Minimalt med prylar för maximal frihet

Ett par shorts och lite elektronik. Så sammanfattar Christian Holmquist sitt behov av ägodelar. Han är en del av en spirande global rörelse där människor tar tekniken till hjälp för att leva minimalistiskt, med målet att förverkliga sina drömmar.

I en färdigmöblerad lägenhet i Playa del Carmen, Mexico, sitter 33-årige Christian Holmquist och planerar sitt framtida liv med hjälp av Google Earth. Han låter jorden rotera kring Karibien som en självklar mittaxel och värderar framtida resmål utifrån dykmöjligheter och intensitet i turistflöden.
Christian är projektledare på spelstudion Mindark som utvecklar onlinespelet Entropia Universe. För fyra år sedan fick han möjlighet att byta snöslask och blåst i Göteborg, där Mindarks huvudkontor ligger, mot strandväder året runt i Playa del Carmen, när Mindark startade ett kontor för Latinamerika. Under sin tid på Mexicos atlantkust har han ägnat helgerna åt att utveckla sitt dykintresse – något han nu tänkt ta till nästa nivå. I början av april byter han liv, säger upp sin lägenhet och ger sig av för att jobba på resande fot som dykfotograf på olika orter i Centralamerika.
– Jag reser med två vänner som är dykinstruktörer. Vi tar kontakt med dykshoparna på plats och hyr ut våra tjänster. Vi följer med turisterna och jag fotograferar när de dyker och säljer sedan bilderna till dem över nätet.
Innan de kommer iväg väntar en process där Christian ska trimma ner sina ägodelar till att innefatta bara det allra nödvändigaste – lite kläder, dykgrejer och noga utvald digital teknik.

”Det här är personer som skalat bort onödiga prylar men omfamnat den tekniska utvecklingen fullständigt”

Att leva med få saker skapar rörlighet och platsoberoende. Under det senaste två tre åren har en mängd experiment med att leva minimalistiskt dokumenterats i den amerikanska bloggosfären. Livsstilsexperiment med namn som 15 Items, Cult of Less och The 100 Thing Challenge har diskuterats av hundratusentals bloggläsare. Genom att skala bort allt utom det nödvändigaste i sina liv har personerna bakom experimenten frigjort utrymme för det som de verkligen vill göra.
Den här typen av minimalistiska livsstilar handlar inte om att peka finger åt civilisationen och ”återvända till naturen” – det här är personer som skalat bort onödiga prylar men omfamnat den tekniska utvecklingen fullständigt, inte så sällan för att kunna röra sig obehindrat mellan attraktiva storstäder. För det 21:a århundradets minimalister är digitalt lagrad information, molntjänster och sociala medier förutsättningen för att skapa ett liv helt på egna villkor. Med teknikens hjälp kan friheten maximeras och uttrymmet för vad som är möjligt expanderas, som Wired-grundaren Kevin Kelly poängterar i sin bok What Technology Wants. Minimalisterna kan kallas ”teknomader”, nomader som drar från plats till plats och med teknikens hjälp arbetar där de befinner sig.

”För varje gång jag flyttat har jag kunnat göra mig av med en kartong grejer”

Under sin tid i Mexico har Christian medvetet valt att flytta en gång i halvåret, för att prova att bo i olika typer av lägenheter. Materiellt har han hållit sig ”ganska slimmad” eftersom han rensat ut saker vid varje flytt.
– För varje gång jag flyttat har jag kunnat göra mig av med en kartong grejer som på något mystiskt sätt smugit sig in i hemmet, nästan omedvetet. Det blir också ganska tydligt vilka saker man verkligen använder när man flyttar ofta. Vissa saker har aldrig varit ur plastboxarna som jag använder när jag flyttar, så då kan jag uppenbarligen göra mig av med dem.
I Sverige har han några få saker kvar som står i ett förråd i väntan på att någon vill ha dem. Idén att verkligen göra sig av med allt onödigt och leva från en laptop växte fram under två dykresor som han gjorde förra året.
– Eftersom dykgrejerna tar ganska mycket plats kunde jag inte ha med mig så mycket annat. Vi hade en liten slimmad laptop med oss och ibland tog vi oss till en internetuppkoppling för att uppdatera filmer och annat. Jag kände att det var väldigt lite saker jag behövde utöver det, och jag har aldrig varit så glad och nöjd som under den vistelsen.
Förutom dykgrejer och kamera siktar Christian på att få ner sitt totala antal ägodelar till någonstans mellan 15 och 30 saker. Det blir en mindre laptop och en läsplatta eftersom han gillar att läsa. I övrigt ett par vanliga skor, flipflops, shorts, en regnjacka, underkläder och två t-shirts.
– Just nu funderar jag på vilka kläder jag ska ha med mig. När jag lägger av mig ett plagg lägger jag det antingen i tvättkorgen, eller, om jag inte ska ha med mig det, i en påse för grejer som jag ska ge bort. Än så länge har jag bara fyllt på påsen med grejer som ska ges bort.

”Att leva minimalistiskt kräver att man i viss mening släpper taget om den egna historien”

En av anledningarna till att många av oss aldrig ens skulle tänka tanken att leva med under 30 tillhörigheter, är vår besatthet av att koppla ihop våra saker med den egna livshistorien. Sakerna vi omger oss med är laddade med minnen av platser vi besökt, angenäma upplevelser och personer som vi vill bli påminda om. Att leva minimalistiskt kräver att man i viss mening släpper taget om den egna historien. Christian har nästan inga sådana saker kvar, men ser det inte som ett problem.
– Ofta stämmer inte riktigt det där med det sentimentala. Jag hade till exempel en t-shirt från ett triathlon jag var med i, och många liknande sådana grejer. Men jag tog ju aldrig upp och tittade på dem. Om det är något som räknas så är det bilder, snarare än fysiska ting. Och att ha bilder digitalt räcker absolut för mig.
I ett samtal med en person som bara äger ett fåtal saker går det inte att komma runt det faktum att det handlar om att avstå från sådant som de flesta i vår kultur strävar efter. Ett hem fyllt med statusbärande prylar är ett ideal som en klick minimalister med aldrig så populära bloggar knappast välter omkull. Även om många av de som har en utpräglat minimalistisk livsstil har vanliga, välbetalda yrken, så innebär deras livsval att säga nej till sådant som de flesta säger ja till. Att leva utan ägodelar ställer höga krav på integritet.
De kända minimalisterna är, med något undantag, en bit under eller strax över 30 år gamla – alltså i en fas av livet när slutgiltiga beslut om fasta förhållanden och familjebildande fortfarande kan skjutas på framtiden. Men att det handlar om att gå emot rådande ideal ställs på sin spets när förhållanden kommer in i bilden. Christian, som nyss fyllt 33, har erfarenhet av vad det kan innebära när olika livsstilar ställs mot varandra. När han får frågan om sin syn på förhållanden tvekar han länge och det märks att det är något han funderat mycket över.
– Om ett förhållande ska fungera rent praktiskt så måste det ju vara med någon som delar den här synen. Jag har haft många konflikter med mig själv när jag försökt tillmötesgå en partner som verkligen velat ha ett stabilt, tydligt svenskt liv, och inte alls varit särskilt imponerad av ett mer oorganiserat karibiskt liv. För inte så länge sedan var jag inne på att köpa en lägenhet här i Playa som en slags kompromiss. Men det var inte mitt val. Sådana kompromisser kommer jag inte göra i framtiden om jag inte själv väljer det.
Där Christian befinner sig i livet är det inte familjeliv som lockar. Men han bråttas ständigt med konsekvenserna av sitt val och han känner sig utanför det ”verkliga” samhället där alla han känner eller kände i Sverige lever.
– Det har lett till ett konstant tvivel över vad det är jag missat att förstå. Få dagar passerar utan den här tonårsliknande ångesten, även om effekten minskat under de fyra år jag bott utomlands. Ett mer dynamiskt liv leder till kortare vänskapsrelationer där personer kommer och går i mycket större utsträckning, och det kan bli tröttsamt i längden.

”Folk blir glada av att åka ut och trampa i bergen i två dagar, men jag vill ha in det där i min vardag”

Christian menar att den tillfredställelse han söker får han av att kunna ägna mycket tid åt att utföra ett arbete så bra som möjligt, oavsett om det gäller programmering eller att fotografera under vattenytan. Och så mår han väldigt bra både fysiskt och psykiskt av att uppleva naturen.
– Folk blir glada av att åka ut och trampa i bergen i två dagar, men jag vill ha in det där i min vardag. Jag känner mig väldigt aktiverad av att uppleva världen och människor mer direkt. Jag får energi av att vara i naturen, till skillnad från att sitta på ett kontor där man bara förlorar energi. Man kommer in på morgonen och spenderar all sin kreativitet under de åtta timmarna på kontoret och sen trampar man hem och är liksom tömd på energi.
Christian har bestämt sig. Det är ett teknomadiskt liv som gäller för honom. Men det kan mycket väl bli något annat än dykning längre fram. Han vill öppna för möjligheter som han möter längs vägen, genom människor han träffar som håller på med intressanta saker.
– Livet blir väldigt statiskt när man jobbar på ett företag år efter år. Man får inte så många nya kontakter eller inblickar i andra möjligheter. Jag vill se mer av vad som finns där ute, mer än vad ett vanligt kontorsjobb tillåter. Om två år kanske jag sitter och programmerar appar från en laptop i Indonesien. Om sådana möjligheter dyker upp vill jag kunna vara mer dynamisk och ta dem. Men det är fortfarande bara jag och min laptop och det är med den jag jobbar och det är allt jag har.

Originaltext publicerad 5 december 2014