Ett förändrat klimat ger tydliga förändringar i vår närnatur med mindre snö och fjäll och fler invasiva arter. Klimatreportern Erika Bjerströms bok Klimatkrisens Sverige går på djupet med de här förändringarna. Själv hoppas hon att Coronapandemin kan bli en chans till nystart.
– Reaktionerna har varit som ett slag i magen för de som läst boken. Alla, oavsett om vi bor i fjällen eller i Stockholms innerstad, har en relation till naturen – till de snöiga vintrarna, till blommorna, till skärgården… När vi ser hur snabbt det håller på att förändras så är det jättetungt, säger Erika Bjerström, global klimatkorrespondent på Svt och författare till boken Klimatkrisens Sverige.
I boken har hon rest Sverige runt för att dokumentera de klimatförändringar som sker just nu, inte i framtiden och menar att det är viktigt att vi agerar snabbt.
– De klimatförändringar vi ser nu beror på utsläpp som gjordes för 20-30 år sedan, eller ännu längre bak i tiden. Även om vi skulle idiotstoppa alla olje- och kolkraftverk nu direkt så skulle uppvärmningen fortsätta i flera år framåt.
Idén om att skriva en bok om hur klimatkrisen drabbat Sverige kom när hon flyttade hem från USA, där hon varit USA-korrespondent. Hon undervisade på Linnéuniversitetet och bjöd dit forskaren Lena Tranvik, som pratade om hur fjällvärlden påverkades av klimatförändringarna. Och det är just klimatförändringarna i fjällvärlden som påverkat Erika starkast. Det är så påtagligt där.
– Man kan se hur skogen och videsnåren bokstavligen kommer marscherandes upp för fjällsluttningen. Skogsgränsen har klättrat upp 230 meter på bara hundra år och klimatzonerna flyttar uppåt med 11 meter varje dygn. Fjällfaunan trivs allt sämre och fjälldjuren förvandlas till klimatflyktingar som försöker migrera norrut. Gäddan slår ut rödingen, ja fjällvärlden som vi känner den är på väg att försvinna. Det är outhärdligt att tänka på.
”Coronapandemin är ett genrep”
Men inte bara fjällen, utan hela Sverige påverkas. Våra kalla vintrar har tidigare skyddat oss mot invasiva arter och smittbärande insekter. När det blir allt varmare får skadeinsekter och pandemier mer fäste. Det kommer innebära fler hälsorisker, bland mycket annat.
”Coronapandemin är ett genrep” sa Erika i en intervju på Norstedts.se. Men kanske är det också ett fönster att ställa om våra samhällen? Hon funderar mycket kring det.
– Corona har gjort oss medvetna om att vi i Sverige inte är skyddade från alla faror. Lika lite är vi skyddade mot klimatförändringarna. Pandemin kan i bästa fall bli en chans till nystart, när enorma belopp tillgängliggörs för att få igång hjulen igen.
EU har öronmärkt 37 procent av stödfonderna i pandemins spår till att vara gröna investeringar och allt fler länder avvecklar kolkraftverken. Nyligen nådde oss även drivmedelsföretaget Preems beslut att dra tillbaka sin ansökan om att bygga ut sitt raffinaderi i Lysekil. Ett beslut som enligt Erika är ”historiskt”.
– Det är en signal på att den fossila eran är på utdöende. Klimatfrågan ingår i den kommersiella verklighet dessa företag nu befinner sig i.
Erika exemplifierar med hur omställningen visat sig i flera stora branscher. Kol och olja ska vara utfasade till år 2050 och en tredjedel av världens banker lånar inte längre ut till fossila bränslen. Olje- och energibolaget British Petroleum gick ut för en månad sedan ut med beskedet att de enbart kommer satsa på förnybart, vilket dessutom ledde till att aktien gick upp med 8 procent.
– När omställningen väl börjar kommer det gå snabbare än vi trott. Kolkraften är inte lönsam längre. Sol och vind har blivit så mycket billigare. Det är delvis politikerna som driver på, men näringslivets kommersiella intressen är också med.
Överlag så behöver vi mer politisk styrning, anser Erika, som länge har länge varit kritisk till det hon kallar för ”privatiseringen av klimatförändringarna”.
– Även om vi alla slutar äta biff så klarar vi inte klimatmålen. Det är stor börda att lägga på individen. Vi måste ställa om stora industrier och vi behöver politiska styrmedel.
Privat kör familjen biogasbil och har minskat sitt flygande för att ändå bidra och hon har ingen förståelse för de som åker på weekendresor till New York och shoppar. Men det är inte upp till individen att rädda klimatet.
– Corona har gett många av oss ett lugnare livstempo. Många kanske kommer fundera kring vad som är ett gott liv. Det är ett gigantiskt psykologisk experiment och en exceptionell tid vi befinner oss i.
Ser du någon skillnad i kunskap och oro för klimatförändringarna beroende på var i världen någon bor?
– I södra Europa är klimatoron mycket högre än i norra. Bor du i Portugal exempelvis är du hårt drabbad av torka och skogsbränder. I Vietnam är det stora vattennivåhöjningar, de märker att klimatet har förändrats. Jag kallar dem för klimatvittnen, de som kan berätta om hur vattennivån gått från en nivå när de var barn till i dag.
Tycker du att medier är dåliga på att berätta om det här som händer?
– Ja det tycker jag nog. Jag vill inte peka finger eftersom det gällde för mig själv också innan den här resan. Det krävde djupdykning i forskningen för min del och det var först när jag såg forskarnas studier som jag kunde uttala mig om det. Vi journalister känner oss ofta osäkra som kring vad vi kan säga eftersom en del forskning fortfarande mest är prognoser. Men det som sker här och nu kan vi beskriva.
Vad tror du behövs för att vi ska klara detta?
– Det som behövs är ett mycket mer tillitsfull relation länder emellan. Det är ett globalt projekt som kräver mycket samarbete. Därför är det synd att USA lämnar Parisavtalet, för de är världens näst största utsläppsland. De länderna med störst utsläpp behöver gå i bräschen, för om USA checkar ut så är det lättare för andra länder att också göra det.
Originaltext publicerad 13 oktober 2020. Foto: Kajsa Göransson
Camino 