På måndag går min, Kerstin Sylwan och Sara Danielssons bok Materialens magi- design för en skräpfri värld, till tryck. Här är ett litet utkast ur inledningskapitlet.
”Skräpets historia är inte mycket längre än 150 år. Innan dess existerade knappt skräp, avfall eller sopor. Det som ”slängdes” var till största
del avföring, oätbara delar av mat och aska från eldstaden.
Detta avfall återanvändes ofta av bönder som gödsel på åkern och
väldigt lite gick till spillo. Skräp användes helt enkelt som näring till andra delar i systemet. Resten lagades och fixades så länge som möjligt.
När kläder inte längre gick att använda fick de bli till isolering i väggar,
delar i lapptäcken eller så såldes de vidare till lumpsamlare som i sin tur sålde tyget till pappersbruken där de omvandlades till pappersmassa. Fett blev till stearin och gamla teblad användes för att behandla fläckar på mattor. Trots att 150 år inte är speciellt lång tid i människans historia, så ses detta kretsloppstänk som helt främmande för de flesta människor idag.
I städernas barndom hade landet och staden ett utbyte, där staden försågs med hö till hästarna, ved till brasorna och mat, medan den levererade kropps- och köksavfall som användes som näring till åkrarna.
Sophantering i slutet av 1800-talet handlade om se avfall som en resurs. Städerna införde tidiga sopsorteringssystem med svingårdar dit köksavfall kördes, bönder köpte in avfallet och använde det som gödsel. Trasigt glas och porslin användes som isolering i byggnader.”
Originaltext publicerad 24 augusti 2012
Camino 