När du gjort ditt jobb där hemma och rensat ut är det andra som tar vid. Branschen som samlar in och säljer vidare second hand-prylar och kläder växer så det knakar. Vi har träffat de som bedömer om dina grejer förtjänar reinkarnation.
Ett stenkast från asfaltsöknen på köpcentrat Backaplan i Göteborg ligger industrilokalen som huserar Emmaus Björkå. När vi kliver in på kontoret har sorteringsansvarige David Njie en genomgång med sina kollegor där de diskuterar hur de ska bedöma nya sorters kläder. Mötesdeltagarna är alla unikt klädda, det ser ut som en festivalförfest.
– Det är bra om man har ett intresse för kläder och trender i det här jobbet, berättar David när han kommit ut.
Själv utstrålar han pondus på området; iklädd ett brunt stilfullt plagg med hatt skulle han kunna platsa lika väl i en sci-fi-rulle som på Milanos modemässor.
– Jag får min input mestadels från att gå och titta på folk på stan eller gå på festivaler. En gång i månaden gör jag sådant på arbetstid för att få inspiration till urvalet, berättar han.
Under de 15 år han arbetat på Emmaus Björkå har han byggt upp en unik kompetens i att bedöma kläders värde. Skattletarmentaliteten byggde han upp när han var skivsamlare.
– Jag köpte kläder på loppisar utanför stan och sålde dem på dyrare kommissionsbaserade vintagebutiker i stan för att finansiera mina skivinköp.
Nere i sorteringen rullar ett väloljat maskineri enligt löpande band-principen.
Det är inte många sekunder som ett plagg har på sig att imponera på den som värderar
Dagligen kommer det in 20 ”bingar” till anläggningen, vilket innebär att sorterarna här går igenom tre ton kläder varje dag. Hälften av det som Emmaus Björkå samlar in kan säljas i butikerna, andra hälften säljs till andra sorteringsanläggningar på grund av kapacitetsbrist. Men 80 procent av intäkterna kommer från försäljningen i de egna butikerna, så målet är att öka denna del successivt, dels genom att öppna fler butiker.
– Vi måste också kunna sälja det vi får in, förklarar David.
För att sätta rätt pris har de prislistor för kläderna baserat på märke. Utgångspunkten är att det ska kosta en fjärdedel av nypriset, men storlek och modegrad spelar också in. De dyraste kläderna säljs i butikerna med bäst läge.
I en annan del av staden är inflödet också stort men moderiktigheten har bytts ut mot blåställ och arbetarnävar. Kretsloppsparken Alelyckan firar 10 år och var först ut i världen med att erbjuda ett helhetskoncept inom återbruk och återvinning. Här kan du bli av med i princip vad som helst, med goda chanser till att grejerna får ett andra liv. Innan du får åka in i den stora återvinningscentralen tar personalen en titt på vad du kommer med och samlar in grejer till flera olika second hand-affärer som finns på området. Mest unikt är byggvaruhuset Återbruket. Andreas Hadzikostas är samordnare och har tidigare jobbat inom industrin och som målare, samt är lite av en ”handy-man” på fritiden.
– Det kommer in tusentals olika grejer och det är omöjligt att ha den kompetens som krävs för att värdera allt. Då måste man vara snickare, rörmokare, elektriker – alltihop, beskriver han.
Det stannar en bil med grejer på ett flak och personalen flockas som flugor. Här ska inget gå till spillo.
Andreas tar upp en gammal motorsåg och undersöker.
– Ju fler år i branschen desto duktigare blir man på att bedöma vad som håller hög kvalitet, sticker en av hans äldre kollegor in.
Materialval, vikt, modell och varumärke är några faktorer som spelar in. Ofta stämmer devisen att äldre grejer håller högre kvalitet.
– Fram till 1970-80-talet ansågs det vara det en konkurrensfördel att grejerna skulle hålla så länge som möjligt. Det är fantastiskt hur vissa saker håller. Jag tänker på dem som har tillverkat den för kanske hundra år sedan, säger Andreas med andakt i tonen.
Med masskonsumtion kom också konceptet ”planerat åldrande”, något som märks både på prylar och människor tycker Andreas. På många massproducerade prylar från idag är materialet minimalt, enbart för att kunna hålla uppe konstruktionen.
– De billigare maskinerna tar slut efter några år. När de behöver repareras väljer många att köpa nytt istället. På våren får vi in många gräsklippare, när folk ska gå ut och klippa gräsmattan för första gången på länge, säger Andreas med bitter ton.
Men det är bara att bita ihop. Deras jobb är att åter få ut grejerna på marknaden – att sätta dem åter i cirkulation. Ibland genomför de enklare lagningar. Ett annat verktyg är prissättningen.
– Det kan vara lurigt. Vi har försökt med standardiserade priser, men det är jättesvårt med begagnat. Det värsta är när man råkar sätta ett pris som är samma som att köpa grejen ny på Ikea.
– Men ibland blir det också för billigt. Vi har många fyndsökare och stamkunder som kommer hit, och man märker när de hittar något bra. De försöker behålla lugnet men entusiasmen skiner igenom, berättar Andreas och ler.
Devisen ”hellre för lågt pris än för högt” verkar gälla, för även om verksamheten måste gå runt utan några kommunala stödpengar är varken vinstmaximering ett mål eller för stor marknadsföring en möjlighet, då de inte får konkurrera med privata aktörer. Dessutom finns sociala aspekter att ta hänsyn till.
– För många är det en nödvändighet att handla begagnade grejer.
– Vi ligger i östra Göteborg, här finns det många som nyss har kommit till Sverige eller har svårt att få jobb. Att arbeta här har fått mig att inse att det jag tycker är skit kan ha ett värde för någon annan. Har du en gammal mixer som du tycker är opraktisk, kan någon annan bli jätteglad över att få köpa den för 30 kronor, säger Andreas.
Men tiden är förbi då det mestadels var ideella och kommunala aktörer som medlade second hand-grejer. När överflödet tilltar, skapas nya behov hos människor och då vaknar marknaden till liv. Sellpy har växt så det knakar -sedan hösten år 2014 då de startade. Nu har de lite över 200 anställda och är redan inne på sitt sjätte lagerbyte. För att finansiera den snabba tillväxten har de tagit in riskkapital från bland annat Hennes & Mauritz. Men de är inte helt utan växtvärk.
– Fysiskt utrymme för allt och alla som kommer in och att skapa en bra och trevlig arbetsmiljö när man blir väldigt många på kort tid, det är de största utmaningarna, beskriver Gustav Wessman, Head of Growth på Sellpy.
Sellpys affärsidé är att hämta grejer och kläder som folk vill skänka bort vid dörren och sedan sälja detta på nätet via egna och andras online-butiker. På kort tid har de blivit den överlägset största säljaren på Tradera. Förtjänsten delas ungefär lika mellan Sellpy och säljaren. Det som värderas till under 50 kronor eller inte går att sälja skänks bort till välgörenhet.
– Vi löser ett problem som många har. Det är betydligt lättare att köpa nytt än att göra sig av med gammalt. Har man dessutom inte bil kan det vara ännu svårare. Att köpa är bara ett klick bort. Genomsnittsvensken köper 13 kilo kläder och textilier varje år, men bara 2 kilo av dem går till återbruk. Hela 8 kilo går direkt i soporna.
– Många vill att grejerna ska komma till nytta, men de orkar inte sälja på Tradera eller Blocket, beskriver Gustav.
Han beskriver Sellpy som ett teknik- och logistikföretag, där förtjänsten kommer från att optimera flöden, vilket är en utmaning när man handhar så många olika grejer. De har anställda med särskild kompetens inom värdering, men framförallt lutar de sig mot sin automatiserade värderingsmodell, en programvara som lär sig och blir bättre ju mer data de samlar in kring sina försäljningar.
– Vi matar in viss information om det som ska säljas och baserat på det vi har sålt hittills kan vi ta fram ett förväntat slutpris. Detta är också för att göra det konsekvent och lika för alla kunder. Men ibland kommer det något som är ”super limited edition”. Då har vi extra kompetens, berättar Gustav.
Tjänstens popularitet tillsammans med växtvärksutmaningarna har lett till långa väntetider för kunderna för att få sina grejer sålda. Men de jobbar hårt på att effektivisera alla led, inklusive fotograferingen av allt som ska säljas. Minimal tid och maximal attraktivitet i bilderna är målet.
– Vi kan inte lägga flera timmar på att fotografera. Våra utvecklare jobbar med hur vi kan optimera, till exempel genom att ljusnivåerna justeras automatiskt i bilderna. Det märks hur det påverkar slutpriset. Vi säljer ju på provision, för att det ska kännas schysst för den vi säljer åt och för att vi ska ha incitament att få ut ett så högt pris som möjligt.
Denna inställning kan leda till att högst otippade saker säjs dyrt. Sellpy har till exempel sålt halvfulla parfymflaskor för ett högre pris än halva nypriset.
– Eller när vi sålde 67 stycken My Little Ponys för 7 000 kronor, det var lite överraskande, berättar Gustav.
På Kretsloppsparken Alelyckan kan de få in industriella köksmaskiner värda uppemot 40 000 kronor. Sådant är dock svårt att få sålt för ett ens i närheten så högt pris.
– Det kräver en väldigt specifik kund, beskriver Andreas Hadzikostas som säger att han kan bli lite ledsen när han ser vad som stundtals kommer in.
– En vanlig syn är att många kommer med hela kök, bara fem år gamla, för att de bytt ut det i bostaden de precis flyttat till. Men vi får ofta sålt dem, säger Andreas, som ändå ser positivt på att återvinning och återbruk ökar.
– För 15 år sedan hamnade allt på tippen. Folk är mer medvetna nu. Många försöker sälja på Blocket först, men märker att det inte är så lätt. Då kommer de hit, säger han lite nöjt.
Det är en kluvenhet kring jobben som går att ana hos alla de intervjuade. På Emmaus Björkå beskriver David Njie verksamheten som ”plåster på såren”.
– Majoriteten av det som kommer in är från H&M. Jag blir trött av att se kläder av låg kvalitet som inte använts. Men så kommer det ibland in jättefina frackar från 1920-talet. Jag är stolt över det jag gör, men samtidigt kommer det så enormt mycket kläder. Miljömedvetenheten ökar men konsumtionen ökar ändå. Det är elefanten i porslinsfabriken. Att handla mindre kläder borde vara prioritet nummer ett…
Originaltext publicerad 15 september 2017
Camino 