KRÖNIKA Trots att inredning är en av de stora källorna till utsläpp inom privatkonsumtionen, så skrivs och görs det ganska lite på det området. Nyligen avslutades inredningsmässan Formex, som jag skrev om här, utan något märkbart avtryck inom hållbarhet, och för den som besöker en vanlig inredningsaffär i Sverige idag är det ytterst lite som är gjort med något slags hållbarhetstänk. Tvärtom kryllar marknaden av billiga produkter i plast, framdrivet av lågprismarknader med billig import från butiker som Temu, Shein, Wish, Aliexpress och hundratals drop-shippingbutiker.
Stefan Nilsson är trendspanare med stort fokus på inredning. Han håller med om att hållbarhetsfrågan är ganska osynlig inom inredningsvärlden, till skillnad från i matbranschen där det görs undersökningar, och inom mode, där second hand stuckit iväg som en raket.
”Förutom interiör, så har vi ju större produkter som soffor och köksbord. Den typen säljs på mässor som före detta Stockholm Furniture Fair eller i Milano. De har hårdare bevakning och högre krav på sig. När vi tittar på svenska företag som Kinnarps, Gärsnäs, Gemla, Blå Station, Lammhults med mera så tvingas de in i ett tydligare hållbarhetstänk eftersom det finns fler regler kring möbler. Men det handlar också om att deras saker ska köpas av kommuner och offentlig miljö, där det finns större krav.”
/ Stefan Nilsson
Stefan har i sin årliga trendspaning gjort research kring vilka hållbarhetsfrågor som ses som viktiga framöver av branschen. Inte vad som ”borde” vara viktigt, utan vad man faktiskt tror att konsumenterna kommer efterfråga. 70 experter har frågats ut och det som de ansåg viktigast var:
- Second hand
- Durability
- Repair
- Social responsibility
- End-of-life/circularity
”Jag skulle säga att tre är ganska lika med fokus på att inte behöva köpa nytt. För mig är det så klart intressant när vi pratar om saker som designveckor etc. Ska vi ha fokus på nya material eller på att hitta affärslösningar för second hand och reparation?”
Så kanske är det inte på mässorna det spännande inom inredning kommer hända, utan i kurser i att reparera teknik, i lokala lagningsgrupper, upcykling-hackaton eller varför inte hemma hos varandra i ”talko”, det finska ordet för att komma hem till någon och hjälpas åt att reparera, bygga och renovera mot lite sällskap och en bit mat. Jag testade detta själv i januari och det var supertrevligt och effektivt. Mycket roligare än en runda i valfritt köpcentra.
Annars är det troligtvis råvarubristen som kommer pressa företagen att tänka mer kvalitet och hållbarhet framför billigt skräp. Även 3D-printers gör att många kan skapa sina egna produkter i plast hemma och slår undan fötterna för de som livnär sig på den typen av produkter. När oljan blir dyrare blir plasten bli dyrare och det är ett troligt scenario i framtiden. Råvarubristen skapar också en marknad för upcykling av tidigare använt material och med tanke på vilken enorm marknad det finns med second hand, så tror jag att lite mer storskalig och kommersiell upcykling kommer bli stort inom de kommande tio åren.
Foto: Virender Singh, Unsplash
Camino 