Är vi beredda att prata om det som behövs för att förbättra den biologiska mångfalden? Johanna reflekterar över att det omhuldade begreppet inte är så enkelt som det kan tyckas.
Biologisk mångfald kan vara kul, men är svårt. De flesta gillar söta djur, vackra blommor och färgglada ängar. När det funkar – du har en fin balans av många olika sorters blommor i trädgården, vackra fjärilar och lagomt många pollinerande insekter – då känns det fantastiskt. Du promenerar i skogen och ser ekorrar träden och söta grodyngel som leker i vassen. Men så slår odlingen fel, mördarsniglar äter upp din sallad, det är torka så gräsmattan blir gul, du trampar barfota på ett bi, myrorna invaderar altanen, ett getingbo har flyttat in i ventilationen och i skogen krockar du med ett vildsvin. Då är det där med biologisk mångfald inte lika kul.
Jag har funderat en hel del på gränsen mellan människa och natur. Vi människor som lever i Sverige idag har vant oss vid att naturen fungerar lite som en kuliss, något vackert att titta på, lukta på eller befinna oss i när vi väljer det – när vi sätter oss i trädgården i solen, går en skogspromenad eller badar i en sjö. Vi har byggt hus som håller ute nästan alla djur och vi sprayar med gifter på oönskade löss och annan så kallad ohyra. När det regnar går vi in, när det är torrt vattnar vi blommor med kranvatten och när stormen river så bygger vi högre murar. Det är klart att vi gör det, människan är kreativ och bekväm och vill ständigt bli bättre, ha det bättre och må bättre.
Om vi ska återvilda delar av naturen igen och restaurera förstörda naturområden, vilket är något som jag ofta pratar mig rosig om, så kommer frågan om gränser mellan människa och övrig natur att komma upp. Fler lodjur och visenter i skogarna kommer att ge problem för såväl jägare som markägare, bönder och andra djur. Återställda våtmarker, vilda ängar och löv som får ligga kvar på gräsmattorna kommer att vara mumma för myggor, ormar och andra kryp som vi ogärna umgås med.
Idag står biomassan hos vilda däggdjur endast för 4 procent, medan människor och våra boskap står för 96 procent av jordens totala biomassa. Den balansen behöver vi ändra om vi vill bevara och öka den biologiska mångfalden. Vi kan behöva ha färre boskap och tama djur (hundar, katter, hästar) och fler vilda arter. Det krävs en mångfald av arter för att hålla skogar levande, ängar öppna och floran varierad. Vildsvin bökar i jorden vilket gynnar ovanliga växtarter, älgar och visenter bajsar vilket tillför näring till skogarna och äter sly som bidrar till att hindra skogar från att växa igen.
Man kan tycka vad man vill om ord som återvildning, biologisk mångfald, naturrestaurering och regenerering, men om vi ska klara de utmaningar vi står inför med klimatförändringar, övergödning och förlust av friska ekosystem så kommer de här konflikterna behöva luftas och hanteras. Ju förr vi börjar ha de dialogerna, desto bättre. För biologisk mångfald är inte bara en dag om året som firas med att plantera ängsfröer och bygga fågelholkar, den kräver en diskussion om relationen till annat levande, där många röster behöver höras, så att vi sätter igång en inkluderande och rättvis biologisk mångfald-rörelse.
Foto: Krzysztof Niewolny, Unsplash
Camino 