Camino har gått på vetenskapsfestival, spanat in en utställning om apokalypser och lyssnat på samtal om utopier.
Just nu pågår Vetenskapsfestivalen i Göteborg, en knapp vecka där forskningen möter allmänheten på hundratals föreläsningar, work-shops och prova på aktiviteter. I år är temat Framtiden och på stadsbiblioteket kryllar det av seminarier om utopier och möjliga framtider, på närliggande konstmuseet är apokalypser i fokus och på andra ställen i stan kan man prova på framtidens mat, testa livet som flykting via VR och fika med en forskare och mycket mer.
Utopier ses ibland som lite farliga och som något som pekar mot ett slags ultimat slutgiltigt mål där de kan snarare kan bli till dystopier för andra. De kan också ibland likställas med olika processer för att att införliva exempelvis socialism. Men Camilla Brundin Borg, forskare inom litteraturvetenskap med utopier som fokus, menar att utopier bör ses som en ständigt pågående läroprocess snarare än som ett färdigt mål. Utopier säger mer om samtiden än framtiden och är ofta en kritik mot rådande ordning. Många äldre utopier kan så här i backspegeln visa på en riktning som samhället rört sig mot – kvinnliga rättigheter, mer jämlikhet, större rättigheter för djur, mindre fattigdom osv. Medan dystopier ofta används som avskräckande exempel, med George Orwells 1984 som kanske den oftast använda exemplet när det kommer till övervakning.
Samtidigt som utopier utmålar en framtid som vi kanske vill sträva mot, så säljer ofta dystopierna bättre i form av tv-serier, filmer och litteratur. Men Brundin Borg menar att det inte är där vi ska leta efter dagens utopier, utan de kanske snarare finns i de tv-serier som handlar om att flytta ut på landet och köpa en bondgård och liknande.
Apokalyptisk konstmuseum
På Göteborgs Konstmuseum pågår just nu den dystopiska utställningen Apokalyps, där en samling, huvudsakligen moderna konstverk som på olika sätt speglar undergång och framtid, visas upp. Trots att museets guide påtalar att det finns delar av hopp i utställningen, så är det en dyster uppvisning av mestadels groteska undergångsscenarier. Förvånande saknas nästan helt kopplingar till den pågående miljö- och klimatkrisen. Detta fångas dock upp av utställningen Arvedal, där konstnärer från Konstgruppen i Extinction Rebellion har omtolkat klassiska, naturromantiska verk i museets samling i syfte att uppmärksamma klimatförändringarna.
Huvudbild: Konstnärerna Karin Elmgren och Gabriella Kalmar från Konstgruppen i Extinction Rebellion har omtolkat naturromantiska, klassiska verk i museets samling i syfte att uppmärksamma klimatförändringarna. Här en tolkning av Anders Zorn, där sjön är uttorkad.
Installation av Cajsa Von Zeipel i utställningen Apokalyps Foto: Hossein Sehatlou
samt t.h. installation Kim Simonsson, Savoy hydda, 2023, pressbild
Camino 