Föräldraskapet som samhällsmål

Författaren och samhällsdebattören Nina Björk ser kärleken mellan en förälder och ett barn som det enda område som idag är fritt från ekonomiska kalkyler.

Nina Björks bok ”Lyckliga i alla sina dagar – om pengars och människors värde” är ett angrepp på ekonomismen, kapitalismen och vårt sätt att beräkna på allt i våra liv. Med Walt Disney och tidningen Mama som avskräckande exempel berättar hon att det enda område som det inte går att räkna på är kärleken mellan en förälder och ett barn.

Hur fick du idén till boken?
– Under valrörelsen 2010 blev det väldigt tydligt att man räknar istället för tänker. Kalkyler och beräkningar har spritt sig från det allra minsta till det största i samhället. I vänskapsrelationer ska man räkna på om någon är en energitjuv och sätta ihop plus och minus om det är värt att lägga tid på den personen. Vänskap som en kalkyl. Det kanske är så att jag ger mer än jag får, men vadå, det är ju vänskap liksom. Till det största i samhället, där man i valet 2010 inte skulle rösta för vilket samhälle man ville ha utan man skulle ta sina bankböcker och lån och räkna ut vilka man skulle rösta på.

Du pratar om reklam som ”kulturell kannibalism”.
– Ja, reklamen äter upp det positiva som vi människor ger varandra och paketerar det i att ”köper du de här sneakerserna till din unge så blir du glad”.

Handlar allt idag om ekonomiska kalkyler? Finns någon frizon?
– När man lever med ett barn. Trots att samhället försöker kommersialisera föräldraskapet med massa produkter. Man tänker inte ”Ger mitt barn mig något nu, eller är det dags att gå vidare? Utvecklas jag nu?” Det funkar inte så. Där är man bara närvarande, ger och får i en enda röra. Du och jag upphävs. Föräldraskapet är därför en utopisk plats för mig. Det skulle vi ha som ett samhällsmål.

Vad kan man lära sig från detta?
– Det handlar om att man har den erfarenheten och därför inte räknar på vad olika saker ger en. Den politiska formen av föräldraskap är solidaritet, alltså att man inte tänker ”jag gör det här, då ska jag få det här” utan snarare ”ta av mig om du behöver, för jag har mycket” utifrån förmåga och behov.

Kan man avlära sig ”what´s in it for me”?
– Redan när vi börjar skolan måste man konkurrera ut sina klasskamrater. När vi söker jobb är vi inte solidariska. Vi säger inte ”behöver du detta jobb mer än mig, då kan du ta det!” Vi konkurrerar hela tiden. Egenintresset sitter inte bara i huvudet utan i systemet i samhället. Men människor tycker det är vilsamt att få vara ifrån det, slippa putsa på sitt varumärke, slippa sälja, armbåga sig fram.

Hur skulle ett system som odlar godhet på systemnivå se ut?
– Det finns godhet på individuell nivå men inte på systemnivå. Man odlar bara våra egoistiska sidor på systemnivå och fångar inte upp våra goda sidor. Konkurrens som vårt system bygger på föder rädsla och gör oss mindre solidariska. Vi blir sämre än vi skulle kunna vara. Att skapa ett system som inte grundar sig på konkurrens skulle vara ett sådant.

Vad ska vi ha för ekonomiskt synsätt?
– Vi har ett system där det som är bra för ekonomin är dåligt för miljön och det som är bra för miljön är dåligt för ekonomin. Vi kan inte ha det ekonomiska systemet. Ekonomer skulle säga ”Vi kan inte ha den här planeten som reagerar negativt på vårt ekonomiska system.” Men tyvärr kan vi inte ändra på det. Det står inte i vår makt att säga ”Antarktis, sluta smält”. Men många gånger får man känslan av att det skulle vara lättare att ordna isarna på Antarktis än att ändra vårt ekonomiska system.

Vad hoppas du uppnå?
– Många känner ett vagt obehag inför vårt samhälleliga system. Jag hoppas att människor kan känna att de inte är så ensamma i sina tankar. Att man slutar vara så lojal med systemen och orden som ska skydda det.

Hur håller man hjärnan ren?
– Det går ju fan inte. Min hjärna är väldigt besudlad. Hjärnan är full av tankar om det perfekta hemmet, av saker jag ska köpa, om min kropp och om saker jag egentligen inte vill bry mig om. En sak som är bra för att inte sugas in är att läsa gammal litteratur och gamla tänkare och se att man kan tänka och leva annorlunda än vi gör idag.