Debatterat

"Solenergin behöver långsiktighet"

Camino — Thu, 10 Jun 2010 10:49:35 +0200

SMAKPROV FRÅN MAGASINET (CAMINO 17): Solens strålar är gratis och ur ett mänskligt perspektiv oändliga. I omvandlingsfasen till el eller värme tas inga resurser i anspråk. Trots dessa unika fördelar utnyttjas solens energi för lite i Sverige, menar Lars Andrén, ordförande på organisationen Svensk solenergi.

Med dagens teknik, som i många avseenden är konkurrenskraftig jämfört med andra el- och energikällor, skulle ungefär 10 procent av vårt elbehov och upp till 20 procent av värmebehovet kunna nås med solpaneler och solfångare. I jämförelse med många andra länder i Europa utnyttjas den klimatneutrala solenergin blygsamt i Sverige. Det är dags att ändra på det nu!

Sverige behöver en politisk enighet som skapar förutsättningar att utveckla en stark och växande svensk solenergibransch. För detta behövs förutsägbara och långsiktiga stödsystem tillsammans med forskningsprogram och riktade informations- och utbildningsinsatser. En gemensam politisk syn på möjligheterna vore önskvärd och att det tas fram nationella planeringsmål.

Det handlar inte bara om energiförsörjning och att minska miljö- och klimatpåverkan. Solvärmeindustrin är en av de snabbast växande branscherna just nu. Sverige ligger i framkant och har bra förutsättningar att skapa en bransch som kan generera tillväxt och sysselsättning. Som vid alla teknikintroduktioner behöver hela innovationssystemet utvecklas, från utveckling och forskning till leverantörer och tillverkare. Det är också viktigt att tekniken anpassas till den tänkta marknaden och för detta krävs en genomtänkt kommunikationsplan.

Det finns många sätt att stimulera solenergiteknikens tillväxt på. Till exempel skulle installationen av solfångare och solceller kunna uppmuntras vid alla ny- och ombyggnader av fastigheter. Kommunerna skulle kunna ges möjlighet att förorda solvärmebaserad uppvärmning i detaljplaner för nya industri-, bostads- och fritidsområden.

Direkta stöd är också en möjlighet att stimulera ett nytt teknikområde. Regeringens nya investeringsstöd för solel som infördes 1 juli 2009 välkomnas. Företag och privatpersoner kan med detta investeringsstöd få tillbaka upp till 60 procent av kostnaderna. Det finns också ett generellt, prestandarelaterat stöd för solvärme. Bidraget ger upp till 7 500 kr för villaägare och för andra objekt är bidragsgränsen satt till 3 000 000 kr. Båda stöden är riktade till anläggningsägaren vilket öppnar upp för alla att söka!

För att dessa båda stödformer ska uppnå sina syften måste de ses i ett längre perspektiv och där det viktigaste är att finansieringen säkerställs. I annat fall är risken stor att stöden raserar mer än de bygger upp. Det vilar ett tungt ansvar på politikerna att de stöd som inrättas verkligen når de tänkta målen. I det avseendet är det nödvändigt att ha en nära kontakt och ett bra samarbete med berörda branscher.

Just nu behövs investeringsstöd för solelsapplikationer men för att få riktig fart på investeringarna och framför allt långsiktiga industriella satsningar måste det också utvecklas ”intelligenta elnät” som ger rimliga förutsättningar att leverera ut överskottsel på nätet. Även om den sparade kWh är mer värd än den producerade måste solelen balanseras mot elnätet. På så vis skapas en välbehövlig mångfald av elproducenter, konkurrens och prispress. Parallellt är det också önskvärt att ett fastprissystem utvecklas som kan ge den långsiktighet som är en grundförutsättning för en god marknadsutveckling.

För att svenska solvärmeföretag ska våga investera industriellt i teknikutveckling, produktionslinjer och marknadsföring måste långsiktiga spelregler för branschen säkras. I det avseendet är det viktigt att regeringen ställer sig bakom Energimyndighetens och Boverkets förslag om ett femårigt program (2011-2015) och den fördubbling av det befintliga solvärmestödet som föreslagits.

Centerpartiet har manat till en nationell satsning på solenergi. I uttalanden har målet angetts till 20 TWh solenergi i Sverige till år 2030, lika fördelat mellan solel och solvärme. Miljöpartiet talar om 4 TWh solel och 4 TWh solvärme till år 2030. Den här typen av långsiktiga visioner välkomnas och kan bidra till att Sverige når sina klimatmål och behåller positionen som en av världens främsta nationer inom teknikområdena. Dessa ambitionsnivåer kan skapa en hemmamarknad som kan resultera i en ny tillväxtbransch med goda möjligheter till export och samtidigt skapa många nya sysselsättningstillfällen!samhället, i Sverige och internationellt.

Lars Andrén, Ordförande Svensk Solenergi

Denna text är ett smakprov från magasinet (Camino nr 17). Det som återpubliceras på webben är avdelningarna Debatterat, Ekorekokollen, Destination och ibland någon mindre notis. Resten är exklusivt för betalande prenumeranter.

Naturen tjänar dig

Camino — Tue, 06 Apr 2010 11:24:14 +0200

SMAKPROV FRÅN MAGASINET (CAMINO 16): Att inte bry sig om bevarandet av den biologiska mångfalden och de ekosystemtjänster som naturen levererar – det är som att strunta i att teckna en hemförsäkring. När ekosystemen är ömtåliga blir vi människor utsatta, skriver Maria Schultz från Centrum för biologisk mångfald.

De flesta svenskar har en hemförsäkring. Den hjälper oss att klara till exempel en vattenskada eller en eldsvåda. Ordet ekologi betyder läran om huset. Att leva inom det naturliga husets – ekosystemens – funktioner och gränser kan därför liknas med att ha en hemförsäkring.

Om en kommun har tio läkare och en försvinner klarar sig befolkningen ganska bra. Men om det bara finns en läkare och den försvinner blir det problem. Samma sak gäller våra arter. Till exempel bin som behövs för att sprida pollen för fortplantning av grödor som kaffe, äpplen och vissa grönsaker. ”Var tredje tugga” kommer från en pollinerad gröda. Om det finns tio olika pollinerare och en försvinner kanske inte ekosystemet påverkas, men om det bara finns en och den går förlorad är det värre. Till skillnad från husets hemförsäkring går inte utdöda arter att få tillbaka.

Det finns en koppling mellan biologisk mångfald och ett ekosystems resiliens, dess förmåga att klara av och vidareutvecklas efter störningar – som klimatförändringar – och ge oss ekosystemtjänster, som mat och vattenrening. Enligt forskningsstudier har 60 procent av jordens ekosystemtjänster förstörts eller använts ohållbart och sammanlagt förlorar vi ekosystemtjänster, endast på land, värda 500 miljarder kronor per år.

Klimatförändringarna beror främst på för stora utsläpp av växthusgaser, framförallt från i-världen, och lösningar behövs som effektivisering, alternativa energikällor, minskade utsläpp från transporter, ändrad konsumtion och så vidare. Resilienta ekosystem kan bidra ytterligare, både till anpassning och minskade utsläpp. Avskogning står för ungefär 20 procent av utsläppen och att minska den kan vara ett kostnadseffektivt sätt att minska koldioxidutsläppen, om man gör det i samspel med människor som lever av skogen. Lösningar behöver baseras på kunskap om hur de komplexa sambanden i naturen, och de sociala systemen, hänger ihop så att det som först kan verka positivt för klimatet inte bidrar till negativa nettoeffekter.

Kortsiktigt kan till exempel en monokultur, det vill säga odling av en art som de snabbt växande oljepalmsplantagerna i Sydostasien, bidra med tjänster som kolinlagring och biobränsle, men försäkringseffekten minskar, samtidigt som tropisk skog och torvområden förstörs, vilket gör att stora mängder koldioxid släpps ut.

Ett framgångsrikt exempel där man härmat naturens design är trädjordbruk i Brasilien med samodling av träd, buskar och jordbruksgrödor, vilket binder mer kol, skapar större biologisk mångfald, ger högre inkomster och bättre riskspridning för bönderna.

Nobelpriset i ekonomi gick förra året till Elinor Ostrom för forskning om hur människor kan förvalta gemensamma naturresurser. Det visar på en ökad förståelse för att förvaltning av ekosystemen inte bara är en miljöfråga utan en utvecklingsfråga.

Idag har vi kunskap som kan användas, om politisk vilja finns, men det behövs ännu mer för att designa ett resilient samhälle med smarta ekosystembaserade lösningar, byggda på en lokal kunskap och kulturell acceptans. De sociala och ekologiska systemen hänger ihop. Hänsyn måste tas till rättighetsaspekter, från lokala ägande- och nyttjanderätter av naturresurser, till de globala klimatförhandlingarnas diskussioner om vilka länder som ska minska utsläppen mest. Vi behöver ett globalt helhetsperspektiv. Lösningar måste kunna tillgodose en växande befolkning med livsmedel samtidigt som de är hållbara. Det finns många verktyg att använda: ekonomiska styrmedel som gröna skatter och bidrag, avskaffande av skadliga subventioner, bättre samstämmighet mellan politikområden som handel och miljö, uthålliga metoder för fiske, skogs- och jordbruk samt djupgående analyser av innehåll i livskvalité och tillväxt. Det behövs ökad förmåga att lyssna, lära och föra en förutsättningslös dialog såväl mellan länder i internationella förhandlingar som mellan politiker, praktiker, näringsliv, intresseorganisationer och discipliner inom forskningen. År 2010 har utsetts av FN till internationellt år för biologisk mångfald, låt oss använda detta år som avstamp för att vidareutveckla det resilienta samhället, i Sverige och internationellt.

Maria Schultz
systemekolog som arbetar med utvecklingsfrågor på Centrum för Biologisk mångfald

Denna text är ett smakprov från magasinet (Camino nr 16). Det som återpubliceras på webben är avdelningarna Debatterat, Ekorekokollen, Destination och ibland någon mindre notis. Resten är exklusivt för betalande prenumeranter.

Innehållsdeklarera inredningen!

Camino — Mon, 08 Feb 2010 16:26:37 +0100

Inom mat och kläder har konsumenter lättare att göra mer hållbara val i affären med hjälp av märkningar och information från den offentliga debatten, men när det kommer till möbler och inredningsprylar famlas det i mörkret. Här behöver företagen skärpa till sig, tycker Kerstin Sylwan och Olof Kolte som arbetar med hållbar design.

jag står där i inredningsbutiken och väljer soffa. Jag har funderat länge. Det är en stor investering; det finns en ganska fin soffa i grön ull, lagom stor, skön att sitta i, men hur skall jag kunna göra ett bra val i en vanlig möbelbutik? När jag köper kaffe kan jag få reda på att bönorna är odlade utan konstgödsel och bekämpningsmedel och att bonden fått hyfsat betalt, men vad vet jag om den här soffan egentligen?

Allt fler har klart för sig att det finns ett värde i att förstå var produkterna kommer ifrån. När det gäller mat är debatten levande, klart vi vill äta ekologiskt och närproducerat, men hur många ifrågasätter eller ens reflekterar över tillverkningen av köksbordet eller soffan?
Handeln expanderar snabbare och mer beslutsamt än någonsin, trots finanskris och klimat-kris. Den enkla logik som den globala handeln följer är i princip densamma som utgjorde grunden för kolonialismen. Producera i en ekonomi och sälj i en annan. Utnyttja den slumpartade obalansen i en global ekonomi med orättvisor, blunda för verksamhetens miljö-belastning och andra problem i form av misshushållning av resurser-, brist på meningsfullt arbete, förståelsen och intresset för vårt samhälle och kopplingen till eko-systemet.

De allra flesta produkter som vi omger oss med ingår i en global produktions- och distributionskedja. Minsta snickeri i Smålands skogar använder nästan uteslutande importerat virke från Kanada, Ryssland, Baltstaterna etcetera-. Minsta ståltrådsbit är upphandlad via en global så kallad commodity market, färgen kommer någon annanstans ifrån. Med dagens kommunikations-system (läs telefon och internet) i kombination med en förödande effektiv transportsektor finns inget skäl att bemöda sig med att exempelvis odla björk för möbelproduktion i Småland. Råvarorna finns ett mus-klick bort och marknaden likaså, stora mängder fossila bränslen uträttar sedan arbetet.

Det moderna projektets logik att ersätta kvalificerat arbete med fossila bränslen och maskiner är svår att ifrågasätta. Kvalitén som finns i lokal, småskalig produktion och den arbetsglädje- och miljönytta det skulle innebära tas inte på allvar utan ställs mot storskalig produktion som anses effektiv. Här finns en
diskussion som är viktig att föra.

Skall vi ha något som liknar en hållbar produktion av varor, det gäller både mat och produkter, så måste vi tänka om. Dagens processer och transportsystem är beroende av fossila bränslen och giftalstrande energiproduktion. För detta behövs att ansvar tas eller utkrävs.

Om producenterna och butikskedjorna tvingades ta ansvar för hela kedjan med råvaruframställning, tillverkning, distribution, underhåll och demontering av soffan skulle konsumenten få en bättre insyn i hur produktionen gått till och under vilka villkor. Vilka material som ingår-, vilka ämnen och processer som har använts- vid produktionen och hur vi skall underhålla- och reparera soffan i framtiden. Det är frågor som är viktiga att få svar på.

Nästan ingen tillverkare skulle idag kunna- visa upp en alltigenom bra produkt, men om skillnaderna görs tydliga, om vi, som på matförpackningarna, kan hitta information som vi kan grunda våra beslut på, skulle nog diskussionerna- och de politiska processerna komma igång.

Företag som vill ta ansvar skulle kunna få stöd av oss konsumenter att ställa om till ansvarig produktion istället för att som nu, lägga pengar på ”greenwash” och känna sig tvingade att följa ”marknadens villkor” där storleken på prislappen är viktigast.

Kerstin Sylwan
produktdesigner Design Stories

Olof Kolte
civilingenjör och formgivare, Olof Kolte Design

Återvinn mer  – för klimatets skull

Camino — Mon, 07 Dec 2009 12:27:59 +0100

Om Sverige fördubblar återvinningen så minskar våra globala utsläpp med mer än vad personbilstrafiken släpper ut. Ändå är det fortfarande enklast att slänga sitt avfall i soppåsen! Detta upprör Annika Helker Lundström, VD på Återvinningsindustrierna.

När Camino 14 kommer ut sitter världens ledare i sluttampen av förhandlingarna på klimatmötet i Köpenhamn. I skrivande stund verkar ett så skarpt avtal som världen skulle behöva, långt borta. Det är därför viktigt att fokusera på vad var och en kan bidra med. En sådan sak är återvinning.

Att återvinna aluminium, bly, nickel och tenn minskar klimatpåverkan med minst 90 procent, medan järn, koppar och zink minskar utsläppen med ungefär 75 procent. För varje kg återvunnen plast som ersätter ny plast sparas minst 2 kg CO2 jämfört med om plasten istället blir fjärrvärme.

Regeringen anger i klimatpropositionen: ”Redan med dagens återvinning […] undviks årliga globala utsläpp på omkring 6,2 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Det är nästan tio procent av de totala svenska utsläppen av växthusgaser.” Det är också mer än vad personbilstrafiken i Sverige släpper ut idag. Fördubblar vi återvinningen, minskar utsläppen med nära tio procent, en tredjedel av klimatmålet för år 2020 – och detta alltså ”enbart” med hjälp av återvinning.

Regeringen anger också: ”Möjligheterna att minska utsläppen av växthusgaser ytterligare genom en ökad materialåtervinning är betydande. Potentialen finns inom i stort sett alla materialslag.” Trots det minskar nu andelen avfall som materialåtervinns och nivåerna är lägre än Tysklands och Belgiens.

Trots att det är så angeläget att återvinna, är det fortfarande knepigt. Man måste hålla reda på vad slags produkt man har att göra med – det är till exempel inte tillåtet att lämna den gamla diskborsten av plast bland plastförpackningarna eller en stekpanna med metallburkarna. Och inga kuvert bland tidningarna! På kommunens återvinningscentral går det inte att slänga en plastpulka för återvinning utan den måste läggas bland brännbart.

Menar vi allvar med att vilja minska vår klimatpåverkan, är det ett bra sätt att börja genom att göra återvinningen lättare! Regeringen bör tillåta att alla produkter av samma material får sorteras tillsammans oavsett om det är förpackningar eller annat. Regeringen bör också utvidga så att fler produkter omfattas av producentansvar. Se till att de företag som gör kuvert får producentansvar – då kanske vi får fram kuvert som går att återvinnas tillsammans med tidningar, så att vi konsumenter inte måste slänga kuverten i vanliga soppåsen.

När konjunkturen vänder, stiger priserna på återvunnen råvara, vilket kan göra att ett återvinningsbart avfall blir alltmer ekonomiskt intressant. Regeringen bör ta bort materialbolagens monopol på avfallet så att det ekonomiska värdet på det sorterade avfallet kan tillfalla fastighetsägaren i stället för producenten. På så sätt stimuleras utsorteringen och marknaden kan växa. Om fastighetsägare tjänar på att installera sortering i huset, så blir det enklare för de boende vilket ökar både mängder och renhet.

Poängen med sortering och återvinning är att producenter av varor skall använda återvunnen råvara i tillverkningen. Här finns många förebilder: Patagonia, Houdini och Klättermusen som gör sportkläder av återvunnet material. Vi har Electrolux som använder återvunnen plast i dammsugare och företaget Apocalypse som gör tvål av återvunnen vegetabilisk olja.

Men för att stimulera alla företag att använda återvunnen råvara bör regeringen införa styrmedel, till exempel återvinningscertifikat som anger hur mycket återvunnet material tillverkare ska använda. Den som använder mer, kan sälja sina certifikat till den som använt mindre och behöver täcka upp ”underskottet”. Då stimuleras efterfrågan och teknikutvecklingen. Troligen behövs systemet bara under en övergångsperiod, tills stigande råvarupriser gör att utvecklingen går av sig själv. Redan nu ser vi en tydlig ”upcycling-trend”, där återvunnet material används till alltmer avancerade produkter. Trendiga designers använder också återvunna material. De möter en snabbt växande grupp konsumenter som vill köpa produkter som utstrålar både individualism och ansvarstagande.

Återvunnet material är framtidens främsta råvara. Det är dags att minska vår klimatpåverkan och belöna dem som gör rätt!

Annika Helker Lundström, VD
Återvinningsindustrierna

Debatterat

"Solenergin behöver långsiktighet"

Naturen tjänar dig

Innehållsdeklarera inredningen!

Återvinn mer – för klimatets skull

Återvinn mer  – för klimatets skull