Klimatdebattören och författaren George Monbiot skriver ett intressant inlägg om flygindustrins travande försök till att hitta nya bränslen. Vätedrivna plan är ett alternativ som tas upp och avfärdas. Samtidigt expanderar flygindustrin världen över. Fler flygplatser byggs. Fler människor flyger sin första resa, och fler flyger fler resor varje år. Tillsammans blir det en ekvationen som är lika med katastrof för klimatet.
Enligt Monbiot finns det dock alternativ, men då måste vi vänja oss av vid att kunna resa över atlanten på några timmar. Han avfärdar de kritiska säkerhetsargumenten kring luftskepp, och jämför Hindenburg-katastrofen med Titanic. Inte har vi slutat åka färja efter Titanic sjönk. Däremot blev Hindenburgs spektakulära haveri luftskeppens officiella begravning.
Monbiot pekar på luftskeppens fördelar: Utsläppen reduceras med 80-90 procent jämfört med ett flygplan. Man har utrymme att använda väte som bränsle (vätelagring tar mycket plats, vilket är ett av skälen till att bränslet inte fungerar så bra till flygplan). Och kabinen kan utformas mer till att likna ett kryssningsfartyg, vilket ger en mer behaglig resa. Luftskeppen är dessutom mycket tystare än flygplan.
Nackdelarna är dock också många: Flygtiden per resa flerdubblas, komponenterna som används till luftskepp består av ändliga resurser som redan idag är knappa, och om dieseldrivna luftskepp (som nu är under utveckling) ersätter lastfartyg kan klimateffekten rent av bli negativ.
Debattinlägget är dock intressant, för ska vi fortsätta flyga måste nya tankebanor provas.
Originaltext publicerad 12 maj 2008
Camino 