Är det politikerna som ska lösa klimatproblemen, eller är det du och jag? I sin bok Klimatetik tar filosofen Bengt Brülde och statsvetaren Göran Duus-Otterström hjälp av etiken för att reda ut frågor om klimaträttvisa och ansvar.
Får etiken för lite plats i klimatdebatten?
– Det beror på hur man menar. Debattartiklarna handlar om att vi måste minska våra utsläpp, det är alla överens om. Men vad behöver göras? Man talar om vindkraft och solkraft, men det är ju väldigt harmlösa och meningslösa förslag. Ingen kräver livsstilsförändringar, ingen vill ta i de brännheta frågorna. Mitt intryck är att det är typiskt för Sverige – pragmatism och realpolitik står högst på agendan. Som svensk socialiseras man in i den solidariska andan, men den principiella diskussionen om varför man ska vara solidarisk lyser med sin frånvaro.
Får man moralisera i klimatfrågan?
– Det där är intressant. Om min kompis stjäl eller är otrogen mot sin flickvän är det okej att säga ifrån, men om personen sitter och äter en köttbit som producerats på ett dåligt sätt ska jag respektera det. Miljöbeteende betraktas som människors privatsak.
Varför är det så tror du?
– En del av moralen sitter i vår ryggmärg. ”Du skall icke dräpa eller stjäla”, det är ju tio Guds bud. Men den moralen skapades för små bysamhällen där alla kände alla, och vår värld är globaliserad. Alla bidrar till de här problemen, men bara lite, och därför kan alla samtidigt känna att de går fria. Det krävs en ny etik helt enkelt. I boken argumenterar vi för att individens viktigaste plikt är att verka för kollektiva och politiska lösningar.
Politikerna pratar ofta om att individen inte ska behöva göra några uppoffringar. Vad säger du om det?
– Det finns en tanke om att förändringarna inte ska drabba individer, istället talar politiker och debattörer gärna om win-win-effekter. Men de här problemen har blivit för stora för sådana lösningar. Win-win finns förstås, men det finns också win-lose-situationer. För att dagens fattiga människor och framtida generationer ska vinna måste vi andra förlora något.
Men kan inte även vi vinna något på att leva klimatsmart?
– Jo, på vissa sätt kan det bli bättre för individen om man ställer om. En reform som ofta nämns är generell arbetstidsförkortning, vilket kan upplevas som positivt. Sen kan man med lite god vilja säga att vi kan uppnå något slags kollektivt rus, ”Vi fixar biffen ihop”, men det tror inte jag på. Det positiva handlar framför allt om att det frigörs mer tid som individen kan lägga på sådant som är viktigt i livet.
Bengt Brülde är professor i praktisk filosofi; Göran Duus-Otterström är docent i statsvetenskap. Deras gemensamma bok ”Klimatetik – Rättvisa, politik och individens ansvar” gavs ut 2015.
Originaltext av Maja Andersson publicerad 25 november 2015
Camino 