Oskar och Maribel har gjort det många drömmer om. De sparade tillräckligt med pengar för att hoppa av sina jobb och hänge sig helt och fullt åt ett Svensson-liv, utanför ekorrhjulet.
”Alla säger: ”Ni måste bygga ut”, men vi har lärt oss att stå emot med vårt sätt att leva.”
Orden är Maribel Leander Lindbergs. Hon och hennes man Oskar Lindberg sitter vid furuköksbordet i villan i Leksand. Sett utifrån finns här inte mycket som sticker ut. På garageuppfarten står en bil och huset ser ut som de flesta andra på gatan. Det är först när man kliver innanför tröskeln som man märker att inte mycket är gjort i det gamla huset på flera decennier. Det är egentligen inget konstigt med det, men sett ur ett husägarnormperspektiv anno 2019 är det tämligen ovanligt att kliva in i en hem utan nyrenoverade kök och pågående byggprojekt. Dottern på fem år har eget rum, medan sönerna på åtta och tio år delar.
– Vissa säger ”stackars barn som får dela rum”. Men det är ju egentligen mer naturligt än att bo själv. Vår dotter tycker att det är orättvist att killarna får dela, säger Maribel.
Huset har 100 kvadratmeter boyta, 120 om man räknar med snedtaksloften där allas sängar står.
– Den ytan räcker för fem personer. När man når en viss storlek på huset borde man tänka – ”detta räcker”. Och om det inte räcker kanske man har för mycket prylar, säger Oskar.
För några år sedan arbetade Oskar som ekonom med investerarrelationer och Maribel som IT-konsult – två välbetalda jobb. Karriären rullade på i hög takt precis som livet i övrigt. Småbarnslivet skapade nya utmaningar, och så -småningom började båda leka med tanken att någon gång hoppa av allt.
”Många konsumerar för att kunna stå ut med ekorrhjulet”
– Det finns självklart personer som älskar sina jobb. Jag tyckte inte att mitt jobb var dåligt, det var bara för mycket av det. Men det finns nog ingen som tycker om ekorrhjulskänslan, att ha andan i halsen hela tiden. Många konsumerar för att kunna stå ut med ekorrhjulet, konsumtion som måste betalas. Om någon hatar sin pendling köper hen en bekvämare bil till exempel. Det är som att ta Alvedon mot huvudvärken istället för att fundera på varför man har huvudvärk, beskriver Oskar.
Familjen började att experimentera med olika sätt att bryta mot den rådande normen, frivilliga begränsningar så som ”köpstopp” och ”snålmånader”.
– Vi är marinerade i en konsumtionskultur. Vi kände att vi behövde göra experiment för att undersöka vad vi egentligen ville ha ut av livet. Man måste nästan kliva av för att se vad som driver hjulet. Vi upptäckte att klyschan från minimalismen nästan alltid stämmer: mindre är bättre, konstaterar Oskar.
Ganska snart upptäckte familjen att de klarade att leva enbart på en av deras löner, vilket gav dem en enorm lättnadskänsla. Med den insikten i ryggen började de drömma om att kunna sluta jobba helt och hållet och bara leva på sparpengar. Oskar hade goda kunskaper i att investera pengar, och startade bloggen ”Fantastiska farbror fri” där han beskrev resan mot målet. Planen var satt på tio–tolv år av heltidsjobb (och föräldraledighet), sedan skulle de kunna hoppa av ekorrhjulet. Det tog sex år.
– När man både blir bättre på att lägga undan pengar och på att leva på mindre, blir det lite av en exponentiell effekt. Den största tryggheten blev att vi lärde oss att leva gott på mindre, berättar Oskar.
Två tredjedelar av sparkapitalet var lön som paret hade lagt undan och en tredjedel var avkastning. Värt att nämna var att sparandet skedde under en period av global högkonjunktur där aktiemarknaderna steg kraftigt. Men det tycker Oskar är av mindre betydelse.
– Vi investerade samma belopp varje månad år ut och år in. Då klarar man svängningar på börsen. Om man däremot får panik och tar ut allt i ett dåligt läge, då ligger man illa till. Vår strategi var ”Keep it simple, stupid”. Om du förstår jordbruk – köp mark. Tycker du att det är spännande med aktier – köp det. Gillar du hyreshus – investera i det, beskriver han.
Under resans gång har Oskar och Maribel låtit etiken påverka investeringsbesluten allt mer, vilket innebar fokus på förnybar energi, livsmedel och bostäder. Det sistnämnda även genom att lånet på det dåvarande huset i Sandviken betalades av och att de hyr ut en liten stuga på tomten till det nuvarande huset. I dag har familjen utgifter på ungefär 20 000 kronor i månaden.
”Människan går hela tiden i fällan att ”mer ska vara bättre””
– Hälften av det går till ”livets nödtorft”, andra hälften till skidåkning eller goda ostar. Jag älskar ost. Men om man äter det lite mer sällan, och i lite mindre mängd så blir det mycket mer speciellt. Människan går hela tiden i fällan att ”mer ska vara bättre”. Trots att vi vet att för mycket av det som är gott varken är hälsosamt eller bra för planeten, säger Oskar.
Nu bloggar han och Maribel tillsammans på enkelboning.com och i början av året kom boken Ut ur ekorrhjulet ut där de beskriver sin resa mot friheten. Jag undrar hur de resonerat kring att delvis förlita sig på aktiespekulation för att kunna hoppa av ekorrhjulet. Aktiemarknaden drivs ju av den tillväxt och det ekorrhjul som de själva så gärna ville hoppa av.
– Vi skulle säkert kunna göra mycket mer. Men det finns en gräns för hur mycket före man orkar gå. ”Om man ramlar i ett strömmande vatten ska man simma på tvärs mot strömmen, inte tvärt emot” beskriver Oskar, och vidareutvecklar:
– Samhället är sjukt. Många mår väldigt dåligt och planeten mår dåligt. Men jag tror inte att de mest extrema formerna av omställning kommer att motivera den stora massan att göra en förändring. Men ett helt vanligt Svenssonliv, fast med mindre, har den potentialen! I ett samhälle utan ekonomisk tillväxt skulle vi inte ha kunnat göra den här resan lika snabbt. Men i ett sådant samhälle skulle vi nog kunna leva på ännu mindre pengar, eftersom att normerna skulle ha förändrats, resonerar han.
En annan fråga som de funderat kring är det så kallade ”samhällskontraktet”, att vår välfärd är uppbyggd på att man arbetar och betalar skatt.
– Vi har med glädje betalat skatt på alla inkomster vi har haft, men de har varit ojämnt fördelade över livet. Vi hade höga inkomster under några få år och betalade mer i skatt än vad vi skulle gjort om vi hade spridit ut dem under längre tid. Men jag skriver inte under på samhällskontraktet om det innebär att jobba så länge man kan så mycket man kan. Då är man statens slav. Olika personers bidrag kan se olika ut. En äldre person som tar hand om sina barnbarn eller någon som arbetar ideellt är också värdefull, även om det inte bidrar till skattepengar. Och när man mår bättre belastar man vård och förskola mindre, exemplifierar Oskar.
Just nu är Maribel engagerad i den lokala baseboll-klubben och de har både hoppat in i tillfälliga engagemang som att vara valförrättare, men också avlönade inhopp som att vara lärarvikarie när skolan hade ett akut behov.
– Men vi tänker inte ta några fasta tjänster, inte ens på några enstaka procent. Eventuella extrapengar håller vi separerade. Vårt ”fria liv” bygger inte på extrainkomsterna, poängterar Oskar.
De ideella uppdragen är oftast på kvällstid, så för att maximera tiden tillsammans i familjen försöker paret sköta hushållsuppgifter och skrivande när barnen är i skolan. De äter frukost tillsammans och när barnen kommer hem vid 13–14-tiden äter de ihop och åker ofta iväg till den lokala skidbacken – ett intresse hela familjen delar.
– Just nu lever vi efter barnens skolgång. Men det är fortfarande så att vi har gått från att ha fem veckors semester till att ha tjugo veckor ledigt tillsammans (det vill säga alla barnens lovdagar). Och vi är hemma varje dag när barnen kommer hem från skolan, beskriver Maribel med ett stort leende.
Familjen reser ibland, men framför allt lever de sitt liv i närområdet.
– Det är sällan vi blickar bortåt och utåt. Hitta din plats på jorden och lev lokalt! Det mesta som vi nyttjar ligger inom 1,5 mils avstånd, säger Maribel.
Det är ett märkbart nöjt par som bjuder på kaffe och apelsinklyftor i köket som ser ut att vara från 1970-talet. De visar mig runt i huset och stoltheten är genuin över olika smarta lösningar ordnade med små medel. Det sprudlar om dem när de berättar om sina livsval och jag märker att jag anstränger mig extra mycket för att hitta frågor som kan identifiera sprickor i den nöjda fasaden.
– Ibland saknar jag kollegor och kontinuitet. Men man får hitta andra ställen för det, får jag till slut ur Maribel.
– Eftersom vi lever i ett gränsland mellan flera olika filosofier får vi kritik från alla möjliga håll. Vissa säger att vi lever så fattigt att det är synd om barnen, medan andra säger att vi är lyxlirare som lever på andra. Vi försöker egentligen bara skapa ett liv som funkar för oss. Men det var ingen som berättade för oss när vi växte upp att det här alternativet finns, så det vill vi berätta, avslutar Oskar.
Originaltext publicerad 10 juni 2019
Camino 