Varför bygger vi likadana byggnader i afrikanska städer som i nordeuropeiska? Trots att väder, klimat och lokala förutsättningar är väldigt olika så ser den moderna arkitekturen i de stora afrikanska städerna förbluffande likadant ut som vilken annan storstad som helst. En skyline med blekgrå fasader som tornar upp sig mot himlen.
I den regenerativa arkitekturen är detta något vi måste flytta oss bort från. Eller snarare, vi behöver flytta oss tillbaka till hur vi tänkte förr, fast ta hjälp av modern teknik och kunnande. I regenerativ arkitektur är byggda miljöer en levande del av ekosystemet som bidrar med mer positivt än negativt för människa och natur. Byggnader i exempelvis Nigeria skulle kunna efterlikna regnskogen, med dess olika lager av skuggande skydd från det starka solljuset. Regn, som i på många platser är ovanligt och efterlängtat, kan fångas in genom utsträckta ”blad” på fasadens tak, som likt träd leder ner vatten till rötterna.
I nordeuropeiska städer är vatten inte en lika stor bristvara. Där kanske snarare de stora regnmängderna behöver ledas bort från bebyggda marker ner till stadsnära våtmarker eller underjordiska vattenreservoarer. Där är dagsljus på vintern en bristvara som skulle kunna tas tillvara för att minska elanvändningen under kalla dagar och välisolerade hus av naturmaterial kan skapa skydd mot ett bistert väder.
Eastgate Center i Harare, Zimbabwe, är ett exempel på en byggnad där arkitekterna har tittat på de lokala förutsättningarna. Genom en biomimetisk ( att härma naturens egna lösningar) design som efterliknar termiternas stackar skapas så kallad passiv ventilation där värmen fångas in under dagen och vädras ut på natten. Detta enda exempel från 1990-talet är vida omtalat, men trots att dessa exempel finns fortsätts det att byggas hus som inte är anpassade efter lokala förutsättningar och väder.
Klimatanpassad arkitektur
Inom arkitekturen börjar det alltmer att pratas om klimatanpassad arkitektur, det vill säga att det tas högre hänsyn till väderförutsättningarna på plats, så som värme, höga vattenflöden, torka eller rasrisk, men också till framtida klimatförändringar såsom ökad rasrisk, ökad risk för översvämningar, hetta, stormar och liknande.
I många städer idag byggs parker vid vattenkanten som dubblerar som rekreationsområde och dagvattenhantering men som även är stötdämpare mot översvämningar och, i vissa utsatta områden, även för tsunamis och svåra stormar. Samtidigt renar dessa parker vattnet och kan vara ett paradis för djur- och naturliv. Några exempel är Brooklyn Bridge Park i New York, USA, dagvattendammen Exercisfältet i Uppsala och Amfibieparken Memories of Water vid Rio Negro i Colombia. Kanske är det de kriser som klimatförändringarna skapar som gör att den regenerativa arkitekturen sätter fart på riktigt. Det återstår att se. Men jobbar du med arkitektur är det regenerativa synsättet definitivt något att lära dig mer om.
Nyfiken på att lära dig mer om Regenerativ arkitektur? I min och Tobias Janssons föreläsning Regenerationen tar vi upp regenerativ arkitektur som en möjlighet för att återskapa friska ekosystem vid sidan av regenerativt jord- och skogsbruk, regenerativ design, livsstil med mera.
Foto ovan: Måns Berg. Bild på Whites Dagvattendamm Exercisfältet i Uppsala
Foto högst upp: Lucas Bravo @Unsplash. New York skyline.
Camino 