Way out West fortsätter sin framfart med miljöarbetet och borde kunna klassas som den miljöbästa festivalen i Sverige – i sin storlek. Det nya greppet, med bara vegetarisk mat på området – möttes under gårdagen med både ris och ros från besökare.
En del besökare (majoriteten obestridbart män) kände sig lurade över det faktum att festivalen först meddelade att endast vegetarisk mat skulle serveras dagen innan festivalens början. Det gav inte besökare en ”möjlighet att välja om man ville gå eller inte” baserat på detta. Vissa menade att köttsubstitut som soja varken är bra för de många sojaallergiker som finns eller att det är lika närproducerat som det kött som tidigare serverats i öltälten. Vissa hävdade att man inte ska tvingas in i ett förändrat beteende.
Faktum kvarstår ändå att mat från tidigare i näringskedjan är bättre att äta för klimatet än sådant som gått via en komage. Detta kan ni Camino-läsare förmodligen redan. Och Way out West är en privat arrangör som har rätt att göra som de vill, likt alla de restauranger/festivaler som inte serverar vegetariska alternativ trots att vi alla önskar oss valfrihet. Folk är nog lite ovana att det är ett omvänt förhållande denna gång.
På facebook har nyheten fått 1200 kommentarer och ännu fler ”delningar”, så oavsett vad man tycker i frågan så har de varit med och skapat en debatt. En debatt som festivalen själv hoppas leder till att några fler väljer bort kött någon extra dag i veckan.
Utöver årets snackis om det nya ”Veg out West” så fortsätter de vara duktiga på exempelvis sopsortering och elanvändning (LED-belysning). Vissa aktörer får också medverka utan kostnad med tält, såsom exempelvis Miljöpartiet och Amnesty. Men allt detta börjar nästan bli självklarheter för festivaler idag, det intressanta är att de hela tiden tar ett steg till.
Några saker jag vill lägga till på önskelistan till kommande år:
– Satsa på ekoöl och fairtradevin (Som Roskilde) och/eller lokala ölsorter.
– Förbjud cigarettrökning framför scenen då de orsakar besvär för allergiker och gravida, ger brännskador och förstör musikupplevelsen för många grannar. Personligen tycker jag inte ens att tobak ska säljas inne på området, här snackar vi otroligt onödig miljöpåverkan, hälsopåverkan och oschyssta handelsvillkor. Men nu kanske jag är lite gnällig tant.
– Utöka delen som är utanför musiken (som Peace & Love) med föreläsningar på intressanta teman. Ett exempel under detta året hade kunnat vara en debatt om kött som förmodligen hade lockat en del av alla som kommenterat på facebook.
Jag ser fram emot att fortsätta se de stora musikfestivalerna dra varandra framåt i miljöarbetet och att pusha på samhällsutvecklingen. Längtar redan till att se vad de kan tyckas hitta på till nästa år.
På bilden Ane Brun, en av artisterna som spelar på årets Way Out West som ingår i No more Lullabies – ett kollektiv av klimatmedvetna musiker.
Originaltext publicerad 10 augusti 2012.
Camino 