Att inte svära i kyrkan

Budskapet ska basuneras ut, imagen ska slipas och särintressen ska smörjas. Kanske är det inte så konstigt att något krångligt som tillväxtens dilemma saknas på årets politikervecka i Almedalen. En annan förklaring kan nog hittas i själva ordet (tillväxt), och dess inbyggda historiska värdeladdning.
Men ljusglimtarna var flera: En kunnig allmänhet, smarta företag och långsiktiga kommuner visade upp konstruktiva idéer - dellösningar för delproblem, och kanske är det just så detta krångliga dilemma måste tacklas?

Själva ordet "tillväxt" var mycket närvarande här på politikerveckan, inte minst i titeln på ett flertal seminariepunkter, otvivelaktigt som ett positivt värdeord. Tillväxt är utveckling, framåtanda, mer och bättre för alla - är det bakomliggande självklara budskapet. Något som, ska konstateras, också stämmer i många avseenden, men som allt fler börjar inse, inrymmer tillväxten även en hel del problem. Om problemen kommer att smitta av sig på ordet i framtiden - det får nästa års seminarietitlar visa.

Ett av årets seminarier på temat var "Är tillväxt bra för miljön?" Arrangören Svenskt Näringsliv svarade inte helt oväntat "Ja" på sin fråga, och fick mestadels medhåll från de ditbjudna politikerna, även om viss kritik anades mot det som framhölls som bevis för detta tvärsäkra budskap - Svenskt Näringslivs rapport "Vår miljö". Med denna vill man visa att sägs tillväxten (snarare än skatter och lagstiftning?) är orsaken till att ett antal miljöområden blivit bättre inom Sveriges gränser sedan 70-talet, framförallt utsläpp av koldioxid, freon, kväve med flera. En glädjande bild såklart och läsningen rekommenderas till den som känner att allt barkar åt fel håll. Men att helt pusta ut får nog anses vara strutsbeteende. De områden som inte visar upp några fina kurvor lyser med sin frånvaro i rapporten, som exempelvis överfisket, övergödningen, de växande kolodixidutsläppen som genereras utanför Sverige av vår konsumtion, global resursknapphet, försvinnande ekosystemstjänster och så vidare. Men här, liksom på många liknande seminarier, var det få svordomar i kyrkan...

Att prata om tillväxtens dilemma är ingen enkel sak. Det är svårkommunicerat, kanske på grund av ordets traditionellt positiva värdeladdning. Alla har sin bild av vad tillväxt är och innebär, ofta en odelat positiv bild. Och då Almedalen förmodligen är de slagkraftiga, okomplicerade, medievänliga hissversionsbudskapens dal, så är man ute på hal is om man vill problematisera "det självklara". Kanske inrymmer denna mediecirkus en lärdom? Kanske är tillväxt ett för dåligt begrepp att använda om man strävar efter att nå konstruktiva lösningar för dess utmaningar? Själva ordet tenderar att frammana fördomar om bakåtsträvan, och följs inte sällan av automatiska låsningar, som på fläcken dödar all kreativitet och konstruktiv anda.

När man däremot pratar specifikt om de problem som finns (utan att etikettera och lägga dem i den korg vi kallar tillväxt) då möts man allt oftare av medhåll och acceptans. Många miljöfrågor är närvarande här, mer än vad medierna verkar ta upp. Så kanske ska vi bena ner den stora frågan till mindre, och istället identifiera ett antal viktiga utmaningar för att område för område, söka efter lösningar? Åtminstone till ordet har mognat lite, fått växa till sig. Nu är det fortfarande oskyldigt, och försvaras reflexmässigt med näbbar och klor.

Biogasdrivna färjor, eldrivna sportbilar, byggföretag med mål om att enbart bygga plusenergihus (hus som skapar mer energi än vad de gör av med), kommuner som tävlar mot varandra att först bli helt fossilfria, källsorterande robotar, och en kunnig allmänhet som är trött på materiell konsumtionshets och vill vara med och omdefiniera bilden av vad det goda livet innebär - detta tar jag med mig från årets Almedalsvecka.