I Svt-serien Efter undergången har världen drabbats av ett virus som tar kål på i princip hela jordens befolkning. Huvudpersonen Ish, som blev huggormsbiten och låg i koma under veckorna smittan spreds som värst, rör sig runt i ruinerna av en människovärld som helt stannat av. Så småningom stöter han på några andra överlevande och resan mot att bygga upp ett liv efter katastrofen startar.
Storyn är en smula långsam till en början, men utvecklas till något ovanligt. Några människors resa mot ett mer regenerativt samhälle – där odling, gemenskap och kärlek är i fokus, utan att det blir flummigt eller ekoby-aktigt. Solpaneler på taket, äldre teknik och lärdomar nyttjas, samtidigt som det växer fram en allt större skepsis mot det samhälle som tidigare varit. Kanske kan vi aldrig skydda oss mot sjukdomar, död, ondska och naturens gång, men kanske kan vi ändå göra den tid vi lever till något större? Ish kämpar mot en vild puma som attackerar honom, på gatorna går det bisonoxar och horder av råttor attackerar huset vid ett tillfälle. Men naturen hittar sin balans, katterna driver undan råttorna och allt hittar sin nya plats.
Efter undergången är en ovanlig post apokalyptisk berättelse i sin lågmäldhet. Den saknar överdrivet våld och jakt-scener, zombies, övernaturliga element eller konstiga sammanträffanden. Den är trovärd och ger mig tilltro till människans uthållighet och vilja att skapa något helt annat, något nytt, något bättre. Kanske en regenerativ värld.
Camino 