I slutet av 1990- och början av 2000- talet var internationella toppmöten den viktigaste måltavlan för många inom miljö- och solidaritetsrörelsen. Men nu har frågan blivit allt mer nära. Miljöaktivisten Pella Thiel är en av många som valt att lägga ner stridsyxan för att istället arbeta med lokalt omställningsarbete.
Som hos många av oss började det med ett starkt intresse för djur och natur. Idag är Pella Thiel en av de eldsjälar som bestämt sig för att viga i stort sätt all sin tid åt engagemanget för en bättre värld. I åtta år, på tok för länge enligt henne själv, har hon varit ordförande i Naturskyddsföreningens krets i Värmdö kommun där hon är uppvuxen och också bor idag med man och två barn. Bland kärnan av svenska miljöaktivister är hon mer känd som en stark profil inom den svenska omställningsrörelsen, som vuxit sig stark de senaste åren.
Det var under ett besök hos släktingar i USA, år 2008, som Pella för första gången stötte på representanter från Transition Towns Network, som rörelsen kallas internationellt. Hon beskriver det som en totalt omvälvande upplevelse.
– Jag bestämde mig där och då att det är det här – bara – som jag ska arbeta med framöver, säger hon.
Utgångspunkten för omställningsrörelsen är att samla människor på lokal nivå för att möta de utmaningar som kombinationen klimatkris och oljekris innebär. Istället för att påtala fel och försöka påverka politiker och företag handlar det om praktisk handling, som att arbeta för att bli självförsörjande på mat och energi.
Det som fångade Pella var framförallt den berättelse som omställarna vill förmedla, förklarar hon.
– Det finns två dominerande berättelser om samtiden. Den ena är att allt bara blir bättre och att vi gör saker snabbare och effektivare. Den andra är berättelsen om apokalypsen som vi får från Hollywood, där det är bra om man bunkrar upp med konserver och samlar på sig vapen. Inom omställningsrörelsen vill vi förmedla en annan berättelse. Vi tänker på riktigt att det faktiskt ska vara en omställning till en vackrare värld, som fungerar för alla.
En vanlig missuppfattning om omställningsrörelsen, menar Pella, är att omställningsrörelsen handlar om att se till att var och en har så de klarar sig i en eventuell kollaps.
– Det skulle inte vara en särskilt bra respons. Det som behövs är mer gemenskap och större tolerans så att vi tillsammans kan bygga ett tryggt samhälle och ta hand om alla, även omvärlden, när förutsättningarna förändras väldigt mycket.
Gemenskapen är kanske det mest centrala. Kontakten med omställningsrörelsen påverkade Pella så starkt att hon bestämde sig för att släppa alla sina projektanställningar och fokusera helt på det lokala arbetet. Bland det första hon gjorde var att söka pengar för att anordna en så kallad Framtidsvecka i Värmdö, något som också gjorts av flera andra omställningsgrupper i Sverige.
– Jag jobbar mest ideellt och har ganska små inkomster, men också ganska små utgifter. Eftersom jag har en man med en lön så funkar det för tillfället. Vi får se hur länge det går.
Nyligen har Pella och hennes man tagit över förvaltningen av den gård som tidigare sköttes av en av hennes morbröder. På gården finns bland annat fem grisar och några hästar, men nu vill de satsa mer på att odla grönsaker. Just nu håller de på och bygger ett växthus.
– Det är inget mål att vi ska bli självförsörjande på mat men vi vill kunna ta ett större ansvar för det vi konsumerar, förklarar hon.
Pellas grannar är, som hon själv beskriver det, ”vanliga människor med jobb i stan och som inte tänker så mycket på hållbarhetsfrågorna”. Men relationerna till dem är trots allt goda och viktiga.
– Det gäller att inte göra saker så att de känner att jag försöker pracka på dem mitt engagemang. Istället tänker jag att jag kan bjuda in dem till en fest.
I maj planerar Pella att starta en pub i byn som ska drivas helt gratis. Inspirationen kommer ifrån irländaren Mark Boyle, också känd som ”Moneyless man”, som just nu samlar ihop pengar till sitt projekt ”The Happy Pig project”, en fri mötesplats där människor ska kunna lära, äta, dricka, dansa och sova.
– Jag tror överhuvudtaget på att skapa fler ytor för utbyte mellan människor. Vi skulle kunna göra så mycket mer tillsammans. Det är ett sätt att göra upp med kring individualism, status och konkurrens. Det är en världsbild där vi istället tar vara på varandras förmågor, förklarar Pella.
”Att rösta är en mikroskopisk del av mitt demokratiarbete”
Pella återkommer mycket till behovet av att förändra människors världsbild och värderingar. En förutsättning för att vi ska klara av att ställa om till ett mer hållbart samhälle är att människor genomgår en inre omställning menar hon. Genom egna företaget Brave New World håller hon ibland utbildningar och workshops som lägger fokus på relationerna till oss själva, till andra människor och till andra levande varelser.
– Den värld vi lever i nu bygger mycket på att de här relationerna är skadade. Därför upplever vi oss som separata från annat liv. Om man upplever en skog som ett objekt kan man hugga ner den och ser man på andra människor som främmande kan man släppa bomber på dem. Det är en världsbild som gör oss ganska ensamma och rädda. Där någonstans det som är roten till problemet, säger Pella.
Analysen som Pella gör är både dyster och hoppfull på samma gång. Samtidigt som det finns en reell oro över ett samhälle i kollaps och en tydlig uppfattning om att problemen inte kommer kunna lösas inom ramen för rådande ekonomiska och politiska system finns uppgivenhet inte på kartan.
– Så många människor i världen har börjat tänka och agera utifrån en annan övertygelse. Det vi ser växa fram nu är en av de största sociala rörelserna någonsin, med människor som på alla möjliga sätt jobbar för en bättre värld. Det är det som författaren och miljöaktivisten Paul Hawken har kallat för ”blessed unrest” (välsignad oro).
– Jag hoppas att människor ska leka, dansa och sjunga mer i framtiden, avslutar hon.
Pella Thiel
Gör: Omställare på heltid, driver företaget Brave New World
Bor: Ingarö, i Värmdö kommun
Familj: Man och två barn
Pella Thiel om
En polariserad miljörörelse
– Jag vet inte om det finns en polarisering, men det finns definitivt olika tankar om framtiden och vad som behöver göras. Många av de lösningar som miljörörelsen lyfter fram, som att fokusera på att få till en fungerande utsläppshandel och hårdare kemikalielagstiftning, är inte riktiga lösningar utan mer plåster på såren. Vi som tror att det krävs mer långtgående och djupgående förändringar har ett särskilt ansvar att bidra med en annan berättelse om framtiden.
Politikens roll
– Den förändring som det skulle innebära att skapa en kultur som är hållbar och rättvis innebär en transformation av samhället. Sådana djupgående förändringar görs inte av dem med makt. Det måste komma någon annanstans ifrån. Att rösta är en mikroskopisk del av mitt demokratiarbete.
Uppoffringar
– Den enda ”trade-offen” som jag har är den mellan engagemanget och mina barn. Jag kan ibland känna att mitt engagemang går ut utöver dem eftersom jag är borta mycket kvällar och helger.
Att koppla av
– Jag älskar att jobba praktiskt och fysiskt, hugga ved och så. Det är min meditation. Ibland kan jag känna lite oro för att framstå som galen. Det är ganska jobbigt att ha en helt annan världsbild än de flesta. Då är det viktigt att ha sammanhang omkring sig där man delar den oron.
Originaltext av Caroline Petersson publicerad 18 april 2014
Camino 