”Vad är det som är så jävla bra med att ha ett kneg”

Han är det alternativa utanförskapets trogna ansikte. Stefan Sundström är den ofrivilligt framgångsrika sångaren som gärna snackar utanförskap, odling och vad som händer när det man kämpat för så länge helt plötsligt blir inne?

– Jag tror inte att jag är så utanför längre. Jag var mer utanför när jag var 25 och jobbade halvtid. Sedan fick jag barn och tvingades ge mig i kast med samhället.

Stefan Sundström är den populära rock- och vissångaren som spelar på slutsålda scener. Samtidigt har han precis skrivit en bok om odling.– ”Stefans lilla gröna – en bok om utanförskap” och släppt en ny visskiva.

Vi träffas under en hetsig dag på bokmässan i Göteborg (2010), när Stefan är inne i en ”medieperiod”, som han kallar det. Vanligtvis vill han inte göra så mycket intervjuer, men nu, i och med boklanseringen, är han varm i kläderna. Under mässan agerar han dragplåster i tidningskoncernen ETC:s monter, med sin gitarr och sina politiskt vassa sångtexter. Han är en underhållare av hög klass, det går inte att låta bli att dra på smilbanden när han sjunger satiriska låtar som Om jag kommer upp till Jesus och Stolt men inte nöjd.

Undertiteln på nya boken – en bok om utanförskap är en medveten pik till moderatledaren Fredrik Reinfeldts strof ”ofrivilligt utanförskap”.

– Att vara utanför samhället är kanske inte så dumt. Vad är det som är så jävla bra med att ha ett kneg? Men samtidigt är det ett hypotetiskt påstående. Det går inte att var helt utanför samhället. Jag var på sjukhuset förra månaden exempelvis. Man får vara försiktig med vad man säger.

Stefan menar att alla inte behöver köpa ett radhus och ta ett lån. Han tycker att det borde spridas lite stolthet över att vara fattig, han är trött på ett samhälle där synen är att det enda man kan göra är att kliva på en karriärstege. Själv ville han aldrig bli en popstjärna. Och han får kommentarer än i dag om att ” du skulle ha passat på, du kunde ha skrivit kontrakt med Hollywood”. Varför han nu skulle vilja det.

– Men det kanske är en lyxgrej. Att man har den möjligheten att inte behöva sträva så mycket.

Stefan har köpt sig en billig kåk, som han kallar det på stockholmskt manér. Han har inga lån, och har det väldigt bra.

– Nu ä jag så jävla rik, kommenterar han och skrattar.

På frågan om det skapar problem hos sina vänner så funderar han lite och konstaterar snart att, ja, han kan visst känna av det. Som nyss när han var i Norge på turné och alla andra hade bråttom hem för de skulle upp och jobba dagen efter. Men inte han.

Och det sociala trycket är svårt att stå emot. I texter använder Stefan sig av McDonald’s som en stor ”fiende”. Men när han är ute och turnerar med sitt band och klockan är ett på natten, då är det inte så mycket som är öppet.

– Det slutar med att någon säger ”fan, ska vi äta på McDonald’s?” och då käkar jag också där.

Stefan beskriver det som att det finns någon slags renhetsdröm i gröna drömmar. Att många vill leva ett liv utan gifter, tillsatser, berusningsmedel och sådant. Men det kommer alltid finnas massa skit i världen, det finns ingen ”pure tillvaro”. Dessutom finns det en förväntan på en som människa som bryr sig, att den ska vara uppoffrande och god hela tiden.

– Folk förväntar sig att man ska vara någon jävla Jesus bara för att man förespråkar ett annat sätt att leva. När jag klagar hos skivbolagen för att jag inte fått gage på två år, säger de ” du ska väl inte gnälla som är socialist”.

När Stefan var yngre var han med i FNL, organisationen som arbetade för Vietnams frigörelse från USA i Vietnamkriget.

– Vi fick höra att FNL tillfångatog amerikanska soldater och torterade dem. Vissa förnekade det, men jag trodde på det. Man är inte nödvändigtvis helt god bara för att man kämpar för en viktig sak. Likt förbannat måste man se vem som angripit vem.

Han tar ett annat exempel med Wikileaks-grundaren som anklagats för övergrepp. Men ändå är Wikileaks en väldigt bra grej. Det är många som inte kan skilja på person och sak.

– Det finns inga perfekta människor, menar Stefan. Det är bara när man är förälskad som man tror det, men det går snabbt över.

Det är svårt att inte prata politik med Stefan. Hela han utstrålar politik. Han går igång på politiska frågor med en kraft som nästan får mig att skratta, och i ilskan han uttrycker över vårt samhälle finns samtidigt en stark dröm om något annat. Han är en politiskt visionär.

– Jag är för förkortad arbetstid, det är så självklart. Produktiviteten har ökat med 200 procent men ändå arbetar vi bara mer och mer. Människor har ingen garanti för sin pension längre, men får man bara några hundralappar mer så man kan köpa en ny yuppienalle, då är man nöjd.

– Tillväxten vi har nu leder oss åt helvete. Pengar kreeras idag genom att skapa varor, men trots att det skapas massor finns det hela tiden en brist. Det är sjukt. Vi måste skapa fler immateriella tjänster.

Anser du att alla bör bli självförsörjande på odling?
– Nej, jag tror på självförsörjning i liten skala, men hos många. Många aktörer som gör lite. Mat måste produceras nära, transporter kommer att bli dyra.

Hur känns det när saker du står för helt plötsligt blir inne. När utanförskap blir innanförskap?
– Jag har varit med ett tag och blivit van. Man ska inte bli för glad när trender kommer och inte heller för ledsen när de försvinner. Det är bättre att köra sitt spår. Min musik blir populär var sjunde år ungefär, har jag lärt mig.

Samtidigt som många av trenderna med odling, ekologisk mat och ett mer miljövärnligt, enklare leverne har blivit populärt menar Stefan att det är viktigt att inte bli dömande för de som inte följer i samma spår.

– Det är så lätt att springa på Bondens marknad och kasta skit på de som handlar billiga paprikor på Lidl. Engagemanget får inte förvandlas till ett förakt.

Stefan om

Sitt drömboende
– Ena drömmen är en byggputt i skogen, bo vid en liten bäck och lägga i en strömgenerator. Men det skulle jag nog inte stå ut med i längden. Den andra drömmen handlar om ett rymligt kollektiv med stor trädgård och massa folk. Men det känns lite orealistiskt.

Att göra sitt eget snus.
– Det är jävligt bra. Och jävligt lönsamt. Om man vill spara pengar som snusare ska man satsa på det. Jäsningen är det svåra, det tar 2-3 dagar, sedan ska man hänga det på tork. Jag snusar 30-35 gram per dag, så det jag gör själv räcker typ fram till jul.

Vad som händer härnäst.
– Jag ska börja skriva låtar ihop med min fru. Vi har spelat ihop sedan 1984. Men det ska inte stressas fram, vi ska ta det lugnt.

Stefan som odlare
– Jag känner bara ett behov av att berätta om mina projekt jag har haft genom åren för att i någon liten mån känna mig oberoende av samhället. Jag vill berätta hur skönt jag har tyckt det har varit att gå genom en Lidl-butik och känna ha ha, jag behöver inte era tomater, jag har egna hemma! Eller gå förbi pressbyrån och ge snuskylen ett långfinger, med en stor fet egenproducerad snus under läppen”

Ur: Stefans lilla gröna

Originaltext publicerad 21 september 2013. Foto: Jeanette Andersson