Hon har kallats Sveriges mäktigaste kvinna. Hon har också kallats för häxa, av den tyska kemikalieindustrin. Det senare är hon stolt över. För fd EU-kommissionär Wallström är anledningen till öknamn ena dagen densamma som till prismotivering nästa.
Året var 2003 och Margot Wallström, som dåvarande miljökommissionär, rivstartade diskussionen om nya kemikalielagar inom EU genom att låta testa sitt blod för spår av syntetiska kemikalier. Resultatet var skrämmande.
– Jag var chockad. Visserligen hade jag väntat mig en del, eftersom den läkare som gjorde testet berättade att alla har ett stort antal syntetiska kemikalier i blodet. Men ändå! Jag tänkte att jag skulle vara relativt skyddad eftersom jag har växt upp i Norrland, andats frisk luft och ätit hälsosamt. Men det räcker att man har köpt nya möbler för att man ska få saker i sig, till exempel bromerade flamskyddsmedel.
Inom de tre ämnesgrupper som hon testades för (pesticider, PCB, och bromerade flamskyddsmedel), innehöll blodet 28 stycken olika kemikalier, däribland DDT som har varit förbjudet länge.
– Och ändå så hittar man ju bara det man letar efter. Först ville jag att de skulle testa mig på allt, men det skulle ta jättelång tid. Skulle vi ha gjort en total screening hade vi nog kommit upp i flera hundra olika ämnen.
Testet fick stor uppståndelse i medierna, vilket gjorde kemikalieindustrin rasande, och häxepitetet var ett faktum. Jag träffar henne på Chalmers tekniska högskola i Göteborg i samband med att hon ska ta emot Göteborgspriset för hållbar utveckling 2008, av vissa kallat Nobelpriset i miljöarbete. Al Gore fick det 2007 och 2008 års pris delas av Margot Wallström, professor Theo Colborn, miljöingenjören Jan Ahlbom och toxikologen Ulf Duus. Deras gemensamma nämnare är att de arbetar med att få bort giftiga kemikalier från marknaden.
Margot beskriver processen kring REACH, EU:s kemikalielagstiftning, som ett drama, där industrin hävdade att miljontals jobb skulle försvinna i Europa om förslaget gick igenom. Dåvarande amerikanske utrikesministern Colin Powell lade sig i frågan och instruerade samtliga amerikanska ambassader i Europa att motarbeta förslaget. Till slut klubbades en kompromiss igenom. Margot Wallström ser det som ett första steg, för frågorna måste upp på den globala agendan.
– Vi borde be FN sätta upp en expertpanel på samma sätt som det gjordes med klimatfrågan, och acceptera att det här är ett problem som kräver en gränsöverskridande lösning. Men det skulle bli oerhört kontroversiellt.
Problematiken är komplex. Det finns gränsvärden för hur mycket kemikalier som får finnas i enskilda produkter, men i realiteten utsätts vi för flera produkter och ämnen samtidigt, och den sammanlagda mängden som vi får i oss är därför väldigt svårt att mäta. Det saknas forskning på denna så kallade ”cocktail-effekt.”
– Det obehagligaste är att veta att dessa ämnen överförs till ens barn när man ammar. Då tänker man kanske: ”Men vad gör det då? Jag är ju frisk”. Men vi vet inte hur det påverkar oss på lång sikt. Är det verkligen hållbart att vi fortsätter på det här sättet? Vill vi ha det så?
– Jag har förlorat ett barn, och jag vet inte om det har någonting att göra med det här. Men det leder ju till frågor.
Hon säger det i förbifarten, som om hon vill undvika att prata för mycket om ett sådant samband.
– Kemikalieindustrin tyckte att det var väldigt oschyst av oss att antyda att det var ett hälsoproblem. Men problemet är ju att vi inte vet!
Margot Wallström ångrar inte det angreppssätt som hon använde för att få fart på debatten. Hon såg risken i att ämnet skulle förpassas till en diskussion mellan experter.
– Hur många kan engagera sig i en debatt om hur lagstiftningssystemet för kemikalier funkar på EU-nivå? Det hade ingen koppling till vardagslivet för människor. Så när den här läkaren kom till mig såg jag chansen att visa att var och en av oss är påverkad.
Sveriges anseende i miljöfrågorna är gott, åtminstone så vill vi gärna tro det. Det finns tendenser till självgodhet i jämförelser med andra länder. Men stämmer denna självbild överens med den politiska verkligheten i Europa?
– Vi anses ha en hög medvetande- och utbildningsnivå i miljöfrågorna och ses nog som föregångare. Men vi ska också vara ödmjuka. Det funkar trots allt inte så att om man stiftar en lag så följer alla den. Kemikalieindustrin ställde sig till exempel frågande till vad vi i Sverige egentligen kan om deras verksamhet. Där framstod vi som ett gäng idealister.
Redan som miljökommissionär hade Margot Wallström en av de mäktigaste positionerna i Europa. Mellan år 2004 och 2010 var hon ordförande i kommissionen som har hand om EU:s kommunikationsstrategier. Medborgarna ska aktiveras i EU-debatten. En sådan roll kräver finkänslighet, och att i vissa fall kanske förmedla politik som man inte till hundra procent ställer sig bakom. Hennes sätt att riva upp debatt inom kemikaliefrågan var sannolikt bidragande orsak till att hon fick jobbet, men samma strategi skulle med lika stor sannolikhet inte fungera i den nuvarande rollen. Paradoxalt så det förslår. Det får mig att undra om hon känner sig mer radikal än vad hon tillåts vara i sin roll som EU-kommissionär.
– Jo, men jag är också realist och förstår att man måste kompromissa. Jag betraktas som grön och som den som alltid slåss på barrikaderna, men man måste känna av var man ska lägga sig för att slutresultatet ska bli så bra som möjligt. Så måste man taktiskt tänka i en församling som kommissionen.
En idealiserad syn på Sverige begränsas heller inte enbart till miljöområdet. Under Margot Wallströms år utomlands har hela Sverigebilden fått utstå en del prövningar.
– Ibland kan det vara subtilt och ibland är det faktiska förhållanden som förändrar bilden. Vi vill till exempel gärna se vårt hälso- och sjukvårdssystem som det bästa. Men i Belgien är det kanske ännu bättre och då måste man medge det.
Men till Sverige ska hon återvända. Hennes år i kommissionen tog slut 2010 och uppehåll i politiken väntar, oklart hur länge.
– Det finns ju en risk att man blir en gnällig utlandssvensk. Det får man passa sig för.
Originaltext publicerad 23 augusti 2014
Camino 