabesöken. I familjen Britzén får barnen använda husbilens lilla toa, som behöver tömmas mellan varven. De vuxna försöker framförallt använda offentliga toaletter. Många tänker att husbilslivet är trångt och därför blir påfrestande med livliga barn. Visserligen är det en utmaning att åka långa sträckor med bilen, men annars är det inget som de haft ont av, menar Ida.

    – Många tror att vi är inne hela tiden, men vi är minimalt där. Det är mest frukost vi äter inne, annars är vi utomhus mest hela tiden och det älskar barnen, beskriver hon.

    Utomhuslivet kräver dock att vädret är ok, något som ju inte alltid är fallet, särskilt i Sverige.

    – Vi har haft tur med vädret och man kan faktiskt planera resan efter var det ska vara fint. Eller så försöker vi planera in andra aktiviteter i förväg när det ska bli dåligt väder. Det kan vara att gå på museum, lekland eller checka in på en camping och kolla på lite serier och redigera våra filmer, beskriver André.

    Ida, Noa och Odd Britzén framför hemmet

    Efter en träff med familjen Britzén är det enkelt att förstå varför de har valt att kalla sig ”Happy family in a van” på sociala medier. De ger intrycket av en äventyrlig och levnadsglad familj som rullar runt på vägarna och lever det fria utomhuslivet. Genom sin resa hoppas de nu också kunna inspirera fler till att våga ta steget. För André är det självklart:

    – Det är det ultimata sättet att resa på!

    Semestra hållbart med husbil

    Att semestra med husbil är enligt det forskningsbaserade räkneverktyget Klimatsmart semester ett av de mest hållbara sätten att semestra på, eftersom man har med sig boendet. Enligt ett räkneexempel kan en familj med fyra personer under en vecka minska sitt klimatavtryck med 50 procent jämfört med personbil, buss och tåg i kombination med hotell. Då är klimatpåverkan uträknad med konventionell diesel, det bränsle som de flesta husbilar använder. Det går att minska utsläppen ytterligare genom att välja biodiesel (HVO 100) om biltillverkaren har godkänt det, vilket Citroen har gjort (de som tillverkat motorn i Robeta Camper Van). HVO100 finns numera på ett antal OKQ8-, Tanka- och CircleK-stationer i Sverige. Det finns också ett antal dieslar som är godkända i alla bilar med en större mängd biodiesel som t.ex. RE+ på St1 (50 procent) eller Preems Evolution Diesel (40-50 procent biodiesel). För mer inspiration kring hållbarhet och vanlife följ hashtagen #responsiblevanlife

    Originaltext publicerad 9 juni 2020

    ,

  • Robotarna avlastar framtidens hållbara bönder

    Robotarna avlastar framtidens hållbara bönder

    Vissa menar att det kommer behövas fler människor i jordbruket när det ställer om till fossilfritt. Andra menar att det snarare är tvärtom. När de autonoma jordbruksmaskinerna ersätter dieseltraktorerna kommer det plöjningsfria, kemikaliefria och regenerativa jordbruket att underlättas.

    Dagens konventionella jordbruk är fossilberoende och klimatbelastande. Det används stora mängder diesel till traktorerna och användandet av konstgödsel leder både till växthusgasutsläpp och övergödning. Därtill hotar monokulturerna och spridandet av kemiska bekämpningsmedel den biologiska mångfalden.

    I omställningen av till ett mer hållbart jordbruk menar många att det återigen kommer att krävas mer människor som arbetar på åkrarna. Detta eftersom de fossilt drivna traktorerna och kemikalierna inte längre kan göra jobbet som krävs för att få stora mängder mat på borden. Men så behöver inte bli fallet, åtminstone inte om man lyssnar till den forskning som bedrivs på det statliga institutet RISE.

    Jonas Engström har medverkat i forskning kring autonoma (självkörande) jordbruksmaskiner och deras potential i flera år, och sedan 2018 är han ansvarig för en testbädd av olika tekniker utanför Uppsala. Han menar att det finns en enorm potential för tekniken, speciellt när den samspelar med eldrift.

    – Autonoma jordbruksmaskiner i eldrift fungerar troligen mycket bättre tillsammans än att använda teknikerna var och en för sig. Den stora kostnaden i en sådan maskin är batteriet. Om det ska få samma kapacitet som en dieseltraktor, då blir det ett för stort batteri. Men om maskinen är automatiserad kan den köra dygnet runt och pausa och ladda när det behövs, utan hänsyn till en människas behov av pauser. Då blir totalkapaciteten hög utan att behöva ett stort batteri, beskriver han.

    Det är alltså samma princip som en vanlig robotgräsklippare. Skillnaden är att dessa maskiner behöver kunna göra ett flertal olika arbetsuppgifter på åkrarna. Teoretiska simuleringar har gjorts på en medelstor avancerad ekologisk mjölkgård en sådan har en växtföljd med flera olika sorters grödor.

    – Vi ville testa maskinsystemet på en gård med dåliga förutsättningar, många olika grödor och arbetsuppgifter – även de allra tyngsta som plöjning. Vi var ganska pessimistiska i början, men det ser ändå ut som att det skulle kunna gå, berättar Jonas.

    ”Växthusgasutsläppen minskade med 92 procent”

    I exemplet skulle en 200 hektars gård kunna ha två stycken eldrivna maskiner på 36kW med ett batteri på 113kWh som ersätter en dieseldriven traktor på 160kW. Energianvändningen minskade med 58 procent och växthusgasutsläppen med 92 procent jämfört med dieseltraktorn. Det innebär också att de eldrivna maskinerna blir lättare än traktorn och att trycket på jorden blir lägre. Ett problem med stora traditionella jordbruksmaskiner är att jorden blir hårt packad vilket förstör markstrukturen så att grödorna växer sämre och kräver mer bevattning. Ett annan oönskad sidoeffekt av packad jord är att vattnet kan rinna ovanpå jorden och på så sätt sprider kemiska bekämpningsmedel i den omgivande naturen.

    Plöjningsfritt jordbruk lyfts allt oftare fram som ett sätt för jordbruket att bli regenerativt och kunna binda mer kol i marken. En svårighet för det plöjningsfria jordbruket är att det kan krävas mer kemiska bekämpningsmedel än när marken plöjs. Ett alternativ kan vara manuell ogräsbekämpning. Även här kan robotarna hjälpa till.

    – Det finns hittills ingen maskin på marknaden som klarar allt, men den teknik som kommer först är just maskiner för ogräsbekämpning. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är så dyrt med arbetskraft, menar Jonas.

    Tekniken som utvecklas gäller mekanisk rensning och mer precist användande av bekämpningsmedel, vilket minskar läckaget till omgivningen.

    Jonas Engström, forskare på RISE. Foto: RISE

    Det händer mycket på det här området nu, men Jonas Engström tycker ändå att det går för trögt. De stora traditionella tillverkarna av jordbruksmaskiner jobbar långsamt och verkar mest vilja maximera avkastningen på sina investeringar i den fossila tekniken. Det finns små uppstickare som har hunnit längre, men än så länge ingen ”Tesla för jordbruksmaskiner” som på allvar kan utgöra ett hot mot de fossila tillverkarna.

    – Det finns en stor tröghet i systemet på grund av de stora tillverkarna. Sedan finns en annan tröghet med lagar och regler. Det är lite oklart vad som gäller idag för de självkörande fordonen. Jordbruksbranschen ska vara fossilfri till 2030, enligt de själva. Men det finns ingen tillverkare av såna här maskiner i Sverige ännu, så det är svårt att få till en tändande gnista.

    Jonas menar att det finns en chans för Sverige att vara med och konkurrera i världen med den här tekniken men att vi riskerar att missa chansen, precis som vi gjorde med vindkraften, där istället grannlandet Danmark fick stora tillverkare.

    – Vi har stora fordonsillverkare och i och med elektrifieringen finns en ny spelplan att delta i – ett fönster för nya aktörer att komma in. Så snart John Deere och de andra stora tillverkarna tar upp det här så har vi missat chansen till försprång, tror Jonas Engström.

    Hittills är det danska och franska företag som kommit längst med tekniken. I takt med att klimat- och miljökraven skärps på jordbruken kommer många lantbruk troligen att behöva se över både maskinpark och metoder för att bruka jorden. En annan trend som kan komma att underlätta omställningen är delningsekonomin, eller ”tjänstefieringen” av ekonomin. I framtiden kanske inte varje lantbrukare behöver äga sina egna jordbruksmaskiner utan ”skaffar tillgång” till dem via en prenumerationstjänst. I allt detta har troligen de eldrivna robotarna en roll att fylla.

    – För några år sedan skrattade de åt oss på Energimyndigheten när vi pratade om eldrivna jordbruksmaskiner. Nu är det andra tongångar, säger Jonas hoppfullt.

    På klippet från Mashable nedan visas liknande teknik från universitetet i Sidney. Det ger en ganska tydlig bild vilken typ av uppgifter som robotarna kan klara av.

    Originaltext publicerad 15 maj 2020

    ,

  • De vill driva den hyggesfria utvecklingen

    De vill driva den hyggesfria utvecklingen

    Intresset för hyggesfritt skogsbruk ökar. Göteborgs stad har beslutat att alla skogar i kommunen ska brukas hyggesfritt och företaget Plockhugget vill driva konsumentmarknaden framåt. Vi tog chansen att hänga på när det första trädet till den nya förskolan Hoppet skulle fällas i Göteborgs norra skogar.

    Vi klampar omkring i en skog i norra utkanten av Göteborg, nära gränsen till Kungälvs kommun. Vattnet i en bäck mynnar ut i ett delta som gör markerna blöta på sina ställen. Solstrålarna når in här och var genom trädkronornas glesa tak. Här ska det första trädet fällas till den nya förskolan Hoppet, enligt de hyggesfria avverkningsmetoder som Göteborgs stad numera uteslutande använder för de egna skogarna. Utöver personal från Göteborgs stad deltar bland annat Markus Steén, VD på företaget Plockhugget som specialicerat sig på att sälja enbart hyggesfritt virke. Även Eva-Lotta Hultén, en av grundarna till Plockhugget deltar.

    – Personal och barn på förskolan kommer kunna ta med sig picknickkorgar och åka för att njuta av skogen som står kvar, beskriver Eva-Lotta.

    För här kommer det inte bli något stort kalhygge efter avverkningen, bara små gläntor med stubbar här och var efter de träd som valts ut. Inom sin tid kommer där växa upp nya träd, utan att de behöver planteras. Skogen gör jobbet själv. Kanske kan det ses som naturens tack för att slippa den totala avverkningen. Metoden kan vara avgörande för livet här.

    – Omkring 30 procent av Sveriges skogslevande rödlistade arter, är hotade av hyggen. Så när vi bara tar några träd har dessa arter mycket större chans att överleva i träden bredvid. Vi är också väldigt måna om att värna om de träd som är extra viktiga för den biologiska mångfalden, berättar Markus Steén.

    Naturen visade sin magiska sida när Camino besökte skogarna i norra utkanten av kommunen.

    Hans kärlek till naturen fick honom att välja yrket jägmästare. Men anställningen som skogsbruksplanläggare innebar inte den ett-med-naturen-känsla som Markus var ute efter.

    ”En dag brummade det i skogen och några dagar senare låg allt ned”

    – Till slut kom tillfället då skogarna skulle slutavverkas och det var alltid jobbigt att se hur skogen bara försvann. Det hände till och med där vi bodde. Det var en väldigt vacker och blandad skog. En dag brummade det i skogen och några dagar senare låg allt ned i ett jättestort hygge. Vi snubblade ut där i avverkningsresterna med klumpen i halsen och frågade oss – måste det verkligen gå till såhär?

    Markus började studera andra metoder för skogsbruk på egen hand, och fattade tyckte för hyggesfria metoder, såsom ”Lübeckmodellen”. Den innebär så kallad plockhuggning, där enbart de rejäla träden väljs ut och avverkas, med stort fokus på biologisk mångfald och de unika förutsättningar som varje plats för med sig. Metoden ger förutsättningar för en varierad blandskog, helt utan kalhyggen.

    Lübeckmodellen utvecklades i Tyskland för omkring 30 år sedan efter att de monokulturella skogarna där hade drabbats kraftigt både av stormskador och insektsangrepp. Det behövdes ett mer resilient skogsbruk och Lübeckmodellen kom att bli förlaga till fler snarlika metoder därefter.

    – En tredje anledning att bedriva hyggesfritt skogsbruk är klimataspekten. Ett hygge är en stor klimatbov. När solen strålar når marken bryts kvarvarande grenar och blad ner i snabbare takt och släpper ut koldioxid. När det är skugga på marken, som det är i hyggesfria skogar, bevaras kolet som är bundet i marken, beskriver Markus.

    Markus Steén, VD på Plockhugget.

    Forskningen ger inget entydigt svar på att hyggesfria skogar leder till lägre klimatpåverkan. Det beror bland annat på svårigheten att mäta under så långa tidsperioder som skogsbruk innebär. Ett annan tvistefråga är huruvida hyggesfritt är mer eller mindre ekonomiskt hållbart. Markus är dock övertygad att det är lika lönsamt och hänvisar till en sammanställande finsk studie som jämfört hyggesfritt med konventionellt skogsbruk.

    – Det beror på att man inom hyggesfritt skogsbruk oftare tar de grova, mer värdefulla träden som ger bättre betalt. Det ger mindre intäkter per gång eftersom att man får ut färre träd men det hyggesfria skogsbruket har också väsentligt färre utgifter, inte minst på grund av att skogen föryngrar sig själv, förklarar han.

    Det hela beror sannolikt på vilken typ av skogsbruk och affärsmodell som tillämpas. För stora aktörer som vars ekonomiska modeller bygger på storskalighet är sannolikt det traditionella skogsbruket mer lönsamt. När stora volymer avverkas, transporteras och förädlas på samma gång minskar kostnaden per träd. Stora investeringar ger stora volymer och minskade kostnader per enhet, enligt klassisk företagsekonomisk modell. Men för mindre skogsägare där den egna insatsen i skogen spelar in, kan det hyggesfria troligen vara hållbart även ekonomiskt. Även i hyggesfritt skogsbruk används skogsmaskiner (där det är mjukt i marken ska motorsåg användas) men det finns exempel på kommuner som använder hästar för att transportera virket istället för tunga skogsmaskiner som riskerar förstöra markerna.

    Visualisering av förskolan Hoppet, byggt av virke från hyggesfritt skogsbruk

    På Plockhugget märker de av ett ökat intresse för hyggesfritt, framförallt från kommuner vars invånare använder den nära skogen som rekreationsområden, men även från mindre skogsägare. Framöver hoppas de att intresset sprider sig vidare till de som köper träprodukter, såsom byggföretag och privatkunder. En nackdel kan dock vara priset på virket som är något dyrare.

    – Vi lever på tron att byggaktörerna kommer att få upp ögonen för hyggesfritt. Virkeskostnaden är en såpass liten del av slutpriset på ett hus, så om virket är 20-25 procent dyrare gör det endast 1-2 procent på slutpriset för en villa, exemplifierar Markus.

    Än så länge finns ingen certifiering för virke eller pappersprodukter där skogen avverkats med hyggesfria metoder. I avsaknad av en sådan har Plockhugget startat ett samarbete med företaget Tracy of Sweden, som tillhandahåller en app, där man kan scanna en kod på en planka och få reda på var trädet stod. Därmed finns en möjlighet att granska skogens status på plats.

    Dags för avverkning.

    Skogen som vi traskar omkring i under intervjun visar upp sig från sin bästa sida. Vårbäcken porlar bredvid, solen tittar in här och var och mossan doftar friskt. För en stadsbo som undertecknad blev därför den ceremoniella premiärfällningen av det första trädet ett burdust avbrott i skogens lugn. Några sekunders bröl från motorsågen innan det knastrande fallet följs upp av ett dovt dunk. Vetskapen att detta möjliggör för att fler kan uppleva den här magiska skogsmiljön framöver utgör dock en godtagbar ursäkt.

    Originaltext publicerad 21 april 2020

    ,

  • 2 framtidsbåtar att inspireras av

    2 framtidsbåtar att inspireras av

    Det börjar röra på sig i båtbranschen. Med kraftfulla och bränsleslukande motorer har det varit svårelektrifierat, men nu återkommer nygamla designkoncept som kan råda bot på utmaningarna.

    Att köra motorbåt är ofta en högljudd, skumpig och dyr upplevelse. Att ta sig en sträcka på 50 sjömil kan kosta upp till tusenlappen i bränsle, för att inte tala om koldioxidutsläppen för en sådan resa. Den svenska elbåten Candela (bild ovan) har hittat en lösning på alla dessa problem. Med hjälp av en foil, en slags vinge under vattnet som gör att båten lyfter och skrovet hamnar ovanför vattenytan kan energianvändningen minimeras och samma resa göras på en enda laddning, utan motorbuller eller vågor som slår mot skrovet. Elen för en sådan resa kostar endast 70 kronor, enligt företagets uppgifter. Men båten däremot är desto dyrare med hela 2,25 miljoner kronor.

    Seglande fraktfartyg 2.0

    Ett 200 meter stort fraktfartyg med en lastkapacitet för 7000 bilar planerar svenska rederiet Wallenius Marine att bygga. Även om fartyget har motorer (bränsle ännu ej fastställt) så är det primära ”bränslet” för framfärd vinden. Energianvändningen beräknas minska med 90 procent jämfört med konventionella fraktfartyg. Planen är att kunna korsa Atlanten på tolv dagar. Dagens fraktbåtar gör samma sträcka på omkring sju dagar, och eftersom tid är pengar kommer detta vara den största utmaningen tror företaget.

    – Tekniskt är det absolut utmanande, men den största utmaningen ligger i att få idén accepterad av kunderna, säger Per Tunell, operativ chef för Wallenius Marine till Ekocentrum.se

    Enligt rederiet ska fartyget finnas redo att beställa redan nästa år, och första sjösättningen planeras till år 2024.

    Originaltext publicerad 3 september 2020

  • Sänkta svenska utsläpp trots ökad konsumtion

    Sänkta svenska utsläpp trots ökad konsumtion

    Växthusgasutsläppen från svenskarnas konsumtion har minskat med 14 procent på tio år trots att konsumtionen totalt ökade med 25 procent, visar nya siffror. Sverige har alltså lyckats med det som kallas ”absolute decoupling” med ökad BNP och minskade klimatutsläpp, även räknat i konsumtionsperspektivet.

    Det är Konsumtionsrapporten 2019 från Göteborgs universitet där den nya statistiken redovisas. Här har Chalmers-forskarna Jörgen Larsson och Jonas Nässén skrivit ett särskilt avsnitt kring hållbar konsumtion.

    Mellan åren 2008 och 2017 har utsläppen från svensk konsumtion alltså minskat med 14 procent trots att konsumtionsvolymen ökat med 25 procent – siffror som lär röra om i debatten om tillväxt och klimatpåverkan.

    Jörgen Larsson

    – Det är ett exempel på att det går att kombinera ökad BNP och ökad konsumtion med sänkta konsumtionsbaserade utsläpp. Vi har en absolut minskning (decoupling), vilket skiljer sig från vad vi har sett tidigare, beskriver Jörgen Larsson.

    – Men bara för att det minskar lite betyder det inte att det är hållbart eller tillräckligt, poängterar han.

    ”Varor och tjänster produceras allt mer eko-effektivt”

    Anledningen till minskningen är dels att svenskarna handlar mer av sånt som har låga utsläpp per krona, såsom teletjänster, restaurangbesök, sport, finansiella tjänster, kulturella tjänster, hår- och skönhetsvård, utbildning och hushållstjänster. Därtill går en mindre andel av våra utgifter till bensin och diesel. Men framförallt beror det på att varor och tjänster produceras allt mer ”eko-effektivt”. Koldioxidutsläppen per kilowattimme inom EU minskade till exempel med nästan 30 procent under denna period, och det är från EU-länder som Sverige importerar mest.

    ”Ju rikare vi blir desto större andel tjänster konsumerar vi”

    – En del tyder på att trenderna fortsätter även framöver. Produktionen blir allt mer eko-effektiv och förhoppningsvis införs allt hårdare styrmedel både i EU och i andra delar av världen. Man brukar också säga att ju rikare vi blir desto större andel tjänster konsumerar vi. Om vi dessutom uppnår det svenska målet på 70 procent minskning av utsläppen från transportsektorn till år 2030, så kommer det också bidra till sänkta konsumtionsbaserade utsläpp, menar Jörgen Larsson.

    En osäkerhetsfaktor är att de nya siffrorna baseras på nya, men enligt forskarna mer korrekta, uträkningsmodeller för konsumtionsbaserade utsläpp. Värt att nämna från rapporten är att svenskarnas ökade flygresor drar ner statistiken, även om de minskade för första gången 2019: minus 8 procent inrikes och 2 procent utrikes, jämfört med året innan. Rapporten menar att vi handlade mindre second hand men statistiken innefattar inte handeln mellan privatpersoner (som via Blocket), som sannolikt är väsentligt större än den i butik. Om allt som annonserades ut på Blocket också blev sålt skulle det motsvara 34 procent av den totala konsumtionen i Sverige. Handelns egna statistik har också pekat på en ökad second hand-försäljning de senaste åren.

    Rapportförfattarna diskuterar även huruvida det är möjligt att styra konsumtionen mot ytterligare minskningar i utsläpp genom politiska styrmedel. De hänvisar till att det i ”Januariavtalet” beslutades att utreda konsumtionsbaserade utsläppsmål. Även om detta inte införs så kommer Sveriges nuvarande utsläppsmål (netto-noll utsläpp till år 2045 mätt i territoriella utsläpp) att kräva att utsläppen från konsumtionen behöver minska med 40 procent, konstaterar forskarna.

    Klimatskurkarna i konsumtionen är de vanliga: energi, transporter och vissa matkategorier. Styrmedel som diskuteras för att minska de konsumtionsbaserade utsläppen är punktskatter, olika momssatser, klimattullar och bonus-malus för mat (likt det som finns för nya bilar idag där bilar med höga utsläpp får hög skatt som finansierar bidrag till köp av bilar med låga utsläpp).

    – Om vi vill ta ansvar för klimatfrågan fullt ut behöver vi också ha mål och styrmedel för den konsumtionsbaserade klimatpåverkan. Vilka är svårt att säga men punktskatter ligger nära till hands, alltså specifika skatter på den typer av konsumtion som leder till störst påverkan. Arbetstidsförkortning skulle kunna vara en annan lösning men det ligger längre från dagens etablerade lösningar, konstaterar Jörgen Larsson, som är docent och forskar i hållbara konsumtionsmönster på Chalmers tekniska högskola.

    Originaltext publicerad 13 januari 2020

  • Parisavtalet fyller 5 år – detta har hänt

    Parisavtalet fyller 5 år – detta har hänt

    ANALYS. På lördag firar Parisavtalet fem år. En utvärdering är därför på sin plats: Blev det en otillräcklig papperstiger eller en smart konstruktion som symboliserar hopp för klimatet? Här är några plus och minus.

    För fem år sedan lyckades världens länder komma överens om Paris-avtalet. Då var många i miljörörelsen besvikna över vad de tyckte var ett urvattnat dokument utan några förpliktelser. Andra var överentusiastiska och menade att det blev en avgörande startpunkt på en för världen ny riktning. Så vem hade rätt? Det beror nog återigen på vem du lyssnar på.

    Minus: Utsläppen har fortsatt att öka

    Utsläppen av växthusgaser har fortsatt att öka. Mellan 2015 och 2019 handlar det om en ökning på omkring 5 procent till omkring 38 miljarder ton koldioxidekvivalenter. Detta har förstås fått som följd att koldioxidhalten i atmosfären har ökat till ohållbara nivåer. Världens koldioxidbudget håller snabbt på att ta slut (den totala volymen utsläpp som går att släppa ut om vi ska Parisavtalets mål på 1,5 till 2-graders uppvärmning). Nu räcker det alltså inte att världens utsläpp börjar minska några procent varje år. Det krävs troligen en slags exponentiell klimatomställning, där utsläppsminskningarna blir större för varje år. Just nu är vi påväg mot en temperaturökning på 3 procent, enligt en nyligen släppt FN-rapport. Kritiker menar att det politiska tillvägagångssättet med utsläppsminskningar i procentsatser är fel och istället behöver ersättas med koldioxidbudgetar.

    Lägg därtill oroande tendenser om att världens näst största utsläpparland USA valde att hoppa av Parisavtalet under Donald Trumps ledning. Dessutom råder stor osäkerhet om vad temperaturökningarna får för konsekvenser. Ett sådant orosmoment är vid vilken punkt permafrosten smälter och om detta kommer att leda planeten in i ett ostoppbart uppvärmningsförlopp.

    Plus: Lovande nya utfästelser och mål som överträffas

    Den tillträdande presidenten Joe Biden har lovat att ta USA tillbaka in i avtalet som den första åtgärden han gör som president. Han lovar bland annat ”nettonoll” utsläpp år 2050. Därtill har världens störst utsläppare Kina, vaknat och skärpt sina utfästelser och lovar att bli klimatneutralt år 2060. Detta kan jämföras med EU vars mål för klimatneutralitet är 2050 (Sveriges mål år 2045). EU håller även just nu på att förhandla om en skärpningen av delmålet för 2030 från 40 procent minskning till 55 procent, efter stark påtryckning från Europaparlamentet och bland annat Sveriges regering. Dessa samlade nya löften kan innebära att världen når en temperaturökning på 2,1 procent, det vill säga nästan Parisavtalets mål, enligt klimatanalysföretaget Climate Action Tracker.

    Climate Action Trackers visualisering av vilken temperaturökning världen kan få se beroende på om ländernas klimatutfästelser håller eller inte.

    Enligt Parisavtalet ska länderna successivt skärpa sina mål, vilket många länder också har gjort. Om denna trend fortsätter finns anledning till att känna visst hopp. EU har hittills också överträffat sina egna klimatmål, vilket ger ytterligare tillförsikt.

    – Om man tittar på klimatpolitiken så har det hänt mer än vad jag trodde. Jag tycker framför allt att det sista året när vi har löften om långsiktiga mål för nettonollutsläpp från de stora utsläppsländerna, har läget förändrats drastiskt, sammanfattar Åsa Persson, forskningschef vid Stockholm Environment Institute, SEI till Dagens Nyheter.

    Temperaturmätaren på Parisavtalet kan sammanfattningsvis sägas innehålla både mörker och ljus. Nu är det upp till bevis att de lovande löftena fortsätter att skärpas och absolut viktigast – omsätts i praktiken.

    Foto: Ola Höiden. Originaltext publicerad 10 december 2020

  • Så lever du regenerativt

    Så lever du regenerativt

    Att leva regenerativt är mer än bara att odla enligt vissa principer. Det kan handla om att ge plats för andra saker att växa, att vårda relationer och tid samt att fokusera på lösningar. Här är några synsätt att ta med sig.

    Ät mat som återskapar jorden

    Blåbär, hallon och svamp är exempel perenna växter som förutom minimal eller ingen skötsel dessutom återuppbygger stamcellerna i kroppen.

    Låt det levande ta plats

    Gör din trädgård eller ditt närområde till ett område där växter och djur av olika slag trivs och frodas. Ha en kompost för att göra egen näringsrik jord att odla med och använd gräsklipp och urin som gödning.

    Tänk på tiden

    Sakta ner takten i ditt liv för att få tid att läka dig själv och aktivt fundera över dina val. Det krävs också tid för kreativitet och för lek, som kan ersätta nöjeskonsumtion och motarbeta psykisk ohälsa.

    Regenerativa relationer

    Arbeta med din självmedkänsla och medkänsla för andra, vårda och ta hand om relationer. Istället för att dränera din egen energi och andras så kan du istället ge energi och få tillbaka.

    Holistiskt synsätt

    Skaffa ett helhetstänk kring ditt liv, din riktning och dina vägval. Vad är bra val på sikt, hur gynnar/ missgynnar dina val dina relationer, din hälsa och livslust? Är det val som är bygger upp eller bryter ner?

    Fokusera på det lösningsorienterade

    Kom ihåg att du lever i en komplex värld med komplexa system, stor diversitet och många olika erfarenheter. Det gäller att vara adaptiv, flexibel och öppen för förändringar.

    Förstå hur saker hänger ihop

    Klimatförändringar, fattigdom, brist på jämställdhet och jämlikhet, förlust av biologisk mångfald, korruption, våld. Allt hänger ihop och fundera på hur du bäst kan bidra utifrån dina erfarenheter och kompetenser.

    Arbeta lokalt, tänk globalt

    Agera i ditt lokalsamhälle för att bidra till att det frodas. Engagera dig i lokala frågor och för samhörighet och inklusion.

    Lev i enlighet med dina värderingar

    Minska på överkonsumtion, respektera luften, andra människor och naturen genom att välja cykel och kolletivtrafik till transporter.

    Originaltext publicerad 25 januari 2021

  • 8 anledningar att vara hoppfull 2021

    8 anledningar att vara hoppfull 2021

    Exponentiell teknikutveckling, ökat klimatengagemang, solidariska handlingar och grön återuppbyggnad. Trots att 2020 inte blev det stora miljöåret som vi hade hoppats på, så finns det flera anledningar att vara hoppfull 2021.

    Det har varit ett tufft år för många 2020. Världen har härjats av en pandemi som tagit i princip allt fokus. Samtidigt som vi sett en nedgång i våra utsläpp så har vi också mötts av nyheten att koldioxidhalten i atmosfären slår tidigare rekord och att takten på omställningen är långt ifrån tillräcklig. Det finns anledningar till missmod. Men det finns också stora anledningar till hopp.

    1. Ökat intresse för välfärd och resiliensfrågor

    Sjukvården går på knäna under pandemin, det har vi hört många gånger under året. Men, den med gott minne vet också att sjukvården gick på knäna även innan pandemin. Förhoppningsvis leder pandemin till ökade resurser till välfärden – sjukvården, äldrevården, skola och förskola – några av de områden som lidit hårt under året. På samma sätt har allt fler upptäckt vår sårbarhet för kriser och intresset för självhushållning har ökat. Nya politiska mål innehåller också en ökad svensk självförsörjningsgrad av mat och bränsle.

    2. Återuppbyggnaden av EU är grön

    EU har öronmärkt 37 procent av stödfonderna i pandemins spår till att vara gröna investeringar. Mycket satsas just nu i förnybar energi, vågkraft, spännande nya fordon som inte använder bensin och tekniker som vi inte hade kunnat föreställa oss för några år sedan.

    3. Allt fler länder avvecklar fossilindustrin

    ”Den fossila eran är på utdöende” sa Svt:s klimatkorrespondent Erika Bjerström i intervjun om hennes nya bok Klimatkrisens Sverige. Senare åkte hon till Polen för att rapportera om hur landet fasar ut kolet. Några månader tidigare skrev vi om hur Preems beslut att inte bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil var ett bevis på en spricka i fossilbetongen. Det är inte längre lönsamt att investera i fossil industri.

    4. Miljöteknikutvecklingen är exponentiell

    Det häftiga är att när omställningen väl börjar ta fart går det undan. Förnybar energi är en teknik som räknas som exponentiell, det vill säga att den dubblerar sig hela tiden, vilket inte leder till en linjär utveckling utan en kurva som blir brantare och brantare. Även utvecklingen inom växtbaserad kost och cirkulär ekonomi ökar exponentiellt just nu, sa Rebecka Carlsson i en intervju om nya boken Exponentiell klimatomställning.

    5. Fler människor än någonsin är engagerade i omställningen

    Medan miljöfrågor var ett nischintresse för tio år sedan, är det idag svårt för den som inte har något intresse i miljöfrågor. Influencers och andra kändisar som flyger jorden runt och shoppar som om ingen morgondag fanns, blir snabbt påhoppade av arga följare som påpekar miljö- och klimatpåverkan. Företag med stor miljöpåverkan har starkt tryck på sig. Greta Thunberg har samlat miljontals människor, unga som gamla, kring klimatfrågan. Rörelsen har slagit rekord med sina demonstrationer.

    6. Företagen tävlar i att vara miljöbäst

    De stora företagen har satt upp ambitiösa mål om fossilfrihet och klimatneutralitet. De klimatkompenserar, kommunicerar miljöfrågorna som aldrig tidigare och uppmuntrar allt oftare kunderna till miljöbra val. Under året har många företag tagit steg som leder mot ett transformativ förändring: IKEA:s nya second hand-butik är ett sådant exempel. H&M:s satsning på uthyrning av kläder och reparationshörnor är ett annat. Clas Ohlson började hyra ut verktyg, byggföretagen satsade allt mer på att bygga hus i trä och Lantmännen beskriver att det regenerativa jordbruket är på uppgång bland lantbrukarna.

    7. Pandemin har visat att vi är solidariska människor

    Visst, pandemin har lockat fram egoistiska drag hos många människor och allt mer extrema och forskningsskeptiska sidor har förstärkts hos en del. Men vi har också sett massor av fantastiska initiativ väckas till liv, allt från att tillverka visir, att handla mat åt sin gamla granne till att donera stora summor. Under våren skrev vi om några av alla initiativ som startades. Men den största solidariteten ligger också hos alla de som stannat hemma, ställt in, undvikit att träffa nära och kära – månad efter månad. Som följt restriktioner och bitit ihop.

    8. Vi väljer gemenskap trots distans

    Något de flesta av oss blivit varse under pandemin är vilken stor betydelse fysisk närvaro har för oss själva och vårt välmående. Visst kan distansmöten ersätta fysiska, och det kan vara skönt att arbeta hemifrån. Men vem saknar inte en avslappnad fikapaus med kollegorna eller en varm kram av vännerna man inte sett på ett tag? Men vi människor gör allt för att anpassa oss, eller vad säger inte den här vackra körsången från Sveriges Radio?

    Originaltext publicerad 23 december 2020