Kristina Persson: ”Sharing Economy är här för att stanna”

Politiker har en förmåga att fastna i det dagsaktuella. Ibland tävlar den parlamentariska demokratin med kvartalskapitalismen i kortsiktighet. I det klimatet ska Sveriges nya framtidsminister Kristina Persson få sina statsrådskollegor att lyfta blicken

– Min ambition är att politiken ska vara proaktiv, inte reaktiv.
Sveriges första renodlade framtidsminister har inget eget ”Framtidsdepartement” utan arbetar på statsrådsberedningen direkt under statsminister Stefan Löfven. Ministerrollen är ny och inte glasklar.
– Det är troligen det viktigaste uppdrag jag någonsin har haft. Samtidigt är det ett svårt uppdrag, eftersom jag kommer in från sidan och ska anlägga det långsiktiga helhetliga perspektivet på regeringes arbete, Jag ska bland annat se över hur regeringen är organiserad, så att man får fler tvärgående processer, inte så många stuprör som det är idag, berättar Kristina Persson när vi träffar henne en stekhet dag i Visby under Almedalsveckan. Hon har precis medverkat på Caminos seminarium med titeln ”Vad ska vi göra när robotarna och datorerna tar våra arbetsuppgifter?” Det är andra gången hon medverkar på Caminos seminarier i Almedalen. Den första gången deltog hon i rollen som ordförande för tankesmedjan Global Utmaning som hon grundade år 2005. Med stor internationell utblick, intressanta föreläsare som bjöds in till Sverige, hög trovärdighet och alltid med ambitionen att ha ett helhetsperspektiv kom Global Utmaning att bli en av de mest spännande arenorna för framtidsfrågor i Sverige. Kristinas tidigare uppdrag, såsom vice riksbankschef och landshövding slår förstås också högt, men att hon fick ministeruppdraget på grund av vad hon åstadkommit med Global Utmaning, och det kontaktnät hon fått därigenom, är ingen vild gissning. Nu återstår det att se om hon lyckas omsätta några av de ofta visionära idéer som framfördes på tankesmedjans seminarier i praktiken. Hittills har det varit en ödmjuk mjukstart på posten som framtidsminister. Tre analysgrupper är tillsatta – en om global samverkan, en om den gröna omställningen och konkurrenskraften, och en om framtidens arbetsmarknad. I mars 2016 kommer de att presentera vad de kommit fram till. Analysgruppen om framtidens arbetsmarknad ska bland annat titta på vad man ska göra för att möta utvecklingen med att datorer tar allt fler mänskliga arbetsuppgifter. Enligt uträkningar från Reforminstitutet riskerar så mycket som vartannat jobb i Sverige automatiseras inom bara 20 år. Dramatiska siffror för ett land där jobbfrågan så gott som alltid är en av de viktigaste inom politiken.

– Vi borde vara väldigt medvetna om att det finns risker med utvecklingen om man inte möter den med rätt slags politik, bland annat utbildning. Jag tar fasta på möjligheterna. För samtidigt skapas det en väldig massa jobb i sektorerna som datoriseras och automatiseras. Och det uppstår företag som bygger helt och hållet på digital teknik, såsom dataspelsbolag.

”Hittills lyckas alltså inte ekonomin skapa lika många nya jobb som försvunnit till datorer och robotar”

En annan rapport från Reforminstitutet visar att 450 000 jobb har automatiserats bort under perioden 2006–2011 och samtidigt har 300 000 andra jobb tillkommit. 20 000 av de nya jobben är dataspecialister. Hittills lyckas alltså inte ekonomin skapa lika många nya jobb som försvunnit till datorer och robotar.
Stockholm ligger tätt efter Silicon Valley när det gäller digitala start-ups. Branschen lyfts ofta fram som det som ska ersätta svensk traditionell industri. Men om man tittar på hur många som sysselsätts är det helt olika världar. Dataspelsföretaget Mojang som såldes till Microsoft för hiskeliga 2,5 miljarder dollar hade då omkring 40 anställda. Det kan jämföras med Volvo personvagnar som såldes till Geely för 1,3 miljarder dollar. Volvo hade då omkring 30 000 anställda. Så frågan är om vi verkligen kan förlita oss på den digitala industrin för att skapa jobb.
– Nej, det ska vi inte göra. Vi ska ta vara på möjligheterna och underlätta för nya företag att starta och växa. Och så ska vi ha beredskap för den typ av kompetens som behövs inom framtidens arbetsmarknad. Och att se till att Sverige ligger i topp i kompetens. Det är en avgörande konkurrensfaktor. Vi ska också ta vara på fördelarna med att ligga tidigt ute i den gröna omställningen, för det kommer skapa jobb och konkurrenskraft.

En del av de nya digitala företag som startas är delandeekonomins plattformar, där några handlar om att dela på tjänster. Ubers intrång på taximarknaden har mött protester, från branschens aktörer som tycker att det är oschysst konkurrens.

– Jag skulle tro att Sharing Economy har kommit för att stanna – det här direktmötet mellan tjänsteutövare och brukare utan mellanhänder har möjliggjorts av den nya tekniken. Eftersom det sker så effektivt så blir det billigare. Men det skapar naturligtvis problem för Uber-chauffören om den personen har eget företag men inte har försäkringar och trygghetslösningar för tillfällen då något händer. Överhuvudtaget skapar det osäkra arbeten och öppnar upp för en svart ekonomi, som inte bidrar till finansieringen av det gemensamma.
Kritiken har varit som störst i USA där delningsekonomin kommit att bli en allt viktigare inkomstkälla för många. Den stora ökningen kom efter finanskrisens då många förlorade sina ordinarie jobb. Då var det många som började extraknäcka som till exempel chaufför via taxi- och samåkningstjänster, eller hyrde ut sin bostad för att få in lite pengar.
– Jag tror att den typen av jobb kommer att öka. Det kommer att bli en högre grad av flexibilitet i arbetslivet. Det kan mycket väl vara så att det blir mer av kombinationssysselsättningar, vilket i sig försvårar med trygghetssystem och socialförsäkringar.
Swedbanks chefsekonom Anna Fällender har tillsammans med Robin Teigland, docent Handelshögskolan i Stockholm författat rapporten Sharing Economy – embracing change with caution. De menar att Sverige har goda förutsättningar för att hantera dessa utmaningar. Kristina håller med.
– Vi har fördelen med en stark och mogen fackföreningsrörelse som har bra samarbete med arbetsgivarna. Det är en av våra stora konkurrensfördelar. Så jag tror att man kommer att kunna hitta lösningar på de risker som annars finns om det växer fram någon slags ”prekariat” med arbetstagare som har väldigt dåliga villkor, inga försäkringar eller trygghetslösningar som jobbar med att sälja sina tjänster. Samhället är också beroende av att alla deltar vid finansieringen av det gemensamma, poängterar hon.

”Många fler blir mångsysslare”

Kristina ser en framtid där vi i allt högre grad är både konsument och producent. Åtta-till-fem-jobbet där vi gör samma sak varje dag är på väg bort, och i den bästa versionen av morgondagen kan fler syssla med sina drömjobb, åtminstone delvis. Många fler blir mångsysslare.
– Det kan finnas många som vill utöva kreativa yrken som kanske inte lönar sig, åtminstone inte i inledningen av en karriär. Då kan man inleda med att kombinera med ett annat jobb. Jag tycker det låter ganska tilltalande. Att man kan leva ut sin passion, kanske musiken, men främst försörja sig med något annat.
Samtidigt har ”rätten till heltid” länge varit en stridsfråga för socialdemokraterna, något som inte helt och hållet rimmar med denna nya flexibilitet.
– Jo, det är viktigt att alla som vill jobba heltid ska kunna göra det, så att man ska kunna leva på sin lön. Fördelningsfrågorna kan komma att bli svåra. Det finns en risk att många av de som förlorar jobb i medelinkomstskikten börjar konkurrera med de i de lägre inkomstskikten och pressar ner lönerna. Det blir för många som konkurrerar om för få jobb. Då är det viktigt att man genom incitament och skatter styr så att det skapas jobb där det behövs. Inom vård och utbildning, omsorg och hälsa finns det hur mycket behov som helst.
Och just vård-, skol- och omsorgsyrken lyfts ofta fram som professioner som är svåra att automatisera. Där är det mänskliga mötet särskilt viktigt.
– Ja det går ofta inte att ersätta människor i vården, men det gäller också andra tjänstesektorer. Jag vill inte bli klippt av en robot i alla fall, poängterar Kristina.
Du har tidigare pratat om att skattesystemet behöver ses över. Vad behöver förändras?
– Skatten ska helst tas ut på saker som är breda och långsiktiga och som inte kan flytta utomlands. Idag är det mest arbete som beskattas. Vi behöver kanske andra skattebaser. Men detta är något vi behöver komma överens om väldigt brett i politiken, det är inget s och mp kan driva igenom själva.
Handlar det om en ökad tyngdpunkt på konsumtionsskatter och kapitalskatter?
– Ja, det kan det vara.

Kristina om…

Arbetstidsförkortning
– Jag utesluter jag inte att facket och arbetsgivarna kommer fram till att det är ett smart sätt att bedriva fördelningspolitik. För om du minskar arbetstiden utan att sänka lönen så höjer du ersättningen per arbetad timme.
Basinkomst
– Jag tror inte att det är en särskilt lysande idé. Det blir för lite för dem som verkligen behöver det – till exempel för en arbetslös ensamstående trebarnsmamma, och för mycket för de som inte behöver stöd. Personer som jobbar och är högavlönade som också ska få det. Det är alldeles för dyrt.
Synen på framtiden
– Jag är oroad. Generellt i världen är det politiken som rör sig för långsamt. Vi ser stora förändringar i globaliseringen, teknikutvecklingen och urbaniseringen. Vi ser riskerna med klimatuppvärmningen och en hel del andra obalanser i hur världen fungerar. Samtidigt har vi lösningar. Vi har kunskapen och tekniken för att lösa många av problemen. Men den nationella tillämpningen dröjer. Vi är så splittrade i nationer och har inga starka globala institutioner, som skulle krävas för att komma loss. Så jag är lite pessimistisk om politiken och därmed ingen stor optimist. Men om jag inte trodde att det gick så skulle jag inte ha det jobb jag har.

Originaltext publicerad 26 november 2015