-
Robotarna avlastar framtidens hållbara bönder
Vissa menar att det kommer behövas fler människor i jordbruket när det ställer om till fossilfritt. Andra menar att det snarare är tvärtom. När de autonoma jordbruksmaskinerna ersätter dieseltraktorerna kommer det plöjningsfria, kemikaliefria och regenerativa jordbruket att underlättas.
Dagens konventionella jordbruk är fossilberoende och klimatbelastande. Det används stora mängder diesel till traktorerna och användandet av konstgödsel leder både till växthusgasutsläpp och övergödning. Därtill hotar monokulturerna och spridandet av kemiska bekämpningsmedel den biologiska mångfalden.
I omställningen av till ett mer hållbart jordbruk menar många att det återigen kommer att krävas mer människor som arbetar på åkrarna. Detta eftersom de fossilt drivna traktorerna och kemikalierna inte längre kan göra jobbet som krävs för att få stora mängder mat på borden. Men så behöver inte bli fallet, åtminstone inte om man lyssnar till den forskning som bedrivs på det statliga institutet RISE.
Jonas Engström har medverkat i forskning kring autonoma (självkörande) jordbruksmaskiner och deras potential i flera år, och sedan 2018 är han ansvarig för en testbädd av olika tekniker utanför Uppsala. Han menar att det finns en enorm potential för tekniken, speciellt när den samspelar med eldrift.
– Autonoma jordbruksmaskiner i eldrift fungerar troligen mycket bättre tillsammans än att använda teknikerna var och en för sig. Den stora kostnaden i en sådan maskin är batteriet. Om det ska få samma kapacitet som en dieseltraktor, då blir det ett för stort batteri. Men om maskinen är automatiserad kan den köra dygnet runt och pausa och ladda när det behövs, utan hänsyn till en människas behov av pauser. Då blir totalkapaciteten hög utan att behöva ett stort batteri, beskriver han.
Det är alltså samma princip som en vanlig robotgräsklippare. Skillnaden är att dessa maskiner behöver kunna göra ett flertal olika arbetsuppgifter på åkrarna. Teoretiska simuleringar har gjorts på en medelstor avancerad ekologisk mjölkgård en sådan har en växtföljd med flera olika sorters grödor.
– Vi ville testa maskinsystemet på en gård med dåliga förutsättningar, många olika grödor och arbetsuppgifter – även de allra tyngsta som plöjning. Vi var ganska pessimistiska i början, men det ser ändå ut som att det skulle kunna gå, berättar Jonas.
”Växthusgasutsläppen minskade med 92 procent”
I exemplet skulle en 200 hektars gård kunna ha två stycken eldrivna maskiner på 36kW med ett batteri på 113kWh som ersätter en dieseldriven traktor på 160kW. Energianvändningen minskade med 58 procent och växthusgasutsläppen med 92 procent jämfört med dieseltraktorn. Det innebär också att de eldrivna maskinerna blir lättare än traktorn och att trycket på jorden blir lägre. Ett problem med stora traditionella jordbruksmaskiner är att jorden blir hårt packad vilket förstör markstrukturen så att grödorna växer sämre och kräver mer bevattning. Ett annan oönskad sidoeffekt av packad jord är att vattnet kan rinna ovanpå jorden och på så sätt sprider kemiska bekämpningsmedel i den omgivande naturen.
Plöjningsfritt jordbruk lyfts allt oftare fram som ett sätt för jordbruket att bli regenerativt och kunna binda mer kol i marken. En svårighet för det plöjningsfria jordbruket är att det kan krävas mer kemiska bekämpningsmedel än när marken plöjs. Ett alternativ kan vara manuell ogräsbekämpning. Även här kan robotarna hjälpa till.
– Det finns hittills ingen maskin på marknaden som klarar allt, men den teknik som kommer först är just maskiner för ogräsbekämpning. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom det är så dyrt med arbetskraft, menar Jonas.
Tekniken som utvecklas gäller mekanisk rensning och mer precist användande av bekämpningsmedel, vilket minskar läckaget till omgivningen.
Jonas Engström, forskare på RISE. Foto: RISE
Det händer mycket på det här området nu, men Jonas Engström tycker ändå att det går för trögt. De stora traditionella tillverkarna av jordbruksmaskiner jobbar långsamt och verkar mest vilja maximera avkastningen på sina investeringar i den fossila tekniken. Det finns små uppstickare som har hunnit längre, men än så länge ingen ”Tesla för jordbruksmaskiner” som på allvar kan utgöra ett hot mot de fossila tillverkarna.
– Det finns en stor tröghet i systemet på grund av de stora tillverkarna. Sedan finns en annan tröghet med lagar och regler. Det är lite oklart vad som gäller idag för de självkörande fordonen. Jordbruksbranschen ska vara fossilfri till 2030, enligt de själva. Men det finns ingen tillverkare av såna här maskiner i Sverige ännu, så det är svårt att få till en tändande gnista.
Jonas menar att det finns en chans för Sverige att vara med och konkurrera i världen med den här tekniken men att vi riskerar att missa chansen, precis som vi gjorde med vindkraften, där istället grannlandet Danmark fick stora tillverkare.
– Vi har stora fordonsillverkare och i och med elektrifieringen finns en ny spelplan att delta i – ett fönster för nya aktörer att komma in. Så snart John Deere och de andra stora tillverkarna tar upp det här så har vi missat chansen till försprång, tror Jonas Engström.
Hittills är det danska och franska företag som kommit längst med tekniken. I takt med att klimat- och miljökraven skärps på jordbruken kommer många lantbruk troligen att behöva se över både maskinpark och metoder för att bruka jorden. En annan trend som kan komma att underlätta omställningen är delningsekonomin, eller ”tjänstefieringen” av ekonomin. I framtiden kanske inte varje lantbrukare behöver äga sina egna jordbruksmaskiner utan ”skaffar tillgång” till dem via en prenumerationstjänst. I allt detta har troligen de eldrivna robotarna en roll att fylla.
– För några år sedan skrattade de åt oss på Energimyndigheten när vi pratade om eldrivna jordbruksmaskiner. Nu är det andra tongångar, säger Jonas hoppfullt.
På klippet från Mashable nedan visas liknande teknik från universitetet i Sidney. Det ger en ganska tydlig bild vilken typ av uppgifter som robotarna kan klara av.
Originaltext publicerad 15 maj 2020
-
De vill driva den hyggesfria utvecklingen
Intresset för hyggesfritt skogsbruk ökar. Göteborgs stad har beslutat att alla skogar i kommunen ska brukas hyggesfritt och företaget Plockhugget vill driva konsumentmarknaden framåt. Vi tog chansen att hänga på när det första trädet till den nya förskolan Hoppet skulle fällas i Göteborgs norra skogar.
Vi klampar omkring i en skog i norra utkanten av Göteborg, nära gränsen till Kungälvs kommun. Vattnet i en bäck mynnar ut i ett delta som gör markerna blöta på sina ställen. Solstrålarna når in här och var genom trädkronornas glesa tak. Här ska det första trädet fällas till den nya förskolan Hoppet, enligt de hyggesfria avverkningsmetoder som Göteborgs stad numera uteslutande använder för de egna skogarna. Utöver personal från Göteborgs stad deltar bland annat Markus Steén, VD på företaget Plockhugget som specialicerat sig på att sälja enbart hyggesfritt virke. Även Eva-Lotta Hultén, en av grundarna till Plockhugget deltar.
– Personal och barn på förskolan kommer kunna ta med sig picknickkorgar och åka för att njuta av skogen som står kvar, beskriver Eva-Lotta.
För här kommer det inte bli något stort kalhygge efter avverkningen, bara små gläntor med stubbar här och var efter de träd som valts ut. Inom sin tid kommer där växa upp nya träd, utan att de behöver planteras. Skogen gör jobbet själv. Kanske kan det ses som naturens tack för att slippa den totala avverkningen. Metoden kan vara avgörande för livet här.
– Omkring 30 procent av Sveriges skogslevande rödlistade arter, är hotade av hyggen. Så när vi bara tar några träd har dessa arter mycket större chans att överleva i träden bredvid. Vi är också väldigt måna om att värna om de träd som är extra viktiga för den biologiska mångfalden, berättar Markus Steén.
Naturen visade sin magiska sida när Camino besökte skogarna i norra utkanten av kommunen.
Hans kärlek till naturen fick honom att välja yrket jägmästare. Men anställningen som skogsbruksplanläggare innebar inte den ett-med-naturen-känsla som Markus var ute efter.
”En dag brummade det i skogen och några dagar senare låg allt ned”
– Till slut kom tillfället då skogarna skulle slutavverkas och det var alltid jobbigt att se hur skogen bara försvann. Det hände till och med där vi bodde. Det var en väldigt vacker och blandad skog. En dag brummade det i skogen och några dagar senare låg allt ned i ett jättestort hygge. Vi snubblade ut där i avverkningsresterna med klumpen i halsen och frågade oss – måste det verkligen gå till såhär?
Markus började studera andra metoder för skogsbruk på egen hand, och fattade tyckte för hyggesfria metoder, såsom ”Lübeckmodellen”. Den innebär så kallad plockhuggning, där enbart de rejäla träden väljs ut och avverkas, med stort fokus på biologisk mångfald och de unika förutsättningar som varje plats för med sig. Metoden ger förutsättningar för en varierad blandskog, helt utan kalhyggen.
Lübeckmodellen utvecklades i Tyskland för omkring 30 år sedan efter att de monokulturella skogarna där hade drabbats kraftigt både av stormskador och insektsangrepp. Det behövdes ett mer resilient skogsbruk och Lübeckmodellen kom att bli förlaga till fler snarlika metoder därefter.
– En tredje anledning att bedriva hyggesfritt skogsbruk är klimataspekten. Ett hygge är en stor klimatbov. När solen strålar når marken bryts kvarvarande grenar och blad ner i snabbare takt och släpper ut koldioxid. När det är skugga på marken, som det är i hyggesfria skogar, bevaras kolet som är bundet i marken, beskriver Markus.
Markus Steén, VD på Plockhugget.
Forskningen ger inget entydigt svar på att hyggesfria skogar leder till lägre klimatpåverkan. Det beror bland annat på svårigheten att mäta under så långa tidsperioder som skogsbruk innebär. Ett annan tvistefråga är huruvida hyggesfritt är mer eller mindre ekonomiskt hållbart. Markus är dock övertygad att det är lika lönsamt och hänvisar till en sammanställande finsk studie som jämfört hyggesfritt med konventionellt skogsbruk.
– Det beror på att man inom hyggesfritt skogsbruk oftare tar de grova, mer värdefulla träden som ger bättre betalt. Det ger mindre intäkter per gång eftersom att man får ut färre träd men det hyggesfria skogsbruket har också väsentligt färre utgifter, inte minst på grund av att skogen föryngrar sig själv, förklarar han.
Det hela beror sannolikt på vilken typ av skogsbruk och affärsmodell som tillämpas. För stora aktörer som vars ekonomiska modeller bygger på storskalighet är sannolikt det traditionella skogsbruket mer lönsamt. När stora volymer avverkas, transporteras och förädlas på samma gång minskar kostnaden per träd. Stora investeringar ger stora volymer och minskade kostnader per enhet, enligt klassisk företagsekonomisk modell. Men för mindre skogsägare där den egna insatsen i skogen spelar in, kan det hyggesfria troligen vara hållbart även ekonomiskt. Även i hyggesfritt skogsbruk används skogsmaskiner (där det är mjukt i marken ska motorsåg användas) men det finns exempel på kommuner som använder hästar för att transportera virket istället för tunga skogsmaskiner som riskerar förstöra markerna.
Visualisering av förskolan Hoppet, byggt av virke från hyggesfritt skogsbruk
På Plockhugget märker de av ett ökat intresse för hyggesfritt, framförallt från kommuner vars invånare använder den nära skogen som rekreationsområden, men även från mindre skogsägare. Framöver hoppas de att intresset sprider sig vidare till de som köper träprodukter, såsom byggföretag och privatkunder. En nackdel kan dock vara priset på virket som är något dyrare.
– Vi lever på tron att byggaktörerna kommer att få upp ögonen för hyggesfritt. Virkeskostnaden är en såpass liten del av slutpriset på ett hus, så om virket är 20-25 procent dyrare gör det endast 1-2 procent på slutpriset för en villa, exemplifierar Markus.
Än så länge finns ingen certifiering för virke eller pappersprodukter där skogen avverkats med hyggesfria metoder. I avsaknad av en sådan har Plockhugget startat ett samarbete med företaget Tracy of Sweden, som tillhandahåller en app, där man kan scanna en kod på en planka och få reda på var trädet stod. Därmed finns en möjlighet att granska skogens status på plats.
Dags för avverkning.
Skogen som vi traskar omkring i under intervjun visar upp sig från sin bästa sida. Vårbäcken porlar bredvid, solen tittar in här och var och mossan doftar friskt. För en stadsbo som undertecknad blev därför den ceremoniella premiärfällningen av det första trädet ett burdust avbrott i skogens lugn. Några sekunders bröl från motorsågen innan det knastrande fallet följs upp av ett dovt dunk. Vetskapen att detta möjliggör för att fler kan uppleva den här magiska skogsmiljön framöver utgör dock en godtagbar ursäkt.
Originaltext publicerad 21 april 2020
-
2 framtidsbåtar att inspireras av
Det börjar röra på sig i båtbranschen. Med kraftfulla och bränsleslukande motorer har det varit svårelektrifierat, men nu återkommer nygamla designkoncept som kan råda bot på utmaningarna.
Att köra motorbåt är ofta en högljudd, skumpig och dyr upplevelse. Att ta sig en sträcka på 50 sjömil kan kosta upp till tusenlappen i bränsle, för att inte tala om koldioxidutsläppen för en sådan resa. Den svenska elbåten Candela (bild ovan) har hittat en lösning på alla dessa problem. Med hjälp av en foil, en slags vinge under vattnet som gör att båten lyfter och skrovet hamnar ovanför vattenytan kan energianvändningen minimeras och samma resa göras på en enda laddning, utan motorbuller eller vågor som slår mot skrovet. Elen för en sådan resa kostar endast 70 kronor, enligt företagets uppgifter. Men båten däremot är desto dyrare med hela 2,25 miljoner kronor.
Seglande fraktfartyg 2.0
Ett 200 meter stort fraktfartyg med en lastkapacitet för 7000 bilar planerar svenska rederiet Wallenius Marine att bygga. Även om fartyget har motorer (bränsle ännu ej fastställt) så är det primära ”bränslet” för framfärd vinden. Energianvändningen beräknas minska med 90 procent jämfört med konventionella fraktfartyg. Planen är att kunna korsa Atlanten på tolv dagar. Dagens fraktbåtar gör samma sträcka på omkring sju dagar, och eftersom tid är pengar kommer detta vara den största utmaningen tror företaget.
– Tekniskt är det absolut utmanande, men den största utmaningen ligger i att få idén accepterad av kunderna, säger Per Tunell, operativ chef för Wallenius Marine till Ekocentrum.se
Enligt rederiet ska fartyget finnas redo att beställa redan nästa år, och första sjösättningen planeras till år 2024.
Originaltext publicerad 3 september 2020
-
Sänkta svenska utsläpp trots ökad konsumtion
Växthusgasutsläppen från svenskarnas konsumtion har minskat med 14 procent på tio år trots att konsumtionen totalt ökade med 25 procent, visar nya siffror. Sverige har alltså lyckats med det som kallas ”absolute decoupling” med ökad BNP och minskade klimatutsläpp, även räknat i konsumtionsperspektivet.
Det är Konsumtionsrapporten 2019 från Göteborgs universitet där den nya statistiken redovisas. Här har Chalmers-forskarna Jörgen Larsson och Jonas Nässén skrivit ett särskilt avsnitt kring hållbar konsumtion.
Mellan åren 2008 och 2017 har utsläppen från svensk konsumtion alltså minskat med 14 procent trots att konsumtionsvolymen ökat med 25 procent – siffror som lär röra om i debatten om tillväxt och klimatpåverkan.
Jörgen Larsson – Det är ett exempel på att det går att kombinera ökad BNP och ökad konsumtion med sänkta konsumtionsbaserade utsläpp. Vi har en absolut minskning (decoupling), vilket skiljer sig från vad vi har sett tidigare, beskriver Jörgen Larsson.
– Men bara för att det minskar lite betyder det inte att det är hållbart eller tillräckligt, poängterar han.
”Varor och tjänster produceras allt mer eko-effektivt”
Anledningen till minskningen är dels att svenskarna handlar mer av sånt som har låga utsläpp per krona, såsom teletjänster, restaurangbesök, sport, finansiella tjänster, kulturella tjänster, hår- och skönhetsvård, utbildning och hushållstjänster. Därtill går en mindre andel av våra utgifter till bensin och diesel. Men framförallt beror det på att varor och tjänster produceras allt mer ”eko-effektivt”. Koldioxidutsläppen per kilowattimme inom EU minskade till exempel med nästan 30 procent under denna period, och det är från EU-länder som Sverige importerar mest.
”Ju rikare vi blir desto större andel tjänster konsumerar vi”
– En del tyder på att trenderna fortsätter även framöver. Produktionen blir allt mer eko-effektiv och förhoppningsvis införs allt hårdare styrmedel både i EU och i andra delar av världen. Man brukar också säga att ju rikare vi blir desto större andel tjänster konsumerar vi. Om vi dessutom uppnår det svenska målet på 70 procent minskning av utsläppen från transportsektorn till år 2030, så kommer det också bidra till sänkta konsumtionsbaserade utsläpp, menar Jörgen Larsson.
En osäkerhetsfaktor är att de nya siffrorna baseras på nya, men enligt forskarna mer korrekta, uträkningsmodeller för konsumtionsbaserade utsläpp. Värt att nämna från rapporten är att svenskarnas ökade flygresor drar ner statistiken, även om de minskade för första gången 2019: minus 8 procent inrikes och 2 procent utrikes, jämfört med året innan. Rapporten menar att vi handlade mindre second hand men statistiken innefattar inte handeln mellan privatpersoner (som via Blocket), som sannolikt är väsentligt större än den i butik. Om allt som annonserades ut på Blocket också blev sålt skulle det motsvara 34 procent av den totala konsumtionen i Sverige. Handelns egna statistik har också pekat på en ökad second hand-försäljning de senaste åren.
Rapportförfattarna diskuterar även huruvida det är möjligt att styra konsumtionen mot ytterligare minskningar i utsläpp genom politiska styrmedel. De hänvisar till att det i ”Januariavtalet” beslutades att utreda konsumtionsbaserade utsläppsmål. Även om detta inte införs så kommer Sveriges nuvarande utsläppsmål (netto-noll utsläpp till år 2045 mätt i territoriella utsläpp) att kräva att utsläppen från konsumtionen behöver minska med 40 procent, konstaterar forskarna.
Klimatskurkarna i konsumtionen är de vanliga: energi, transporter och vissa matkategorier. Styrmedel som diskuteras för att minska de konsumtionsbaserade utsläppen är punktskatter, olika momssatser, klimattullar och bonus-malus för mat (likt det som finns för nya bilar idag där bilar med höga utsläpp får hög skatt som finansierar bidrag till köp av bilar med låga utsläpp).
– Om vi vill ta ansvar för klimatfrågan fullt ut behöver vi också ha mål och styrmedel för den konsumtionsbaserade klimatpåverkan. Vilka är svårt att säga men punktskatter ligger nära till hands, alltså specifika skatter på den typer av konsumtion som leder till störst påverkan. Arbetstidsförkortning skulle kunna vara en annan lösning men det ligger längre från dagens etablerade lösningar, konstaterar Jörgen Larsson, som är docent och forskar i hållbara konsumtionsmönster på Chalmers tekniska högskola.
Originaltext publicerad 13 januari 2020
-
Parisavtalet fyller 5 år – detta har hänt
ANALYS. På lördag firar Parisavtalet fem år. En utvärdering är därför på sin plats: Blev det en otillräcklig papperstiger eller en smart konstruktion som symboliserar hopp för klimatet? Här är några plus och minus.
För fem år sedan lyckades världens länder komma överens om Paris-avtalet. Då var många i miljörörelsen besvikna över vad de tyckte var ett urvattnat dokument utan några förpliktelser. Andra var överentusiastiska och menade att det blev en avgörande startpunkt på en för världen ny riktning. Så vem hade rätt? Det beror nog återigen på vem du lyssnar på.
Minus: Utsläppen har fortsatt att öka
Utsläppen av växthusgaser har fortsatt att öka. Mellan 2015 och 2019 handlar det om en ökning på omkring 5 procent till omkring 38 miljarder ton koldioxidekvivalenter. Detta har förstås fått som följd att koldioxidhalten i atmosfären har ökat till ohållbara nivåer. Världens koldioxidbudget håller snabbt på att ta slut (den totala volymen utsläpp som går att släppa ut om vi ska Parisavtalets mål på 1,5 till 2-graders uppvärmning). Nu räcker det alltså inte att världens utsläpp börjar minska några procent varje år. Det krävs troligen en slags exponentiell klimatomställning, där utsläppsminskningarna blir större för varje år. Just nu är vi påväg mot en temperaturökning på 3 procent, enligt en nyligen släppt FN-rapport. Kritiker menar att det politiska tillvägagångssättet med utsläppsminskningar i procentsatser är fel och istället behöver ersättas med koldioxidbudgetar.
Lägg därtill oroande tendenser om att världens näst största utsläpparland USA valde att hoppa av Parisavtalet under Donald Trumps ledning. Dessutom råder stor osäkerhet om vad temperaturökningarna får för konsekvenser. Ett sådant orosmoment är vid vilken punkt permafrosten smälter och om detta kommer att leda planeten in i ett ostoppbart uppvärmningsförlopp.
Plus: Lovande nya utfästelser och mål som överträffas
Den tillträdande presidenten Joe Biden har lovat att ta USA tillbaka in i avtalet som den första åtgärden han gör som president. Han lovar bland annat ”nettonoll” utsläpp år 2050. Därtill har världens störst utsläppare Kina, vaknat och skärpt sina utfästelser och lovar att bli klimatneutralt år 2060. Detta kan jämföras med EU vars mål för klimatneutralitet är 2050 (Sveriges mål år 2045). EU håller även just nu på att förhandla om en skärpningen av delmålet för 2030 från 40 procent minskning till 55 procent, efter stark påtryckning från Europaparlamentet och bland annat Sveriges regering. Dessa samlade nya löften kan innebära att världen når en temperaturökning på 2,1 procent, det vill säga nästan Parisavtalets mål, enligt klimatanalysföretaget Climate Action Tracker.
Climate Action Trackers visualisering av vilken temperaturökning världen kan få se beroende på om ländernas klimatutfästelser håller eller inte.Enligt Parisavtalet ska länderna successivt skärpa sina mål, vilket många länder också har gjort. Om denna trend fortsätter finns anledning till att känna visst hopp. EU har hittills också överträffat sina egna klimatmål, vilket ger ytterligare tillförsikt.
– Om man tittar på klimatpolitiken så har det hänt mer än vad jag trodde. Jag tycker framför allt att det sista året när vi har löften om långsiktiga mål för nettonollutsläpp från de stora utsläppsländerna, har läget förändrats drastiskt, sammanfattar Åsa Persson, forskningschef vid Stockholm Environment Institute, SEI till Dagens Nyheter.
Temperaturmätaren på Parisavtalet kan sammanfattningsvis sägas innehålla både mörker och ljus. Nu är det upp till bevis att de lovande löftena fortsätter att skärpas och absolut viktigast – omsätts i praktiken.
Foto: Ola Höiden. Originaltext publicerad 10 december 2020
-
Så lever du regenerativt
Att leva regenerativt är mer än bara att odla enligt vissa principer. Det kan handla om att ge plats för andra saker att växa, att vårda relationer och tid samt att fokusera på lösningar. Här är några synsätt att ta med sig.
Ät mat som återskapar jorden
Blåbär, hallon och svamp är exempel perenna växter som förutom minimal eller ingen skötsel dessutom återuppbygger stamcellerna i kroppen.
Låt det levande ta plats
Gör din trädgård eller ditt närområde till ett område där växter och djur av olika slag trivs och frodas. Ha en kompost för att göra egen näringsrik jord att odla med och använd gräsklipp och urin som gödning.
Tänk på tiden
Sakta ner takten i ditt liv för att få tid att läka dig själv och aktivt fundera över dina val. Det krävs också tid för kreativitet och för lek, som kan ersätta nöjeskonsumtion och motarbeta psykisk ohälsa.
Regenerativa relationer
Arbeta med din självmedkänsla och medkänsla för andra, vårda och ta hand om relationer. Istället för att dränera din egen energi och andras så kan du istället ge energi och få tillbaka.
Holistiskt synsätt
Skaffa ett helhetstänk kring ditt liv, din riktning och dina vägval. Vad är bra val på sikt, hur gynnar/ missgynnar dina val dina relationer, din hälsa och livslust? Är det val som är bygger upp eller bryter ner?
Fokusera på det lösningsorienterade
Kom ihåg att du lever i en komplex värld med komplexa system, stor diversitet och många olika erfarenheter. Det gäller att vara adaptiv, flexibel och öppen för förändringar.
Förstå hur saker hänger ihop
Klimatförändringar, fattigdom, brist på jämställdhet och jämlikhet, förlust av biologisk mångfald, korruption, våld. Allt hänger ihop och fundera på hur du bäst kan bidra utifrån dina erfarenheter och kompetenser.
Arbeta lokalt, tänk globalt
Agera i ditt lokalsamhälle för att bidra till att det frodas. Engagera dig i lokala frågor och för samhörighet och inklusion.
Lev i enlighet med dina värderingar
Minska på överkonsumtion, respektera luften, andra människor och naturen genom att välja cykel och kolletivtrafik till transporter.
Originaltext publicerad 25 januari 2021
-
8 anledningar att vara hoppfull 2021
Exponentiell teknikutveckling, ökat klimatengagemang, solidariska handlingar och grön återuppbyggnad. Trots att 2020 inte blev det stora miljöåret som vi hade hoppats på, så finns det flera anledningar att vara hoppfull 2021.
Det har varit ett tufft år för många 2020. Världen har härjats av en pandemi som tagit i princip allt fokus. Samtidigt som vi sett en nedgång i våra utsläpp så har vi också mötts av nyheten att koldioxidhalten i atmosfären slår tidigare rekord och att takten på omställningen är långt ifrån tillräcklig. Det finns anledningar till missmod. Men det finns också stora anledningar till hopp.
1. Ökat intresse för välfärd och resiliensfrågor
Sjukvården går på knäna under pandemin, det har vi hört många gånger under året. Men, den med gott minne vet också att sjukvården gick på knäna även innan pandemin. Förhoppningsvis leder pandemin till ökade resurser till välfärden – sjukvården, äldrevården, skola och förskola – några av de områden som lidit hårt under året. På samma sätt har allt fler upptäckt vår sårbarhet för kriser och intresset för självhushållning har ökat. Nya politiska mål innehåller också en ökad svensk självförsörjningsgrad av mat och bränsle.
2. Återuppbyggnaden av EU är grön
EU har öronmärkt 37 procent av stödfonderna i pandemins spår till att vara gröna investeringar. Mycket satsas just nu i förnybar energi, vågkraft, spännande nya fordon som inte använder bensin och tekniker som vi inte hade kunnat föreställa oss för några år sedan.
3. Allt fler länder avvecklar fossilindustrin
”Den fossila eran är på utdöende” sa Svt:s klimatkorrespondent Erika Bjerström i intervjun om hennes nya bok Klimatkrisens Sverige. Senare åkte hon till Polen för att rapportera om hur landet fasar ut kolet. Några månader tidigare skrev vi om hur Preems beslut att inte bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil var ett bevis på en spricka i fossilbetongen. Det är inte längre lönsamt att investera i fossil industri.
4. Miljöteknikutvecklingen är exponentiell
Det häftiga är att när omställningen väl börjar ta fart går det undan. Förnybar energi är en teknik som räknas som exponentiell, det vill säga att den dubblerar sig hela tiden, vilket inte leder till en linjär utveckling utan en kurva som blir brantare och brantare. Även utvecklingen inom växtbaserad kost och cirkulär ekonomi ökar exponentiellt just nu, sa Rebecka Carlsson i en intervju om nya boken Exponentiell klimatomställning.
5. Fler människor än någonsin är engagerade i omställningen
Medan miljöfrågor var ett nischintresse för tio år sedan, är det idag svårt för den som inte har något intresse i miljöfrågor. Influencers och andra kändisar som flyger jorden runt och shoppar som om ingen morgondag fanns, blir snabbt påhoppade av arga följare som påpekar miljö- och klimatpåverkan. Företag med stor miljöpåverkan har starkt tryck på sig. Greta Thunberg har samlat miljontals människor, unga som gamla, kring klimatfrågan. Rörelsen har slagit rekord med sina demonstrationer.
6. Företagen tävlar i att vara miljöbäst
De stora företagen har satt upp ambitiösa mål om fossilfrihet och klimatneutralitet. De klimatkompenserar, kommunicerar miljöfrågorna som aldrig tidigare och uppmuntrar allt oftare kunderna till miljöbra val. Under året har många företag tagit steg som leder mot ett transformativ förändring: IKEA:s nya second hand-butik är ett sådant exempel. H&M:s satsning på uthyrning av kläder och reparationshörnor är ett annat. Clas Ohlson började hyra ut verktyg, byggföretagen satsade allt mer på att bygga hus i trä och Lantmännen beskriver att det regenerativa jordbruket är på uppgång bland lantbrukarna.
7. Pandemin har visat att vi är solidariska människor
Visst, pandemin har lockat fram egoistiska drag hos många människor och allt mer extrema och forskningsskeptiska sidor har förstärkts hos en del. Men vi har också sett massor av fantastiska initiativ väckas till liv, allt från att tillverka visir, att handla mat åt sin gamla granne till att donera stora summor. Under våren skrev vi om några av alla initiativ som startades. Men den största solidariteten ligger också hos alla de som stannat hemma, ställt in, undvikit att träffa nära och kära – månad efter månad. Som följt restriktioner och bitit ihop.
8. Vi väljer gemenskap trots distans
Något de flesta av oss blivit varse under pandemin är vilken stor betydelse fysisk närvaro har för oss själva och vårt välmående. Visst kan distansmöten ersätta fysiska, och det kan vara skönt att arbeta hemifrån. Men vem saknar inte en avslappnad fikapaus med kollegorna eller en varm kram av vännerna man inte sett på ett tag? Men vi människor gör allt för att anpassa oss, eller vad säger inte den här vackra körsången från Sveriges Radio?
Originaltext publicerad 23 december 2020
-
Gröna titlar som kommit och gått
Att ge ut ett magasin är ingen enkel match. Under de 13 år som Camino funnits har mediemarknaden förändrats från grunden. Trots detta har det funnits ett gäng tidskrifter som gett sig på denna galna idé, och dessutom med hållbarhetsfokus.
är Camino startades år 2007 talades det om ”tidningsdöden”. Digitaliseringen av mediemarknaden hade inletts. Facebook hade precis började breda ut sig, Iphone hade nyligen släppts och Google hade inlett sin tillväxtresa där de knaprade i sig en allt större del av de traditionella mediernas annonskaka. Medievärlden skulle aldrig bli sig lik. Och i den lilla nisch som Camino har rört sig inom har det kommit och gått flera intressanta svenska magasin.
Med det lite flashigare livsstilsmagasinet Eco Queen ville LRF Media locka en mestadels kvinnlig målgrupp med en slags ”ekofierad” veckotidning med mode, mat och skönhet. Den lades ner efter bara något år. Ungefär samtidigt gav Krav ut sin egna titel Reko, även den inledningsvis med ett brett livsstilsfokus, även om det var lite mindre glättigt. Det dröjde dock inte länge innan tidningen smalnades av till att handla enbart om ekologisk mat, mer i linje med Krav:s profil. Tidningen bar sig dock inte och lades ner efter några år. En tredje titel som låg nära Caminos profil var Good News Magazine (GNM), som enbart skrev om goda nyheter, enligt en internationell förlaga. De träffade rätt i tid när Facebook blivit dominant och suget efter positiva nyheter att ”gilla” var stort. GNM växte kraftigt i sociala medier och finns fortfarande kvar digitalt och på Facebook. Men magasinet bar sig inte och de gav upp efter några år.
En tidning som låg långt ifrån Camino inledningsvis men som på senare år närmade sig allt mer var affärstidningen Veckans Affärer (VA), mycket tack vare dåvarande chefredaktör Pontus Schultz som dog tragiskt i en cykelolycka. Hållbart entreprenörskap, delningsekonomi och klimat blev starka ämnen, men efter att ägaren Bonnier köpte konkurrenten Aktuell Hållbarhet (tidigare Miljöaktuellt) lade de ner VA.
På klimatområdet gjorde Effekt en fin insats med många duktiga medarbetare och stort fokus på aktivism. Tack vare statligt kulturstöd och en stor portion ideellt arbete hängde de med i många år. Sista numret kom ut 2019.
”Perennen som blommar när andra vissnar”
Självklart har det under denna period funnits massvis med bloggar, Facebook-grupper och entusiastiska influencers med liknande fokusområden. Dessutom har nyhetsmedier börjat skriva allt mer om framförallt klimat och vissa livsstilsrelaterade frågor.
Fortfarande är det svårt att locka läsare att betala för det digitala men det börjar hända saker. Allt fler tränar in nya vanor med regelbunden läsning på läsplatta eller mobil. Många uppskattar att slippa gå ut med pappersinsamlingen så ofta och förstår att kvalitetsjournalistik är något som man behöver betala för, oavsett distributionsform.
Nättidningen CSR i praktiken skrev vid något år en recension om Camino: ”Perennen som blommar när andra vissnar”. Det var fint. Även perenner dör dock tillslut. Men ni vet hur det är med kretslopp – när något dör bildar det grogrund för något annat. Välkommen att hänga med oss även framöver!
Originaltext publicerad 13 oktober 2020
-
Vad f-n är hög standard?
KRÖNIKA. Ingemar Tigerberg reflekterar kring hur han slutade kånka kläder till tvättstugan och fann inre frid av sin nya tvättmaskin. Men kommer lyckokänslorna över standarduppgraderingen hålla i sig?
Ingemar Tigerberg Har ni någon gång reflekterat över hur fantastiskt det är att få disken diskad av en diskmaskin? Eller tvätten tvättad av en tvättmaskin. Undertecknad har precis flyttat och är nu en av de oerhört privilegiade att få njuta av dessa automatiserade underverk, i mitt hem.
Mmmormelmormelmormel… Ljudet av av tvätten som rullar runt är ljuv musik i mina öron. Jag står och stirrar in i maskinen och njuter som om det vore framför en lägereld efter en lång vandring. Nu är det slut på springande upp och ner för trapporna till tvättstugan en halvdag, frenetiskt vändande på plagg, för att de ska hinna torka innan tvättiden är över. Slut på att bära enorma tvätthögar i påsar som sedan står framme och retas i dagar i väntan på att sorteras in i garderober. Som idrottsaktiv barnfamilj blir det mycket tvätt. Hur mycket vi än försöker minimera tvätten så växer berget åter, vecka ut och vecka in. Det känns så skönt att nu istället kunna tvätta en tvätt i taget i vår nya lägenhet. Jag känner stark tacksamhet för den standarduppgraderingen. Men är det en känsla som håller i sig?
”Nästan varannan hyresgäst har numera tillgång till egen tvättmaskin”
Tvättstugan är en ganska klok sak, där vi delar på maskiner som alla egentligen inte behöver i sina egna hem. Men i Sverige är den utrotningshotad. Nästan varannan hyresgäst har numera tillgång till egen tvättmaskin, enligt senaste numret av Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra. Siffran är troligen högre för bostadsrätter, och för husägarna handlar det nog om 100 procent.
Under den här flytten har jag tänkt mycket på begreppet ”shifting baselines” som jag först hörde talas om i Isbella Lövins bok Tyst hav, där det används för att beskriva olika generationers bild av vad som är ett normalt fiskbestånd i haven. Min morfar var van vid att få båten full med makrill när han fiskade som ung. När jag var liten minns jag hur vi brukade få en hink full. En av de sista gångerna jag var ute med morfar och fiskade innan han gick bort, fick han två fiskar…
”Jag vill inte skifta baslinje!”
Men jag tänker på begreppet i vidare bemärkelse, som ett sätt att beskriva hur människor vänjer sig vid en ny, oftast högre standard, som man anser vara normal. Idag upplevs det normalt att bo i ett hem med en egen liten maskinpark, de flesta äger bil, många hushåll har två. Vid en standarduppgradering känner många säkert att det är lika härligt som jag, men efter ett tag blir det ett nytt normalläge och man hittar nya områden att beklaga sig över.
Nu försöker jag ihärdigt intala mig själv om att fortsätta njuta av tvättmaskinens underbara murmlande även framöver. Jag vill inte skifta baslinje! Jag vill fortsätta känna tacksamhet, och ödmjukhet över att få vara en av de materiellt priviligerade. Hoppas att det går. Vad tror ni?
Originaltext publicerad 4 november 2020
-
I oroliga tider går vi nya vägar
LEDARKRÖNIKA. Vi står mitt uppe i en historisk omställning av våra samhällen. Corona-pandemin har vänt upp och ner på det allra mesta och ingen är oberörd av dess framfart och de restriktioner det inneburit. Samtidigt har det inte tagit bort det faktum att vi står inför en ännu större kris: klimat- och miljökrisen.
Den här konstiga tiden har varit en väckarklocka för samhället kring hur sårbara vi är och vi kan se på den här perioden som en chans att ställa om på riktigt. Om vi bara fångar möjligheterna.
I skuggan av det så är omställningen hos oss på Camino ingenting, såklart. Men för oss innebär det en hel del.
Den fysiska tidningen är på ett sätt slutet av en väg och början på att trampa upp en ny stig. Du kanske redan har följt våra nya steg ut i den digitala välden, men för oss har den resan bara börjat – vi har många idéer kvar kring vad vi ska skapa här framöver.
”Vår tanke är att skapa samma känsla på webben som många av er redan vittnat om att magasinet gett er”
En av anledningarna till att vi lägger ner den fysiska tidningen är såklart kostnaderna: tryck, layout och distribution innebär kostnader som är större än intäkterna. Men en annan anledning är också de långa ledtiderna – vi vill kunna bli snabbare och mer dagsaktuella varvat med de lite mer långsamma berättelserna. Vi hoppas givetvis att du vill följa med oss på vår fortsatta resa. Vår tanke är att skapa samma känsla på webben som många av er redan vittnat om att magasinet gett er. Vi vill vara ett komplement till nyhetstidningar med vår specialistinriktning. Samtidigt är vi ett alternativ till ett stadigt ökande antal hållbarhetsinfluencers – eftersom vi jobbar mer efter journalistiska principer och har en skarpare gräns mellan reklam och journalistik. Vi betonar mer kvalitet än kvantitet och det är därför vi inte uppdaterar våra sociala medier varje dag. Om ni vill att Caminoperspektivet på framtiden ska fortleva – häng med oss och skaffa access till Caminomagasin.se! Ju fler som betalar, desto mer tid kan vi lägga på kvalitetsreportage, spetsiga framtidsspaningar och genomtänkta analyser.
Efter tretton år är jag fortfarande övertygad om kraften i berättelsen. Historierna om människorna som väljer andra vägar, modiga entreprenörer, företag och politiker som agerar pionjärer i många gånger outforskat landskap. Jag tror inte att företag eller politiker räddar oss från klimat- och miljökrisen, jag tror att det endast är när vi alla tillsammans, utifrån våra styrkor och intressen, jobbar stenhårt för att nå framåt. De kommande åren måste klimatarbetet ske exponentiellt, som Rebecka Carlsson säger i en intervju i det sista fysiska numret av Camino. Vi behöver arbeta mot ett regenerativt samhälle, som skapar fler plusvärden är negativ påverkan. Det utforskar jag i ett annat reportage som ni snart kommer kunna läsa även här. Ingemar Tigerberg är inne på liknande spår när han undersöker hur rättvisande klimatkalkylatorerna är för möjligheterna till hur vi kan leva hållbart. Vi har också de engagerade personerna, såsom factivisten Anna-Carin Abrahamsson som lärt sig aktivera sin egen garderob och familjen som bosatt sig i en husbil. Vi skriver även som vanligt om konkreta hållbara val, i det lilla såväl som det stora. Den här gången kikar vi närmare på vandring och egen hönshushållning. Allt detta och mycket till ryms i detta matiga sista nummer på papper.
Originaltext publicerad 13 oktober 2020
Camino 